Att bo i USA

Hade tänkt skriva och lägga ut det här inlägget igår kväll när jag hade paus under mitt kvällsskift på jobbet men nej, det gick inte eftersom vårt internet försvann helt plötsligt. Inte så bra när vi behöver det för våra kurser. Men, nu är det uppe igen som tur är.

Häromdagen fanns det heller inget vatten helt plötsligt under flera timmar. Det var en skadad vattenledning som berörde skolan och även min bostad. Tänk vad vi är bortskämda att bara kunna sätta på en kran och få det vatten vi behöver. Så lyckligt lottade är inte alla människor på jorden. Eftersom torkan fortsätter i Kalifornien talas det en hel del om vattentillgång och om vissa områden och städer faktiskt kommer att vara utan vatten inom en nära framtid.
Och när jag passerade Shasta Lake på väg till Red Bluff förra veckan fick jag en chock - jag har aldrig sett så lågt vattenstånd i den sjön/reservoaren.

När Michael och jag bodde på Hawaii (The Big Island) fick vi vårt vatten genom en så kallad "catchment tank". Vi hade alltså inget kommunalt vatten utan det var regnvatten som samlades i en stor behållare utomhus och som sedan pumpades in i huset. Den var bara täckt med en finmaskig presenning. Vi kokade alltid vårt vatten eftersom vi inte hade en aning om hur kvaliteten på vattnet var. Det blev torka under en period och då fick vi verkligen hushålla med vattnet. Hade det blivit en lång torka hade vi fått hämta vatten. Annars är östra sidan av Hawaii (där vi bodde) den regniga sidan med ca 3 meter regn per år!!

Ber om ursäkt för kvaliteten hos bilden men den är scannad från ett papperskort.
Här ser man tanken med regnvatten. Vattnet pumpades in i huset och sedan hade vi filter både vid "infarten" till huset och inne i huset. Men vi kokade alltså även vattnet eftersom filtren mest fångade upp partiklar - inte bacillusker.

I Mt Shasta-området har vi vatten som hör till USAs bästa vatten faktiskt. Det smakar gott och det har till exempel inte någon fluor tillsatt. Stora delar av USA tillsätter fluor i sitt dricksvatten - kommer att skriva ett separat inlägg om detta. Vattnet hos oss kommer från en stor akvifer och har filtrerats genom den vulkaniska marken. Wikipedia säger detta om en akvifer "En akvifer är en geologisk bildning som lagrar grundvatten med så stor lagringskapacitet och så stor genomsläpplighet att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder."

Eftersom vi har ett ovanligt bra vatten finns det företag här som utvinner vatten och säljer på flaska. Crystal Geyser har en anläggning i Weed. Och nu talar samma företag om att starta en mycket större anläggning i Mt Shasta. Många är oroliga för hur detta kommer att påverka vår stora akvifer - framför allt nu när torkan är extrem och historisk. Vi får se hur detta utvecklas.

Vill avsluta med några bilder som visar hur vackert det är här när vi har vatten.

Dunsmuir - den lilla staden söder om Mt Shasta - är också känt för sitt goda vatten.

Burney Falls - dessa mäktiga vattenfall som C och jag besökte för några år sedan. Då var det mycket vatten där.

Sacramento River som har sitt ursprung i Mt Shasta och sedan går genom stora delar av norra Kalifornien. Folk kommer till Mt Shasta City Park och hämtar dricksvatten direkt från källan som finns där. Det är så rent att det går att dricka. De här bilderna är från Dunsmuir där floden också går.

För att fortsätta litet på vattentemat. :) Igår kväll tittade jag på en film jag spelat in för ett par veckor sedan - "Water for Elephants".

Filmen utspelar sig på 30-talet och handlar om en resande cirkus. Jacobs båda föräldrar dör, han blir hemlös och får sluta skolan där han håller på att utbilda sig till veterinär. Han börjar vandra utmed järnvägen och kommer ombord på ett tåg som tillhör en resande cirkus. Där får han jobb som deras veterinär och cirkusen blir hans nya familj.

Bland annat kommer en elefant, Rosie, till cirkusen och Jacob får ta hand om Rosie. Cirkusägarens fru och Jacob blir tillsammans med Rosie ett team och man hoppas på stora framgångar. Det visar sig att elefanten inte förstår engelska men däremot polska ! - som Jacob pratar - och när man klurat ut detta blir Rosie den stora stjärnan.
Cirkusägaren tar tyvärr ut sin frustration på Rosie i några scener men hon återhämtar sig.

En klart sevärd film (trots några litet obehagliga scener med elefanten) med bland annat Reese Witherspoon (Marlena - cirkusägarens fru), Robert Pattinson och Christopher Waltz. De två manliga huvudsrollsinnehavarna har spelat i flera filmer men var rätt okända för mig.

Elefanter är fantastiska djur. De är intelligenta, har känslor och lever i familjer. Att se elefanter jagas för sina betars skull är otroligt tragiskt tycker jag. Elefanter lär vara bland de mest intelligenta djur som finns på Jorden. Det finns många historier om elefanter som har skyddat människor från olika faror, elefanter som kan använda redskap och de lär till och med kunna lösa olika slags problem.
Jag hoppas att elefanterna får fortsätta att finnas här på Jorden och att de kan bli ännu fler i framtiden.

Mina fina små träelefanter som står på ett bord vid min säng.

==========================================
Eftersom jag inte har någon trädgård får köpta blommor lysa upp. Igår köpte jag minipåskliljor som har väldigt vackra små, gula blommor.

Till veckan talar de om att det skall bli uppemot +25 här. Så varmt brukar vi inte ha i början av april men nu kan väl nästan vad som helst hända med vädret. Det börjar slå ut nu i trädgårdarna.

Redan i skolan tyckte jag det var fascinerande att titta på kartor och se var olika platser ligger.
Geografi var ett av mina favoritämnen i skolan och på högstadiet hade vi en mycket bra lärare.

Även om vi numera kan hitta länder, städer, gator och mycket annat via internet är det något speciellt att ha en riktig kartbok som finns tillgänglig även om internet inte är igång. Idag var det en sådan dag igen inom skolan - vårt internet låg nere stor del av dagen.

När jag gick igenom min mammas lägenhet efter hennes bortgång förra året glömde jag helt att spara på en svensk kartbok som jag kunde tagit med mig till USA.
Hemma i Weed har jag bara haft kartböcker som har Sverige och Norden litet "marginellt" - fokus har legat på USA.

En litet mera detaljerad svensk karta tycker jag dock hör till att ha så när jag var inne i Mt Shasta i lördags och handlade köpte jag en karta i en butik som har reseböcker och kartor. Ibland blir jag förvånad över att en sådan affär faktiskt finns hos oss. Och den har funnits där under rätt många år.

Kartan över Sverige som man vecklar ut. Den är väldigt detaljerad och visar städer, vägar osv.

Några världsatlaser.

Att ha en så kallad road atlas är nästan ett måste här i USA. Den här (rätt stora) boken täcker hela USA och varje stat. Otroligt detaljerad med både mindre och större vägar.

I USA är det väldigt vanligt att man är med i en så kallad "motor club". Man betalar in en årsavgift och får tillgång till deras service som gratis bogsering om man blivit strandsatt, hjälp med låssmed, mindre mängd bensin, gratis kartor, osv.
Den jag är med i heter GM Motor Club och där kan jag få gratis bogsering oavsett avstånd. Rätt fantastiskt egentligen. De hör till de allra billigaste bilklubbarna men deras service verkar vara riktigt bra. En större bilklubb heter AAA men de är dyrare och verkar inte riktigt samma servicenivå.

Jag har beställt gratis kartor genom min bilklubb över både stater och städer med detaljerade vägar. Mycket bra tycker jag.

Den här kartan beställde Michael och jag genom AAA (som vi var med i) och den visar norra Kalifornien.

Idag var det runt +25 här. Det är nog närapå rekordtemperaturer så här tidigt. Resten av veckan ser också ut att bli varm.

Häromdagen besökte jag mataffären Ray's i Weed för att köpa några småsaker. Jag hade ett par ekologiska ("organic") saker i korgen och bananer som inte var ekologiska. Kassörskan slog glatt in även bananerna i kassan som ekologiska vilket märktes på kvittot. Självklart fick hon "bakläxa" av mig ;) och fick ge mig tillbaka litet pengar. Hennes kommentar var litet intressant "well everything else you had was organic". Jaha, tänkte jag, är det den nya policyn. Man får betala enligt det man har mest av i varukorgen :)

När jag kom till USA för 17 år sedan åt jag bra men jag var inte alls inne på den ekologiska linjen särskilt mycket. Jag tror att det var ont överlag om ekologisk mat då i Stockholm. Michael däremot handlade mycket ekologiskt så jag började inse att det fanns fler valmöjligheter här i USA. Det tog ett bra tag innan jag blev en "ekologisk entusiast" eftersom det är rätt mycket dyrare med den ekologiska maten men numera är jag "såld".
Det har till och med gått så långt att jag har litet svårt att äta mat ute på restaurang som inte är ekologisk. Jag mår helt enkelt inte lika bra.

Nu hör till saken också att den "vanliga" maten i USA tycks innehålla mer "skräp"än i till exempel Sverige. Att läsa innehållsförteckningarna - vilket jag numera alltid gör när jag handlar - på icke-ekologisk mat gör mig litet mörkrädd faktiskt.
Soja, "high fructose corn syrup" och "canola oil"är de tre kanske vanligaste tillsatsingredienserna i "vanlig" mat i USA. Soja, majs och canola (inte samma sak som raps. Canola står för Canadian oil low acid) är nästan till 100% genmodifierade här i USA. Och genmodifierad mat är något jag absolut undviker. Vill man fortfarande äta soja, majs och canola skall det stå "certified organic" - då bör man kunna undvika de genmodifierade varianterna. Kommer nog att skriva ett inlägg om den enorma utbredning av genmodifierad mat som finns i USA.

Jag handlar inte ekologiskt till 100% eftersom jag helt enkelt inte har råd men jag har utökat min matbudget väldigt mycket de senaste åren för att kunna handla ekologisk mat. Den smakar mycket bättre och jag hoppas att den skall vara bättre för min kropp. Det senaste jag läste var att man i Kalifornien, på grund av torkan, tyvärr kommer att tumma på reglerna för ekologiskt kött. Det kanske blir mer av detta eftersom torkan inte tycks ge med sig.

Jag växte upp med en trädgård där vi odlade potatis, sallad, morötter, kryddor och andra grönsaker. Vi hade även äppelträd och plommon. Självklart var allt ekologiskt och vi skulle aldrig ha kommit på tanken att bespruta våra frukter och grönsaker.
När jag läste att man besprutar jordgubbar här i Kalifornien med 184!!! olika bekämpningsmedel blev min övertygelse ännu starkare. Det får kosta mer att äta!

Amy's ekologiska pizza. Om jag inte orkar att laga mat kan det någon enstaka gång bli en sådan här pizza. Mycket god.

Ekologiska äpplen men "vanliga" bananer. De blev helt plötsligt ekologiska i kassörskans sinne. :)

Det är inte fredagen den 13 men det känns nästan så.

Jag hade skrivit till min kontaktperson hos begravningsbyrån häromdagen för att höra mig för litet om det resterande för mammas dödsbo. Hans svar gav mig en mindre chock denna fredag, den 11 april.

Det visar sig nu att jag måste betala en större summa (en sex-siffrig summa) för något som fanns kvar från försäljningen av villan i Enebyberg. Mamma hade fått, som man kan få, en uppskjuten skatteinbetalning för vinsten. Jag visste om detta men hade ingen tanke på att den inte var helt avbetalad när hon gick bort.
Och självklart visste min kontaktperson hos begravningsbyrån inte om detta heller.

Man tar sig igenom dessa saker men nog hade det varit trevligt om det inte hade varit fler utgifter vilket det nu kommer att bli. Och ingen liten sådan.

Det är nog bra att det är fredag efter ett sådant email och jag kan ta det litet lugnt under helgen. Ta mig igenom detta rent känslomässigt eftersom det faktiskt rör upp en del känslor. Att ta hand om allt efter en persons bortgång kan verkligen vara en "berg-och-dalbana". Man möts av saker som man minst av allt trodde. Och jag försökte verkligen veta så mycket jag kunde om min mammas liv och vad som var på gång för henne. Bor man på andra sidan jordklotet blir det givetvis svårare. Trots detta lyckades jag rätt bra. Nu hoppas jag att detta är det allra sista och jag kan lägga allt detta bakom mig. Och litet omvärderingar inför framtiden får jag nog göra efter dagens email.

Avslutar med några bilder jag tog på igår som visar att våren är på gång i Weed.

Varje termin brukar skolans musik- och dramaelever spela antingen en pjäs eller en musikal. Den kan vara mer eller mindre påkostad. Den som spelas nu i vår var nog den mest påkostade och spektakulära föreställning som jag sett - "The Producers" av Mel Brooks.

Min vän J och jag fick igår se en homosexuell Hitler, humor, sång och dans. "The Producers" var från början en film med bland annat Gene Wilder. Mel Brooks kan driva med vad som helst och den här filmen och senare musikalen är definitivt inget undantag. Jag hade inte sett varken filmen eller hört talas om musikalen innan jag såg att skolan skulle sätta upp den.
Skolans uppsättning var gjord med mycket humor och ett fantastiskt gäng på scenen. Och vilka kläder de hade. Vår fackföreningsordförande arbetar också inom skolans teateravdelning och hon är den som syr och fixar med scenkläderna.

Ett uttryck som man verkligen tagit fasta på var "Keep it gay". På engelska betyder ju "gay" både lättsamt/glatt och homosexuell. I skolans uppsättning är det både lättsamt och homosexuellt på alla fronter. :)
Och så fanns det - förstås - en svensk anknytning. Det tycks som om man inom Hollywood älskar att ta med svenskar och Sverige i alla möjliga sammanhang. En av huvudrollsinnehavarna i "The Producers"är svenska Ulla. Blonda Ulla som vi såg igår pratade egentligen en rätt obegriplig engelska med troligen mer tysk brytning än svensk.

Två sånger var riktiga paradnummer "Keep it Gay" och "Springtime for Hitler". Synd att jag inte kunde filma showen jag såg men här kommer i alla fall ett par klipp från YouTube.

Jag känner mig mer i balans efter ett par dagars ledighet när jag hunnit "processa" beskedet jag fick i fredags. Har pratat med några goda vänner under helgen som stöttat och peppat.

Den ovanligt tidiga värmen fortsätter och snön smälter i "alarmerande" takt uppe på berget. Men det är vackert med den skira vårgrönskan.

Den här veckan har många barn och ungdomar i Sverige påsklov. En hel del skolor i USA verkar ha Spring Break. Vi hade Spring Break redan i slutet av mars. I USA finns det inget som heter påsklov. Kanske mycket beroende på att påsk inte direkt firas här. Vi har inga extra helgdagar utan "Easter" firas på söndag den 20 april. Det finns ingen Skärtorsdag och ingen Annandag påsk. Långfredag heter Good Friday här vilket ju låter litet roligare och trevligare. :) Påskafton finns inte heller. Vi har alltså nästan ingen påsk.

Påskgodis verkar det dock inte vara någon brist på i affärerna. Såg långa rader med påskgodis och även litet påskpynt redan för 2-3 veckor sedan i en av affärerna i Mt Shasta. Påskharar är stort här i USA och det fanns en del olika varianter.

Denna "heliga vecka" inleds idag med en total månförmörkelse som kommer att kunna ses i stora delar av USA. Just nu verkar det vara klart väder här i Weed så jag kan se månen och den har precis börjat att få en liten mörk del. Den här månförmörkelsen pågår under natten så vi får se hur länge jag orkar vara vaken. Denna månförmörkelse har fått en hel del uppmärksamhet i USA eftersom den kommer att kunna ses i stora delar av landet.

Den har det något dramatiska namnet "Blood Moon". Tydligen kan månen anta en djupt rödaktig färg under själva förmörkelsen.
http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-total-lunar-eclipse-many-ways-to-watch-blood-moon-live-20140414,0,5410933.story#axzz2yvn1jTAa
Flera hemsidor kommer att ha länkar där man kan se det hela "live". Bland annat http://www.space.com/

Ett av mina första minnen när jag kom till USA var att allt var stort - vägar, matportioner på restauranger, frukt och grönsaker, träd osv.

För inte så länge sedan skrev jag om "House sitting som livsstil" och en av länkarna var till en reseblogg. Den skrivs av ett par som har gjort det till en livsstil att resa och ta med sig sina arbeten på resorna - antingen i en RV (Recreational Vehicle) eller som nu, när de reser runt i "den gamla världen", det vill säga Europa, med hyrbil, tåg osv. Häromveckan skrev de ett mycket roligt inlägg om hur de tyckte att allt var så litet i Europa. Inlägget var skrivet med mycket humor (det kunde tolkas som att de faktiskt var trötta på Europa men så var inte fallet) och jag kunde inte låta bli att jämföra med mina upplevelser när jag kom till USA och tyckte att allt var så stort.
http://everywhereonce.com/2014/04/01/were-outa-here/

Mycket är större i USA än vad vi är vana vid från till exempel Sverige. Till exempel vägarna.
När jag var på besök i Sverige i augusti förra året slogs jag av hur smala vägarna var i Enebyberg. Var de verkligen så smala när jag bodde där? Självklart var de det men minnen bleknar. Givetvis finns det bredare vägar även i Sverige men överlag är vägarna smalare.

Den väg jag bor vid nu i Weed är ett bra exempel på hur breda många vägar är här i USA, även i små villasamhällen. Min väg är inte någon stor genomfartsled mer än att många som skall till skolan åker på den. Men den har två körbanor och plats på båda sidorna att parkera. Totalt kan alltså fyra fordon vara på vägen samtidigt.

Den här bilden tog jag för några år sedan - jag tycker man ser rätt bra hur bred "min" väg är.

Eftersom jag inte har några egna bilder från vägarna i Enebyberg har jag försökt få fram en från Google Maps som visar den väg där jag växte upp - inte alls någon perfekt bild. Jag suddade ut vägnamnet i mitten av gatan. Här finns absolut inte två körbanor och egentligen ingen extra plats att parkera vid sidan av vägen. Det ser gråkallt ut på bilden tycker jag.

Jag har sett litet olika förklaringar till varför många vägar är så breda i USA. Eftersom jag inte vet säkert låter jag det hela bero. Vet någon, skriv gärna och berätta.

Det mesta verkar "supersized" här i US of A, bland annat matportionerna på restauranger. Tyvärr har jag lärt mig att äta mer av dessa stora portioner. Och idag kan jag nog tycka att portionerna i Sverige är rätt små. Men det blir nästan alltid "doggy bag" om jag går ut och äter.
Vattenglasen på restaurangerna är mycket stora. Man får aldrig så mycket vatten i Sverige. Och i USA är påfyllningen konstant och servitörerna ser alltid om någon tycks behöva mer vatten.

Ibland blir jag full i skratt när jag handlar mat eftersom många grönsaker, till exempel lökar, är otroligt stora. Tyvärr har jag inga jämförelsebilder men de svenska lökarna ser ut som miniatyrvarianter jämfört med de amerikanska. Samma sak gäller vissa äpplen.

Träden här på västkusten är mycket, mycket större än de svenska. Och då är det helt vanliga träd i skogen, inga redwoodträd. Våra barrträd är imponerande där jag bor. Den här bilden var med på bloggen för ett tag sedan. Den är från skogsområdet kring skolan.

Jag skulle kunna skriva mer men det får räcka för idag.
Idag är det Skärtorsdag och häxorna flyger till Blåkulla. Ingenting som uppmärksammas i USA. Och vi arbetar inte halvdag.

Idag har USA "Easter". Den enda dagen egentligen som har en beteckning som antyder att det är påsk. Jag låter påsken gå helt obemärkt förbi. I Sverige är många lediga i morgon - Annandag Påsk - men vi har vanlig arbetsdag.

Här i norra Kalifornien har vi ett elbolag som heter Pacific Power. De har sitt huvudkontor i Portland i Oregon och levererar el också till Oregon och Washington.
Mina elräkningar under vintern blir rätt höga eftersom jag inte har någon annan uppvärmning där jag nu bor. Den här vintern som mest liknat vår hos oss har inte varit alltför dyr men nu när det blivit märkbart varmare utomhus märks det snabbt hur stor del av uppvärmningen som går på elräkningen.

Jag brukar betala mina räkningar via nätet och får min räkning till min epost. Häromveckan fanns ett mejl från Pacific Power som sade så här "This month your electricity bill will include a credit identified as the "California Climate Credit." Twice a year, in April and October, your household and millions of others throughout the state will receive this credit on your electricity bills."
Först undrade jag nästan om det var ett skämt men min senaste elräkning hade denna kredit. Och det var inte bara $20 utan nästan $200. Inte mig emot alls. :) Så det blir en gratis räkning denna månad och kanske ytterligare 1-2 månader. Gratis räkning onekligen låter litet som en självmotsägelse och inget man är bortskämd med eller van vid.

Våren har gjort stora framsteg i Weed-trakten och en hel del träd håller på att slå ut. Och en del har vackra blommor.

Igår var det sedvanlig veckohandling för mig i Mt Shasta. Ovanligt många handlade - troligen för att ha påskmiddag idag. Mataffären har en toalett som även kunder kan använda och där fanns detta uppsatt. Det första mer påtagliga jag sett hos oss som har med Kaliforniens historiska torka att göra. Många hemsidor talar om att det snart kommer att synas i butikerna med högre priser på frukt och grönt. Kalifornien är ju USAs "breadbasket" när det gäller just frukt och grönt. Om någon vill läsa klicka på bilden så att den blir större.

Igår tog jag ett djupt andetag och förde över den stora summan till begravningsbyrån. Nu är det gjort och min kontaktperson tar hand om allt kring deklarationen och man kan ju hoppas på att det kanske blir några slantar tillbaka. Jag hoppas i alla fall att det inte skall komma fler mejl med begäran om pengar som skall föras över. Då säger jag nej. ;)

Det blev inget besvarande av bloggkommentarer, nytt inlägg eller läsande av andra bloggar igår kväll. Ett stort åskoväder drog in över Mt Shasta-området och det var bara att dra ut kontakter - vilket jag alltid gör till TVn och datorn när det åskar. Det blixtrade och åskade och hela huset skakade av åskknallarna. Här bland bergen låter åskan mycket mer än vad den gör till exempel i Stockholm.

Igår var dagen för mitt 17-års jubileum för mitt "USA-liv". Ibland fattar jag inte att jag bott så länge i USA. Tiden har gått mycket fort tycker jag. Det här blir ett litet längre inlägg eftersom det ju inte är varje dag man firar 17-års jubileum.

Jag landade i San Francisco den 21 april 1997 och Michael kom och hämtade mig med sin gamla pick up truck. Vi hade aldrig träffats, bara pratat i telefon och skrivit brev. Märk väl att det här är länge sedan och man skrev brev på den tiden. ;) Vi hade fått kontakt med varandra eftersom Michael skrivit en bok som min pappa och jag ville översätta och ge ut på vårt bokförlag. Jag hade på känn att Michael och jag var mer än affärsbekanta men man vet ju aldrig tills man träffas. Efter att ha läst Michaels bok kände jag att jag ville besöka Mt Shasta. Denna plats jag aldrig hade hört talas om innan jag läste boken. Och jag blev kvar här eftersom Michael och jag, mycket riktigt, var mer än affärsbekanta.

Mina första år här var mycket mer omtumlande än vad jag hade kunnat föreställa mig. Många som bor i Sverige (inklusive jag själv innan jag kom hit) tycks tro att Sverige och USA är väldigt lika varandra. Visst, de liknar varandra mer än en del mer "primitiva" länder men det finns många, många olikheter som märks först när man bor här.
Språket var inget problem för mig eftersom jag pratade engelska på arbetet varje dag även när jag bodde i Sverige. Men det var de kulturella skillnaderna, som jag ibland fortfarande inte riktigt förstår, som gjorde mig vilsen.
Och att inte ha körkort när jag kom hit visade sig vara mycket osmart. Jag behövde inte körkort när jag bodde i Stockholmsområdet men här hade det verkligen behövts. Mitt första år levde jag som en eremit eftersom jag inte kunde promenera till Mt Shasta (det var för långt) och bussen - som går några gånger per dag - inte gick i närheten där vi bodde. När jag fick mitt körkort på hösten 1998 var mitt liv mer normalt igen.

Mitt första år var rätt nomadlikt eftersom jag var tvungen att åka fram och tillbaka eftersom jag bara kunde var här som turist. Tre månader var det mesta jag kunde stanna.
På hösten 1998 blev jag elev igen. Nog var jag ringrostig efter att ha arbetat under nästan 15 år men jag klarade av kurserna med stort A i alla. Jag var en så kallad "straight A student" och när jag tog min Associate of Arts examen lyckades jag göra det med "high honors" och jag var med på "President's list". Det märks inte i lönekuvertet idag men det var en bekräftelse för mig själv att jag kunde klara av detta. Litet stolt var jag, det skall ärligt erkännas.

Sedan var jag faktiskt hemma några år. Kan nog inte säga att jag var hemmafru egentligen men jag jobbade inte. Mest berodde det nog på litet dåligt självförtroende och att det knappt finns jobb här.
2004 bar det av till Hawaii där det absolut inte var något paradis utan vanlig vardag och mycket hetta och fukt. Under tiden på Hawaii fick jag mitt permanenta green card och kunde börja känna mig mer som en "riktig" person här. Varken Michael eller jag trivdes och vi insåg att det nog var bäst om vi flyttade åt olika håll så jag flyttade tillbaka till Mt Shasta/Weed där jag fick jobb inom skolan. Kanske de där höga betygen gjorde sitt till. Michael flyttade till Oregon.

I slutet av 2006 flyttade jag till Oregon eftersom Michael och jag (vi var fortfarande gifta) tyckte det skulle vara trevligt att bo närmare varandra även om vi inte skulle bo tillsammans. Tre månader senare gick han bort. Jag kände inte en enda människa i Union där vi bodde men jag lyckades göra klart allt med Michaels hus och hans saker på 1 månad. Det var en bedrift minst sagt och tungt många gånger. Och jag flyttade återigen tillbaka till Mt Shasta där mitt jobb inte hade tillsats.
Jag fick inte tillbaka jobbet utan fick först jobba som tillfälligt anställd och sedan fick jag söka mitt jobb - som jag blev erbjuden.

Resten finns egentligen dokumenterat här på bloggen. Det har blivit en hel del inlägg sedan november 2006. Jag har förändrats otroligt mycket som person - till det bättre - under mina år här. Och jag har varit med om att båda mina föräldrar har gått bort och även min make Michael. Att ha gått igenom detta har jag lärt mig mycket av. Jag är numera också dubbel medborgare och det känns som en befrielse att inte vara bunden av de regler som finns kring det gröna kortet.

I dagsläget vet jag ännu inte exakt vart jag kommer att ta vägen framöver men jag hoppas att det skall klarna. Det känns som om det är dags för något nytt. Kanske lika stort som att flytta till USA.

Vill avsluta med några fina vårblommor från min promenad idag.

Doften av biblioteksböcker finns fortfarande i min näsa sedan jag var barn. :)

Jag brukade ofta låna böcker när jag växte upp. Då fanns det bibliotek i en helt annan utsträckning än vad det gör idag. Internet har tagit över mycket av rollen som informationsspridare. Och numera kan man ju även läsa böcker på många olika sätt - inte bara i en "riktig" bok.

Vi hade en trivsam secondhand affär för böcker i Mt Shasta. Den var sprängfylld med intressanta böcker. Så höjdes hyran för den fastigheten och kvinnan som drev bokhandeln var tvungen att slå igen. Sådant tycks vara vardagsmat nuförtiden, framför allt på en mindre ort.

För några år sedan fanns det planer på att lägga ner i stort sett alla bibliotek som finns i Siskiyou County. Det är ett mycket stort område - ungefär lika stort som Västergötland - med bara mindre orter och en liten befolkning. Biblioteken fungerar litet som en samlingsplats för de som bor här. Det finns till och med inte tillgång till bredband överallt i Siskiyou County och en del går till biblioteken för att ha tillgång till internet.
Som tur var lyckades opinionen vända på beslutet och våra små bibliotek finns kvar. Även om öppettiderna krympte ordentligt för vissa.

När jag tog en promenad häromdagen såg jag detta minibibliotek. Ser ut som en stor fågelholk nästan. :) Har aldrig sett något liknande men idéen verkar ju bra om folk är ärliga och ger tillbaka böcker. Little Free Library kallar sig den här organisationen och rörelsen som spritts till stora delar av världen.

Så här beskriver de sig själva: "It’s a “take a book, return a book” gathering place where neighbors share their favorite literature and stories. In its most basic form, a Little Free Library is a box full of books where anyone may stop by and pick up a book (or two) and bring back another book to share. You can, too!"

Little Free Library finns i många länder. När jag gick in på deras karta såg jag en listning i Sundbyberg. De kallar sitt bibliotek för ett "biblioskåp".

Då har man lärt sig något nytt även idag. :)

Hjärnan tycks ha en otrolig förmåga att läsa sådant som nästan verkar oläsbart. Den kan läsa ord som har omkastade bokstäver men också ord som består av siffror och bokstäver. Det gäller bara att se mönstret.

När min pappa och jag jobbade tillsammans med olika projekt satt vi oftast på motsatta sidor av ett bord. Av någon anledning skrev han det mesta av det vi jobbade med och jag läste det han skrev - upp och ned. Troligen en helt onödig kunskap - och inte särskilt svårt - att kunna läsa upp och ned. ;)

En god vän skickade detta till mig nyligen - litet bra "hjärngympa" kanske så här på helgen. :)

7H15 M3554G3
53RV35 7O PR0V3
H0W 0UR M1ND5 C4N
D0 4M4Z1NG 7H1NG5!
1MPR3551V3 7H1NG5!
1N 7H3 B3G1NN1NG
17 WA5 H4RD BU7
N0W, 0N 7H15 LIN3
Y0UR M1ND 1S
R34D1NG 17 4U70M471C4LLY
W17H 0U7 3V3N
7H1NK1NG 4B0U7 17,
B3 PROUD! 0NLY
C3R741N P30PL3 C4N
R3AD 7H15.
PL3453 F0RW4RD 1F
U C4N R34D 7H15.

I cdnuolt blveiee that I cluod aulaclty uesdnatnrd what I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in what oerdr the ltteres in a word are, the olny iproamtnt tihng is that the frsit and last ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can still raed it whotuit a pboerlm. This is bcuseaethe huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the word as a wlohe. Azanmig huh? Yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!

I förrgår natt när jag var uppe för att gå på toan - tänk så mycket trevligare det låter på engelska "use the restroom" eller "use the bathroom" - fick jag titta till två gånger. Det snöade! Stora, blöta snöflingor. Det blev inget snötäcke men att se snö var litet oväntat efter denna snöfattiga vinter. Det snöade i början av december - det är allt! Självklart har det snöat en del uppe på berget när det regnat där jag bor men det syntes igår att berget fått en del nysnö. Det tackar vi för.
Litet dramatisk syn av berget igår eftermiddag med mörka moln och den vita snön.

Och samtidigt har syrenerna börjat slå ut.

Nu till veckan verkar det som om vi skall få rekordvarmt här i Mt Shasta-området. De talar om temperaturer uppemot +30. Normalt "skall" det vara runt +18 i slutet av april. Litet väl varmt tycker jag så tidigt men vädret tycks inte lyssna på mig. ;)

Under helgen rapporterades det om enorma tornador som drog fram över olika delstater - framför allt i södra USA. Arkansas, Oklahoma och Iowa tycks vara mest drabbade. Dagens Nyheter skriver också om dessa starka oväder som dödat minst 18 personer hittills. http://www.dn.se/nyheter/varlden/flera-doda-i-amerikanskt-extremvader/
Tydligen skall det fortsätta med tornador och andra slags oväder i "the Midwest" och "The South" under delar av denna veckan. http://www.weather.com/news/tornado-central/tornado-outbreak-live-updates-severe-weather-20140427

Tack och lov är vi i norra Kalifornien förskonade från tornador. Weed kan ju ibland få orkanliknande styrka på vindarna men den gångna vintern har det inte blåst särskilt mycket eftersom vi haft högtryck under många, många veckor. Vi har ju jordbävningar och vulkaner i stället som "håller oss vakna". ;)

I USA finns det en myndighet som heter "The Federal Emergency Management Agency" (FEMA) som rycker ut vid olika katastrofer. Det lär kanske ibland vara litet si och så med omfattningen av dessa insatser. I alla fall om man får tro människor som drabbades av orkanen Sandy som drog fram utmed USAs östkust för litet drygt ett år sedan. Jag läste en hel del om att människor inte fått hjälp som man borde ha fått.

När en orkan kommer in över land (vilket orkaner gör i stort sett varje år i USA) utväderar FEMA hur allvarliga följderna är. Orkaner mäts enligt något som kallas "the Saffir-Simpson Wind Scale" där 5 är den värsta sortens orkan. Orkanen Andrew var en sådan - den ödelade delar av Florida 1992. Jag har fått höra en del om den från min vän K som bor i Miami. Hennes hus drabbades mycket hårt och taket flög av. Hon och hennes mamma (som bodde där också) klarade sig men K hittade kläder och andra tillhörigheter utspridda över den delen av Miami där hon bodde.

FEMA gör alltså en bedömning enligt vindstyrkan men också enligt något man kommit att kalla "The Waffle House Index". The Waffle House är en restaurangkedja med ca 1700 restauranger. De finns i 25 stater i USA - framför allt i södra USA. De serverar våfflor men även smörgåsar, hamburgare osv.

Enligt FEMA gäller följande skala:

Grönt: Restaurangen är öppen och serverar sin vanliga meny. Detta innebär att de har el och skadorna är små.
Gult: Restaurangen har öppet men har en begränsad meny. Troligen har de förlorat el och använder en generator. Mer omfattande skador.
Rött: Restaurangen har stängt. Då är det riktigt illa och det har blivit omfattande skador.

Tydligen har The Waffle House, precis som Walmart, Lowe's och The Home Depot (dessa är varuhus som bland annat säljer olika slags "emergency equipment") en mycket bra förberedelse för katastrofer med bland annat generatorer och andra tillbehör.

http://online.wsj.com/news/articles/SB10001424053111904716604576542460736605364?mg=reno64-wsj&url=http%3A%2F%2Fonline.wsj.com%2Farticle%2FSB10001424053111904716604576542460736605364.html

Den här restaurangen klarade sig vid något oväder och kunde hålla öppet.

Här gäller "röd signal". Bara skylten finns kvar.

Alla bilder lånade från nätet.

Vi "harvar på" som vanligt i morgon och torsdag i min del av världen. Inga halvdagar och ingen helgdag där jag bor. Kanske en del har ledigt på första maj - dock inte i mina trakter. Men i Sverige är det ledigt igen. Kanske långledigt till och med eftersom fredagen är en klämdag.

Valborgsmässoafton lär förr ha ansetts vara en natt när häxor red på sina kvastar till offerplatser och ställde till ofog tillsammans med Djävulen. För att skydda sig mot detta och andra övernaturliga varelser tände man eldar.
Numera har eldarna ett litet annat syfte om man får tro hemsidan "visitsweden.com""... now a festive way of getting rid of excess gardening odds and ends." ;)

I morgon flaggas det i Sverige eftersom Kungen fyller år. En dag när det är helt okej att vara svensk och visa detta med den svenska flaggan. Jag tycker Sverige har en vacker flagga.

Bilden lånad från Wikipedia.

Jag har nog inte besökt en valborgsmässoeld på ungefär 35 år. Men visst är det något speciellt med elden i den (relativt) mörka kvällen. Kanske det till och med finns fyrverkerier. Och så de fina vårsångerna. Jag berättade idag för ett par av mina kollegor om vårt valborgsmässofirande och de tyckte det verkade trevligt och litet exotiskt.

Vintern tycks ha rasat ut på många håll redan i Sverige. Här rasade vintern aldrig in överhuvudtaget. "Längtan till landet" heter egentligen sången men den är väl mest känd som "Vintern rasat". Den kommer att sjungas på många håll.

Idag har det varit varmt här - uppemot +25. I morgon lär det bli ännu varmare. Fortfarande finns en del vårblommor. Gula tulpaner och maskrosor utanför "min" skolbyggnad.

Happy Walpurgis Night! :)

Tänk att april redan är slut. I morse vände jag blad i mina almanackor för maj.

Första maj har varit en helt vanlig dag här i USA. Ingen ledighet och en lång dag med besök hos bilmekanikern på förmiddagen. Och nu jobb till sena kvällen.

Det har tydligen snöat och varit kallt på olika håll i Sverige. Här har det varit +28-29 idag. Rekord slås på löpande bana eftersom det inte "skall" vara så varmt så här års.

Jag kör med amerikanska och svenska almanackor hemma och även en som kombinerar båda länderna. I min amerikanska almanacka såg jag två beteckningar för den första maj: Loyalty Day och National Day of Prayer.
Eftersom jag är nyfiken av mig var jag ju tvungen att ta reda på vad det var för dagar eftersom jag aldrig hört talas om dessa.

Loyalty Day beskrivs så här av Wikipedia " It is a day set aside for the reaffirmation of loyalty to the United States and for the recognition of the heritage of American freedom."
Den började uppmärksammas redan på 20-talet och man avsåg att den skulle ersätta firandet av Internationella Arbetardagen. På 50-talet gjordes den till en "legal holiday" men det tycks inte som om någon egentligen firar denna dag eller ens vet om att den finns. Eftersom man haft en rädsla för "Ryssen" och "kommunismen" i USA skulle denna dag vara en motvikt och dagen kallades till att börja med "Americanization Day".

National Day of Prayerär en dag "when people are asked to turn to God in prayer and meditation". (Wikipedia). Den inträffar inte alltid första maj utan den första torsdagen i maj. Varje år gör USAs president ett uttalande denna dag och så även i år.

Bara att titta i en almanacka gör att man kan lära sig nya saker. :)

Nu slår det ut med raketfart - träd, gräs och blommor. Kaliforniens statsblomma är California Poppy (poppy = vallmo) - som också kallas "golden poppy, California sunlight, cup of gold", kärt barn har många namn antar jag :) - har börjat slå ut. Hittade några blommor utanför en bank här i Weed.

Faran med att äta vallmofrön fick Elaine hos Seinfeld vara med om.

Om bara några veckor är vårterminen slut i min skola. Vi har ingen gemensam skolavslutning utan det är bara de som tar en examen som har en avslutningsceremoni. Den var jag med om när jag tog min Associate Degree.

Minnen av skolavslutningar i Sverige gör sig påminda. Finklädda elever med blommor, vackra svenska sommarsånger och psalmer som sjöngs, tal som hölls.
Och när jag "googlar" kanske en av de vackraste sångerna som vi sjöng när vi hade skolavslutningar - "Den blomstertid nu kommer" - ser jag att denna sång/psalm numera kan anses vara rasistisk. Hur kan en psalm vara rasistisk? Om man sjunger den kan elever från andra länder känna sig utanför. Och kanske till och med kränkta. Varför? Kan de inte uppskatta en vacker sång precis som vi som är födda i Sverige gör? Jag har inga bra svar men får frågor inombords när jag läser sådana saker. Jag hoppas att det inte är så omfattande som det låter när jag läser olika hemsidor.

Ibland blir jag påmind om hur otroligt mycket Sverige förändrats sedan jag flyttade därifrån. Det är inte alls samma land som det land jag bodde i. På gott och ont.
Men när jag läser om hur svenska symboler och traditioner förbjuds och anses fula då förstår jag inte riktigt hur man tänker numera.

När jag växte upp var det många som hade flaggstänger och flaggor. I vår trädgård hade vi en stor flaggstång där vi hissade den svenska flaggan på flaggdagar, namnsdagar och födelsedagar. Under andra tider på sommaren hade vi en vimpel med den svenska flaggans färger. Det var inget konstigt eller fult eller att man ansågs vara en rasist.
Numera förknippas den svenska flaggan tyvärr ofta med nazister, nationalister och andra med suspekta motiv. Är inte det konstigt att det blivit så? Att ens tänka tanken att man här i USA inte skulle våga ha en amerikansk flagga är mycket främmande. Jag ser en bil köra förbi ibland med en stor amerikansk flagga. Visst ser det litet komiskt ut men inte är det något som anses suspekt.

Att läsa om svenska skolavslutningar där man knappt vågar sjunga traditionella, svenska klassiska sånger och psalmer eftersom man kanske anses vara rasist eller nationalist känns lika främmande för mig. Hur många andra länder anpassar sig så till den milda grad till de som invandrat att man ändrar på långvariga traditioner? Jag har mycket svårt att tänka mig att man här i USA skulle göra allt man kunde för att ingen skulle känna sig kränkt eller utanför bara för att man sjöng en "uramerikansk" sång. Jag har anpassat mig under 17 år till hur det är här i USA.
Eftersom jag inte bott i Sverige på så länge har jag troligen missat något kring hur folk tänker nuförtiden. Är det inte bra att berika sin tillvaro på olika sätt? Och det gäller alltså inte bara för de som bor i Sverige utan även för de som kommer till Sverige.

Jag förespråkar inte alls att man skall använda symboler och musik på "fel" sätt men att kunna hylla en skolavlsutning med vacker musik tycker jag är självklart. Man behöver ju inte omvända en person från ett annat land bara för att man sjunger en svensk psalm.

Och numera kan till och med pepparkaksgubbar anses vara rasistiska. Andra kan känna sig kränkta. Vad har hänt med Sverige?

Nu får det vara nog med "predikandet" här på bloggen ;) och i stället får två svenska, vackra psalmer/sommarsånger avsluta för denna gången.

Psalmen "Den blomstertid nu kommer"

Sången "Idas sommarvisa".

För någon vecka sedan fick jag ett litet kort med posten som sade att jag skulle få en enkät litet senare. Den kom under helgen. Det var en "förenkät" för en mer omfattande enkät som man senare kan bli utvald till. Tydligen skall mina TV-vanor utredas.

Jag deltar aldrig i enkäter eller i bedömningar av nätbutiker. Jag sätter heller aldrig mitt namn på någon lista som vill samla in namnunderskrifter.
Vi känner redan till att "storebror" vet alldeles för mycket om oss. Och, som jag skrivit tidigare, allt på nätet är offentligt. Så om jag kan undvika att bli ännu mera "känd" gör jag vad jag kan.

När jag öppnade kuvertet med förenkäten fick jag titta till ett par gånger eftersom det låg två 1-dollarsedlar tillsammans med försändelsen. Jodå, de hade helt korrekt sänt pengar för att motivera mig - och andra - att fylla i enkäten.
Två dollar är inte mycket pengar - ungefär 13 svenska kronor - men jag tar gärna emot den lilla slanten och slänger enkäten glatt i papperskorgen. :)

Något som nästan alltid finns i enkäter, blanketter för myndigheter och andra instanser här i USA är frågor om ras (race). Undrar hur det skulle ses i Sverige - tänker då på mitt förra inlägg? Kanske folk skulle sätta kaffet i vrångstrupen och känna sig kränkta. ;) Jag har vant mig nu även om det fortfarande känns litet konstigt med dessa frågor om ras. Tydligen finns det många olika anledningar till att denna fråga ställs.

Det har blivit litet svalare i Weed vilket jag bara uppskattar. Och våren fortsätter med vackra blommor och blommande träd. Nu vore det också väldigt bra om det kunde regna litet mer. Läste något rätt uppseendeväckande i fredags om den lilla staden Montague, som ligger 2-3 svenska mil från Weed, och att de kan komma att vara utan dricksvatten nu under sommaren. Det kanske får bli nästa inlägg. :)

I mars besökte jag "my old hood" ;) Lake Shastina. Ville se hur mycket som fanns kvar av sjön Lake Shastina. Det var verkligen dåligt med vatten då och troligen är det ännu mindre vatten nu. Här finns bilder från detta besök. http://bo-i-usa.blogspot.com/2014/03/konstgjorda-sjoar.html

Hela Kalifornien har nu officiellt i torka. Jag kommer att låta länken i högerspalten ligga kvar. Länken visar en karta över USA och hur omfattande torkan är - man kan klicka på den. Där ser man också att Siskiyou County - där bland annat Weed ligger - har "extreme drought".

Ungefär 4 mil från Weed ligger en ännu mindre stad som heter Montague. Jag har egentligen bara passerat genom Montague, inte stannat där. En gång i tiden lär Montague ha varit den största staden i det här området.

Montague har helt plötsligt blivit litet av en kändis eftersom denna lilla stad är en av de städer i Kalifornien som troligen kommer att vara utan vatten nu under sommaren på grund av torkan. När jag läste det blev det väldigt påtagligt vad som händer i "the golden state".

Montague får sitt dricksvatten under vintern från en flod som kommer till sjön Lake Shastina och under den varmare årstiden får de dricksvattnet från själva sjön. Det här är första gången på kanske 100 år som en stad i det här området kan komma att vara utan vatten.
Och om inga drastiska åtgärder vidtas kommer Montague att vara utan dricksvatten under sommaren. Tydligen har Kaliforniens guvernör, Jerry Brown, utfärdat en andra "emergency drought declaration" som förhoppningsvis kan hjälpa Montague.
Man lär hålla på att försöka bygga någon slags pipeline för att skicka dricksvatten från andra delar till Montague. Ett projekt som i vanliga fall kanske skulle ta flera år men som nu kan komma att ta bara några månader. Går inte detta kommer man att få skicka bilar med vatten och vatten på flaska. Det här är en bra länk: http://hereandnow.wbur.org/2014/04/28/montague-california-water

Tanken att inte kunna vrida på kranen hemma och ha vatten är främmande. Jag har alltid levt på platser där det funnits tillräckligt med vatten. Och man pratar på nyheterna om att människor i olika delar av Kalifornien och även södra Oregon sparar på vatten.

Något jag också läste om häromdagen var att man numera har "vattenpoliser" i olika städer i Kalifornien för att få människor att sluta slösa vatten. https://news.yahoo.com/few-california-cities-start-water-waste-patrols-141645456.html

När det blir riktigt torrt kan bränder snabbt spridas. Det kommer troligen att bli enorma skogsbränder i Kalifornien i sommar. Men även husbränder kan bli farliga. För någon vecka sedan brann ett hus i Weed men som tur var spred det sig inte alls till andra hus. Det var ett litet äldre hus som ligger relativt nära min bostad och tydligen klarade sig de collegeungdomar som hyrde huset med en hårsmån från att brinna inne. De kunde som tur var springa ut på gatan och även deras hund klarade sig. Så här utbränt blev dock huset.

Kanske en litet kryptisk rubrik. :) RV = Recreational Vehicle eller husbil/husvagn på svenska.
"Go RVing"är alltså att ge sig ut med sin husbil/husvagn.

Husbilar är stort i USA. Man har husbilar dels som semesterbostäder men en hel del människor bor också i dessa bilar. En helt annan livsstil som fascinerar tycker jag. Man är fri att åka precis vart man vill och behöver inte ha hyreskontrakt eller äga en fast bostad. Det knepiga dock är att hitta platser där man kan "bo" utan att komma i bråk med "lagens långa arm".

Det finns "RV Parks" där man kan stanna längre eller kortare tid men det kostar givetvis en slant. Men det är en plats som är okej att parkera på. De som bor i sina husbilar i mina trakter har tidigare kunnat stanna ute i skog och mark under den varmare årstiden. Numera har dock "United States Forest Service" - som märkligt nog också har personal inom så kallad "law enforcement", dvs de kan fungera som poliser - börjat varna dessa människor och kan utfärda mycket stora straff om man överskrider gränsen för hur länge man kan stanna i National Forests. Böter på $5000 eller 6 månader i fängelse är straffet. US Forest Service personal kan till och med bötfälla bilister numera som kör för fort på vägar inom deras områden.

Att bo i husbil i mina trakter under vintern skulle bli mycket kallt (normala vintrar) så de som är RVers beger sig oftast söderut. Arizona är en populär stat för dessa "snowbirds". Snowbirds är personer som "flyr" sin mer nordliga bostadsort under vintern och reser söderut. De är ofta pensionärer.

Jag kom mer i kontakt med denna livsstil när jag lärde känna R. Han har bott i sin husbil under lång tid och trivs så länge som han inte behöver oroa sig för att bli tillsagd av den alltmer polisliknande Forest Service-personalen. Han brukar resa söderut när vintern kommer och han har varit många vintrar i just Arizona. Quartzsite är en ort som väldigt många snowbirds åker till. Jag besökte Quartzsite 2007. Den gångna vintern tillbringade han också i staten Nevada där det inte alls blir lika kallt som vi kan ha det. Nu tillbringar han större delen av tiden i södra Oregon eftersom det verkar litet mera avslappnat ute i skogarna med kontroller.

Känslan att kunna resa vart man vill tycker jag är rätt tilltalande och att leva på en mindre yta tror jag verkligen går om man bara vill. Man måste vara minimalist såvida man inte har en husbil som är nästan lika stor som ett mindre hus. Det finns sådana också.
Om man bara använder sin husbil under semestern kan man ju faktiskt ta med sig en del saker hemifrån som kan vara bra att ha. Och då rör det sig ju oftast om kortare tid man är ute och reser så problem med parkering borde inte vara något att bekymra sig för.

Numera har också en hel del amerikaner blivit tvingade att leva i till exempel husbilar eftersom de helt enkelt inte har råd med vanliga bostäder. Som jag skrivit här tidigare - det finns många, många som är fattiga i dagens USA.

Den här typen husbil har R. Av någon anledning har jag inget kort på hans husbil utan det får bli en lånad bild. Rs bil börjar bli gammal och har en del "krämpor". Vi får se hur länge han kan ha den kvar.

Bilden lånad från nätet.

I morgon (söndag) firar vi Mors Dag här i USA. I Sverige dröjer det ytterligare ett par veckor innan de svenska mammorna blir firade. Väldigt många länder firar Mors Dag just den andra söndagen i maj, det vill säga i morgon.

Nu har jag ingen mamma längre som jag kan fira mer än i tanken. Jag vet att hon har det bra nu och det känns tryggt och fint. Allt som oftast känner jag tacksamhet över att hon inte längre behöver vara förvirrad, ramla och kanske slå sig och ha en kropp som inte mår bra. Och jag känner också tacksamhet över att jag inte längre behöver oroa mig för henne från andra sidan jordklotet.

Och att vara kvar själv - utan föräldrar och syskon - har blivit något jag inte funderar så mycket på länge. Självklart slås jag ibland av att det inte finns någon riktigt nära släkt men det är inget jag känner oro för.

När jag var och handlade i Mt Shasta litet tidigare idag såg jag inte särskilt mycket som påminde om Mors Dag. Det fanns litet ballonger i mataffären Ray's men det kändes som om dagen inte uppmärksammades så mycket där. Annars är ju alla sådana här dagar tillfällen för affärsmännen att tjäna litet extra pengar.

Den gångna veckan har varit behaglig med litet omväxlande sol och moln och en del regnskurar. Idag regnade det och snöade det omväxlande när jag var i Mt Shasta. Jag ser inte många blommor här i Weed. Många blommande träd har redan blommat över och andra blommor tycks inte ha kommit upp ännu. Nu till veckan skall det bli högsommarvärme igen med uppemot +30. Fortfarande känns det alldeles för tidigt.

Jag hittade inga blommor jag kunde plåta i närheten av min bostad utan det får bli litet fina kottar och rönnblommor som avslutning. Som en hyllning till min mamma.

När det inte finns något vatten

Vatten för elefanter

Kartor och bilklubbar

Att äta nästan bara ekologiskt

Fredagschock

Gay it up! ;)

Nästan ingen påsk med Blodmåne

Varför är alla vägar så breda?

Gratis räkning

17 år i USA

Ett mycket litet bibliotek

Kan du läsa det här?

The Waffle House Index

Walpurgis Night a.k.a. Valborgsmässoafton

Första maj / Loyalty Day i USA

Den blomstertid nu kommer

Pengar med posten

Montague - pipeline för att få dricksvatten?

Go RVing

Mors Dag - två olika dagar