Quantcast
Channel: Att bo i USA
Viewing all 617 articles
Browse latest View live

Mycket små hus - Tiny houses

$
0
0
Som kanske framgått på bloggen har jag ett intresse för litet mer ovanliga boendeformer. Nu har jag faktiskt bara bott i helt "vanliga" hus och lägenheter hela mitt liv, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i en mer "alternativ" bostad.
Häromdagen skrev jag om husbilar och jag har tidigare nämnt att Michael och jag troligen skulle ha bott i små, runda hus ("yomes") när vi bodde på Hawaii.
Nu är det dags att avhandla mycket små hus - "tiny houses". :)

Första gången jag hörde talas om "tiny houses" var för några år sedan när en bloggläsare tipsade om en annan blogg som skrivs av en amerikansk kvinna som bor i mina trakter. Hon och hennes man bor i Shasta Valley som ligger norr om Weed. Sedan dess har jag följt Tammys blogg som numera inte handlar så mycket om deras lilla hus utan mer om fotografering och olika tänkvärda ämmnen.

Tiny houses har blivit litet av en rörelse i USA. Fler och fler amerikaner verkar bli intresserade att minska på antalet ägodelar och ha en mindre bostadsyta. I vissa städer och delar av USA finns det MYCKET stora hus. Igår tittade jag på HGTV-kanalen (Home and Garden Television) och där var det en familj på 3 personer som köpte ett hus på ungefär 470 kvadratmeter. Jag undrar - vad skall man med så stora ytor till om man är en liten familj?
Att inte ha en massa ägodelar är också något som fler och fler verkar intresserade av. Har man ett tiny house kan man verkligen inte ha mycket men man behöver inte så många saker. Jag vet. :)

Det finns olika sorters tiny houses: redan tillverkade, sådana man bygger själv eller hus som man skapar utifrån till exempel gamla bilar, järnvägsvagnar osv. Självklart måste man ha mark som man kan ha dessa hus på. Ibland kan man även hyra mark. Husen byggs ofta på "plattformar" och har hjul som gör att de lätt kan transporteras. Det går att ha rinnande vatten, elektricitet och kylskåp/frys (modell mindre förstås) även i dessa hus. Ofta lever tiny house-ägare "off the grid" och får elektricitet genom solceller och man har komposttoaletter. Dessa hus är permanentbostäder som är isolerade och kan värmas upp. En annan slags livsstil är det helt klart.

Dessa små hus är ofta relativt billiga och gör att människor kan äga sin bostad även om man inte har råd att köpa ett traditionellt, större hus.
Min lägenhet i Kärrdal i Sollentuna var en enrummare på ungefär 42 kvadratmeter och den räckte gott och väl till för mig. Många av de här små husen ligger på ungefär hälften av detta. Det är intressant att fundera på hur man skulle kunna ha ett boende på en såpass liten yta. De som bor i tiny houses har verkligen tänkt igenom vad de behöver och hur de skall organisera.

Här berättar AOL om tiny house trenden: http://realestate.aol.com/blog/2011/03/22/tiny-houses-big-trend/


Bilden från Wikipedia / Tammy Rowdykittens. Ett exempel på ett tiny house.

Vilda och odlade jordgubbar

$
0
0
Igår köpte jag årets första jordgubbar. Ekologiska "gubbar" från Kalifornien. Mmmm, de var riktigt goda. Åt dessa precis som de är - inget socker, ingen grädde eller glass.
Numera köper jag bara ekologiska jordgubbar eftersom de "vanliga" lär besprutas med väldigt många olika bekämpningsmedel. Kalifornien och Florida är de stater i USA som producerar flest jordgubbar.


Häromdagen tog jag en promenad i skogen som finns runt skolan och såg då vilda jordgubbar. Blir det jordgubbar där hinner nog de vilda djuren först. :)



Jag växte upp med jordgubbar från eget trädgårdsland i Enebyberg. Vi hade ett rätt stort trädgårdsland med många plantor. De var mycket mindre än jordgubbarna vi kan köpa i affärerna här i Kalifornien men de var fantastiskt söta och goda. Eftersom både min mamma och jag hade en namnsdag under fruntimmersveckan brukade vi ha jordgubbstårta den dagen och det var alltid lika spännande att se hur många jordgubbar vi kunde skörda eftersom det var i slutet av jordgubbssäsongen.

När Sverige gick med i EU minns jag att det spreds något rykte om att våra svenska jordgubbar var för små. Det ryktet lär inte vara sant som tur är. http://ec.europa.eu/sweden/about-us/myths/index_sv.htm

Jag är väldigt dålig på växter och deras namn och fick göra litet efterforskning på nätet - den här blomman heter "False Solomon's Seal". Den växte på många ställen i skogsområdet.



Vackert tycker jag med den skira grönskan mot den blå himlen.



Igår slogs det värmerekord här och där. Ute i Lake Shastina var det runt +35 och i Medford i södra Oregon var lika varmt. Medfords tidigare rekord hade stått sig sedan 1939. Även i Weed var det hett. Vi har A/C på jobbet men jag har ingen hemma så det varmt inomhus.

Varför är vi så kroppsfixerade?

$
0
0
Brukar kolla på rubrikerna hos Yahoo när jag först loggar in på min mejl. För det mesta är det bara onödigt "skvaller" men idag fanns en rubrik som fångade mina ögon. En australiensisk kvinna som vill försöka ge kvinnor en mer avslappnad och hälsosam syn på sina kroppar - framför allt efter att ha fött barn. Hon var på väg att genomgå en operation för att se "snyggare" ut men bestämde sig för att låta bli efter det att hon fick en insikt när hon såg sin dotter leka på stranden en dag. https://shine.yahoo.com/healthy-living/taryn-brumfitt-body-image-180640278.html

Sådana här artiklar får min hjärna att gå igång och frågan kom - varför är de allra flesta så otroligt kroppsfixerade nuförtiden? Mest åt det tunna, anorexiska kroppsidealet men även den nya "vågen" att vara fet.

I USA är väldigt många människor sjukligt överviktiga och det är tragiskt och hemskt att se dessa människor som mest troligt kommer att drabbas av olika sjukdomar och kanske till och med en för tidig död. Och de äter oftast helt fel - mycket fast food. Självklart finns det också människor som har gener som gör det svårt att ha en hälsosam vikt.
Att sedan se de tunna, anorexiska människorna (mest kvinnor) som hyllas i TV är precis lika tragiskt.
Men det är inte bara själva kroppsvikten som många fixerar vid utan det är allt möjligt som har med den fysiska kroppen att göra - rynkor som av någon anledning numera anses onaturligt, tänder som absolut måste bli vitare, bröst som antingen är för stora eller små, osv, osv. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.

Idealet att ständigt se ung ut och vara "perfekt" har i mitt tycke gått aldeles för långt. Det är inte bara kändisar numera som skall se "perfekta" ut, utan även "vanligt folk". Jag tycker det är bra att fundera på sådana här saker ibland.

Jag vet hur det är att vara "för" smal eftersom jag under stor del av min uppväxt inte kunde gå upp i vikt alls. Min ämnesomsättning var helt enkelt för snabb. Det var inte heller bra eftersom jag inte hade något extra kroppsfett att ta av om jag blev sjuk. Och jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Detta var troligen innan var och varannan kändis var anorexiskt smala. Jag såg ut som en del kändisar gör idag men helt ofrivilligt.

Efter det att jag fyllde 35 märkte jag en markant skillnad i kroppsvikten. Det blev lättare att gå upp i vikt och numera har jag nog en rätt normal vikt. Nu kan jag till och med gå ner i vikt utan att det är en "katastrof".
Jag har aldrig ätit någon viss slags diet utan äter allmänt hälsosamt och blandat - grönsaker, frukter, fisk, kött, choklad osv. Mycket ekologiskt som framgått här på bloggen.
Jag har aldrig försökt nå ner i vikt även när jag kunnat lägga på mig några kilon. Äger inte ens en våg. ;) Tror att de allra flesta människor skulle kunna ha en "bekväm" vikt med bra mat och en del fysisk aktivitet.

Numera har jag rynkor i ansiktet och visst kan jag ibland tycka att det vore trevligt att se ut som jag gjorde när jag var 25 men jag är inte längre 25 och rynkor tycks komma med att vara en fysisk varelse här på Jorden. :) Skulle aldrig komma på tanken att lyfta mig för att se yngre ut. Blir ledsen när jag ser bilder på vackra kvinnor som ser nästan groteska ut efter ansiktslyftningar.

Jag brukade permanenta mitt hår under många år men slutade då jag läste om dessa starka kemikalier som går rakt in i huden och givetvis in i kroppen. Har inte permanentat mitt hår på väldigt länge.
Och att mitt hår numera har gråa hårstrån är något jag mer och mer kommit att acceptera. I början ryckte jag faktiskt ut de få grå stråna men nu är de alldeles för många. Jag vill inte bli tunnhårig. ;) Och jag vet hur det är att tappa hår också och se mer tunnhårig ut. Skrev om det på bloggen för 1,5 år sedan. Ett mycket basiskt shampoo skapade total oreda i hårbotten. Numera är mitt hår faktiskt tjockare än vad det var innan. Helt naturligt och med litet hjälp av B-vitaminet biotin.
Jag vill heller inte färga håret för att täcka det grå eftersom det ofta blir en "ond cirkel" och man måste färga hela tiden för att det inte skall se konstigt ut.

Vore det inte viktigare att fokusera mer på hur vi mår inombords? Heter det inte att "skönhet kommer inifrån?" Jag hoppas att den här kroppsfixerade kulturen någon gång skall avta och människor kan känna sig mer okej med hur de faktiskt ser ut.

Att bleka tänderna är också populärt. Kanske inte fullt så mycket dock som Ross i Friends. ;)



Musik är viktigt för mig för att må bra och det sägs ofta att musik kan påverka oss även fysiskt. Avslutar med ett par gamla godingar och "feel good" låtar som kan få oss att må bra - från insidan. :) Litet 70-tals nostalgi.



Tång i grädde eller E407

$
0
0
Jordgubbar och vispad grädde. Mmmmmm. :)
Glass i stora lass!
Bakad potatis med sour cream - gott.
Någon ekologisk, färdiglagad rätt.

Vad har de röda orden gemensamt? Jo, de innehåller något som heter karragenan eller E407. En slags havstång som används för att göra mat tjockare, mer blandbar och ibland ge maten en "fylligare" konsistens.

För ett par månader sedan såg jag olika hemsidor som berättade om denna ingrediens. Det man sade var att denna tång ofta kan ge besvär i magområdet med inflammationer och kanske till och med cancer. Trots att det är en växt från havet och trots att den ofta används i ekologisk mat. En av hemsidorna: http://www.cornucopia.org/

Mitt förstoringsglas åkte fram - ofta tycks man behöva det när man skall läsa innehållsförteckningar ;) - och jag gick igenom min mat hemma. Som tur var hade jag bara någon förpackning som innehöll karragenan (carrageenan på engelska). Kan man undvika att äta mat som innehåller denna ingrediens gör jag gärna det.

Måste erkänna att jag blev förvånad när jag insåg hur många olika sorters mat som innehåller detta ämne. I USA märker man inte med E-nummer - det är i Europa man gör det - utan här skrivs hela ordet ut på förpackningen. Och till exempel Arla i Sverige använder E407 i grädde. Och man kan ju verkligen undra om det behövs en sådan här tillsats. Kan man inte skaka en förpackning eller ha en litet tunnare konsistens?

Här är ett litet urval av varor i mataffären i Mt Shasta som alla innehåller karragenan.

Grädde som är "ultra pasteurized" tycks vara den som innehåller karragenan här i USA. Och detta är alltså ekologisk grädde.



Jag brukar i stort sett aldrig äta sour cream numera. Kanske bra med tanke på den långa innehållsförteckningen. :)



Cottage cheese eller keso. Även här är det en lång lista med ämnen.



Den ekologiska mandelmjölken klarar sig inte undan tången heller.



Ekologisk sojamjölk har också tång.



Snart tror jag att jag måste skaffa mig en gård och ha kossor, höns och getter och odla min mesta mat själv.

Efter regn kommer sol

$
0
0
Igår kväll och i natt regnade det här i Weed! Numera är det ju nästan en världssensation med regn i Kalifornien.
Det började litet försiktigt och jag trodde att det bara skulle komma några droppar men det fortsatte under rätt många timmar. Underbart med litet väta. Jag satte ut min soptunna vid vägen igår kväll och det luktade så gott efter det att det regnat.

När jag först kom hit för 17 år sedan var jag inte alls förberedd på att det var så många månader med sol och värme under sommaren. Då, 1997, var det mer normalt väder men även då hade den här delen av Kalifornien många månader med bara sol och värme, vecka efter vecka. Det kanske låter konstigt att bli trött på sol och värme men det är faktiskt möjligt. :)
Min första sommar utanför Mt Shasta insåg jag att det var behagligare att vara i skuggan och ta det lugnt i värmen. Och kom det några moln var det bara ett välkommet avbrott. Jag minns fortfarande ett stort åskoväder som kom en dag och att det var underbart med moln och ösregn. Det blev friskt och kyligt i luften och det gick att andas. :) Det var också då som jag insåg att åskmullret låter mycket mer bland bergen.

Nu har solen kommit fram igen och det skall återigen bli varmare och torrare. Jag hade gärna haft några fler dagar med regn.

Tog en promenad på skolans campus på eftermiddagen och såg en del söta blommor. Troligen såg de finare ut innan regnet men de fick komma med på några foton trots allt.







Semestertankar

$
0
0
Snart har jag semester! Åh så skönt det skall bli att vara ledig.

Denna sommaren är den första när jag inte "måste"åka till Sverige vilket onekligen känns litet konstigt och annorlunda. Under alla år som jag bott här är jag den som åkt. Varje år. Mina föräldrar kom aldrig på besök vilket fortfarande känns trist. Min pappa som var den vana världsresenären blev sjuk redan första året jag var här och min mamma var rädd för att flyga och byta flygplan - hon trodde hon skulle komma bort på de enorma flygplatserna. ;)
Eftersom det har varit en maratonresa och mycket påfrestande resa med tanke på hur långt jag har från Weed till en större flygplats och avståndet från USAs västkust till Sverige, måste jag erkänna att jag faktiskt inte saknar resan till Sverige nu under sommaren. När det blir besök i Sverige igen vet jag inte i skrivande stund. Nu måste jag ju också antingen bo hos vänner eller på hotell när jag kommer och hälsar på. Det finns ingen naturlig plats där jag enkelt kan bo längre. Förutsättningarna har helt förändrats i och med mammas bortgång.

Men semester vill jag självklart ha så jag kommer att ha ett par veckors semester med start denna veckan på fredag. Och då beger jag mig norrut till staten norr om Kalifornien - Oregon. Min vän C och hennes man flyttade ju dit under hösten förra året och vi har inte träffats sedan dess.

Jag kommer att ta Greyhoundbussen eftersom den går till den ort där de bor och kommer att stanna ca 5 dagar. Det skall verkligen bli roligt att se hur de bor och komma bort från det inrutade livet i Weed.

Dessutom har vi helgdag i USA på måndag i nästa vecka. Det är Memorial Day som firas. Och skolan har även stängt på tisdagen. Då är det den sista dagen som vi har så kallad "furlough day", dvs den obetalda ledigheten som vi dragits med under så lång tid. Jag kommer absolut inte att sakna jobbet. :) Resten av ledigheten kommer jag nog att "ta dagen som den kommer".
Men jag har alltså en arbetsdag kvar så det blir "business as usual" i morgon.

Idag blev det ett besök hos en mycket professionell öron- näsa- och halsläkare i Mt Shasta eftersom jag behövde få ena örat rengjort. Tänkte att det är lika bra att få det avklarat innan semestern. Nu hör jag som vanligt igen vilket känns väldigt skönt.

Så här fint ligger mottagningen där jag var idag.

Klockspelet och Oregon Garden

$
0
0
Bussen var packad med folk i fredags men resan gick bra och det var verkligen roligt att träffa C igen. Det är litet drygt 52 svenska mil mellan Weed och Woodburn i Oregon. Ingen kort resa med andra ord.
Och jag fick återse Joey - min hundkompis. :) Han är en sådan fin, liten hund.

Jag har aldrig varit i Woodburn innan C och hennes man flyttade dit. Det är en stad som ligger söder om Portland - Oregons största stad. Jag slogs av hur otroligt grönt och lummigt det är i västra Oregon när jag åkte med bussen. Även Woodburn med omgivningar är väldigt lummiga.

Igår utforskade vi litet närområden. Bland annat fick en skobutik besök och jag kunde köpa sommarskor som jag verkligen behövde. Tydligen får man åka långt för att hitta skor. :) Woodburn har en stor så kallad “Outlet Mall“ med massor med affärer. Vi har ju som bekant knappast några skoaffärer där jag bor. Eftersom det är Memorial Day weekend var det många som var ute och handlade.

Den lilla staden Mt Angel har ett berömt Glockenspiel (klockspel) (som också är en restaurang) som vi tyvärr inte fick se och höra eftersom det bara spelar ett par gånger om dagen. Däremot kunde vi se att Mt Angel har en mycket stark tysk influens eftersom många skyltar hade tysk text och även en del hus såg ut som hus gör i delar av Tyskland och Österrike.




Vårt största utflyktsmål var Oregon Garden. En stor botanisk trädgård med blommor, träd och ett hotell med restaurang. Det var verkligen en oas med en fantastisk grönska. Den här delen av Oregon påminner litet om Sverige faktiskt med tanke på naturen. Helt annorlunda än den torra, karga naturen som vi har där jag bor.













"Pot heads" i Oregon Garden. ;)




Columbiafloden och Portland

$
0
0
Nu är jag hemma i Weed igen efter några händelserika dagar i norra Oregon. Ögonen känns litet trötta efter ca 8,5 timme på Greyhoundbussen och tidig uppstigning i morse. Men allt gick bra med hemresan och jag är verkligen glad att det blev av med mitt besök hos C.

I söndags hade vi en heldag - mest i bilen faktiskt - utmed Columbiafloden. Denna mycket stora flod går utmed gränsen mellan staterna Oregon och Washington. På ena sidan av floden befinner man sig i Oregon och på den andra i Washington. Columbiafloden är den största floden i "the Pacific Northwest" och är ungefär 2000 km lång. Den "besöker" 7 olika stater i USA och en provins i Kanada.
Jag hade tidigare sett denna flod när Michael och jag bodde i nordöstra Oregon och imponerats av hur stor den var men då var det vinter och helt andra vyer än vad det var nu i slutet av maj.

Vi skulle ha besökt ett vattenfall i början av vår utflykt men folk satt till och med i långa, långa bilköer för att komma dit. Vi gav upp till slut eftersom tiden gick och bilarna rörde sig i snigelfart. Så vi körde utmed floden och såg den skymta fram ibland mellan all grönska. Den är onekligen imponerande med sin bredd och långa sträcka. Tyvärr fanns det knappt några platser där man kunde stanna och fota så det blev inte mycket av det. Innan det började regna hann jag i alla fall ta en bild.


Igår (Memorial Day) besökte vi Portland, som är Oregons största stad, (dock inte huvudstaden - den heter Salem) och promenerade i delar av staden. C ville visa tågstationen som var väldigt vacker och sedan blev det också en promenad utmed Willamettefloden som går genom staden (denna flod förenas senare med Colubmiafloden). Det fanns en bro där både Amtraktåg (som går utmed hela västkusten), lokala Portlandtåg och fotgängare och cyklister kunde korsa Willamettefloden - vilket C och jag också gjorde. När vi var mitt på bron hördes en röst som sade att en del av bron skulle stängas av för att lyftas upp så att båtar kunde komma fram. Som tur var hann vi över!






Jag kan förstå att många skandinaver bor i the Pacific Northwest (Oregon och Washington) eftersom naturen verkligen påminner om den vi har i Sverige. Självklart är det en del andra slags träd och växter men det är otroligt lummigt och vackert med många lövträd, grönt gräs och blommor. Så annorlunda jämfört med Mt Shasta-området.

Nu skall jag fortsätta att njuta av min ledighet under ytterligare ca 12 dagar. :)

Det här med semester

$
0
0
Vid det här laget har jag glömt hur det är att ha 5 veckors semester. Jag har litet suddiga minnen av att det var så en gång i tiden men det var länge sedan. :)

I USA finns ingen semesterlag som säger att en arbetsgivare måste ge anställda betald semester. Det varierar väldigt mycket hur lång betald semester man får. Det finns säkert de som knappt har någon betald semester överhuvud taget. http://www.usatoday.com/story/money/business/2013/06/08/countries-most-vacation-days/2400193/
Inom min skola tjänar vi in ett visst antal semestertimmar per månad beroende på hur länge vi varit anställda. Tar man inte ut de timmarna när de nått en viss summa kan man förlora dem.

Som svensk kan det kännas väldigt konstigt att ha så litet semester som många har i USA. Jag reagerade i början men nu har jag vant mig. Fortfarande tycker jag att människor i USA arbetar alldeles för mycket. Man behöver vara ledig en längre tid för att kunna varva ner och slappna av. Nu har vi turen att ha en del ledighet som andra inte har genom att vi har skollov. Under till exempel jullovet har vi ledigt och får betalt utan att behöva ta semester. I USA ser man nästan aldrig skyltar som talar om att en affär har semesterstängt, vilket ju är vanligt i Sverige under sommaren. USA stänger aldrig utan det är "business as usual" i stort sett året runt.

När jag bodde i Sverige och arbetade var det alltid så att jag planerade resor till olika platser under min semester. Det var sällan som jag var ledig och inte åkte någonstans. Numera är det inte fullt lika viktigt att resa. Och genom de låga löner som vi har blir det ju också en naturlig följd att inte kunna göra omfattande resor.

Som jag skrev för någon vecka sedan är detta min första sommar när jag inte "behöver"åka till Sverige vilket onekligen känns litet konstigt. Tidigare har det varit helt naturligt att åka till Sverige under min semester. Nu kan jag bestämma mer själv över vad jag vill göra. Fortfarande känns det litet ovant. Det finns en del som jag fortfarande vänjer mig vid efter min mammas bortgång. Sådant som blivit helt annorlunda.

Det jag uppskattar mest med att vara ledig är att jag inte måste passa vissa tider utan kan göra vad jag vill, när jag vill. Och att inte behöva sätta väckarklockan. :)

Avslutar med en av mina favoritblommor - fuchsior - som C hade hos sig.


Smörmjölk och vinflaskor

$
0
0
Som utlandssvensk kan det ta ett tag att lära sig tycka om maten dit man flyttar. I början saknade jag verkligen den svenska maten men efter 17 år här har jag i stort sett ställt om mig och saknar numera det jag äter här i USA de gånger jag är på besök i Sverige.

Något jag provade när jag kom hit var så kallad "buttermilk" - därav rubriken smörmjölk ;). Det var något jag provade en gång och aldrig mer. Absolut inte min grej. Den har en syrlig smak som inte passar tycker jag när det är mjölkkonsistens. Yogurt är en helt annan sak och då det skall vara syrligt.

Buttermilk var ursprungligen den vätska som blev kvar efter det att man kärnat smör. Numera lär man tydligen framställa buttermilk från vanlig mjölk och så tillsätter man goda bakterier, vilket den gammaldags produkten har helt naturligt. Mataffären i Mt Shasta har buttermilk så det finns tydligen en efterfrågan.


Ibland kollar jag på Hemnet för att se hur astronomiskt dyrt det blivit i till exempel Kärrdal där jag bodde. Helt otroligt vilken prisutveckling det varit och kanske fortfarande är. Det blir också att jag tittar på det område där mamma bodde för att se vad de lägenheterna säljs för.

Något jag märkt alldeles nyligen är att vissa mäklare har placerat ut en eller flera vinflaskor och glas på olika platser i lägenheten. Har fortfarande inte fattat varför det skulle dra köpare. Någon som vet? Jag tycker mest det ser mysko ut eftersom allt annat är så avskalat och stylat så till den milda grad att man undrar om någon bor eller har bott i lägenheten. Kanske en ny trend med vin i lägenhetsannonser.

En annons som tydligen slog alla rekord i sidvisningar hos Hemnet var någon som kommit på den mycket annorlunda idén att placera ut paprikor i olika rum i större och mindre högar. Till och med i en säng och i badkaret fanns det paprikor!?! Ungefär 448,000 visningar har den här villan fått på 36 dagar så något är det som drar tydligen. http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-saltsjobaden-solsidan-nacka-kommun-skyttevagen-35-6188807

Idag var det "Classified Staff Day" på jobbet som uppmärksammar oss som är Classified Staff. Jag klarade mig bra utan den dagen i år. ;)

Och utanför huset där jag bor blommar vackra, mörkröda rosor.


Att vara utvandrare och invandrare

$
0
0
Har ni läst Vilhelm Mobergs fantastiska böcker "Utvandrarna" och "Invandrarna"? Det gjorde jag när jag gick på gymnasiet. Böckerna som berättar hur det var att emigrera från Sverige och immigrera till USA på 1800-talet. Mycket är självklart annorlunda idag men upplevelsen att lämna sitt hemland och försöka göra ett nytt land till sitt är nog ungefär samma slags upplevelse även idag.

Jag är både utvandrare och invandrare och har upplevt hur det är att lämna mitt hemland och göra ett nytt land till mitt. Eftersom jag var 35 när jag lämnade Sverige hade jag en fast bas i Sverige med familj, vänner och jobb. Jag hade absolut inga planer på att emigrera och lämna Sverige men då Michael dök upp blev det helt plötsligt en möjlighet. Min flytt till USA skedde verkligen stegvis och jag lämnade Sverige i etapper vilket var bra för mig. Jag hade kvar min lägenhet i Kärrdal under flera år och den fanns där som en trygghet om mitt liv i USA inte skulle fungera. Och det var några gånger som jag allvarligt funderade på att återvända till Sverige.

Mina saker stod i min lägenhet tills den såldes och även därefter hade jag en hel del saker som fanns hos min mamma. Efter hennes bortgång är även de flesta av mina saker borta. Jag har fortfarande inte saknat något av allt det jag gav upp när hennes lägenhet avvecklades. Tre kartonger och en liten reskasse står hos en god vän i Stockholmsområdet och det är allt jag har från mitt liv i Sverige. Ibland hisnar jag vid den tanken. Det enda jag har tagit med mig till USA under årens lopp är en del kläder, några böcker, litet kökstillbehör (ett par svenska osthyvlar till exempel :)) och några andra mindre saker.

Att bli utvandrare var rätt odramatiskt eftersom jag flyttade i etapper men när jag skickade in blanketten till Skatteverket där jag anmälde att jag utvandrade kändes det helt klart som om ett kapitel avslutats i mitt liv.

I USA immigrerade jag också i etapper. Första året var jag turist och stannade tre månader i stöten. Sedan blev jag elev med ett studentvisum under några år. Nästa steg var mitt green card när Michael och jag gift oss. Då blev det återigen mer påtagligt och definitivt. Jag kunde helt plötsligt lagligt börja arbeta i USA och jag började bli mer en "riktig person" här. Under några år levde jag i något slags ingemansland utan att vara en fullvärdig person i det amerikanska samhället. Och med mitt amerikanska (och svenska) medborgarskap kan jag komma och gå om jag vill utan att förlora min rätt att bo i Sverige och USA.

Att vara invandrare är lärorikt om man väljer att se det så. Att invandra till USA innebär att man måste lära sig mycket om byråkratin som råder inom immigrationsverket om man inte har en advokat till hjälp. Det är en enorm byråkrati som invandrare "utsätts" för och jag har insett att jag hade det väldigt lätt jämfört med många andra.

Engelskan var aldrig något problem för mig och numera känns nog engelskan mer naturlig än svenskan. Att skriva, läsa och prata svenska är viktigt men det blir bara en liten del av min tid som upptas av svenskan. Ännu mindre nu efter det att min mamma gått bort.
Maten tog mig ett tag att vänja mig vid som jag berättade om i mitt förra inlägg.
Att vara långt bort från familj och vänner var jobbigt i början. Och när jag kom fanns inte internet i särskilt stor utsträckning, inget Skype och andra möjligheter att enkelt ha kontakt med andra långt bort. Nu känns avståndet mindre.
Och att lära sig en ny kultur tar mycket längre tid än vad man tror. Jag fattar fortfarande inte alla små "egenheter" som den amerikanska kulturen har. Och det tog mig många år att acceptera att jag faktiskt bodde i USA.

Jag har skrivit om allt detta tidigare men det är bra att ibland reflektera över hur det känns att ha gått igenom en så stor och omvälvande upplevelse som det är att lämna sitt hemland och flytta till ett nytt land. Jag känner mig inte som en amerikan och kommer nog aldrig att göra det men jag känner mig heller inte som en svensk helt och hållet. Återigen är jag i något slags "mittemellanland" där jag har erfarenheter från två kulturer som berikar mig.


Bilden från nätet - från filmen Utvandrarna.

Många hus står tomma

$
0
0
Häromdagen tog jag en promenad i mina gamla kvarter här i Weed och kom till huset där jag bodde under 3 år innan jag flyttade ut förra sommaren. Jag valde ju att flytta eftersom jag lyckats få reda på att mina hyresvärdar var på väg in i konkurs.
På dörren satt ett papper som sade att denna fastighet nu tillhörde Fannie Mae. Fannie Mae är ett stort företag som blir inblandat när människor inte kan betala sina huslån och blir tvungna att lämna över dessa till banken eller andra låneföretag.


Det är inte första gången jag varit med om att en hyresvärd inte kunnat behålla sitt hus. Första gången var för flera år sedan när ägaren till den bostaden jag då hyrde inte kunde betala sitt lån. Det var mer chockartat den gången eftersom jag inte direkt var förberedd utan togs på sängen med ett brev från det företag som hade hand om bostaden å ägarens vägnar. En dag stod en av de anställda utanför min dörr med ett brev som sade att jag hade 30 dagar på mig att hitta en annan bostad OCH flytta ut. Då gungade marken rejält under mina fötter men jag lyckades hitta en annan bostad, flytta ut och städa inom de 30 dagarna. Och jag tackade min lyckliga stjärna att beskedet kom när det kom eftersom jag skulle resa till Sverige. Hade beskedet kommit en månad senare hade jag varit i Sverige och inte kunnat göra någonting.

Många, många husägare har fått lämna sina bostäder i USA under de senaste åren. Helt enkelt för att de inte kan betala sina huslån. Och hyr man sin bostad står man sig rätt slätt. Det var därför jag hade sett till att jag visste vad som var på gång förra året så att jag kunde vara den som inte förnyade mitt hyreskontrakt i stället för att bli utslängd. Det ville jag absolut inte vara med om igen. Nu tog processen med huset jag bodde i lång tid. Det är alltså först nu som huset kommit i Fannie Maes ägo. Ofta tar de här processerna lång tid och hyresgäster kan ofta bo kvar tills huset skall säljas. Men samtidigt finns ju osäkerheten vad som skall hända. När huset och huslånet återgått till banken eller till exempel Fannie Mae är det sista steget att det säljs på auktion. Man kan göra riktiga fynd faktiskt vid en sådan auktion.

En bra hemsida som jag följt på grund av att jag ville se vad som hände med huset jag bodde i är Realtytrac.com. Där kan man se hus som är i "pre-foreclosure", "foreclosure", "bank owned" och "auction" men även hus som är till "vanlig" försäljning.

USA har väldigt många tomma hus just nu på grund av alla "foreclosures". Tydligen stod litet drygt 14 miljoner hus tomma i USA förra året. Självklart är inte alla dessa tomma på grund av konkurser men många är också tomma då husägarna inte kunde betala sina lån. http://www.realtytrac.com/content/news-and-opinion/americas-142-million-vacant-homes-a-national-crisis-7723
Samtidigt har USA också en allt större hemlös "befolkning". Jag har inte lyckats hitta någon exakt siffra men runt 2-3 miljoner hemlösa kan det nog röra sig om. Tycks det inte som om det borde finnas en lösning för alla hemlösa på något sätt?

Eftersom det redan blivit ännu torrare hos oss finns inte alls samma blomsterprakt som vi brukar ha i början av juni. Några blommor har jag sett i alla fall. :)




Det här är en rätt unik situation

$
0
0
Det börjar verkligen kännas mer påtagligt att mitt liv är annorlunda nu efter det att min mamma gick bort förra sommaren. Den här tiden på året var det många gånger som jag åkte till Stockholm för att hälsa på. Så inte i år. Kanske jag åker senare på året men det står skrivet i stjärnorna ännu så länge.

Jag är så tacksam att jag fick ett helt år att förbereda mig innan jag blev "föräldralös". Visst kändes det litet läskigt i början vid tanken att "nu är det bara jag kvar" men jag förberedde mig mycket medvetet året då mamma var sjuk. Hade jag haft syskon hade det givetvis varit helt annorlunda. Mina fyra kusiner och min moster i Sverige är numera hela min släkt - i hela världen. En hisnande tanke ibland faktiskt. Michael och jag hade ju inga barn och hans enda kvarvarande syster är en person som han inte hade någon kontakt med. Jag träffade henne och hennes man vid ett tillfälle men de bor i Kanada och jag har inte haft någon anledning att ha kontakt med dem.

Att inte ha någon annan person som jag måste ta hänsyn till eller finnas tillhands för är nu mitt liv. En rätt unik situation minst sagt. På gott och ont. Ibland känns det litet tomt och "öde" men samtidigt finns det en frihet i att inte ha andra som jag skall rådfråga innan jag fattar beslut och finnas tillhands för. Fortfarande lär jag mig hur det är att vara i den här situationen. Och jag kommer på mig själv ibland att fortfarande tänka utifrån att faktiskt finnas tillhands för till exempel min mamma.

Ibland känns det också litet överväldigande att egentligen kunna fatta vilka beslut som helst. Inget jag är van vid alls - inte ens från mitt liv i Sverige. Det är litet som en blank kanvas som jag nu kan fylla med vad jag vill. Något jag "tränar på" fortfarande. :)

Vart jag skall ta vägen är något jag funderar mycket på. Skall jag bo kvar i USA? Skall jag flytta tillbaka till Sverige? Finns det andra länder dit jag skulle kunna flytta? Eftersom jag har mitt dubbla medborgarskap (svenskt/amerikanskt) kan jag bo i dessa båda länder utan att behöva tänka på visum och liknande. För alla andra länder i världen behövs något slags visum eller uppehållstillstånd. Till och med inom EU kan jag inte bo mer än 3 månader i något annat land såvida jag inte registrerar mig och visar på någon form av inkomst.

Hur skall jag bo? Hyra? Äga ett litet hus? En RV? I vilken slags miljö? Skall jag vara ledig ett tag utan att arbeta? Tyvärr kan jag inte gå i tidig pension redan nu (det vore nog det ideala faktiskt - skulle inte ha några problem alls att sysselsätta mig ;)) eftersom jag inte skulle få tillräckligt med pensionspengar varken från USA eller Sverige och min mamma var ju ingen miljonär ;) så trots mitt arv räcker det inte tills pensionen. Vad skulle jag arbeta med? Det finns hur många frågor som helst som jag inte har svar på ännu. Jag känner av olika anledningar att det börjar bli litet bråttom att komma vidare så det är också litet jobbigt att ha så många obesvarade frågor. Jag är otroligt glad dock att jag inte hade fattat stora beslut innan jag fick kallduschen att betala tillbaka det sexsiffriga beloppet (mammas uppskov med skatteinbetalningen) till begravningsbyrån.

Fortsättning följer. Stay tuned. :)


Bilden lånad från nätet.

Fint besök i Weed och nationaldag

$
0
0
Sommaren har verkligen gjort sitt intåg i Weed. Det är varmt och solen skiner.
Perfekt väder troligen för Santa Clara Vanguard Drum Corps som haft skolans campus som sin bas den senaste 1,5 veckan. De har varit i Weed de senaste 5 åren just denna tiden på året för att öva inför sommarens resor och tävlingar som de deltar i. Deras ledare sade flera gånger att de verkligen tycker om skolans campus. Inget dåligt betyg för en grupp som reser runt i hela USA. :)

Santa Clara Vanguard Drum Corps är en stor grupp ungdomar som enligt Wikipedia - enklast att ta det på engelska eftersom jag inte kan riktigt bra, svenska ord i just det här sammanhanget - " is a World Class (formerly Division I) competitive junior drum and bugle corps. Based in Santa Clara, California, the Santa Clara Vanguard is one of the thirteen founding member corps of Drum Corps International (DCI) and is a six-time DCI World Champion."

Jag har hört den här stora gruppen öva sedan de kom hit (eftersom jag bor så nära skolans campus) och det har varit olika slags trummor, blåsinstrument och annat rytmiskt som hörts från tidiga morgonen till sena kvällen.
Igår kväll hade de bjudit in allmänheten och N och jag gick dit för att lyssna och titta på deras - ännu ej färdiga - program. Men det var väldigt proffsigt även om de fortfarande "bara"övar och inte hade sina uniformer. Vilket ös och vilka duktiga ungdomar. Det är en stor grupp på över 100 personer (alla är mellan 17 och 22) som reser runt i USA under sommaren där de deltar i olika tävlingar. Tydligen betalar de för att vara med i den här gruppen. I år skall de framföra Scheherazade av Nikolai Rimsky-Korsakov.

De har ett komplicerat program där de som spelar olika instrument rör sig i grupper över scenen (igår var de på skolans "football field") och de har även dansare som har flaggor och andra föremål som kastas upp i luften. Det var verkligen roligt att få se delar av deras program.







Den här YouTube videon visar en kort del av deras 2013 show som de tävlade med.



Och idag har ni i Sverige nationaldag. Mina minnen av just den 6 juni är mest från den tiden när det var Svenska Flaggans Dag. Kungen med familj var på Skansen och delade ut flaggor. Vad som egentligen blivit av den här dagen vet jag inte. Firas den "på riktigt" nu med pompa och ståt eller är det fortfarande litet "tafatt"? Minns en sommar när jag var på besök i Stockholm den här dagen och att det kändes litet tafatt och folk verkade inte riktigt veta vad de skulle göra. Sverige har ju ingen tradition som till exempel Norge eller USA med många traditioner kring nationaldagen.
Jag fick en liten svensk flagga av en av lärarna och den står faktiskt alltid framme hos mig men jag får titta litet extra på den idag. :)

Bränder och bovar

$
0
0
Det har varit en del som hänt i Weed de senaste dagarna.

Siskiyou County har något som kallas "Code Red Alert" vilket är ett system som olika "emergency services" använder sig av om något viktigt och stort är på gång. De måste ha programmerat telefonnummer i sitt system för att kunna ringa folk som bor inom ett visst område. Min telefon ringde en gång i torsdags och två gånger i fredags. Det var ett meddelande som hade spelats in och som "skickades ut" till oss för att varna om en kriminell person som rymt från ett "arbetsprojekt" i Mt Shasta.
I USA arbetar ibland personer som dömts för olika brott i olika projekt - ett är till exempel att städa skräp utmed motorvägen. Då ser man ofta en bil med galler för fönstren och så är det orange overaller som gäller för de kriminella.

Mannen som hade rymt från arbetsprojektet i Mt Shasta hade dömts för något år sedan (någonstans i Kalifornien) för djurmisshandel och han lär till och med ha dödat den hund han misshandlat. Djurmisshandel är fruktansvärt tycker jag och det var en våldsam misshandel om man får tro artikeln. Man fick en beskrivning av honom i telefonmeddelandet och litet senare skickade faktiskt skolan ut ett email och även i ett par av våra lokala tidningars nätupplagor fanns hans bild och en berättelse om vad som hänt. Man ombads att inte ta kontakt med honom under några som helst omständigheter utan ringa polisen.

I fredags kom först ett telefonmeddelande att han setts i Weed-området. Jaha, det var ju mindre trevligt. Och det var inte särskilt långt från där jag bor. Litet senare kom ett meddelande att han arresterats. Jag skall erkänna att jag drog en lättnadens suck när jag fick det meddelandet.

Det är väldigt bra tycker jag att man kan få den här sortens information, framför allt om det är en person som är en farlig brottsling. Det var första gången som jag varit med om detta Code Red Alert-system och det tycks fungera bra.

Jag pratade med R igår morse (han befinner sig i södra Oregon) och han berättade att det var väldigt mycket rök där han var. Jag kollade på nätet och efter en del letande kom jag fram till att det måste vara en stor brand i centrala Oregon där röken till och med kom så långt söderut som Ashland-området. Eftersom det är kruttorrt redan i markerna är det inte konstigt att det redan nu börjar bli stora bränder. Vår brandsäsong brukar annars vara under senare delen av sommaren.

Det var en brand som "exploderat" i storlek under natten och hotade många hus nära staden Bend i centrala Oregon. Det visades bilder på denna "monsterbrand" som sände ut stora, stora rökmoln. Nu på måndagen brinner den i oförminskad styrka och har till och med ökat i storlek. Och röken har kommit så långt som till staten Utah som ligger en bra bit österut. http://www.ktvz.com/news/two-brushfires-break-out-west-of-bend/26382078

Inte nog med den här branden som också gjorde att Weed hade ett rökdis utan på söndagseftermiddagen hörde jag flygplan som cirklade i närheten av skolan och mitt hus och det såg helt plötsligt väldigt rökigt ut utomhus. Jag tog en promenad och såg rök, flygplan och helikoptrar i Weed-området. Tydligen var det en brand i närheten av vårt timmerbruk som hade uppstått i något skogsområde. Cal Fire (som bekämpar bränder i Kalifornien) hade full styrka där och lyckades få branden relativt snabbt under kontroll. Litet läskigt är det när det är nära bostadsområden och när det är så otroligt torrt redan i början av juni.
Det här kan nog bli en sommar som går till historien med många och stora bränder i både Kalifornien och delar av Oregon.


Sommar med långa arbetsdagar

$
0
0
Värmerekorden slås på löpande band i hela Kalifornien. Igår var det till exempel +40 i staden Redding (ca 1,5 timme söderut) och i Sacramento (Kaliforniens huvudstad) var det +42! Vi är litet blygsammare där jag bor med runt +30 varje dag nu. Alla väderleksrapporter talar om att det är mellan 5-10 grader varmare än vad det "skall" vara. Och igår kväll pratade man om brandfaran som redan är MYCKET stor i hela Kalifornien och delar av västra USA. Man sade att så här torrt som det är nu brukar det vara 6-8 veckor senare på sommaren.

Sommar har vi alltså för fulla muggar och då har skolan bestämt att vi skall jobba längre dagar.
De senaste två åren har skolan haft stängt på fredagarna vilket vi har även i år. Eftersom man inte bara ger bort dagar och timmar till oss anställda får vi jobba längre dagar såvida vi inte tar semester. Och det är alltså semester vi tar enbart så att vi inte behöver jobba 10- eller 9 timmarsdagar.

En del arbetar dock 9 eller 10 timmar/dag. Det gör inte jag. Nej, någon måtta får det vara. :) Jag tar mina 2 timmar semester per dag och jobbar "bara" 8 timmar.
Och av någon outgrundlig anledning har man också bestämt att kontoren skall vara öppna längre tid nu under sommaren än under övriga tider på året. Jag ser ingen logisk orsak till detta och ingen annan jag pratat med förstår hur ledningen har tänkt. Kanske de inte har tänkt. ;) Kontoren brukar annars vara öppna 8-17 men nu gäller 7.30 till 17.30.

Välkommen till arbetsmarknaden i USA! :) Vi är dock inte alls unika inom min skola med den här typen arbetstider och regler.

Jag har att göra trots att vi har inte några kurser inom min avdelning - mest med arbete för skolans hemsida - och ringer inte telefonen eller om någon annan behöver hjälp passar jag på att lyssna litet på musik genom datorn. Den friheten tar jag mig. :)

En svensk artist som jag alltid tyckt om är Eric Gadd. Den här låten har några år på nacken - den kom ut samma år som jag kom till USA - 1997.

Come Over Here Sugar! by Eric Gadd on Grooveshark

Ett sätt kanske att få in fler timmar på dygnet om man tycker att man inte hinner med både arbete och fritid. :)


Bilden lånad från nätet.

Sommarblommor

$
0
0
Första arbetsveckan efter semestern är avklarad och det är rätt skönt att den bara bestod av fyra arbetsdagar. :) Att ha litet längre helger under sommaren är inte alls dumt - trots att vi får ta semester för att jobba kortare dagar.

Idag var det litet mer behagliga temperaturer och jag känner svalare luft komma genom fönstret nu på kvällen. Har man ingen luftkonditionering är det bra att det är kyligare på nätterna så att bostaden kan kylas ner.

Tog en promenad efter jobbet och såg en del sommarblommor. Vi har inte alls lika många som vanligt beroende på torkan men de som fanns lyste upp i olika färger.







Har inte visat bilder på berget på länge. Så litet snö det är redan. Den senaste veckans hetta har smält väldigt mycket av det vita. Så här brukar berget se ut i slutet av sommaren. Min första sommar här var det mycket snö ända fram till slutet av juli och Michael fick förklara att man inte kunde åka upp särskilt högt på berget eftersom vägarna helt enkelt var avstängda på grund av snö. Det är uppenbarligen inga problem med det i år.



I morgon är det fredag den 13, fullmåne och solstormar lär vara på väg. Kanske en dag att bara ta det lugnt hemma. :)

Graffitibron i Mt Shasta

$
0
0
Bilder av "bombade" tunnelbanevagnar i Stockholm finns i mitt minne. Vagnar som tagits ur trafik eftersom de var tvungna att saneras på grund av klotter. Överallt i Stockholm med förorter fanns och finns klotter. Det var inga vackra bilder eller fina färger utan mest taggar (tags) för att visa att någon varit där. Den allmänna uppfattningen tycks vara att klotter kanske är någon text och inte alls särskilt artistiskt utfört medan graffiti är ett mer konstnärligt målande med motiv och färger.

Vi är förskonade från klotter där jag bor. Någon enstaka gång kan man se litet klotter någonstans men det är befriande fritt från taggar.

Däremot har vi en graffitibro. Järnvägen går rakt genom Mt Shasta och den går vid ett ställe över en liten bro. Den kallas för Mt Shasta Graffiti Bridge. Där lär människor under många årtionden ha målat bilder och texter. Så även nuförtiden.
Här har Mount Shastans uttryckt förhoppningar, drömmar, segrar, löften, kärlek, förluster och födelsedagar. Polisen tycks tillåta att det målas och skrivs på just denna plats.

Graffitibron förändras hela tiden eftersom människor målar och skriver nya saker och så här såg den ut i dag den 14 juni.


Graffiti kan ibland vara spännande och uttrycktsfullt tycker jag. Klotter däremot är något vi kan vara utan.

I morgon har vi i USA Fars Dag. I Sverige firas ju som bekant denna dag i november. Jag föddes till och med på Fars Dag vilket ju inte var någon dålig Fars Dags-present. ;)
Jag får tänka litet extra på min pappa i morgon. Eftersom jag har två kulturer kan jag ju kosta på mig att tänka på honom litet extra två gånger per år. :) Grattis pappa! Han ser nog det här även från "den andra sidan".


Mycket väldoftande, vita rosor i Mt Shasta.

Korngräs och krasse

$
0
0
Kan man fortfarande köpa krasse i affärerna i Sverige? Vi gjorde det när jag var liten. Det var många smörgåsar som fick litet extra piff med den "kryddiga" krassen.

Av någon anledning kom jag att tänka på krasse och att det var något jag inte ätit på väldigt länge. Självklart kollade jag i affärerna här. Och självklart fanns det ingen krasse.
Jag ringde till och med till ett par trädgårdshandlare och undrade om de hade krassefrön. Självklart hade de inte det.
Glesbygdsutbud. Eller glest utbud kanske.
Det blir att inhandla frön på nätet.

Krasse går ju att odla väldigt enkelt hemma. Man lär till och med kunna använda hushållspapper som fröna sprids ut på. Sedan får man vara noga med att hålla pappret fuktigt.
Krasse innehåller massor med både vitaminer och mineraler.


Bilden lånad från Wikimedia Commons / Optograph.

Korngräs (barley grass på engelska) är en så kallad "super food" och är "fullpackat" med mineraler, vitaminer och gör att kroppens pH-balans blir mer basisk - vilket den skall vara. Mycket av den mat som vi äter gör att kroppen blir mer syrlig än vad den skall vara och då är det bra att äta något basiskt.

Hälsokostaffären Berryvale i Mt Shasta har örter och kryddor i bulk. Och de hade även korngräs. Det blir billigare att köpa i bulk så mycket man vill ha i stället för att köpa färdigförpackat.
När jag var där i helgen och handlade tittade jag på deras ekologiska korngräs och det var djupt mörkgrönt och doftade riktigt gott. Man kan blanda korngräs i någon dryck eller smoothie. Jag blandar det i min yogurt och det känns riktigt bra och nyttigt.

Här kan man läsa litet mer om korngräs: http://www.clearlife.se/ekologiskt-korngras-pulver-200-gram-p-934-c-144.aspx



Idag hade vi svenska sommartemperaturer och det var riktigt friskt i luften. Nu skall värmen återkomma så det var kortvarigt. Men skönt. :)

USAs alla stater

$
0
0
Med 50 stater och ett federalt distrikt (Washington DC) är USA helt klart en hel kontinent med oändliga skillnader och variationer.
Varje stat skiljer sig åt och till och med städer och orter inom samma stat skiljer sig åt. När bloggläsare skriver till mig om hur det är med priser och bostäder i USA får jag alltid berätta att det egentligen inte går att svara på. Så stora skillnader är det.

Om någon bad mig att namnge alla 50 stater tror jag att jag fortfarande skulle ha litet svårt med vissa stater. Men jag har lärt mig allteftersom åren gått. :) Jag har bott i 3 stater - Kalifornien, Oregon och Hawaii - och besökt 10. Jag gifte mig i Nevada eftersom de har väldigt enkla regler när det gäller giftermål.

Eftersom jag "lever med frågan" om mitt nästa steg och vart jag skall ta vägen har jag haft kartan över USA framme en del. Och jag har insett att jag inte alls vet särskilt mycket om väldigt många av USAs stater. Alla staterna i mellersta USA känns som ett "blankt blad". Jag kan mer om staterna utmed västkusten (av naturliga skäl) och även de östligaste staterna.

Igår kväll tittade jag på kartan och där fanns en rad stater som jag inte vet mycket om alls - North och South Dakota, Nebraska, Kansas och Oklahoma. Litet ytlig kunskap har jag men det är inte mycket.
Mina tidigare hyresvärdar lär numera bo i North Dakota och den staten har fått en enorm skjuts på grund av att man hittat olja där. Det lär vara ett öppet landskap och stora vidder.
Nebraska figurerade i nyheterna igår på ett mindre trevligt sätt. En liten ort med bara 350 människor hade två tornador (twin twisters) som i stort sett utplånade denna ort. http://www.nbcnews.com/news/weather/nebraska-twisters-5-year-old-victims-grandmother-mourns-loss-n134271
Oklahoma hörde jag talas om 1995 när "The Oklahoma City Bombing" skedde. Många byggnader förstördes och många omkom och det var stora nyheter även i Sverige.

Alla stater i USA har sina statsflaggor, statsblommor, statsdjur, statsfåglar, osv. Enligt Wikipedia har Kalifornien 28 olika statssymboler.

Kanske det är dags att vara med i Chandler's "stupid state game". ;) Joey är mästaren med 56 stater! Enligt Chandler glömmer man alltid åtminstone en stat och Ross skjuter till och med upp sitt Thanksgivingfirande.

Viewing all 617 articles
Browse latest View live