Att bo i USA

Visst är det något speciellt med doften från tvätt som torkat utomhus. Friskt, fräscht och rent.

I villan i Enebyberg hängde vi alltid ut tvätt under sommaren så att den fick torka i solen och vinden. Under den kalla årstiden hängdes tvätten upp på tvättlinor i källaren. Vi hade ingen torktumlare utan tvätten fick torka i sin egen takt.

När jag sedan bodde i lägenheten i Kärrdal tog jag faktiskt oftast med mig min tvätt till Enebyberg. Det var skönt att slippa passa tvättider även om tvättstugan låg i huset bredvid.

Det visade sig att Michael inte ens hade en tvättmaskin. Han tvättade antingen för hand eller gick till en "laundromat". Efter ett tag köpte vi dock en begagnad tvättmaskin som precis höll tills dess att vi flyttade till Hawaii.

I Hawaii fanns det inte plats för en tvättmaskin i den bostad vi hyrde så det blev "laundromats" för all vår tvätt. Där var vi tvungna att torka i torktumlare på tvättomaten eftersom tvätten aldrig torkade annars. Det var så hög luftfuktighet att allt egentligen var ständigt fuktigt. Till och med papper i böcker hade en annan "konsistens"än vad vi var vana vid. Det var mjukare och mera böjligt. Jag förlorade ett par fina tofflor till mögel på grund av luftfuktigheten.
Torktumlarna på Hawaii slet något helt otroligt på mina kläder. Efter året där har jag inte använt torktumlare. Tycker bättre om att hänga mina kläder på tork på en liten torkställning jag har. Och jag inser nu varför mina kläder håller så länge som de gör - de slits inte av torktumlare. :)

I bostaden jag nu hyr har jag både tvättmaskin och torktumlare men det är bara tvättmaskinen jag använder. Torktumlaren står oanvänd. Och jag sparar pengar på elen. Det kostar en del att använda torktumlare.

I vissa delar av det numera mer och mer genomreglerade USA tillåts man inte ens att hänga tvätt utomhus. Det anses "förfula" området. Jag hittade till och med en karta (https://www.google.com/fusiontables/DataSource?snapid=S332646gdcn) på den här hemsidan (http://daily.sightline.org/2012/02/21/clothesline-bans-void-in-19-states/) där man kan läsa om detta "fenomen". Lake Shastina - där jag bodde tidigare - har detta förbud. Där får man nästan inte göra någonting trots att man äger sitt hus. Allt skall deras "homeowners association" lägga sig i.

Fram för mer tvätt utomhus tycker jag. ;) Jag har inget emot fladdrande lakan, handdukar och underkläder. Men man kan undra litet vad mina grannar mittemot egentligen har gjort med sin tvätt. Har de mal? ;)

Torkan fortsätter att hålla Kalifornien i ett mycket stadigt grepp. Under mina 17 år här har jag aldrig varit med om så många varma nätter som vi nu haft. Tydligen regnar det och är svalare på många håll i USA, men inte här.

Vi har myror i stora mängder i Weed och de har blivit mer benägna att komma inomhus nu när det är så torrt utomhus. Jag fick en mindre invasion i förra veckan men den avtog som tur var när jag ställde ut ett par fällor med Terro. Ett effektivt medel mot myror.

Myror är litet lättare att hantera än de farligare djur som vi har här i Kalifornien. Eftersom det är så torrt söker dessa djur sig närmare och närmare områden där det finns vatten och det är oftast där det även finns människor. Av naturliga skäl är alla bilder lånade idag.

Skallerormar har vi i hela Kalifornien. Jag har aldrig sett några här i Mt Shasta-området men de finns även här. Mitt första - och hittills enda - möte var i Los Angeles 1985 när jag besökte miljögruppen Tree People. Vi var ute och tog en promenad i det naturområde där de hade sitt högkvarter och mitt på vägen låg det några mindre skallerormar. Som tur var hade jag folk med mig som visste hur vi skulle bete oss.
Nu tycks skallerormarna söka sig närmare bebyggelse och vatten i norra Kalifornien. Media tycks anse San Francisco och Sacramento vara norra Kalifornien vilket det ju egentligen inte är. Jag bor i norra Kalifornien. :)
http://www.cbsnews.com/news/rattlesnakes-are-slithering-closer-to-homes-in-northern-california/

Bilden lånad från Wikipedia - "Crotalus cerastes mesquite springs CA" by Tigerhawkvok

Skorpioner hade vi ibland där Michael och jag bodde utanför Mt Shasta. Vi hade en mörk heltäckningsmatta där de kom in vilket gjorde det nästan omöjligt att se dessa otäckingar. Michael fick ta hand om och göra sig av med skorpionerna. Jag tyckte det var alldeles för obehagligt. De söker sig ofta också till vatten när det blir torrt utomhus. Jag hade en skorpion under soptunnan där jag bodde tidigare. Den var dessbättre död men de finns alltså även inne i Weed. De allra flesta skorpioner är inte livsfarliga men de är inte trevliga ändå.

Tydligen kan de finnas överallt - även på färjor som går mellan Danmark och Norge: http://www.dn.se/nyheter/varlden/farja-tvingades-vanda-efter-skorpionattack/

Bilden lånad från Wikipedia - "Androctonus australis 02" by HTO

Och svarta änkan spindlarna har jag skrivit om på bloggen och hur jag tampats med dessa mycket giftiga spindlar som faktiskt funnits under min bil vid ett par tillfällen. Att sitta i bilen med vetskapen att de finns där är litet väl mycket så jag har sett till att döda dem. De bygger ett nät varje dag ner till marken och när det blir mörkt kommer de ofta fram och sitter i nätet. Då tar man fram en stor skyffel och kanske WD-40 (ett universellt smörjmedel) och går lös på spindeln. ;) Min metod i alla fall. Blir man biten av en svarta änkan spindel kan man bli mycket sjuk så det är bara att ta i med hårdhandskarna.

Bilden lånad från Wikipedia - "Western Black Widow (Latrodectus hesperus)" by Bloomingdedalus

Jag säger nej tack till de här ovälkomna gästerna!

Vi har fått in monsunmolnen och åskovädren i norra Kalifornien och södra Oregon. Igår kväll regnade det under 5 minuter! Det var allt men det blixtrade och åskade. Likadant idag. Tyvärr har åskovädren startat flera skogs- och markbränder i södra Oregon. Och i Los Angeles gick en 93 år gammal vattenledning sönder och man förlorade 40 miljoner liter vatten. Detta i rekordtorkan.

Jag brukar kolla Dagens Nyheters nätupplaga för att ha litet koll på vad som händer i mitt gamla fädernesland. Det är ju inte precis så att massmedia i USA rapporterar mycket från lilla Sverige.

Såg igår en artikel som berättade att ordet "hen" nu kommer med i Svenska Akadmiens ordlista. Det ordet användes inte i Sverige när jag bodde där så när jag hörde det för ett tag sedan fattade jag faktiskt inte alls vad det var till att börja med. Hen = höna. ;) Nej, det var ingen höna utan ett könsneutralt pronomen. http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/hen-med-i-ordlistan/
Ärligt talat tycker jag det låter konstigt i mina öron. Men det tycks ha fått medvind i dagens svenska.

Språk förändras hela tiden och nya ord tillkommer och andra försvinner. Det jag har märkt med svenskan är att en del ord som fanns när jag växte upp och gick i skolan inte tycks användas längre. Ord som var helt okej. Det känns litet som om svenskan håller på att utarmas. Och med alla engelska ord som antingen används som de är eller görs om till underliga svenska varianter kan man undra vart det svenska språket är på väg. Fram för mer variation i svenskan och även litet äldre ord. :)

Den här hemsidan har en lång lista med både litet äldre och nyare ord - bra ord: http://www.braord.se/
Flera ord som fanns i listan använde vi hemma när jag växte upp.
Adekvat, allsköns, anskrämlig, belamra, brysk, drasut, dröna, dymedelst (min pappa och jag brukade använda det ordet på skoj), däven, enträgen, erbarmlig, frugal, galej, gramse, grunna, klema bort, kuf, kutym, läsa lusen av, moloken, näpen, oäven, parkas, pinal, rygga, sjåpig, sovel, spetig, töken, velig, åbäke. Kan tänka mig att dessa ord inte används lika flitigt idag.

Tror inte att jag kommer att använda "hen" när jag pratar och skriver svenska. Hen = höna. :)

Bilden lånad från nätet.

Och den filosofiska frågan kan man också ägna sig åt - kom ägget eller hönan först? ;)

Röken från skogsbränder fanns i luften igår. 2500 blixtnedslag häromdagen och en historisk torka. Inte den bästa kombinationen. Och resultatet ser vi nu i norra Kalifornien och södra Oregon. Skogsbränder som växer explosionsartat i de torra skogarna.

Vi fick några droppar regn häromdagen men på andra håll har det varit rätt kraftiga regnskurar. Men inte alls tillräckligt för att egentligen ha någon effekt på torkan.
Som jag berättat tidigare på bloggen har USA en monsunsäsong som finns framför allt i sydvästra USA "the North American monsoon". Vi brukar dock inte direkt få del av den men i år tycks den ha letat sig ända upp till norra Kalifornien och södra Oregon med åskoväder, blixtar och en del regn. Problemet är att när det är "torra åskoväder" uppstår ofta skogsbränder om blixten slår ner.

Kalifornien har skogsbränder varje sommar men självklart blir det värre när det är så otroligt torrt. Jag har varit med om kanske 3 eller 4 somrar under mina 17 år här då vi har haft stora skogsbränder med mycket rök. Förra sommaren var det så. Tur i oturen åkte jag till Sverige efter det att min mamma gått bort och slapp den värsta röken. Tänk er 35-gradig hetta och mycket rök från skogsbränder. Man mår inte bra av det. Och är det rök kanske man inte kan öppna fönstren på nätterna. Bara tanken på det gör mig illamående.

Jag kommer att skriva ett annat inlägg snart om den mycket konstiga sommar som vi har haft och har i USA med mycket svalt väder i den östra delen (svalaste sommaren på 90 år)och den extrema hettan i västra USA. Och det har regnat i stora delar av östra USA men inte i den västra.

Igår eftermiddag och kväll "exploderade" en skogsbrand på gränsen mellan Oregon och Kalifornien. Den växte från nästan ingenting till en stor och farlig brand bara på några timmar och man insåg hos brandkårerna att det var mest frågan om att rädda liv och inte byggnader. Otäckt och skrämmande. http://www.swofire.com/2014/07/oregon-gulch-fire-crosses-into-calif.html

Under årens lopp har jag funderat en del på vad jag skulle ta med mig om jag blev tvungen att ge mig av i all hast på grund av en brand. När jag bodde i Lake Shastina uppstod en brand en sommar som spreds mycket snabbt och den kom närmare och närmare det hus där jag bodde. Helikoptrar gick i skytteltrafik mellan branden och sjön (som fanns då eftersom det hade regnat) och hämtade vatten och jag satt på första parkett. Jag blev rädd och planerade vad jag skulle ta med mig om branden kom tillräckligt nära.
Idag har jag en rätt bra uppfattning vad jag skulle ta med mig: ett par kassar med viktiga papper, min bärbara dator, en del kläder och några andra vädefulla saker. Jag skulle kunna ge mig av på en mycket kort tid. Förhoppningsvis kunde jag ge mig av i min bil. Om inte, blev det ännu färre saker.

Att ha en plan tror jag är väldigt bra och att vara förberedd. Har ni som läser bloggen liknande förberedelser om något katastrofalt skulle hända? Vad skulle ni ta med er?

Bilden lånad från nätet.

Uppdatering: Kaliforniens guvernör Jerry Brown har nu utfärdat "State of Emergency" för norra Kalifornien på grund av bränderna. Det innebär att mer resurser och pengar kan komma till oss. De bränder vi har har växt under natten och i morse hade jag till och med aska på fönsterbrädorna inomhus. En stor genomfartsled har också stängts av på grund av en av bränderna. Antar att jag mest kommer att vara inomhus framöver.

Skolan har fortfarande stängt på fredagarna och igår passade det bra att åka till Yreka. Jag var tvungen att besöka kontoret för Social Security (det kommer ett separat inlägg om det och vad som hände där) och handla några saker. Vanligtvis brukar jag ta min bil när jag åker till Yreka men igår tog jag faktiskt bussen dit. Mycket beroende på hettan och att min bil inte har luftkonditionering. Det var nog tur att jag tog bussen eftersom brandröken låg som ett täcke över hela Shasta Valley och även i Yreka och jag hade haft svårt att ha fönstren öppna i min bil.

Jag gav mig av redan vid halvtiotiden och då var det soligt och klart i Weed. Det fanns dock aska på min bil vilket gjorde mig rätt förvånad.
I Stockholm åkte jag alltid buss och tunnelbana eftersom jag inte hade någon bil. Det gick hur bra som helst eftersom bussar och tåg gick ofta. Här går våra bussar några gånger per dag under arbetsveckan men under lördag och söndag får man ta sin bil, cykla eller gå eftersom bussarna står stilla då. Då jag bor precis vid skolan har jag nära till en busshållplats.

STAGE (Siskiyou Transit and General Express) heter våra bussar och de har moderniserats på senare år. Tidigare lade man sina pengar i en plast"låda" framme vid föraren. Nu har de en "maskin" där man betalar. Man måste ha exakta pengar eftersom det inte ges någon växel. Åker man ofta med bussarna finns det biljetter för flera resor men jag betalade för två enkelresor. Det hade varit billigare att ta min bil men jag tyckte det kunde vara roligt att ta bussen som omväxling. Jag fick betala $8 för båda resorna - det är ungefär 60 svenska kronor.

Jag har läst om "eländet" i Stockholmstrafiken med mycket varma bussar och tåg. Här är det inga problem med värme eftersom luftkonditioneringen på bussen gick på högvarv. I Stockholm åker vem som helst kollektivtrafik. Här verkar det vara mera av "fattigmanstransport". Litet som en "udda fågel" kände jag mig. :) Jag åkte buss en hel del när jag bodde i Lake Shastina men det var flera år sedan.

När vi hade lämnat Weed åkte vi in i brandröken. Och den var tjock. Jag såg knappt kullarna som omger Shasta Valley. (Bilderna har en reflektion från bussens fönster).

Berget fanns där någonstans bland diset men det gick knappt att se.

Väl framme i Yreka var det hett och brandrökslukten stack i näsan och halsen. Mitt besök hos Social Security gick snabbt även om jag fick minst sagt en överraskning där (mer kommer som sagt om det) och Walmart var sig likt. Jag behövde inte vänta särskilt länge på bussen och det var lika mycket rök på vägen tillbaka. Och så helt plötsligt när vi kom till Weed blev det klart igen. Berget syntes och himlen var blå.

En katastrofartad brand rasar i södra Oregon och i norra Kalifornien. Den växte från ingenting till en jättebrand bara på en dag. Många olika brandkårer deltar i bekämpningen och människor har evakuerats från olika områden. De som bekämpar branden säger att den har skapat sitt eget väder och de har mycket svårt att få den under kontroll. Den kan bli en monsterbrand innan det hela vänder. http://inciweb.nwcg.gov/incident/4034/. Den finns ännu rätt långt från Weed men med den hastighet som den spridits hittills kan nog vad som helst hända.
Att vara brandman i en 35-gradig hetta i svår terräng är inget jag avundas. De är fantastiska egentligen som har valt ett sådant yrke.

Under eftermiddagen både idag och igår har det kommit in rök över Weed från andra bränder som brinner västerut. Efter åskovädret i onsdags gick vi från nästan inga bränder alls till sammanlagt kanske runt 100 bränder. Mönstret från förra sommaren tycks upprepa sig.

Himlen ser viktaktig ut och det känns som om världen är annorlunda på något sätt med rök och aska. En av mina kollegor berättade att hon och hennes man eventuellt får evakuera från det område där de bor. Just nu känns det som om vi är omringade av stora bränder i alla riktningar. Och igår kväll hade vi nya åskoväder med många blixtnedslag.

Den här kartan visar de stora bränder som vi har - den vita fyrkanten är det område där Weed ligger. Klicka på bilden så att den blir större och syns bättre.

Bilden från Google Maps.

I fredags var jag alltså hos Social Security-kontoret för att få hjälp med ett par saker. Social Security är den pension man får när man arbetat och fått ihop ett visst antal "credits". Får kanske anledning att återkomma till hur pensionssystemet fungerar i USA.

Bussen hade en hållplats precis utanför kontoret så det var väldigt nära. Väl inne på kontoret satt en säkerhetsvakt och bad att få titta i handväskan och en annan väska jag hade. Han frågade också om jag hade med mig "knife, or handgun, or pepperspray". Ja, det knatar man ju omkring med varje dag. ;) Nej, svarade jag. De hade i alla fall inga röntgenapparater som finns i en del andra federala byggnader som till exempel hos immigrationsverkets kontor.

När jag var klar med besöket tyckte jag det kunde vara roligt att fota utsidan på kontoret för att visa här på bloggen. Men det skulle jag inte ha gjort. Ut kom säkerhetsvakten och sade "Ma'am you cannot take pictures of federal buildings". Jag stod som åtta frågetecken och sade att jag inte hade en aning om detta. Sade litet snabbt att jag har en blogg där jag berättar om hur det är här i USA. Inget mer hände men jag tyckte det hela lät väldigt konstigt så jag tillbringade en del tid när jag kom hem igen med att kontrollera om det faktiskt stämde. Säkerhetsvakten tycks ha fel enligt olika hemsidor och dokument som just pratar om att vi har rätt att fotografera från utsidan - även federala byggnader. Det finns till och med en dom från 2010 som ger oss privatpersoner rätten att fotografera på allmänna platser.

Jag har bott i USA före och efter 11 september 2001 och USA är inte samma land som det var innan detta datum. Det är bara att konstatera. Misstänksamheten är stor och överallt i samhället kryper mer och mer kontroll, övervakning och polis"övertramp" in.

Det finns många berättelser ute på nätet om människor som blivit tillsagda, precis som jag blev, för att de tagit foton på allmänna platser och där federala byggnader funnits med som motiv eller i bakgrunden. Detta anses tydligen av en del poliser och säkerhetsvakter fortfarande vara ett misstänkt, och till och med i vissa fall kriminellt, beteende. Jag vågar mig på att lägga upp fotot - har dock tagit bort säkerhetsvakten som råkade komma med i bilden. Kommer de efter mig har jag dokument jag kan visa att jag faktiskt inte gjort något fel. :)

Visst är det roligt att själv kunna tillverka olika saker. Innan jag kom till USA hade jag aldrig gjort egna tinkturer men det hade Michael.

Vi hade tidigare en affär i Mt Shasta som sålde örter i bulk. Tyvärr har de slagit igen dörrarna. Hälsokostaffären Berryvale har litet grand men det är oftast dyrt där. Det finns en del internetbutiker som säljer örter i bulk och en av dessa är Pacific Botanicals. De finns i Oregon och det var därifrån Michael och jag köpte många av de örter vi använde.

Det är väldigt enkelt att göra egna tinkturer. Man använder vodka och någon ört som blandas i en mörk flaska. Flaskan skall sedan skakas under några veckor ett par gånger om dagen.

Vi gjorde tinktur bland annat på echinacea, blodstilla (goldenseal), hjärtstilla (motherwort) och cayennepeppar. Tinkturerna håller sig länge och blir billigare än de man kan köpa färdiga på flaska.

Tidigare hade våra två hälsokostaffärer en hel del tinkturer i bulk men de tycks i stort sett ha försvunnit nu.

Vodka säljs i mataffären. Det finns en del att välja på.

Hälsokostaffären Berryvale har en hel del färdiga tinkturer som är dyrare än de man kan göra själv.

Tinkturer i bulk som är billigare.

Man kan även köpa mindre glasflaskor i hälsokostaffären för tinkturerna i bulk.

I morse hade jag aska igen på min bil. Berget var faktiskt synligt idag igen efter några dagar då det var insvept i brandröken. Några av våra bränder har de fått mer kontroll över medan andra ökat i storlek. Inget regn verkar vara på ingång tyvärr.
Såg att generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i Sverige så lägligt hade varit på semester när branden bröt ut och inte kom tillbaka förrän den pågått en vecka. Semestersverige i ett nötskal. :)

Som jag berättat tidigare här på bloggen har den grupp anställda inom skolan som jag hör till (classified staff) inte fått några löneförhöjningar på ca 7-8 år. Hur skulle man se på något sådant i Sverige? Troligen inte med blida ögon.
Min lön har gått upp litet under årens lopp eftersom vi har olika steg som man går igenom beroende på hur länge man arbetat inom skolan. Men det är väldigt små ökningar.
Och för ett par år sedan fick alla inom skolan lönesänkningar på grund av skolans dåliga ekonomi. Inget ovanligt tyvärr i dagens USA med lönesänkningar. Gruppen classified drabbades mest av dessa lönesänkningar eftersom våra löner var lägst till att börja med. Denna sänkning skulle gälla ett par år och i och med lönen jag fick insatt för någon vecka sedan var min lön tillbaka på den nivå den var för ett par år sedan. Har priserna ute i samhället stått stilla? Nej, självklart inte. Bensin, mat, hyror och allt annat har gått upp mycket så egentligen lever vi fortfarande med en lönesänkning.

Många är ordentligt frusterade inom skolan men då vi har väldigt få arbetsplatser inom Siskiyou County är det inte lätt att hitta ett annat arbete. Allt är självklart inte negativt eftersom vi har mer semester än många andra och vi har en relativt bra sjukförsäkring - vilket man ju måste ha i USA. Men att inte bli kompenserad för stigande priser är tufft. Framför allt när man lever själv som jag gör.

Jag har många funderingar just nu om mitt nästa steg och har kontakt med vänner och andra jag känner så vi får se vad som utkristalliseras framöver. Att stanna kvar här ser jag inte som ens en möjlighet.

Pengar måste man som sagt ha i dagens samhälle och jag är tacksam att jag har en del besparingar. Många i dagens USA lever "paycheck to paycheck", det vill säga de har inte råd att alls spara. För ett par år sedan bytte jag bank eftersom den jag hade stängde flera av sina kontor och verkade ha riktigt dålig ekonomi. Den jag har nu tror jag är mycket sundare och friskare. Jag var inne på banken igår för att uträtta ett ärende och såg solglasögon, hattar och långbyxor. En affär gjorde reklam för sina varor. Litet speciellt minst sagt. Skulle man kunna se något sådant i en svensk bank? Litet "bling bling" inne på banken. ;)

I USA är det mesta stort och alternativen tycks vara outtömliga. Man blir onekligen litet vimmelkantig i början - det kan handla om att snabbt bestämma sig vilken slags smörgås man skall ha när det finns hur många alternativ som helst för bröd, ost och andra pålägg. Det kan gälla sängar och alla storlekar som finns. Här i Kalifornien nöjer vi oss inte med enkel och dubbelsäng utan här kör vi med twin, extralong twin, full, queen, king och california king. Jag fattade ingenting i början.

Och även bostäder har sina benämningar och variationer. Lägenhet och villa var det vanligaste när jag bodde i Sverige. Kanske det finns många fler alternativ nu. Eftersom jag inte alls kan alla variationer på bostäder blir det tre typer som jag nöjer med mig just nu - condo, townhouse och duplex. När jag ibland tittar på "House Hunters" hos TV-kanalen HGTV blir jag minst sagt förvirrad av alla olika hustyper som omnämns där.

Jag bor i ett så kallat duplexhus just nu. Det är två bostäder som delar vägg i mitten. Eftersom det, som vanligt, är dålig ljudisolering är det bara att hoppas att man har bra grannar. Jag berättade nyligen om mina fantastiskt tysta och hänsynsfulla grannar som flyttade ut. Nu har jag fått tre! collegetjejer. Hur en hyresvärd kan hyra ut till så många fattar jag inte och det har redan varit bra mycket stökigare och mera ljud. Vår hyresvärd sade att jag kunde ringa till henne om det var något - försökte få tag på henne idag men lyckades inte.

Condo är bostäder där man äger insidan så att säga av huset medan byggnaden och utsidan ägs av en förening. Det var det jag bodde i ute i Lake Shastina.

Townhouses tycks vara flera bostäder som finns i en länga där man äger bostaden och marken den finns på. Vet inte ens om vi har sådana här i mina trakter.

Jag har aldrig ägt ett fristående hus. Bara en bostadsrätt. Och här i USA har jag bara hyrt sedan jag flyttade hit.

Så här fint bor inte jag. Detta är ett duplexhus i New England.

Idag fick min bil en alldeles naturlig tvätt. Det regnade! :) Inte särskilt länge men en ordentlig åskskur kom frampå eftermiddagen och jag kunde ta en promenad på eftermiddagen utan att svetten lackade. Och luften kändes svalare än den gjort på länge.
Morgonen däremot startade med ett tjockt dis av brandrök och lukten var nästan bedövande. En del av våra bränder brinner fortfarande och de sprids till större områden för varje dag som går. Och denna sommar, som inte liknar någon annan sommar jag upplevt i norra Kalifornien, har mer moln och åskoväder (oftast utan regn) än någon gång tidigare. Det är dessa åskoväder som satt igång de allra flesta av våra bränder. Häromdagen startades 20! nya bränder efter åskoväder här i Siskiyou County.

Jag har inte mycket kvar från min barndom. Alla leksaker, barnböcker, kläder osv är borta efter min mammas bortgång. Ännu har jag inte saknat dem och kanske jag aldrig kommer att göra det. En liten bok som jag fortfarande har kvar dock är denna.

Jag minns inte när min mamma började skriva i den men den gavs ut redan 1965. I denna lilla bok finns vaccinationer jag fått, barnsjukdomar - jodå, när jag växte upp fick man barnsjukdomar och vi "överlevde" (numera tycks man tro att barnsjukdomar är jättefarliga); jag fick både röda hund, mässling och vattenkoppor - och annat hälsorelaterat som kan vara bra att ha nedskrivet. Jag hade faktiskt nytta av den när jag ansökte om mitt green card eftersom jag kunde uppge vilka barnsjukdomar jag haft och när. När man ansöker om green card måste man gå igenom en läkarundersökning och få vaccinationer om man inte haft vissa sjukdomar eller redan har fått vaccinationerna. Att jag sedan kom ur tvånget att ta vaccinationer - det är en helt annan historia. Jag skickade in en mindre "doktorsavhandling" för att slippa bli vaccinerad. Jag har läst tillräckligt för att vilja avstå och även haft egna, mycket dåliga erfarenheter, av vaccinationer.

Man planerar tydligen att i Sverige nu införa ett nytt system för att ha bättre koll på vilka vaccinationer folk får. http://www.dn.se/ekonomi/nytt-system-ger-vaccinationskontroll/.
Min lilla bok har varit ett bra, mycket "low-key" system för mig. Vad enkelt det var när man skrev saker för hand i en bok. :)

Idag var det Staff Orientation Day inom skolan. Alla lärare, chefer och annan kontorspersonal var på plats och det var anföranden och grupparbeten som gällde. Det var måttligt intressant om jag skall vara helt ärlig. Det känns som om vi har dessa dagar varje år innan höstterminen börjar och en massa bra idéer och tankar förs fram som sedan tycks hamna i något "svart hål". Jag pratade en hel del med en av de lärare som undervisar i "min" byggnad - hon har sökt ett annat jobb i Portland, Oregon, men vet inte ännu om det blir något med det. Ytterligare en person som tröttnat på hur skolan drivs. Jag tycks vara i gott sällskap. :)

Weed är en collegestad som helt klart är litet lugnare under sommaren när många elever åker hem. Skolan har en hel del elever som inte bor här lokalt. Men då Weed bara har runt 3000 invånare är det aldrig rusningstrafik. Vi har inga bilköer och vi har bara två trafikljus.
Numera har jag svårt att förstå hur jag stod ut i Stockholms mycket intensiva trafik. Jag minns de överfulla bussarna och tunnelbanetågen och det är något jag inte alls längtar tillbaka till. Och biltrafiken skall vi bara inte tala om. Bilköerna som finns på alla stora infartsleder.

Jag körde aldrig bil i Sverige och skulle jag ge mig ut i trafiken där skulle jag troligen vara en stor trafikfara och orsaka trafikkaos. ;) Rondeller har vi inte här och jag har aldrig kört i någon. Inte ens i USA skulle jag vara någon bra bilförare i en större stad eftersom jag bara kört på mindre orter och inte alls är bra på ett högre trafiktempo och samtidigt hinna se skyltar och annat som händer.

Nej, jag gillar en mindre ort med litet trafik och ett lugnare tempo. Som sagt, Weed har två trafikljus och Mt Shasta tre. Det räcker bra tycker jag. :)

Ett av Weeds trafikljus. Vi har många lastbilar som åker genom Weed. De kommer från Oregon och kör en genomfartsled som mynnar på motorvägen I-5.

Amerikanskan har många roliga och finurliga uttryck. En del kunde jag när jag kom hit men jag har lärt mig många fler under årens lopp. Michael sade att när jag kunde börja skämta och skoja på engelska då hade jag verkligen kommit in i språket. Det tog mig kanske ett år innan skämten kom mera naturligt.

Måste erkänna att jag tycker att engelskan lånar sig till fler roliga och kluriga uttryck än vad svenskan gör. Och att man faktiskt kan skapa nya ord litet lättare på engelska. Nu har man ju fått för sig i Sverige att man skall använda engelska ord där, vilket bara blir fånigt. Eller att man gör om ett engelskt ord till ett svengelskt. Svenskan är ett bra språk! Kom ihåg det! :) Kanske inte lika lekfullt som engelskan men bra.

Nu när jag inte pratar svenska 1-2 gånger i veckan som jag gjorde när mamma levde känns det viktigt att hålla igång svenskan. Det blir litet si och så med det - framför allt den talade svenskan.

Ett roligt uttryck som jag hörde bara häromkvällen på TV är "Whatever floats your boat". Det innebär att man gör det man vill och tycker om. Och att man gör det oavsett kanske vad andra tycker och tänker.
Ofta verkar det som om människor försöker övertyga andra att just deras åsikt och det de tycker är bra, är det enda sanna. Det har jag alltid haft svårt för. Låt folk tycka och tänka vad de vill utan att försöka få dem att tycka som jag gör. MEN det kräver också att andra respekterar det jag tycker och tänker och inte försöker omvända mig. Det tycks inte alltid vara så lätt har jag märkt. Det här citatet på bilden tycker jag säger allt.

Sedan kan man leka ytterligare litet med uttrycket och då kan det bli "whatever floats your goat." ;) Urban Dictionary beskriver så här: "Phrase used instead of whatever floats your boat to describe that any course of action is acceptable with the person that says it. Goats are more bouyant than boats. Therefore the phrase is more flexible than boats. And better." :)

Både bilderna lånade från internet.

Det har varit dåligt med inlägg här på bloggen de senaste dagarna och inte har jag hunnit med att läsa andras bloggar heller. De första dagarna av höstterminen har tagit musten ur mig. Det har varit väldigt intensivt under dagarna så när kvällen har kommit har jag inte haft någon större energi.

Eftersom vädret påverkar oss människor varje dag och vi här i västra USA har en mycket konstig vädersituation kändes det aktuellt att skriva litet mer om hur det är denna heta och torra sommar.

Något verkar konstigt med rubriken för det här inlägget, eller hur. Men den är inte osann.
I den östra delen (halvan) av USA har det varit den svalaste sommaren på ungefär 90 år medan det har varit den kanske varmaste juli någonsin här i västra USA. Jag är alltför väl medveten om värmen, snarare hettan, som vi har haft sedan den sista juni. Det var då den började och den tycks fortsätta också nu i augusti. Jag är faktiskt tacksam att nätterna börjar bli längre eftersom det har blivit svalare på nätterna.

Hettan har gjort att även bränderna blir mer långvariga. I förra veckan startade 20!!! nya bränder i ett område här i norra Kalifornien. I morse var berget återigen insvept i ett tjockt brandröksdis och jag hade aska på min bil. Jag tror att torkan kommer att fortsätta under lång tid framöver. Det har till och med gjorts officiella uttalanden om att delar av Kaliforniens befolkning kanske kommer att få flytta från Kalifornien framöver. Finns det inget vatten kan människor givetvis inte bo här.

Det som har hänt i sommar är att en "osynlig barriär" tycks ha delat USA i två delar - den västra med torka och hetta och den östra med mycket regn och kyligare väder. Det är rätt markant tycker jag när man ser den här kartan. Så skall det absolut inte se ut under sommaren i USA. Det skall vara en mycket jämnare temperaturfördelning över kontinenten under sommaren.

Detta var läget för några veckor sedan men så här har det sett ut i stort sett hela sommaren - och faktiskt även i vintras.

Det som driver vädret i USA och över hela världen är jetströmmarna. De höga vindbältena med mycket kraftiga vindar. När man flyger kan man antingen vinna ordentligt med tid eller bli försenad beroende på just jetströmmarna. Jag minns en flight från Sverige till USA när jag missade ett anslutande flyg på grund av den kraftiga jetströmmen. Vi hade motvind eftersom vindarna blåser från väst till öst.

Östra USA har haft väldigt få riktigt heta dagar denna sommar medan vi i västra USA har levt i en bastu under många veckor nu. Så här skriver väderlekstjänsten om södra Oregon - vi är för små här i norra Kalifornien för att bli omnämnda ;) men det är samma situation här. "Record breaking heat is the main story for July 2014 in the Medford area. This month breaks the record for the highest average maximum temperature set back in 1911; the highest average minimum temperature set in 2013; and the highest average monthly temperature also set back in 2013. July started off as a scorcher with the first triple digit day of the year occurring on the 1st of the month. High pressure allowed for conditions to remain hot throughout most of July with 25 days reaching above 90 degrees and 13 days reaching triple digits."

90-100 grader fahrenheit är mellan +32-38 grader och över 100 grader börjar röra sig uppemot +40 grader. Litet småvarmt alltså.

Den här hemsidan talar om att temperaturerna stadigt sjunkit i USA de senaste 80 åren. Det gäller alltså inte den västra delen av USA - vilken man oftast tycks glömma bort - utan den östra halvan. Något känns väldigt ur balans. http://liveweatherblogs.com/index.php/community/groups/viewdiscussion/773-coldest-coldest-summer-ever-2014-keeps-setting-record-low-temps?groupid=25

Bilden lånad från nätet.

Mt Shasta har förändrats mycket sedan jag kom hit för 17 år sedan.
Då var det en stad med mycket framtidsanda och en puls. Nu känns staden rätt "avslagen" och det är många tidigare butikslokaler som gapar tomma.
Många personer tycks också ha lämnat staden och flyttat härifrån.

Ett inslag i gatubilden som vi inte alls hade på samma sätt för några år sedan är the Rainbow People.
Det är unga, ofta omkringdrivande, personer som man ser sitta i gatuhörnen. De ser fattiga och smutsiga ut. Och de verkar inte ha någonting att göra.
Tydligen har de också varit inblandade i en del stölder i Mt Shasta-trakten.
Ofta drog de söderut när det blev kallt här men då den gångna vintern var mild och vi knappt hade någon snö eller något regn verkade de stanna kvar.

The Rainbow People eller Rainbow Family uppstod redan på 70-talet och är numera en löst sammansatt grupp som inte har något egentligt fokus mer än icke-våld och jämställdhet människor emellan.
Varje år har de så kallade Rainbow Gatherings i olika områden. I USA (det finns tydligen även Rainbow Gatherings i Europa) brukar de hålla till i National Forests. Ofta kan det vara stora grupper som samlas - kanske uppemot 20,000 personer - och självklart märks det. I år var det staten Utahs tur.
http://www.ksl.com/?nid=148&sid=30343975

De som vi ser i Mt Shasta har ofta så kallade dreadlocks. Ni vet de där hoptovade lockarna. Inte något jag tycker om, men som jag skrev häromdagen "whatever floats your boat".
Dreadlocks är inget nytt utan har funnits under lång tid. http://dreadstop.com/history-of-dreadlocks/
Visst ser det även ut som om de gamla egyptierna hade något på gång med dreadlocks.

Bilden lånad från internet.

Den gångna veckan har inte varit någon höjdare när det gäller de nya grannarna. Var till och med tvungen att ringa hyresvärden igår. Vi får se om det blir några resultat.
Och om ni vill se brandröksdiset som omger berget så gå till länken i högerspalten "Mt Shasta webkamera". Det blir inga bilder på berget som jag kan ta just nu. Alldeles för mycket dis.

Brandröksdiset lättade litet igår så det blev en bild av berget när jag var inne i Mt Shasta. Men igår kväll var det rent bedrövligt med mycket rök till och med mellan husen där jag bor. Så här kommer det troligen att vara under överskådlig tid framöver.

Det har varit segt här på bloggen med inlägg och det beror på att jag har varit seg på grund av sömnbrist. Den gångna helgen var det värsta som varit sedan granntjejerna flyttade in. Jag somnade klockan 3 på söndagsmorgonen. Jag har hållit hyresvärden underrättad med SMS under helgen och jag gick även och knackade på hos den granne som finns på andra sidan "mitt" duplexhus. Både hon och hennes syster (som är där och hjälper till då grannen är sjuklig) sade att det blivit högljutt och mängden bilar har varit rent löjlig.

I morse ringde min hyresvärd och sade att hon vräker tjejerna! Nu är det bara att hoppas att de faktiskt flyttar ut (det är inte alltid lätt att bli av med hyresgäster) och att det inte blir otrevliga hämndaktioner från tjejerna eller deras kompisar. Jag blev utsatt för det för några år sedan när någon/några försökte bryta sig in i min bil. Igår kväll såg jag några mycket stora "football athletes" och de såg faktiskt litet skrämmande ut. Jag får nog hålla extra uppsikt över min bil den närmaste tiden. Måste dock erkänna att detta var en liten seger att bra hyresgäster inte skall tvingas flytta på grund av dåliga.
Jag var nära att "slänga in handduken" den gångna helgen. Nu har hyresvärden gett tjejerna 30 dagars uppsägning så det kan nog bli högljutt under den tiden. Hyresvärden sade dock att det är helt okej att jag ringer henne eller polisen.

Mary Jane skor. Vad är det? Enligt engelska Wikipedia "Mary Jane is an American term (formerly a registered trademark) for a closed, low-cut shoe with one or more straps across the instep." Denna typen skor har funnits sedan renässansen och i det tidiga Kina. Då var det nog mest män som använde skorna medan det senare har varit skor framför allt för barn och kvinnor.

Jag har faktiskt två par Mary Jane skor. Båda sommarskor av naturliga skäl. Gillar den här typen skor eftersom de sitter på bra och de jag har är riktigt bekväma.
Självklart har inte Siskiyou County några sådan här skor ;) utan de jag har, har inhandlats i litet större städer.

Dessa inhandlades i Medford förra sommaren. Litet besviken har jag varit eftersom sulan slitits alldeles för snabbt. Märket Teva är kända för sina sandaler men har alltså även andra slags skor.

Och detta par har jag haft till jobbet nu på sommaren. Jag hittade dessa skor när jag hälsade på C i början av sommaren. Skechers är ett stort, känt märke här i USA. Mycket bekväma och välgjorda skor för det mesta. Och jag fick en rejäl rabatt när jag köpte dem - de var reade och C hade ett "store card" hos affären. Sådant gillas. :)

Mary Jane var en seriefigur i serien "Buster Brown". Hon var Buster Browns "sweetheart" och var dotter till seriens upphovsman, Richard Felton Outcault.

Bilden lånad från internet.

Många USA-bloggar handlar om en mycket annorlunda tillvaro än vad jag har här i Weed. De skrivs av svenskar som bor i mer välmående delar av det här landet och det är en sida av USA. Den andra sidan - vilken omfattar allt fler amerikaner - är den tillvaro jag ser runtomkring mig med människor som kämpar för att ha ett drägligt liv. I Dagens Nyheters nätupplaga såg jag den här artikeln häromdagen. Vad bra den är. Läs den eftersom den verkligen visar hur det är i dagens USA.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/de-fattiga-och-de-rika/

USA har förändrats väldigt mycket sedan jag kom hit och många av dessa förändringar kom efter 11 september 2001. Då klubbades lagen "The Patriot Act" igenom och den visar sig nu inom egentligen alla områden i USA med mer kontroll, övervakning och inblandning av polisen i alla möjliga sammanhang. Och den har lett till olika regler och lagar som "sipprar" igenom i det amerikanska samhället.

Vi har många tiggare och hemlösa i min del av Kalifornien. Såg också i Stockholm i augusti förra året att det fanns många tiggare och hemlösa. Det var ett inslag i gatubilden som inte alls fanns på det sättet när jag bodde i Sverige.

De tiggare och hemlösa vi har här har nog inte så stor framgång att få pengar eftersom vi som bor här också har ont om pengar. Siskiyou County är det tredje fattigaste "länet" i Kalifornien. Bara två "län"är fattigare än vad vi är och det finns 58 "län" i Kalifornien. Talande siffror. Medelinkomsten i Siskiyou County är litet drygt 240,000 kronor per år. De som har det bäst i Kalifornien tjänar runt 600,000 kronor per år.

Trots fattigdomen där jag bor finns det inga "soup kitchens" vad jag vet. De finns - eller kanske fanns - i större usträckning i storstäderna. I USA finns det många religiösa och privata välgörenhetsorganisationer som hjälper hemlösa med mat.

Nu har flera städer bestämt att det är illegalt att utöva så kallad "food sharing". Gör man det kan man bli bötfälld och kanske till och med hamna i fängelse. Några städer där man inte bör vara hemlös eller vilja hjälpa de hemlösa är: Raleigh, North.Carolina; Myrtle Beach, South Carolina; Birmingham, Alabama; and Daytona Beach, Florida. Och de har gott sällskap med ytterligare ca 30 städer.

Hemlösa kommer inte att försvinna från gatorna bara för att man inför förbud. Det är mycket större och mer omfattande problem som ligger till grund för hemlöshet. Det är dock inte bara hemlösa som behöver hjälp för att kunna äta sig mätta i dagens USA. Även "vanliga" amerikaner behöver hjälp. Idag finns det mellan 45-50 MILJONER amerikaner som inte klarar sig om de inte får "food stamps" för att kunna köpa mat.

http://usatoday30.usatoday.com/news/nation/story/2012-06-10/cities-crack-down-on-homeless/55479912/1?AID=10709313&PID=4003003&SID=bd54nkxqr2ei

http://www.nbcnews.com/news/us-news/food-feud-more-cities-block-meal-sharing-homeless-n113271

Minns ni Seinfeldepisoden om "the Soup Nazi". :) Även om den inte handlade om hemlösa känns atmosfären litet bekant. No soup for you!

... var ett trivsamt och bra TV-program under 80-talet och början av 90-talet med Lasse Holmqvist. Eftersom Sverige bara hade två TV-kanaler ända fram till 1987 satt stora delar av befolkningen bänkade framför det här programmet. Tänk att det var så sent på 80-talet som Sverige fick fler TV-kanaler. Jag var en av de som tittade på "Här är ditt liv" och har sett många av programmen. Minns ni programmet med Lill-Babs då många av hennes ex dök upp?

Nu skall det här inlägget inte handla om det klassiska TV-programmet utan i stället ställa frågan varför vi tycks vara så fascinerade av sociala medier och varför människor vill berätta för omvärlden vad de gör stora delar av sin vakna tid.

Jag startade den här bloggen redan 2006 mycket för att jag tyckte det skulle vara roligt att kunna berätta om hur det är att bo i USA. Namnet på bloggen antyder ju det. ;) Och från ett litet annat perspektiv än många andra USA-bloggar då jag bor på en mindre ort och i ett område som helt skiljer sig från de stora städerna.
Som bloggens läsare säkert märkt har jag i stort sett aldrig bilder på mig själv och jag skriver inte så mycket om mitt vardagsliv. Jag gör det avsiktligt eftersom jag tycker det finns så många mycket mer intressanta saker att ta upp än vad jag gör 24/7.

Jag har ett Facebook-konto men jag skriver nästan aldrig något på min sida utan använder det mediet mest för att skriva kortare meddelanden till mina vänner.
Eftersom vi vet att Facebook är övervakat och att till och med arbetsgivare kan kolla upp en persons konto när de nyanställer känner jag att det är mera hälsosamt att hålla en mycket låg profil där. Frågorna kommer dock ibland när jag ser vad andra visar på sina sidor. Varför vill man dela med sig av det man gör just nu? Varför känns det viktigt? Jag förstår det inte riktigt om jag skall vara helt ärlig. Ni som läser kanske har tankar. Vad är det som gör att man vill att andra skall veta vad man gör i stort sett hela dygnet?

Den här artikeln om Facebook tycker jag är bra - den handlar om att man skall tänka sig för innan man lägger ut bilder och text på nätet. http://www.ehow.com/ehow-tech/blog/does-your-facebook-account-pass-the-billboard-test/
Allt jag skriver på bloggen skall hålla för i stort sett vem som helst att läsa. Det är en kvalitetsribba som jag har lagt för mig själv.

Jag finns inte hos Twitter och Instagram. Och jag har en gammal mobiltelefon som inte ens kan ta bilder. Oftast är jag inne på nätet stor del av dagen men det beror mycket på att jag jobbar framför en dator och tar mig friheten att också kolla min epost och blogg även på jobbet när jag har "rast". Men annars är jag medvetet bara litet synlig inom olika sociala medier.

Ordet "selfie" blev årets ord i slutet av 2013. Det tycker jag säger en hel del om samhället idag.
Tydligen finns det numera även "helfie" ("hairstyle selfie"), "drelfie" ("drunken selfie") eller "bookshelfie" (används för marknadsföring av litteratur).

TV-programmet Här är ditt liv var kanske ett förebud till det vi ser idag. Vi visar upp våra liv till allmänt beskådande för omvärlden att titta på.
Jag blir alltid nyfiken på sådant här och vad det beror på. Vad är det som driver människor?

Eftersom jag har en mobil som inte tar bilder är det litet knepigt att ta selfies men jag tog en med min vanliga kamera för 2-3 månader sedan - därav den varmare tröjan. Även om jag tycker att det är rätt ointressant att visa bilder på mig själv kommer här en selfie "for what it is worth" - i linje med inlägget. :)

Fy sjutton vad jag är trött på brandröken och askan. Den gångna veckan har det varit ovanligt mycket brandrök i Weed och min bil har aska i stort sett varje dag. Flera bränder brinner i ett område en bra bit från Weed men brandröken och askan kommer hit. De bränderna är nu ungefär dubbelt så stora som skogsbranden i Sverige var.

Den här askan fanns i morse på min bil. Och detta andas vi in nu. Jag håller mig av naturliga skäl mest inomhus.

Vet inte om den här videosnutten av ett nyhetsinslag går att se utanför USA men jag lägger upp länken - den handlar om askan och brandröken i Yreka och Siskiyou County:
http://www.ktvl.com/shared/news/top-stories/stories/ktvl_vid_13715.shtml?wap=0

Så kallade fitted sheets hade jag aldrig sett innan jag kom till USA. Jag hade vanliga underlakan och det var ibland som dessa inte ville hålla sig på plats. Är "dra-på-lakan" samma sak som fitted sheets? Såg att till exempel Hemtex använder det ordet.

De underlakan Michael hade var "fitted sheets" och numera har jag bara sådana lakan som underlakan. De sitter på plats och fungerar väldigt bra tycker jag. Att vika ett fitted sheet är inte det allra lättaste och Michaels var ett enda "sammelsurium" i linneskåpet. Jag har egentligen aldrig brytt mig om att lära mig hur man viker dessa för att de skall ta så liten plats som möjligt eftersom jag har så få lakan - minimalist som jag är. :)

Självklart finns det numera hemsidor och videosnuttar som berättar hur man viker. Till och med Oprah hade med Martha Stewart i ett program där de vek ett fitted sheet. En hemsida säger att "folding a fitted sheet may seem like one of life's great mysteries" - vilket kanske är att överdriva litet väl mycket. ;)

Här viker Martha Stewart lakanet hos Oprah:

http://www.oprah.com/oprahshow/How-to-Fold-a-Fitted-Sheet-Video

Jag tycker nog att den här mannen gör ett bättre jobb faktiskt än Martha:

Och ordentliga instruktioner får vi också :)

Take the sheet warm out of the dryer (for fewer wrinkles) and shake it out.
Lay the sheet down with the long side facing you (across your body).
Stick your fingers into the bottom left corner.
Take the opposite corner right above it and pull it over the corner in your hand.
Repeat on the right side: place your right hand in the bottom right corner, then pull the opposite corner over it. You'll now be holding the corners in each hand.
Turn the corners in your left hand over the corners you're holding in the right. Now all four corners will be on your right hand.
Lay down this new square and smooth it out.
Square off the corners as best you can.
Fold into rectangles.

Eftersom mina lakan ser ut så här behöver jag nog träna en del. :)

Idag har vi Labor Day i USA. Skolan är stängd och jag är ledig. R har varit på besök under ett par dagar - det är han med husbilen. Vi har tyvärr fått hålla oss mest inomhus på grund av brandröken. Idag är det den första dagen på ett bra tag när man faktiskt ser berget och luften känns relativt klar. Bränderna i Happy Camp som gett och ger oss all rök har fått omnämnande i nationella nyheterna och de är fortfarande till största delen inte under kontroll. Bara runt 15% är graden av kontroll. Så röken och askan kommer säkert tillbaka.
Och i morgon är det jobb igen. När man inte kunnat vara ute känns det nästan som om man inte varit ledig.

Det kan man fråga sig. Jag ställer mig den frågan ibland. ;)

Under årens lopp har jag fått en del mail från svenskar som undrar hur det är att arbeta som lärare i USA. Eftersom jag inte arbetar som lärare är det inte en alldeles lätt fråga att svara på.
Jag arbetar på ett av skolans kontor för distansundervisning (Distance Learning) och träffar lärare men har egentligen ingen aning om hur deras arbetssituation är.

Lärare är något jag aldrig velat bli. Mycket beroende på att min mamma var lärare (folkskollärare när hon började arbeta på 50-talet) och jag såg hur stor del av hennes fritid som gick till förberedelser inför nästa skoldag. Hon brukade sitta många timmar på eftermiddagar och kvällar med olika slags förberedelser.

Här skulle jag kunna tänka mig att vara lärare - verkar mycket mera intressant än en vanlig skola. ;)

Bilden lånad från internet.

Jag hade sagt till mig själv att jag aldrig skulle jobba på kontor - vilket jag givetvis har gjort sedan jag gick ut chefssekreterarutbildningen 1981. Man skall aldrig säga aldrig. ;)
Som jag skrivit om tidigare på bloggen började jag jobba inom skolan 2005 när jag kom tillbaka från Hawaii. Jag fick faktiskt två deltidsjobb och ett var på kontoret för Distance Learning.

Även om jag känner mig klar här och ser framåt mot nya möjligheter kan jag konstatera att det jobbet jag har faktiskt aldrig varit långtråkigt. Att supporta de videokonferenskurser som vi har är varierande och alltid händer det något - antingen tekniskt (eftersom de involverar mycket teknik) eller logistiskt. De två första veckorna av skolan har vi haft det ena tekniska problemet efter det andra och det tar mycket tid att jobba igenom dessa vilket jag gör tillsammans med vår IT-avdelning.
Kurserna behöver också support med papper till och från lärare och elever. Eftersom vi har orter som ligger ute i Siskiyou County (därav distansundervisningen) skickar vi kursmaterial via epost mellan orterna, oss och lärarna.
Vi har också en hel del möten som är beroende av videokonferensteknologin och där blir vi inblandade. I nästa vecka till exempel har vi möten mellan skolans två campus i Weed och Yreka om den sjukförsäkring som alla inom skolan har.

Det jag dock tycker är roligast att jobba med är det som rör skolans hemsida och det gör jag varje dag. Det kan vara allt från att göra mindre uppdateringar och ändringar på en av skolans sidor till att skapa helt nya sidor för en ny avdelning eller ett nytt program. Dreamweaver är det program vi använder oss av samt Photoshop.

Distansundervisningen inkluderar också alla kurser som skolan har via internet. De har blivit fler och fler under årens lopp. Där är jag också inblandad och skapar hemsidor och har kontakt med den organisation som har den "plattform" där lärararna har sina kurser med allt material.

När arbetsdagen är slut (jag jobbar 8 timmar/dag) är min energi inte alltid på topp och en kväll i veckan jobbar jag fram till 21. Det vore inte dumt att kunna bestämma mer över sin arbetsdag men att bli egenföretagare känns litet utmanande. Ibland saknar jag verkligen min pappa eftersom han hade idéer så att det stod härliga till. :) Och han startade flera företag under årens lopp. Bland annat det bokförlag vi drev under många år.
Jag vet nog fortfarande inte "vad jag skall bli när jag blir stor".

Den här gångstigen tycker jag om - den leder fram till "min" byggnad. Bilden från förra sommaren när det var grönare här.

På tal om att vara försiktig med vad man skriver hos Facebook såg jag detta inlägg hos Dagens Nyheter häromdagen. http://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/inlaggen-pa-facebook-ledde-till-hot-om-uppsagning/
Att tänka sig för både en och två gånger innan man trycker på knappen för att publicera är mitt mantra. :)

Har tagit en liten paus här på bloggen under några dagar. Ibland känns det som om man måste ta små pauser från den "sociala närvaron". :)

Denna helgen har luften varit ovanligt klar från brandrök men jag såg rökbanken i norr igår. Dock kom den aldrig fram till Weed. Branden i Happy Camp är enormt stor nu. Tror inte att jag sett en så stor brand i detta område sedan jag kom till USA. Den är 3 gånger större än staden Uppsala! Och de har bara 30% kontroll över den.
Torkan i Kalifornien är katastrofal vid det här laget och den kommer troligen att fortsätta. Nu talar man om en möjlig, flera decennier lång torka. Blir det så kommer givetvis den här staten att få överges till stora delar. Grundvattnet sjunker med en alarmerande hastighet och vi har fortfarande runt +30 om dagarna. Jag är redo att ge mig av härifrån. Gör man det inte nu blir det kanske av tvång framöver. Inga prognoser tyder på regn inom den närmaste månaden. Jag längtar efter regn! Nog om detta för idag men jag får säkert anledning att återkomma till läget i Kalifornien.

Häromdagen såg jag denna intressanta artikel i Dagens Nyheter, http://www.dn.se/ekonomi/maten-som-sverige-vill-skydda/. Den handlar om unik, svensk mat som redan har ett speciellt EU-skydd och annan mat som man eventuellt vill kunna ge detta skydd framöver. Jag visste inte ens om att denna typ av skydd fanns inom EU. Den mat som redan är skyddad är: Kalixlöjrom, upplandskubb, sveciaost, spettekaka och bruna bönor från Öland. Har aldrig provat på kalixlöjrom, upplandskubb eller de bruna börnorna från Öland men de andra två har avsmakats.
Och den här listan visar alla produkter som man kartlagt och möjligen vill kunna ge detta skydd framöver. http://www.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd2d9b6/1409816073798/Gastronomiska+Sverige+produktf%C3%B6rteckning+20140902.pdf

Efter en genomläsning av listan insåg jag att jag ätit bara några få av dessa rätter som är specifika för olika landskap. Däremot har jag avnjutit många av de som finns spridda över landet.
När jag läste listan insåg jag att det finns mycket god svensk, mat som jag inte kunnat äta på många år. De olika sorternas lax är något jag alltid saknat. Lingonsylt hade vi tidigare i hälsokostaffären i Mt Shasta. Den var svindyr men det var den svenska varianten. Tänk så många olika sorters god fisk som finns i Sverige. Böckling fanns med på listan och jag kände nästan hur det vattnades i munnen av tanken på rökt böckling. :)

Numera har jag anpassat mig till maten som finns här i USA men visst tog det ett tag innan saknaden av viss mat avtog. I början var jag på jakt efter det jag var van vid att äta när jag bodde i Sverige men insåg snabbt att det bara var att gilla läget och försökta hitta bra, amerikansk mat.
Eftersom jag lagt om min mathållning så mycket under de senaste 1-2 åren och numera äter nästan bara ekologisk mat blir det inte särskilt mycket typisk amerikansk mat. Jag äter potatis (red potatoes för det mesta), ris, pasta, lokal köttfärs, en mycket god ekologisk korv, kyckling, olika slags grönsaker (morötter, gurka, avocado osv) och frukter (äpple, banan, päron osv) och dessa kan man givetvis hitta även i Sverige - då självklart som svenska varianter. Det tycks finnas mer mat i lös vikt här i USA vilket jag tycker om. Det blir billigare och man slipper förpackningar.

Mat är en av de saker som tar litet tid att vänja sig vid när man flyttar utomlands. Det är som med helger och den känsla man får när man växer upp i ett land - det bara finns inombords hur det känns och smakar. :)

Rökt lax och dillstuvad potatis var en av mina favoriträtter i Sverige. Laxen som säljs här i mina trakter är inte som den svenska, rökta laxen - den vi kan köpa har mycket mera tuggmotstånd. Det finns något som heter "lox" som liknar den svenska, rökta laxen men är mycket dyr. Dillstuvad potatis kan jag givetvis göra men den hör till den svenska, rökta laxen. :)

Bilden lånad från coop.se

Tankar om tvätt

Tre ovälkomna besökare

Hen = höna?

Nu brinner det!

Bussutflykt till Yreka (och brandröken)

Det här med att fotografera

Egna tinkturer

Löneförhöjning? Inte direkt

Condo, townhouse & duplex

En liten bok från min barndom

Ingen rusningstrafik

Whatever floats your boat

Svalaste sommaren på 90 år - varmaste juli någonsin

Rainbow people och dreadlocks

Mary Jane skor och stökiga grannar

Vilken bra artikel och No soup for you!

Här är ditt liv

Hur viker man det här lakanet?

Vad gör jag hela dagarna?

Svensk mat