Att bo i USA

Men hörrni, vad är det för konstigt väder vi har här i norra Kalifornien. Det är runt +15-16 idag och det är bara februari!

Igår blev det en tur till Yreka där det finns litet mer möjlighet till shopping än vad vi har i Weed och Mt Shasta. Fortfarande är det dock väldigt begränsat. Tur att jag är minimalist. ;)

Som jag skrev i inlägget om Mom and Pop affärer har tyvärr de stora kedjorna numera ofta konkurrerat ut de mindre affärerna. Vi har en Walmart i Yreka - som faktiskt är öppen dygnet runt - och den har säkert konkurrerat ut flera mindre affärer som tidigare fanns i Yreka. Walmart är ju en jättekedja som har affärer i hela USA och andra delar av världen. De lär numera ha 11,000 affärer i 27 olika länder. De säljer kläder, möbler, elektronik, mat osv.

Den här bilden tog jag för några år sedan men Walmart ser likadant ut även nu.

En annan affärskedja som finns i hela USA heter JC Penny. De har affärer i alla stater men de har fått känna på den hårdnande ekonomin. I början av 2014 meddelade JC Penny att de kommer att stänga 33 affärer och säga upp 2000 anställda. De säljer mest kläder, skor och olika slags heminredning. Även denna bild togs för några år sedan av JC Penny i Yreka.

Eftersom solen sken igår och det var behagligt varmt även då tog jag en promenad till den gamla delen av Yreka. Jag skrev ett inlägg om den historiska delen för inte länge sedan: http://bo-i-usa.blogspot.com/2013/12/west-miner-street-yreka.html
Att komma till West Miner Street är som att förflyttas tillbaka i tiden. Tyvärr såg jag många stängda affärer när jag promenerade där igår. Men det finns en del affärer kvar och visst är de här skyltarna och gamla, charmiga husen mycket trevligare än "lådorna" som byggs nuförtiden.

Det fanns också ett par riktigt fina väggmålningar. Gamla Yreka med häst och vagn.

Kalifornien var ett "mecka" under guldruschen på 1800-talet. Så även Siskiyou County där Yreka ligger.

Två skilda världar i samma stad.

... var det idag.
Det kändes redan när jag gick hemifrån i morse att det skulle bli en varm dag. Den var den där speciella doften när det är varmare utomhus.

Trots att klockan snart är mitt på natten här i Weed har jag ingen värme på. Huset har värmts upp såpass mycket under dagen att det troligen kommer att hålla värmen även under natten. Och jag har vant mig vid att ha det svalt inomhus så det här är rena värmeböljan inomhus. :)

Litet vimmelkantig blir man när det är svenska sommartemperaturer i februari. Rekordet i Mt Shasta lär vara +21 från 1995 denna dagen.
Det blev en tunnare jacka idag och inga varma kängor.

Har man vuxit upp med vinter varje år och även varit van vid vinter här i nordligaste Kalifornien är det litet underligt att det är så varmt.
Jag minns mitt år på Hawaii när jag gick klädd i shorts och T-shirt året runt. Där fanns det inga egentliga årstidsväxlingar utan det var samma klimat året runt. Ärligt talat tycker jag bättre om olika årstider som skiljer sig från varandra.

Det lär bara finnas någon meter snö uppe på Mt Shasta och det är också mycket, mycket ovanligt. Det har alltid funnits flera meter snö varje vinter sedan jag kom hit.

Trots varma temperaturer har jag inte sett några vårblommor direkt. Något jag har saknat sedan jag kom till Kalifornien är de svenska vårblommorna - tussilago, vitsippor och blåsippor. De finns inte här. Tänk att få vandra i en vitsipps- eller blåsippsbacke. Jag minns det enorma "hav" av blåsippor som fanns i några backar vid Edsviken.

För att påminna mig om att februari faktiskt är en vintermånad gick jag tillbaka till några foton som jag tog i mars 2011. Det var imponerande snöfall som pågick flera dagar och skolan fick till och med stänga. Jag minns mycket väl all snö som kom eftersom jag skottade snö nästan non-stop.

Postkontoret i Mt Shasta som nästan begravdes bland all snö.

Det var vackert när solen väl kom fram.

Delar av vår "flotta" för snöröjning. De har inte haft någonting att göra i vinter.

När min mamma gick bort i somras kom det en kommentar från en gammal lekskolekompis som senare gick i parallellklasserna tills vi tog studenten. Kommentaren ledde till några email och utbyte av gamla minnen. D mindes mycket mer än vad jag gjorde och det var roligt att bli påmind om svunna tider.

Något som jag inte hade glömt men som jag blev påmind om var gymnasiet och den linje som jag respektive D gick. Han gick ekonomisk linje - som det hette då i slutet av 70-talet - medan jag gick humanistisk linje. Då fanns det tillägg till den humanistiska linjen som hette halvklassisk och helklassisk variant. Fortfarande förstår jag inte riktigt hur jag tänkte men jag valde halvklassisk variant. Det innebar att vi läste latin! Den helklassiska innebar klassisk grekiska. Det rörde sig inte bara om några få timmar per vecka som vi studerade latin utan det var rätt många timmar. Vi var fem elever och tre av oss ville egentligen inte fortsätta men det blev så ändå. Jag var en av dessa tre.

Elsa var vår lärare och hon var en litet äldre dam som var otroligt entusiastisk och gick in för latinet med liv och lust. Vi böjde verb på latin så det stänkte om det ;) och vi lärde oss ord som vi troligen aldrig skulle använda. Att läsa ett utdött språk är litet speciellt. Nu är det ju så att latinet ligger till grund för andra språk så på det sättet kan det komma till nytta men det är ju ingen som går omkring och pratar latin nuförtiden. Hur det nu gick till fick jag betyget 5 (det var det högsta man kunde få på den tiden) som slutbetyg och latinstudierna kom till ett slut.

Något som jag ofta slås av här i USA är att språkstudier inte verkar vara lika omfattande som de var när jag gick i skolan i Sverige. Inom min skola finns det kurser i spanska varje termin och vi har haft videokonferenskurser (som vi supportat) med tyska och franska men de hör inte till kurser som erbjuds varje termin. Hur det är i high school är jag litet oklar över.

När jag gick i skolan på 60- 70- och 80-talen lärde vi oss engelska i och med mellanstadiet och sedan var det obligatoriskt med ytterligare språk på högstadiet och gymnasiet. Jag läste franska under 5 år och tyska under 3. Spanska var något jag aldrig lärde mig vilket troligen hade varit bra att kunna här i Kalifornien.

Nu har jag tyvärr glömt det mesta av både franskan och tyskan - och definitivt latinet - eftersom jag bara har engelska runtomkring mig. Det känns litet tråkigt men jag har en känsla av att tyskan och franskan finns där - djupt begravda någonstans. När jag gick min eftergymnasiala utbildning lärde vi oss affärsengelska och jag lärde mig även affärstyska. På mitt första arbete var det vanligt att vi använde affärstyska. Och så lärde jag mig stenografi på svenska, engelska och tyska! Det ni. :) Det är väl ingen som lär sig stenografi nuförtiden. Och stenografin har jag definitivt glömt vid det här laget.

Jag skulle vilja påstå att jag är tvåspråkig idag eftersom jag har bott så länge i USA och egentligen bara pratat, skrivit och hört engelska i snart 17 år. Som tur är tycks svenskan fortfarande vara relativt "intakt" och tur är väl det. :)

Visste ni att det latinska ordet "volvo" betyder "jag rullar"? Det är kanske ett av de mest kända latinska orden. :)

En härlig gammal Volvo som fortfarande ses ute på vägarna ibland. Det finns en i Mt Shasta med registreringsskylten "Old Swede".

Bilden lånad från Wikipedia.

Windy Weed vore ett passande namn för vår lilla stad. Just i vinter har det inte blåst som det brukar men "normala" vintrar innebär för det mesta mycket starka vindar.

Weed ligger i den allra sydligaste delen av Shasta Valley. Denna dal sträcker sig norrut från Weed fram till Yreka-området. Det verkar som om vindarna "pressas fram" mellan kullarna och kan nå imponerande hastighet. Förra vintern, då många hustak skadades i Weed, hade vi vindar uppemot 90-100 km/timme under ett par av ovädren. Det är otrevligt tycker jag när det blåser så mycket eftersom vi har många stora träd här och äldre tak på många hus. Som trogna bloggläsare kanske minns, skadades taket på det hus jag då hyrde och det var otäckt när jag såg delar av taket blåsa iväg. Jag till och med blåste omkull när det ovädret drog fram.

Igår hade väderlekstjänsten lagt upp en så kallad "Wind Advisory" för Weed. Det finns olika grad av "advisories" och "warnings" för väderhändelser. En Wind Advisory innebär oftast vindar mellan 30-40 mph och byar uppemot 55 mph. Det motsvarar ungefär 55-72 km/h och byar på 88 km/h. Det var blåsigt igår och i natt men inte alls så blåsigt som man hade trott att det skulle bli. Det regnade i alla fall som tur var. De oväder som drog in över Weed förra vintern hade alla "High Wind Warning" och då blåser det alltså ordentligt. Ofta ser man den här texten: "Locations include: the southern Shasta Valley... especially around Weed."

Man använde sig av de kraftiga vindarna för att torka timmer här i Weed. Under lång tid fanns ett stort timmerbruk som var en viktig arbetsplats. Företaget finns kvar men i mycket mindre skala. Många av husen i Weed byggdes för de som arbetade inom timmerbruket.

Jag har inga nytagna bilder av Shasta Valley så det får bli litet "repriser". :)

Mt Shasta ligger söder om Shasta Valley och den här bilden (som jag tog för 2-3 år sedan) visar verkligen hur stort berget är med topp och bas.

Det finns jordbruk och boskap i Shasta Valley. Och man kan åka "bakvägen" i stället för den stora motorvägen I-5 vilket jag brukar göra. Då kan man se hur lantligt här är.

De kullar som ligger utspridda över hela Shasta Valley är rester av olika vulkanutbrott som Mt Shasta haft för länge sedan.

Här ser man Mt Shasta från den norra delen av Shasta Valley.

De har utlovat mer regn de närmaste dagarna. Jag har nog aldrig sett fram så mycket emot regniga dagar som jag gör denna vinter.

Efter ungefär ett dygn utan varken telefon eller internet hemma kom jag i kontakt med yttervärlden igen igår kväll.
AT&T Uverse (den telefon- och internet service som väldigt många har i USA) hade stora, stora problem som även påverkade mig och många andra här i Weed.

Eftersom jag bara bor ett stenkast från skolan kan jag faktiskt komma in på det trådlösa nätverk som finns där och på så sätt kunde jag även komma ut på nätet och ringa via Skype. Ingen perfekt förbindelse men det fungerar i nödfall. När Uverse ligger nere, ligger även telefonen nere eftersom den går via internet. Jag är gammaldags och tycker att separata linjer är det bästa. Det hade jag tidigare. Och min mobil är en telefon som är dyr att ringa med eftersom jag bara använder den i "nödfall". Den borde få ett eget inlägg eftersom den troligen anses som en antikvara vid det här laget. ;) Men den fungerar perfekt fortfarande och har ett batteri som räcker mycket länge.
Självklart har jag internet och telefon på jobbet men där befinner jag mig ju inte dygnet runt.

Hittade en bra länk för oss som bor i USA där man kan följa olika företag och hur deras service fungerar. Igår var kartan för AT&T väldigt röd, orange och gul (visar problem) i Kalifornien.
http://downdetector.com/
De tycks fortfarande ha stora problem i Kalifornien men just nu har jag i alla fall service.

Denna helgen går i blanketternas tecken. Och det är de årliga blanketterna som har med deklarationen att göra. Jag brukar försöka få min deklaration gjord i god tid. Sista dagen för deklarationen är 15 april. Och i USA skickas deklarationen dels till IRS (Internal Revenue Service) som gäller "federal tax" och dels till den stat där man bor. I Kalifornien heter den myndigheten State of California Franchise Tax Board.
I år är det inte bara min vanliga deklaration som skall fyllas i utan även ett par blanketter som har med mitt svenska arv att göra. Det kommer jag inte undan även om mina pengar befinner sig i Sverige. Även om det är en del att tänka på tror jag att jag klarar av detta på egen hand också i år.

Är man amerikansk medborgare eller har ett green card skall man också rapportera utländska bankkonton om de uppgår till en viss summa eller därutöver. Denna rapportering har jag gjort under många år. Den stora skillnaden i år dock är att man nu inte skall skicka in en blankett utan man gör rapporteringen via nätet. Man undrar vad de tror egentligen om folk med utländska bankkonton eftersom myndigheten heter Financial Crimes Enforcement Network. Men har man "rent mjöl i påsen"är det bara att fylla i det de vill veta.

Jag uppskattar verkligen blanketter i PDF-format som man kan fylla i via datorn. För IRS blir det blanketter som jag skickar via posten - eftersom inte alla finns elektroniskt tillgängliga som jag behöver i år. Men för Kalifornien kan jag göra min deklarationen direkt via deras hemsida.

Det känns alltid lika skönt när allt kring deklarationen är avklarad. Vi har det inte riktigt lika enkelt som det är i Sverige nuförtiden.

Jo det stämmer - tandtvål skall det stå. :)

En av mina favoritbutiker på nätet heter iHerb.com. De säljer olika slags tillskott, hud, hår- och tandvårdsprodukter och till och med viss mat. Deras produkter är mycket billigare än vad man får betala i affärerna och de är snabba. De skickar även internationellt - också till Sverige. Plus att jag inte ens behöver betala "sales tax" trots att de finns i Kalifornien. Häromdagen kom det ett litet paket med ett par tandvårdsprodukter som jag hade beställt. Bland annat tandtvål - "tooth soap".

Ända sedan jag var liten har jag haft olika tandrelaterade "problem". Jag hade tandställning under ca 10 år. Trots tandställning fick jag inga hål i tänderna. Jag har bara lagat 3 hål tror jag i hela mitt liv. Däremot har jag slitit mer på mina tänder än vad "normala" personer gör. Det gjorde även min pappa. Min tandläkare i Sverige har bekräftat att detta är ett känt "fenomen" men tydligen väldigt sällsynt.

Eftersom de flesta tandkrämer ofta har slipmedel och andra ämnen som inte är så bra för känsliga tänder har jag sedan många år slutat med vanlig tandkräm. De senaste 10 åren har jag använt ett tandpulver som jag har varit nöjd med - Eco-Dent tooth powder - men jag håller alltid ögonen öppna om jag ser andra bra produkter. För inte så länge sedan såg jag flera artiklar som berättade positivt om tandtvål. Den skulle vara ännu mera skonsam mot tänderna än mitt tandpulver.

Tooth Soap heter företaget och de har flera olika produkter som jag valde mellan. Dessutom innehåller denna tandtvål inga giftiga ämnen, inte fluor och den är ekologisk. Fler och fler vetenskapliga rapporter talar om att fluor inte alls är så bra som man trott. Jag använde tandkräm med fluor under många år men har undvikit fluor sedan jag gick över till tandpulvret. Fluor i dricksvatten - som man tyvärr har i stora delar i USA - återkommer jag nog till.

Hittills har jag varit riktigt nöjd med tandtvålen.

Eco-Dent har tandborstar där man kan behålla själva tandborsten och bara byta ut huvudet. Mycket praktiskt och man sparar resurser. Jag har haft min tandborste under många år och bara bytt ut tandborsthuvudena.

Eco-Dents tandpulver som jag fortfarande använder då och då. Och deras "munvänliga" tandtråd.

Alla mina blanketter rörande deklarationen är nu avklarade! De är nu ivägskickade med post eller avklarade via nätet. Det känns väldigt skönt att mitt helgprojekt blev klart. :)

Skriver på engelska gör jag varje dag. Det är mest på jobbet jag skriver på engelska eftersom vi har en omfattande epost"trafik". Självklart blir det även en del privata email på engelska.
Jag har använt mig av skriven engelska under väldigt många år. Först i skolan och senare på alla mina arbeten. Eftersom jag jobbade på internationella företag i Stockholm var det engelska som gällde varje dag.
När jag bodde i Sverige blev det även en del skriven engelska på fritiden. Min pappa och jag hade ett bokförlag (som vi drev på fritiden) där vi översatte böcker från engelska till svenska och vi hade en hel del korrespondens med, framför allt, amerikanska författare. Vi drev det här bokförlaget under ca 25 år och jag tror att jag blivit litet "yrkesskadad" efter all korrekturläsning ;) - jag ser stavfel i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inget jag egentligen vill men det blir så ändå.

Häromdagen såg jag de här grammatikexemplen i ett av rummen där jag jobbar. Konsten att skriva apostrof korrekt när man skriver engelska. Något många tycks "brottas med". Eftersom jag lärt mig engelska som främmande språk sitter de här reglerna "etsade" i mitt huvud.

Ibland känner jag mig som Grumpy Cat (ja, det är en riktig katt som blivit "kändis" genom att den ser sur ut. Man tar sig för pannan ;)) när jag ser "its" och "it's" och tokiga felskrivningar.

Grumpy Cat borde ha tagit sig an den här skylten. ;)

Båda bilderna lånade från nätet.

Det finns flera andra ord som ofta används fel: your/you're, there/their/they're, affect/effect, osv. Den här sidan förklarar väldigt bra: http://www.copyblogger.com/grammar-goofs/

Jag skall villigt erkänna att jag nog egentligen är bättre på engelsk grammatik än på svensk grammatik. Ofta frågar amerikaner mig hur man skriver olika ord. När jag gick i skolan tyckte jag att jag kunde den svenska grammatiken eftersom jag kunde svenska. Men så här i efterhand inser jag att det troligen hade varit bra att vara litet mer intresserad av den svenska grammatiken.

Som jag skrev om nyligen läste jag både franska, tyska och latin och jag kunde dessa språks grammatik utan och innan.
Kanske det är så med främmande språk. Att man lär sig regler och grammatik bättre eftersom man är tvungen för att kunna prata och skriva. Det roliga börjar när man kan ett främmande språk ordentligt och kan börja "leka" med det. :)

Mt Shasta har haft flera namn innan det blev Mt Shasta som staden numera heter.

På mitten av 1800-talet hette staden Strawberry Valley och det lär egentligen bara ha funnits en station för den "stage coach" (diligens på svenska - de där övertäckta vagnarna som drogs av hästar), en taverna och en liten "fabrik" som tillverkade hinkar.

När det lilla samhället ansökte om att få öppna ett postkontor var man tvungen att byta namn eftersom det fanns väldigt många Strawberry Valleys i Kalifornien. Då blev stadens namn Berryvale. Det lär ha funnits stora jordgubbsfält på den tiden som gav upphov till de två första namnen.

Järnvägen kom till Berryvale 1866 med hjälp av Justin Hinckley Sisson och den byggdes på mark som han ägde. Så för att ge Mr Sisson ett tillkännagivande byttes namnet Berryvale till Sisson från och med 1886.

1922 hade man en folkomröstning och med en knapp marginal blev det nya namnet Mt Shasta för den lilla bergsstaden.

Fortfarande finns påminnelser om Mt Shastas tidigare namn. Den populära hälsokostaffären heter Berryvale.

Man har målat dekorativa fönster och andra utsmyckningar på affärens husvägg.

Restaurangen Black Bear Diner har en väggmålning med black bears och jordgubbar. Alla restauranger som ingår i Black Bear kedjan har vackra väggmålningar.

Första gången jag hördes talas om Mt Shasta var 1996 när jag fick kontakt med Michael genom den bok han skrivit. Min pappa och jag hade planer på att översätta boken och ge ut den. Nu blev det aldrig någon bokutgivning men jag kom till Mt Shasta och Kalifornien.

Igår var det en fin vy av berget i kvällssolen. Detta är Mt Shasta-sidan av berget. Varje sida av berget har sin speciella "personlighet".

I och med den gångna helgen har USA sommartid (Daylight Saving Time) så nu är det "bara" 8 timmars tidsskillnad mellan Kalifornien och Sverige tills Sverige ställer om sin tid i slutet av mars. Hawaii och Arizona är smarta stater som inte tramsar med sommar- och vintertid. I morse var det helt mörkt när jag steg upp halv sju. Morr.

I går kväll hade jag precis lagt mig och kände det som om golvet gungade. Trodde att det var en jordbävning men inget annat hände så jag lyckades somna. Mycket riktigt - i morse när jag gick in på den här mycket bra hemsidan: http://www.emsc-csem.org/#2 - som jag faktiskt tittar på varje dag - så hade norra Kalifornien haft en 6,9 jordbävning ute i havet en bit utanför staden Eureka! Många hemsidor har skrivit om detta idag. Vi får se när den riktigt stora jordbävningen kommer till västkusten. Det är en fråga om "när", inte "om".

Sverige är kanske inte "tusen sjöars land", men nog har vi många både större och mindre sjöar. Och vi har en fantastisk skärgård. Landformationer som till stor del uppstod efter den senaste istiden.

I Nordamerika var bara vissa delar av den kontinent som nu utgör USA täckta av is och därför tycks Kalifornien ha få naturliga sjöar.
För en svensk känns det mycket underligt med konstgjorda sjöar. Jag kollade hos Wikipedia och de har en lista över sjöar (lakes) som finns här i Kalifornien. Och det var uppseendeväckande att väldigt många var "man made", dvs konstgjorda sjöar som är vattenreservoarer.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_lakes_in_California

Tre sjöar jag har besökt och som är konstgjorda är Lake Shastina (i området Lake Shastina där jag bodde), Lake Siskiyou (som ligger en bit utanför Mt Shasta) och Shasta Lake (som ligger en bit utanför Redding).

Den här bilden är från Lake Siskiyou och togs för ca 2 år sedan när det var normala mängder vatten.

Den gångna helgen gjorde jag faktiskt en liten utflykt till Lake Shastina för att se om det fanns något vatten överhuvud taget. Det gjorde det men mycket litet.

Här syns ena delen av sjön. Långt bort kan en damm skönjas. Som synes är det inte mycket vatten.

På de följande bilderna står jag på sjöbotten, strax utanför det hus där jag bodde. Här borde det alltså finnas mycket vatten.

Jag åkte också till den campingplats som finns i Lake Shastina. Där var det lika litet vatten.

Har inte besökt Lake Siskiyou på ett bra tag men rapporter jag sett säger att vattenståndet är mycket lågt där också. Och i Shasta Lake är det rent katastrofalt med vattentillgången.

Den långa torkan i Kalifornien är "boven i dramat" och dessa sjöar/reservoarer används till dricksvatten, bevattning osv. Redan har en hel del bönder i Kalifornien fått minska på sin verksamhet eller kanske till och med fått lägga ner sin gård eftersom de inte har tillgång till vatten.

Titta gärna på de här, något chockerande bilderna, som visar hur illa det är. Rör med musen över bilden så ser man hur det ser ut i år. Den första bilden visar hur det var för ett par år sedan. Man kan sedan klicka på "next" och gå till nästa bild: http://www.wunderground.com/news/stunning-photos-californias-lakes-depleted-extreme-drought-20140123

Det har regnat de senaste veckorna i olika delar av Kalifornien så litet bättre har det blivit men vi har knappt något snötäcke uppe i bergen och det är detta snötäcke som avgör om vi kommer att ha fortsatt torka eller inte.

Att ständigt vara uppkopplad och tillgänglig är det verkligen nödvändigt? De allra flesta är idag uppkopplade via internet eller mobiltelefoner i stort sett 24/7. Men behöver vi verkligen alltid kolla mobiltelefonen och vår epost? Frågor jag tycker kan vara värda att ställa sig själv ibland.

Häromdagen läste jag om en mycket annorlunda plats i USA - Green Bank i West Virginia. Denna lilla by med drygt 140 personer har ingen uppkoppling till omvärlden via mobiltelefoner eller internet.
Anledningen? De befinner sig i något som kallas " the Radio Quiet Zone" eftersom de har världens största, fullt styrbara radioteleskop - Green Bank Telescope.
För att man skall kunna använda teleskopet och fånga upp signaler från yttre rymden behövs en "elektromagnetisk tystnad", vilket man har i Green Bank.

Jag måste erkänna att jag är litet fascinerad av sådana här platser. Platser som inte riktigt följer normen och att människor väljer att bo på en sådan plats som till exempel Green Bank.
Vet inte om jag skulle vara villig att ge upp mitt internet. Min mobil däremot har jag nästan aldrig på så den skulle jag klara mig utan. Men det är intressant att tänka tanken att bo på en plats där man lever som man gjorde när jag växte upp.

Några personer har flyttat till Green Bank under de senaste åren för att komma undan elektromagnetiska frekvenser. Vi är ständigt omgivna av dessa frekvenser men det har blivit fler och starkare sådana de senaste åren med alla kraftfulla mobiltelefoner och trådlösa nätverk. Dessa personer har olika slags fysiska besvär som för närvarande inte egentligen erkänns som medicinska åkommor. I Sverige har man dock erkänt denna överkänslighet som en medicinsk sjukdom.

Green Bank, West Virginia, kan vara USAs "tystaste" plats. En plats där mobiltelefoner och datorer får en välbehövlig "semester". :)

Två bra länkar som berättar om Green Bank:
http://dailynightly.nbcnews.com/_news/2013/05/15/18277297-no-cellphone-no-wi-fi-living-in-americas-quietest-place?chromedomain=science
http://www.npr.org/blogs/alltechconsidered/2013/10/08/218976699/enter-the-quiet-zone-where-cell-service-wi-fi-are-banned

Bilden lånad från Wikipedia / NRAO/AUI

Nu skall jag försöka reda ut den här mysko rubriken. :)

I USA skriver vi datum med månad först och sedan dagen. Idag är det alltså 3/14. Ser det kanske litet bekant ut? Det är den matematiska konstanten Pi som ofta avrundas till 3,14. Pi lär representera förhållandet mellan en cirkels omkrets och diameter - med en oändlig massa siffror.

Här i USA, men även internationellt, uppmärksammas dagen med fokus på matematik. Min skola lär ha haft gratis paj (engelskan pie - låter ju som "pi" ) litet tidigare idag. Självklart skall man leka litet med orden och ha paj på pi-day. En pi-paj! ;)

Här skriver CNN om pi-day i USA: http://www.cnn.com/2014/03/14/tech/innovation/pi-day-math-celebrations/

Och idag är det även Albert Einsteins födelsedag. Relativitetsteorins fader. Grattis Albert!

Det känns som om det är dags för helg nu. Vi lär få uppemot +20 både på lördagen och söndagen. Ha en fortsatt fin pi-dag och en trevlig helg!

Alla bilder lånade från internet.

Här i den allra nordligaste delen av Kalifornien är det "spanska arvet" inte så starkt men ju längre söderut i Kalifornien man kommer desto mer påtagligt blir det.

Spanien var en stormakt för länge sedan och man seglade kors och tvärs över världen för att hitta nya landområden som kunde erövras. Spanjorerna kom även till det som nu är Kalifornien. Ett mycket stort område av dagens USA löd under Spanien. Detta område kallades New Spain. Mexiko hörde också till New Spain. Den här kartan visar hur stort området var.

Bilden lånad från Wikipedia.

Spanjorerna delade upp Kalifornien i två delar - Baja (lägre Kalifornien) och Alta (övre Kalifornien). När Mexiko på 1800-talet blev självständigt fanns Kalifornien kvar under deras styre under en period. Ytterligare litet senare tog USA över Kalifornien. Baja California finns kvar ännu idag och är numera en del av Mexiko.

Kalifornien har ett påtagligt arv från den tiden då Spanien och Mexiko hade kontrollen.

Kalifornien är den stat i USA som har flest personer som bara pratar spanska.
Mer än 30% av befolkningen i flera av de största städerna i Kalifornien pratar spanska.
Inom många myndigheter har man både engelska och spanska på olika blanketter och formulär
Många av Kaliforniens städer har spanska namn
Matkulturen har en påtaglig mexikansk influens
En hel del hus är så kallade "Spanish style homes"

Vi har inte direkt några "Spanish style homes" i mina trakter men när man åker söderut finns de litet överallt.

Bilden lånad från Peerflix.com

Och namn på platser och städer med spansk anknytning är vanligt i Kalifornien: Los Angeles (city of angels), San Francisco, San Jose, San Diego, Sacramento (Kaliforniens huvudstad), osv.

Och när jag besökte Walmart nyligen upptäckte jag att skyltarna för olika avdelningar i affären hade både engelsk och spansk text.

Kanske det hade varit bättre att läsa spanska i skolan och inte latin. ;)

Jodå, jag vet att Washington D.C. har varit USAs huvudstad under lång tid. ;) Men varje stat i USA har också sin egen huvudstad. Det blir rätt många plus huvudstäderna i USAs "territories".

Av någon anledning kom jag in på Wikipedia häromdagen och såg en lista över alla huvudstäder. Snabbt insåg jag att om någon skulle be mig att placera de olika städerna i rätt stat skulle jag inte göra särskilt bra ifrån mig. Troligen mycket beroende på att dessa huvudstäder inte är de mest kända i många stater. Några av städerna har jag dock besökt. Det får tyvärr bara bli lånade bilder eftersom jag inte har egna foton här i USA från mina besök. Fotona finns antingen i diaformat i Sverige eller som papperskort.

Jag har besökt Washington D.C. Det var 1986 under min och min pappas USA-turné ;) Vi besökte många miljöorganisationer, bland annat i USAs huvudstad, och hur konstigt det än låter såg vi aldrig det man troligen "skall" se i Washington DC. Vi hann inte men så här i efterhand undrar jag litet hur vi tänkte egentligen. Ett starkt minne var hettan och fukten när vi landade på flygplatsen. Som tur var slog vädret om och det blev perfekt med "svenska sommartemperaturer".

Metrorail i Washington D.C. som vi åkte.

Sacramentoär Kaliforniens huvudstad. Troligen inte den mest kända staden i "the golden state" och inte den stad som har den största befolkningen. Jag har besökt Sacramento flera gånger under mina resor till och från Sverige och även då jag blev amerikansk medborgare. Staden har självklart regeringsbyggnader och många andra myndigheter har sin bas där.

Det närmaste svenska "moderskeppet" ;) för oss svenskar i norra Kalifornien ligger i Sacramento. IKEA och svenska köttbullar. C och jag besökte IKEA när hon följde med mig på en av mina resor dit.

Denverär Colorados huvudstad. Där har jag gjort en "fransysk visit" 1986 när min pappa och jag fick sitta under många timmar på flygplatsen. Kanske inte kan räknas som ett "riktigt" besök även om det kändes som en evighet när vi satt där timma ut och timma in i ett oväder som aldrig tycktes ta slut.

Honoluluär huvudstaden i Hawaii. Där har jag både mellanlandat på flygplatsen och besökt delar av staden när jag ansökte om mitt permanenta green card. Honolulu är en stad med många höga hus och höga priser.

Något som säljs på flygplatserna och i många affärer i Hawaii är blomsterkransar / "lei".

Boise i Idaho. Troligen den stad jag vill lägga bakom mig mest. Det var på sjukhuset i Boise jag tog avsked av Michael.

Santa Fe i New Mexico. En stad med mycket speciell arkitektur. Min pappa och jag var där 1986 och besökte en av hans vänner. Många hus i Santa Fe är byggda i så kallad "adobe style". En stil som är intressant tycker jag.

Och, som sagt, USA har några så kallade "territories". Som amerikansk medborgare eller om man har green card kan man bo inom dessa utan att behöva gå igenom immigration. Dessa öar (kallas också för "insular areas") är: American Samoa, Guam, Northern Mariana Islands, Puerto Rico och US Virgin Islands.

Det är vårdagjämningen idag eller First Day of Spring som man säger i USA. Vi har haft vår hela vintern känns det som. Har aldrig varit med om det under mina snart 17 år i USA.

Eftersom vi inte haft någon direkt vinter har inte någon pirrande vårkänsla infunnit sig. Den har vi ju haft i flera månader nu. Vårkänslan alltså. Östra USA längtar troligen väldigt mycket efter våren eftersom de möjligen har haft den kallaste och mest snörika vintern i minnaminne.

Ibland tänker jag på min barndoms vårar när det sakta, sakta blev vår och man tog av sig vinterplagg efter vinterplagg. Säkra vårtecken var tussilago, vitsippor och blåsippor. Blommor som inte ens finns där jag nu bor. Kan verkligen sakna dessa fina blommor ibland.

Trots vårtemperaturerna har våra träd inte slagit ut ännu. Även om vi mest har barrträd finns det en del lövträd som också blommar. Träd har en speciell plats i mitt hjärta. Jag nämnde igår att min pappa och jag var på en "miljöturné" 1986 i USA. Vi var väldigt engagerade i framför allt trädens situation. Då på 80-talet skrevs och talades det en hel del om den enorma skogsskövlingen på vår jord, framför allt i de tropiska regnskogarna. Vår resa till USA innebar bland annat att vi träffade många miljörganisationer, även inom FN.
Under min första resa till USA (1985) fick jag möjligheten att besöka en skog med redwoodträd. Dessa enorma träd som växer på olika platser utmed USAs västkust.

Nästa vecka har min skola Spring Break. Ett säkert vårtecken bara det. Jag kommer faktiskt att vara ledig hela veckan - får lov att återkomma till det.

Trots vårtemperaturerna ser jag nästan inga vårblommor här. Kan det bero på torkan? Omöjligt är det ju inte. Såg i alla fall några små krokusar utanför min skolbyggnad idag.

Spring Break står för dörren. Detta lov i de amerikanska skolorna som inte riktigt är varken sport- eller påsklov.

I vanliga fall brukar min skola och alla kontor ha öppet under Spring Break även om inga kurser hålls.
I år är det dock annorlunda. Tre dagar under kommande vecka är hela skolan stängd på grund av så kallade "furlough days". I morgon (måndag) och tisdag är jag ledig på grund av "furlough days" men skolan är öppen. Troligen är det inte många som kommer att arbeta eftersom det är en kort vecka.
Så här förklarar WiseGeek vad "furlough days"är: "Furlough days are mandatory leaves of absence ordered by employers who are attempting to cut costs without firing employees. When such a day is ordered, employees take the day off without pay."

För snart 2 år sedan fick alla inom skolan sänkta löner. Detta har vi levt med sedan dess och vi ser det i lönekuvertet varje månad. Skolan valde att genomföra "furlough days" som ett resultat av dessa lönesänkningar. Vi hade även "furlough days" under jullovet när skolan var helt stängd.
Vi anställda är alltså lediga men egentligen utan betalning.

Det sägs att våra löner kommer att gå tillbaka till det vi hade för 2 år sedan i och med 1 juli i år. Har priserna stått stilla under 2 år? Nej. Har vi fått lönehöjningar innan våra löner sänktes? Nej.
Den gruppen anställda jag hör till heter "classified staff". Vi har inte haft några som helst löneökningar under ca 7 år. Det är så den amerikanska arbetsmarknaden ser ut inom vissa områden.

Jag har absolut inget emot att vara ledig men jag skulle också uppskatta kompensation för de stigande kostnaderna. Detta kallas "cost of living adjustment". Det får till exempel de som är pensionärer här i USA.

Hittills har lovet bjudit på sommartemperaturer. Men till veckan kommer det att bli mer normalt för mars med en del regn och moln.
Jag fick ett oväntat sällskap på min veckoshopping igår. En vän som jag tappat kontakt med dök helt oannonserat upp på mitt kontor för en vecka sedan och igår slog vi följe in till Mt Shasta. Jag bodde hos henne i Lake Shastina i hennes mycket stora hus när jag kom tillbaka från Hawaii för nästan 9 år sedan.

Den här bilden passar för veckan som kommer. :)

Bilden lånad från nätet.

Min vän som jag tappat kontakten med bor i Lake Shastina. Idag var jag i Lake Shastina och hälsade på henne.
Det var när jag kom tillbaka från Hawaii som jag bodde i litet drygt ett år i en "in-law unit" i hennes hus. Det är en liten lägenhet med ett sovrum och ett kombinerat kök och vardagsrum på nedre plan. Lägenheten har ingen egen ingång vilket gör det hela litet underligt när man får gå genom hennes bostad. Men tiden jag bodde där var hon i stort sett aldrig hemma så jag hade detta stora hus för det mesta för mig själv.
Jag lärde känna N redan under mitt första år i USA och vi hade sedan kontakt då och då. När jag skulle lämna Hawaii hade hon precis fått sin lilla lägenhet klar och jag fick hyra den.

Att komma tillbaka till en tidigare bostad och få kontakt igen med en person man inte haft kontakt med under en längre period är ett rätt bra sätt för att se hur mycket man själv förändrats under de senaste åren.
Jag kan bara konstatera att jag inte är samma person jag var när jag bodde hos henne från 2005-2006. Det har hänt mycket under de åren och jag har förändrats allteftersom olika saker hänt. På ett bra sätt. :)

Och världen är liten. Det visade sig att N träffade min vän C och hennes man precis innan de flyttade till Oregon. Jag har inte kunnat berätta ännu för C att jag och N känt varandra sedan jag kom till USA.

Det blev inget tillfälle egentligen till foton idag så det får bli ett foto jag tog för några år sedan. När jag bodde hos N var faktiskt sjön full med vatten och jag satt ute på det nedre däcket och njöt av en helt fantastisk utsikt över sjön, Mt Eddy och Mt Shasta.

I morse såg jag en del av mina kollegor komma i sina bilar till skolan och jag kände att det inte alls var dumt att vara ledig - trots den lägre lönen. :)

Idag såg jag något hos Dagens Nyheters nätupplaga som jag inte sett tidigare - Goda Nyheter. Det var en trevlig överraskning att man samlat nyheter som har ett litet mera positivt budskap än de allra flesta nyheter brukar ha. Av någon anledning verkar nyheter ofta vara synonymt med olika kriser, katastrofer, nedskärningar, avslöjanden osv.

Ibland tycker jag att det känns litet överväldigande när man sätter på TVn eller går in på nätet och ser alla dessa tråkiga och tragiska händelser som rapporteras. Självklart skall man rapportera om saker och ting som händer på vår Jord men litet mera balans vore inte dumt.

Numera blir vissa händelser virala eftersom de sprids så snabbt på nätet. En sådan nyhet som också fanns hos Dagens Nyheters Goda Nyheter berättade om att polisen försökt köra ikapp en två-åring som kört för fort med sin eldrivna leksaksbil på en parkeringsplats någonstans i Florida. Polisen ville skoja med familjen och två-åringen fick en "symbolisk" fortkörningsbot på $4 :)

Något som jag också tycker är värt att fundera på är hur sanningsenlig viss information är som finns ute på nätet. Alldeles nyligen såg jag att Metro (som jag inte brukar läsa) har startat en avdelning som heter "Viralgranskaren". Det är nyheter och information som sprids "viralt" och som kanske inte alltid är sann. En blogg som sköt upp som en raket hade skrivit ett inlägg om micropopcorn och på bara några dagar hade detta inlägg lästs av runt 200,000 personer! Det ansågs vara falskt av Metros Viralgranskare.

Som bloggare har man faktiskt ett ansvar - tycker jag - att skriva så korrekt och sanningsenligt som möjligt. Vi är bara människor och kan givetvis ha fel då och då men när jag skriver inlägg med mycket fakta lägger jag ofta ner väldigt mycket tid på att göra efterforskning och kollar både en och två gånger innan jag trycker på "publish" hos Blogger.
Och visar det sig att jag har fel - vilket ibland läsare senare påpekar - tycker jag det är självklart att skriva en korrigering i nästa inlägg.

Internet är fantastiskt och det är bara att hoppas att det får finnas kvar som det nu är.

I morgon blir det en dagsresa till en ort som heter Red Bluff här i Kalifornien. Jag tar Greyhoundbussen och får lov att återkomma till denna lilla resa. Den har svensk anknytning - så mycket kan jag avslöja. :)

Greyhoundbussen skulle komma i tid - men det gjorde den (förstås ;)) inte. Men den körde ikapp tidtabellen så när vi rullade in på Red Bluffs "station" (vilket bara är en bensionstation med en "Food Mart") var vi faktiskt nästan där i tid.

Som jag skrivit om tidigare är bloggvärlden fantastisk med möten och kontakter som man annars troligen aldrig skulle ha fått. Under några år har jag följt svenska Marias blogg om hennes liv här i Kalifornien med familj, hästar, hundar. Hon och hennes man tar bland annat hand om "rescue horses" och de bor för tillfället utanför Red Bluff. Maria och jag hade under en längre tid pratat om att ses och nu kunde det alltså äntligen bli av.

Vi hade lyckats pricka in en dag med en hel del sol och behagliga temperaturer. Våren var i full blom med utslagna lövträd och blommande träd. Anledningen till att våren kommit så mycket längre där är höjden över havet. Red Bluff ligger nästan 1000 meter lägre än Weed.

Jag blev hämtad på stationen och blev varmt välkomnad av Maria, hennes syster (som var på besök från Sverige), hästar och hundar. Det är alltid lika roligt att se olika delar av Kalifornien och naturen runt Red Bluff består till största delen av åkrar, rancher och lövträdsskogar. Det var grönt och fint eftersom de hade fått en hel del regn.

Eftersom min buss skulle gå tillbaka först vid 22-tiden på kvällen hade vi många timmar då vi kunde umgås. Något jag också hade önskat var att få träffa hästarna litet och kanske komma över min stora respekt för hästar som jag haft sedan jag var liten. När jag var runt 3 kom en cirkus till Näsbydal där vi bodde. Mamma tyckte att det kunde vara roligt för lilla Anne-Marie att gå dit och titta på djur och andra spännande saker. Bland annat handlade besöket om att rida på en mindre häst. Rädslofyllda minnen av en häst som jag försökte sitta kvar på finns fortfarande.

Jag satt inte på någon häst igår men jag fick komma nära dessa vackra och stora djur. Och jag fick klappa och känna hästarnas varma andredräkt på handen och i ansiktet. Och jag var inte rädd! Det kändes bra. :)

Dessutom fick jag vara med om hur hovvård går till. Några av hästarna skulle få sina hovar omskötta och kvinnan som gjorde detta arbete var fantastiskt i samklang med hur olika hästarna var. Hon tog sig tid med varje häst och fick deras förtroende successivt.

Efter en mycket god middag och en film (vi hann med väldigt mycket) var det dags att ta bussen tillbaka till Weed. Vid midnatt var jag hemma. Litet trött efter många upplevelser men också tacksam över en fin dag.

Vackra Bella som tyckte så mycket om att få uppmärksamhet och bli klappad.

Faxi - en islandshäst - som har haft ett tufft liv och nu behöver mycket TLC.

Skönt med en stund i solen.

Hästterapi. :)

Hovvården har satt igång. Maria finns tillhands som trygghet för hästen.

En mindre inhägnad för olika tillfällen.

Förutom hästarna finns det tre hundar som jag läst mycket om och sett på bilder - Whitey, Copper och Stella. Hundarna har också en stor inhägnad som de får vara i, men de får också vara med familjen inne i huset.
Whitey - en pitbull som är något av det goaste och snällaste jag varit med om. En stor, lekfull hund som inte vill göra en fluga förnär. Maria har en dotter som är snart 2 år och hon och Whitey är de allra bästa vänner.

Copper - ytterligare en pitbull som är väldigt mycket valp.

Stella - en schäfer som mest "bor" utomhus och är familjens vakthund.

Tack Maria för att jag fick komma och hälsa på!

Som jag berättade om på bloggen kände vi av en jordbävning här i norra Kalifornien för några veckor sedan. Den hade sitt centrum i havet en bit utanför staden Eureka som ligger i nordligaste Kalifornien vid kusten.
För bara några dagar sedan hade Los Angeles en jordbävning som var relativt stor - 5.1 på Richterskalan.

Kalifornien är en jordbävningsstat och det är bara en fråga om "när" en riktigt stor jordbävning kommer. Inte "om". Jag tror rätt få människor går omkring och tänker på att det kan bli jordbävningar men att ha en viss mental förberedelse och ett "emergency kit" hemma är en bra idé. I mina trakter tycks större jordbävningar vara ovanliga. De förekommer oftast närmare kusten eller längre söderut i Kalifornien.

Den första jordbävningen jag var med om var under mitt första år här. Helt plötsligt skakade huset som Michael och jag hyrde. Det hela gick så snabbt att jag inte hann göra något men det var litet uppskakande att känna huset röra på sig och inte veta egentligen vad som skulle hända. Senare har jag känt ett par jordbävningar som gungande upplevelser. Det är en märklig känsla egentligen att känna marken röra på sig.
Under året på Hawaii var det också några mindre jordbävningar som var som en skarp stöt och en knall.

För inte så länge sedan berättade en kollega om en upplevelse han haft i San Francisco-området när en mycket stor jordbävning drabbade det området 1989 - Loma Prieta jordbävningen. Den var ungefär lika stor (6.9) som den vi hade utanför Eureka. Men Loma Prieta jordbävningen fick mycket stora effekter i San Francisco-området. Jag minns nyheterna i svensk TV och reportage som visade på förödelsen. Bland annat kollapsade delar av vägar och broar. En del människor omkom, många blev skadade (flera tusen) och ännu fler blev hemlösa. Jag tycker broarna runt San Francisco är litet obehagliga eftersom de ofta är i två plan. Dessa plan kollapsade på vissa sträckor under jordbävningen.

Min kollega berättade att han arbetat som byggnadsarbetare i ett hus och jordbävningen kom när han var där. Stora delar av huset blev helt deformerade och att han klarade sig utan större skador var nog ett mirakel. Hans inställning till jordbävningar var litet nonchalant men efter den upplevelsen fick han en helt annan respekt och medvetenhet.

San Andreas-sprickan går genom delar av Kalifornien och där skulle det kunna bli större jordbävningar. Men ännu större jordbävningar skulle kunna uppstå ute i Stilla Havet, strax utanför Kaliforniens och Oregons kuster. Och här talar man om "mega quakes" med enorma tsunamivågor. Alla minns väl den enorma jordbävningen och tsunamin 2004 ute i havet utanför Sumatra när så många svenskar omkom.
Och alla experter är eniga om att det nu troligen är dags för denna "mega quake" här på USAs västkust. Här är en bra artikel: http://www.livescience.com/27958-oregon-earthquake-cascadia-fault.html

Loma Prieta jordbävningen 1989 - Bilderna lånade från USGS.

Inte hade jag en aning om att mitt inlägg om jordbävningar och "the big one" kom så lägligt med tanke på den mycket stora jordbävningen i Chile igår. 8,2 på Richterskalan är en ordentlig jordbävning och tsunamivarningar utfärdades för en del länder utmed Stilla Havet. Jag läste också idag att Yellowstone här i USA haft en relativt stor jordbävning bara för någon vecka sedan. I Yellowstone finns en supervulkan (inte bara en nationalpark) och många håller ögonen på detta område.

Att köpa skor på nätet är inte alldeles enkelt. Men om man bor som jag gör med i stort sett inga "riktiga" skobutiker på vettigt avstånd får man prova att köpa via nätet.

När jag kom till Mt Shasta-området för snart 17 år sedan (om bara några veckor blir det 17 år - tänk så fort tiden gått) fanns det fler affärer rent generellt. Men i och med en allt sämre ekonomi har fler och fler affärer slagit igen och nu är det rätt tomt på många gator i både Mt Shasta och Weed.
Bland annat fanns det en sportaffär i Mt Shasta som också hade en hel del skor och kängor. Där jag köpte jag ett par vinterkängor som jag faktiskt forfarande använder. De ser fortfarande snygga ut och det är egentligen bara sulorna som börjat bli litet tunna på ett par ställen. Jag tror att allt tillverkades bättre förr och mina kängor är nog exempel på detta.

Men det har känts som att det var dags att hitta nya kängor. Jag har letat i de få affärer som finns - men ingenting fanns som jag ville köpa. Jag har letat på nätet under ett bra tag men inte hittat några tills för ett par veckor sedan. Det var ett märke som jag inte sett tidigare. Kängorna hade fått bra recensioner hos flera olika hemsidor och företaget som sålde dessa hade till och med en rabatt just när jag hittade deras hemsida. Sedan tog det ett tag att få kängorna eftersom de tydligen fick skickas från leverantören. Men de kom häromdagen och passar! Helt fantastiskt. Chaco heter märket och hemsidan jag hittade dessa hos heter Planetshoes.com som har massor med skor och kängor. Och de har "free shipping och free returns". Att kunna skicka tillbaka skor gratis om de inte passar är nästan ett måste.

Att köpa via nätet är litet av en "vetenskap". Att kolla recensioner både för varan och de som säljer är A och O. Sedan gäller det att se om man kan hitta rabattkuponger. Ofta finns det sådana kuponger - mina kängor fick jag $30 billigare än hos andra företag. Och sedan är det också trevligt om man inte behöver betala "sales tax".
Bor man i glesbygden är det nödvändigt att handla via nätet. Och ibland kan man alltså till och med köpa skor och kängor på nätet. :)

De nya Chacokängorna som jag bara provgått inomhus. Det kanske blir först nästa vinter jag kan använda dem eftersom det skall bli riktigt varmt om några dagar.

Två skilda världar

Nästan 20 plusgrader

Latin med Elsa och utländska språk

Shasta Valley - den blåsiga dalen

Helg med blanketter

Tandtvål

Skriva på engelska

Mt Shasta - jordgubbsdalen

Konstgjorda sjöar

En mycket annorlunda plats

3/14 - Pi-dagen med Pi-paj

Spanska Kalifornien

USAs många huvudstäder

När dag och natt blir lika långa

Spring Break - ledighet med sänkt lön

Att återse en gammal bostad

Goda nyheter

Med bussen till Red Bluff

När kommer "the big one"?

Köpa skor på nätet