Att bo i USA

Idag träffade jag min nya granne. En kvinna ungefär i min ålder och med en härlig fransk brytning på engelskan. :) Hon är från Belgien ursprungligen och kunde tydligen ingen engelska när hon först kom till USA. Folk undrar ofta var jag kommer ifrån eftersom jag inte låter helt som amerikaner men jag tror att min brytning är minimal jämfört med grannens. Hon förlorade sitt hem i branden i Weed och kommer att försöka bygga upp ett nytt hus. Jag får hoppas att jag inte bor här längre när hon flyttar ut eftersom hon verkar vara en mycket tyst person och jag absolut inte vill inte ha fler nya, ljudliga grannar. Litet kul är det med ett heleuropeiskt hus just nu. :)

Eftersom det fortfarande är sommarvarmt känns höstkläder litet avlägsna men jag har varmare kläder på mig nu trots allt eftersom nätterna har blivit märkbart kyligare. Tyvärr var jag tvungen att lämna ifrån mig min älskade skinnjacka för att få blixtlåset lagat (den jackan är värd att laga trots att den närmar sig 30 år) och det kommer tydligen ta ett tag innan sömmerskan kan få den färdig så jag kanske får ta till vinterjackan om det skulle bli höst på riktigt. Vem vet, kanske hösten kommer även till Weed.

Den senaste veckan har det dock som sagt varit riktigt varmt. Som jag nämnde i det förra inlägget kan kusten i södra Oregon ibland ha ett fenomen som gör att det blir ordentligt varmt även där vilket det var några dagar den gångna veckan. Oftast är det dimmigt och litet kyligt utmed kusten men ibland kan det bli lika varmt som vi har här i Weed. Det är the Chetco (eller Brookings) Effect.

Michael och jag åkte till Brookings i början av min USA-vistelse och trots att det bara var april var det varmt och skönt. Brookings kallas även "the banana belt". Mt Shasta var fortfarande litet kyligt som det kan vara där i april men i Brookings var det sommartemperaturer. Anledningen till de högre temperaturerna är samma fenomen som Santa Ana-vindarna som finns i södra Kalifornien. Det är vindar som blåser från öst till väst och blåser ner i dalarna från bergen. De kan vara otroligt varma och orsakar ofta skogsbränder i södra Kalifornien. I Brookings i Oregon kan det bli mycket varmare än i staden Medford som inte ligger så långt därifrån. Om the Chetco Effect inträffar på vintern kan det vara några få plusgrader i Medford medan det kan vara +25 i Brookings.

På tal om bananer - det är en av mina favoritfrukter som jag äter varje dag och som är både nyttig och god. Och en av de smarrigaste efterrätterna jag ätit var i Frankrike på Rivieran - banana split. Mäktigt men gott. :)

Bilden lånad från nätet.

Min mobil används bara då och då vilket troligen verkar hur mysko som helst. Granntjejerna som blev vräkta hade sina mobiler "fastklistrade" i händerna. Precis som många andra har här i Weed. Och i Stockholm. Ibland blir jag nästan litet full i skratt när jag ser folk vara helt absorberade av sina mobiler. Och man tycks inte kunna leva utan dessa "nallar" utan de finns alltid med - när man promenerar, åker buss och tåg, sitter hemma osv. Varför har det blivit så undrar jag. Varför kan man inte leva utan sin mobil? Uppenbarligen är de beroendeframkallande.

Hos Dagens Nyheter har jag nyligen läst två artiklar som har med mobiler att göra. Numera finns det tydligen något som kallas SMS-nacke. Den kan uppstå när man sitter lutad framåt under timme efter timme och använder sin mobiltelefon. SMS-nacke kan leda till huvudvärk och nacksmärtor. Lösningen - mindre tid med mobilen! :)
http://www.dn.se/ekonomi/nytt-halsolarm-sms-nacken/

Och idag var det en litet märklig historia om en man som var ute och promenerade i Västerås. Han höll på att skriva sms och föll i vattnet i Mälaren! Som tur var klarade han sig. Men hallå, varför måste man använda sin mobil medan man promenerar? Det kan inte vara riktigt säkert. Precis som att man inte skall använda mobilen när man kör bil.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/gick-och-smsade-foll-i-vattnet/

Vad tror ni som läser det beror på att så många människor är beroende av sina mobiler? Och att man numera umgås "separat" trots att man är med andra, med mobilen i handen. Jag tycker historien från Västerås talar sitt tydliga språk. Lyft ögonen från mobilen och njut av omgivningarna under promenader! :) Mobilen kan faktiskt vänta.

Inga ord behövs ;) - bilden lånad från nätet.

Breaking News - Nu har man arresterat en 24-årig man (som bor här i Weed) som misstänkt för att ha startat den katastrofala branden som förstörde en stor del av Weed. Hur han kan leva med sig själv kan man undra. Tror att jag inte skriver mer om detta mer än att det är fruktansvärt och att jag hoppas att det blir ett mycket, mycket, mycket långt straff för honom.

I morgon är det Columbus Day i USA. Ingen "riktig" helgdag men en del statliga verk har stängt, bland annat posten. Och en del skolor. Dock inte min skola. Det är bara att sätta väckarklockan på ringning som vanligt. Godnatt!

Halloween närmar sig med stormsteg och affärerna har mycket pynt och annat som hör den högtiden till. Det känns helt okej. Men att se jultomar, snögubbar och annat julpynt i början av oktober känns litet konstigt.
En av affärerna i Mt Shasta hade nästan lika mycket julpynt som Halloweenpynt när jag var där i lördags. Tror inte att jag sett julpynt så tidigt här andra år. Men det är säkert inte alls ovanligt att det finns till försäljning redan i oktober.

Minnen från barndomen kommer och då var det julpynt i affärerna i slutet av november. Minns när Drottninggatan i Stockholm satte igång med sin julhandel. Då kändes det litet speciellt och högtidligt och julstämningen var påtaglig. Inte finns det mycket julstämning i början av oktober när det fortfarande är +25 utomhus.

När jag var barn kändes det viktigt med julpynt och även pynt till påsken. Jag var den som brukade klä julgranen och villan i Enebyberg blev ordentligt julpyntad. :)
Till påsken var det påskris, påskkärringar och påskägg som fick komma fram.

Numera känns julpyntet inte så viktigt. Bor man själv och inte har några barn känns det helt okej att vara litet sparsam med pyntningen. Påsken firas som bekant inte direkt i USA och då är det mest godis som tycks säljas i affärerna.

När jag var barn på 60-talet var det nästan alltid vita jular. Det var så det skulle vara. Sedan kom många gröna vintrar på 70-talet och det kändes litet konstigt minns jag att jularna inte längre var vita. På något sätt finns Jenny Nyströms bilder inpräntade i medvetandet med snö, tomtar och annat juligt och att det är så julen skall se ut. :)

Halloweenpynt - rätt årstid. :)

Julpynt - litet väl tidigt.

Jag äger ingen symaskin. Däremot har jag nål och tråd som får duga. :) Och ja, jag lagar en del kläder när det behövs. Inte strumpor och sådant men byxor, tröjor osv. Lagar ni era kläder?

För ett par veckor sedan gick dock lagningsbehoven längre än vad jag klarar av. En älskad läderjacka - som jag haft i drygt 25 år - blev oanvändbar då blixtlåset gick sönder. Jag ville absolut inte göra mig av med jackan eftersom den - trots ett något slitet yttre - är varm, praktisk och framför allt rymlig. Jackor nuförtiden tycks nästan alltid vara figursydda vilket jag inte tycker om. Man måste kunna röra sig!

Ja, den är sliten på utsidan ;) - men älskad och fortfarande väldigt skön.

För några år sedan var det en vinterjacka vars blixtlås behövde lagas och då fick jag reda på att det fanns en lokal sömmerska som visade sig vara väldigt duktig. Efter litet letande fick jag tag på henne igen - hon hade flyttat.
Eftersom vädret faktiskt slagit om och blivit litet mera höstlikt var det sämsta timingen eftersom jag egentligen inte har någon annan bra höstjacka. Men igår ringde sömmerskan och sade att jackan var färdig. Det var perfekt då den behövdes i morse - det var bara +8 när jag gick hemifrån. Kan ni tänka er - det regnade en hel del i går natt. Det är fortfarande så sällsynt med regn att jag måste berätta. :)

Den här skinnjackan har faktiskt en liten historia. Jag hade börjat på ett nytt arbete och vi var ute på en lunchrestaurang i Stockholm där jag hade hängt av mig en annan läderjacka i garderoben. När jag var klar med lunchen fanns inte jackan kvar. Någon hade helt fräckt stulit den. Min chef tyckte riktigt synd om mig så han såg till att jag fick den självrisk som försäkringsbolaget hade. Min familjs försäkring täckte kostnaden för en ny jacka (den jag fortfarande har) och jag kunde köpa en ny, finare jacka än den jag blivit av med. :) Som man säger på engelska - "every cloud has a silverlining".

På tal om att laga - jag försökte laga mitt "fitted sheet" som jag skrev om tidigare - http://bo-i-usa.blogspot.com/2014/09/hur-viker-man-det-har-lakanet.html. Det gick inte alls särskilt bra så efter många, många timmar ute på nätet hittade jag till slut lakan som jag tyckte borde kunna passa min "low profile mattress". De var inte lätta att hitta. Numera känns det ofta som ett mindre "forskningsuppdrag" att hitta saker som borde vara enkla att köpa.

Det blev ett lakansset även om jag från början hade tänkt att inte köpa mer än ett lakan. Men det visade sig att det var mera lönsamt att köpa inte bara ett lakan utan ett helt set - ett fitted sheet, ett slätt lakan och ett örngott. Ett, för mig, helt okänt företag har specialiserat sig litet på lakan som inte är så vanliga. Gotcha Covered heter de. Och företaget som jag slutligen köpte dessa lakan hos var också okänt - Hotelpillow.com. De var billigast, hade ingen "sales tax" för mig och gratis leverans och retur.

Lakanen verkar mycket välgjorda och deras fitted sheet är gjort för "low profile mattresses". Och det släta lakanet är större än normalt vilket gör att jag kanske kan göra om det till ett fitted sheet framöver. Då behövs nog dock en symaskin. Att hitta 100% bomullslakan som är av bra kvalitet är inte alldeles lätt nuförtiden men de här var gjorda av 100% Egyptian cotton. Rätt färg hade de och jag är en "happy camper" nu. :)

Titta så vackert berget var idag med snö på toppen!

Kalifornien blev USAs första stat som har förbjudit så kallade "single-use plastic bags". Ni vet de där löjligt tunna och sladdriga påsarna som jag visat på bild här på bloggen. Kalifornien brukar ha andra lagar och regler än de flesta andra stater och det här är alltså ett exempel. Skriver kanske i ett annat inlägg om hur "särbehandlade" vi ofta är i Kalifornien.

Som svensk känns de här tunna plastbåsarna som ett otroligt slöseri och dålig kvalitet har de också. Svenska plastpåsar brukar vara tjockare och mer rejäla och man får ju dessutom betala för dem i kassan.
De här tunna plastpåsarna vi har i USA är mycket mindre och handlar man hos Walmart - som är en av de affärer som har dessa - kommer man ut med en uppsjö av påsar. Jag har faktiskt aldrig sett en enda person ta med sig egna påsar/kassar till Walmart. Undras just om man ens kan göra det? Vore intressant att höra om någon har erfarenhet av det.

De tunna påsarna finns hos många stora affärskedjor och mataffärer. Mataffären Ray's som vi har i både Weed och Mt Shasta slutade med den här typen påsar för något år sedan. Numera är det papperspåsar som gäller. Fortfarande behöver man inte betala för påsarna men det kommer tydligen. Hela 10 cent skall man få betala om man inte har med sig sin egen påse eller kasse. En mycket låg summa egentligen tycker jag. För mig känns det självklart att ta med mig egna påsar och kassar men de allra flesta har det inte. Hos hälsokostaffären Berryvale är andelen kunder som har egen påse mycket större - antar att de som handlar där är litet mer miljövedvetna.

Lagen träder inte i kraft förrän i juli 2015 hos de stora affärskedjorna och först under 2016 hos andra slags affärer så tills dess kan man slösa om man vill. Och givetvis har tillverkare av plastpåsarna motsatt sig detta och hoppas att kunna upphäva lagen. USA i ett nötskal tror jag.

Det vore kanske idé att starta ett företag som säljer återanvändbara påsar och kassar. :)

Här kan man läsa om den nya lagen: http://www.huffingtonpost.com/2014/09/30/california-plastic-bag-ban_n_5904766.html

En tunn och inte särskilt hållbar amerikansk plastpåse. Har visat denna bilden tidigare på bloggen.

Man kan uppenbarligen hitta på en hel del dock med plastpåsar. En liten blombukett kanske? :)

Bilden lånad från www.designrulz.com

För många år sedan registrerade jag mina hem- och mobilnummer hos USAs "Do not call" register. Det har fungerat förvånansvärt bra under årens lopp med bara ett fåtal samtal som har kommit från organisationer och företag som "får" ringa - politiska kampanjorganisationer, välgörenhetsorganisationer osv.

Det senaste året har dock antalet samtal skjutit i höjden som kommer från telemarketers och andra som egentligen inte "får ringa. Eftersom jag har telefoner som visar vilket nummer som ringer kan jag alltid se om det är ett okänt nummer eller inte. Alla samtal som visar ett nummer jag inte känner till brukar jag låta ringa tills min telefonsvarare sätter igång. Ingen lämnar meddelanden utan alla tycks lägga på om jag inte svarar.
Efteråt brukar jag alltid kolla numret via nätet och för det mesta är det nummer som andra har rapporterat som "telemarketers", "robocalls" och liknande. En bra hemsida för USA där man kan hitta andras kommentarer är: http://800notes.com/.

Under flera veckor ringde ett företag som faktiskt visade sitt namn plus telefonnummer - Nielsen Ratings. Det är ett legitimt företag som genomför enkäter beträffande TV-vanor. Jag råkade svara på ett samtal av misstag men alla andra har jag låtit gå till telefonsvararen. Efter många samtal - kanske ett par dag - tröttnade jag och ringde till "moderföretaget" eftersom ingen svarade (givetvis) när jag ringde till numret som visats hos mig. Kvinnan som svarade hos moderföretaget försökte få mig att tycka att jag nog skulle vilja ha en enkätundersökning trots allt. Redan innan jag ringde visste jag att jag skulle få köra en mycket tuff stil med den jag pratade med och jag hoppas att jag lyckats eftersom jag inte fått några samtal på flera dagar. Jag var inte alls trevlig mot henne och hade jag varit det hade jag aldrig lyckats ta mig ur deras "trakasserier" - vilket jag tycker att det är. Tyvärr måste man här i USA ofta vara väldigt tuff och nästan otrevlig för att få sådana här företag att fatta att man menar allvar.

Min telefonservice (genom AT&T) och deras Uverse service (som är ett kapitel för sig ;)) har faktiskt en funktion som innebär att man via nätet kan registrera upp till 20 telefonnummer som man inte vill få samtal från. Jag visste inte om denna service tidigare men har redan lagt in ett par nummer. Har en känsla av att jag relativt snabbt kommer att nå maxtaket. Tydligen får den som ringer ett meddelande som säger "This number does not accept calls from you".

Jag antar att det är likadant i Sverige numera. Hur hanterar ni som bor där oönskade samtal? Och ni som bor i USA har ni olika "strategier"? Det finns en hel del apparater som skall blockera nummer och samtal. Kanske det blir nästa steg jag måste ta. Uppenbarligen klarar inte "Do not call"-registret av att stoppa alla som försöker få pengar eller personlig information från mig och andra.

Jag vill helst kunna svara på samtal när min telefon ringer men tydligen får man värna mer och mer om sin personliga integritet gentemot dessa trakasserier.

Fortfarande står sig Jerry Seinfelds svar tycker jag när en telemarketer ringer. :)

Har skrivit tidigare på bloggen om att så kallade "antibacterial" produkter är MYCKET stora i USA. Vet inte om de är lika stora i Sverige. Här i USA verkar det nästan förenat med livsfara bara att leva ett normalt liv. ;)

Tror inte alls på dessa produkter i vardagen - självklart behövs de i vården och liknande - eftersom kroppen behöver ett visst "motstånd" för att behålla ett starkt immunförsvar. Jag kör med vanlig tvål och det tycks fungera bra. Tror faktiskt att amrisarna har blivit litet "hjärntvättade" när det gäller "antibacterial wipes, sprays, soaps" och så vidare.

Att ha ett starkt immunförsvar tror jag som sagt är A och O och det får man genom att sova ordentligt, motionera, äta varierat och välja mat som är så "ren" som möjligt och kanske ta litet tillskott om det behövs (som till exempel vitamin C). Eftersom vi tar i saker hela tiden som andra också tagit i är det väldigt lätt att till exempel en förkylning sprids på en arbetsplats och inom en skola. Bland det viktigaste verkar vara att undvika att röra vid ansiktet och ögonen under förkylnings- och influensatider.

Och antibakteriella produkter räcker inte till vid allvarligare sjukdomar som till exempel Ebolasmittan som tydligen kommit till USA och som fortsätts att spridas i hela världen.
Jag och många med mig ser mycket allvarligt på det som har hänt och tycks fortsätta i USA. Att det redan varit 3 personer som blivit sjuka och spridit smittan i USA är något som inte "borde" ha hänt.

Jag vet inte hur mycket man skriver i svensk massmedia om alla detaljer kring de som smittats men jag har följt detta rätt rätt noga. Den andra sjuksköterskan som blev smittad av "patient zero" (som kom från Afrika) reste med två flighter och var troligen sjuk under båda flighterna. Planet hon flög med gjorde sedan FEM ytterligare flighter innan det togs ur trafik. Flygbolaget letar nu efter 800-900 människor. Det verkar som om det inte har funnits några som helst protokoll för hur sjukhuset i Dallas i Texas skulle hantera Thomas Duncan (den första patienten) och folk har beskrivit scener som skulle kunna vara tagna ur en skräckfilm med lakan och kläder som legat staplade i rummet och ute i korridoren och som borde ha tagits hand om med en gång.

Jag såg till och med en bild av en kvinna (en helt vanlig passagerare) som satt på en flygplats i USA och hon hade full skyddsutrustning med Hazmat-overall, gummihandskar och gummiskydd på skorna.
Blir det nästa utveckling på flygplatserna i USA? Skyddskläder? Det är redan en mindre bedrift att ta sig igenom säkerhetskontrollen.
Jag skall villigt erkänna att jag inte skulle vara särskilt pigg på att flyga just nu. Troligen är risken att bli smittad mycket liten men det är ju ett mycket litet utrymme där många människor tar i samma ytor och använder samma toaletter. Hittills har heller ingenting skett här i USA ifråga om att stoppa flighter från de länder i Afrika som har ebola.

Känner ni till den geniala amerikanske standup komikern George Carlin? Han lever inte längre men hans minne lever ännu. Hans monolog om "fear of germs"är mitt i prick tycker jag. Varning för en hel del svordomar.

Kanske jag är gammaldags, jag vet inte, men särskrivningar är inte "my cup of tea" så att säga. Språk förändras ständigt och så även svenskan men alla dessa särskrivningar som dyker upp i tid och otid har jag litet svårt att förlika mig med. De gör det svårt att läsa och det kan ju bli helt andra betydelser än vad den som skrev egentligen avsåg. Tydligen fanns de mer utbrett på 1700-talet men det är ju ett tag sedan, eller hur.

När jag gick i skolan har jag inget minne av att det var några som helst problem att veta vilka ord som var sammansatta eller inte. Nu verkar det ge många huvudbry. Kanske det är influenser från engelskan, sociala medier och så vidare som gjort att särskrivningarna blir fler och fler. Teorierna verkar vara många.
Det engelska språket har inte alls samma omfattning av sammanskrivningar som vi har i svenskan så med tanke på det engelska språkets influenser på svenskan kan det säkert ha bidragit. Här är några exempel:
Kattmat - cat food
Bilmekaniker - car mechanic
Datorskärm - computer screen
Julgran - Christmas tree
Potatismos - mashed potatoes

Även om jag kan reta mig på särskrivningarna kan man ju fortfarande skratta åt det hela. :) Jag hittade flera ord och uttryck på nätet som är litet smått absurda men tydligen inte alls omöjliga att se ute i samhället.

En hemsida gav en mycket förenklad regel för ord som inte skall särskrivas: En grej, ett ord.
Då tar vi om det igen ;) En grej, ett ord. Rätt glasklart tycker jag.

Här är några tokiga skyltar och texter - jag hoppas att de tillhör undantagen.

Samtliga bilder lånade från nätet.

Det kan verkligen bli märkliga meningar om man särskriver när man inte skall:

Rök fritt
Sjuk gymnast
Hand tvättas
Håll platsen
Dessa har jag lånat från: http://skrivihop.nu/exempel/roliga.php

Twitter har också ett par sidor om just särskrivningar:
https://twitter.com/sar_skrivning
https://twitter.com/hashtag/sverigemots%C3%A4rskrivning?src=hash

Och jag skrev helt medvetet rubriken som en felaktig särskrivning. :) Nu betyder den faktiskt "egendomliga skrivningar". Inte riktigt samma sak som att skriva isär.

Det förra inlägget om särskrivningar gjorde att jag började fundera på hur vi fick lära oss att skriva när jag gick i skolan. Självklart kom även andra skolminnen upp till ytan.

Enebyskolan i Enebyberg (passande namn eller hur ;)) var min lågstadieskola. På den tiden promenerade och cyklade man eller åkte spark på vintern för att komma till skolan. Min klass hade flera olika lärare vilket troligen inte var det bästa och klassen blev "pratig". Det sade alla lärare - även när vi gick på mellan- och högstadiet.

Så här såg skolan ut i början av 1900-talet. By Åkers fotografier (Åkers fotografier) [Public domain], via Wikimedia Commons

Jag kunde läsa innan jag började skolan och även skriva litet enklare texter. Men på lågstadiet fick vi lära oss att texta väl - minns att vi hade linjer som vi fick hålla oss inom - och att sätta samman meningar. Självklart ingick det att lära sig ord och säkert enklare grammatik. Exakt hur enkelt eller svårt det var minns jag inte. Jag hade alltid lätt för att läsa och skriva och fick ofta läsa högt under lektionerna.

När jag gjorde litet efterforskningar kring just särskrivnings"fenomenet" läste jag att man under många år haft undervisning i svenska skolor där barn fått lära sig att skriva längre, sammansatta ord med bindestreck. När de väl lärt sig orden har bindestrecken tagits bort men orden har kanske fortfarande skrivits som separata ord. En teori till varför så många särskriver ord. Jag har inget som helst minne av att vi på min tid i skolan fick skriva sammansatta ord med bindestreck. Minns någon annan detta?

På 60- och 70-talen var det fortfarande relativt ordningssamt i skolan och vi hade oftast det lugn som krävs för att kunna lära sig olika ämnen. Och de allra flesta lärare hade auktoritet som gjorde att eleverna faktiskt lyssnade. Vi hade till och med betyg i ordning och uppförande fram till 1970. Varför togs det bort? Under sommaren läste jag en artikel hos Dagens Nyheter som beskriver en vikaries erfarenheter från en skola i Botkyrka. Han fick en chockartad upplevelse av en skola i upplösning. I alla fall var det så på skolan där han vikarierade: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/
Ni som bor i Sverige och kanske jobbar inom skolan eller har barn - är det verkligen så här kaotiskt numera? Förhoppningsvis är det inte så i de flesta skolor. Jag satt med öppen mun när jag läste artikeln och kände mig smått olustig.

Som artikelförfattaren påpekar är skillnaderna stora i Stockholmsområdet. Att gå i en skola i Danderyd är troligen inte alls samma sak som att gå i en skola i Botkyrka. Hela min skoltid var i Danderyd tills jag gick ut gymnasiet. Och det framkommer mycket klart i artikeln att det i stort sett inte finns någon respekt hos skolungdomarna för de vuxna inom just den skolan. Det har jag tyvärr även sett exempel på när jag varit på besök i Stockholm och i Sverige. Efter att ha bott så många år i USA är det ibland främmande att se den respektlöshet som en hel del barn och ungdomar har i Sverige. Så är det inte där jag bor i USA.

Skolan är den plats där vi tillbringar väldigt många timmar och år och den formar oss på olika sätt. Vad har du för skolminnen?

Jag tyckte inte om matte när jag gick i skolan. Numera har jag inga så starka känslor kring matematik men kan relatera till detta citat. ;)

Bilden lånad från http://becuo.com/funny-hate-quotes

... har jag gjort sedan jag kom till USA. Både här i Weed/Mt Shasta och på Hawaii. Två helt olika slags vulkaner - den ena med våldsamma, sällsynta utbrott (det är den jag ser när jag kliver ut genom dörren varje dag) och den andra med nästan ständiga, långsammare utbrott.

Att komma från urberget i Sverige till Kaliforniens och Hawaiis mer "turbulenta" mark har varit litet av en omställning. Eftersom vulkanen Mt Shasta ser väldigt oskyldig ut är det lätt att glömma bort att det faktiskt är en aktiv vulkan. På Hawaii däremot är det litet mera påtagligt eftersom det varit olika slags utbrott under lång tid. Michael och jag gjorde en utflykt till vulkanen Kilauea som ligger inte långt från där vi bodde på östra sidan av The Big Island (Hawaii) och då var det ovanligt lugnt men det har egentligen pågått ett utbrott hos denna vulkan sedan januari 1983.

I morse fick jag se nyheter om att lava - som tydligen började röra sig ner för Kilaueas sluttningar i juni i år men sedan tillfälligt avstannade - var på väg in i den lilla staden Pahoa. En stad som jag besökt många, många gånger under mitt år på Hawaii. Vi hade vår postbox där, det finns en rätt stor hälsokostaffär där vi handlade, restauranger vi åt på osv. Med andra ord en stad jag hade som närmsta "knutpunkt" under året vi bodde där.

Det slog mig i morse att året på Hawaii nästan känns som ett annat liv. Jag har förändrats otroligt mycket som person sedan jag bodde där - på ett positivt sätt. Och det känns underligt nog som om jag inte var riktigt närvarande under vistelsen på denna tropiska ö. Kanske det berodde på att Michaels och min relation var i "sönderfall". Kanske beroende på att vi inte trivdes där. Och jag har knappt några foton från det året. Hade ingen digitalkamera då. Och om jag haft bloggen hade det varit annorlunda men 2004/2005 vet jag inte om det fanns särskilt många bloggar. Jag kände inte till bloggar då. Jag minns inte sådant som jag annars brukar minnas eller minns från andra platser jag bott på. Jag fick till och med ta fram det hyreskontrakt vi hade för att se vad adressen var där vi bodde - jag ville se hur nära vi bodde det område där lavan nu ödelägger. Och det var inte alls särskilt långt från lavans "väg".

Även om jag inte alls saknar Hawaii blev det plötsligt väldigt "nära" att läsa om att en del invånare i Pahoa troligen måste evakueras. Den lilla staden Pahoa kommer inte att se likadan ut framöver nu när lavan kommit så nära.

Det här är en länk som berättar om vad som pågår kring Pahoa: http://www.hawaiinewsnow.com/clip/10777856/puna-lava-flow-crosses-apaa-street-in-pahoa-county-begins-evacuation-notices-9pm-update

Och här är ett par bilder från USGS (US Geological Survey). Klicka på bilderna för att se bättre.

Den övre ovalen är där vi bodde och den undre litet mer fyrkantiga formen är där Pahoa finns (mina tillägg till bilden)

Och här ser man lavans "väg" och hur nära den är Pahoa.

Igår hade vi ett intensivt oväder med mycket starka vindar och regn hela dagen. Den gångna veckan har vi faktiskt haft regn 2-3 dagar. Så mycket nederbörd har vi inte haft under så kort tid på ca 2 år. Vinden var jobbig eftersom den pågick under ungefär ett dygn och med de stora träd vi har låter det väldigt mycket. Vindarna var så kraftiga på vissa håll att det var i stort sett orkanstyrka men här benämns dessa oväder aldrig som orkaner av någon anledning. En del blev av med elektriciteten när träd föll.

Hösten har definitivt kommit och nästa helg ställer vi om till vintertid. Nu är det "bara" 8 timmars tidsskillnad under en veckan mellan Kalifornien och Sverige. :)

Ett par saker innan jag går in på dagens inlägg:

Dagens Nyheter hade till och med ett litet videoklipp om lavaströmmen på Hawaii. Nu evakuerar man runt 4000 människor: http://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/lava-tvingar-till-evakuering/

Jag blev nästan litet illamående när jag nyligen läste om killen som anlade branden i Weed. Tydligen hade han blivit portad från det lägenhetsområde som ligger i närheten där branden startade. Mest troligt var det en hämndaktion. Jag har inte ens ord för ett dåd som detta. Om det "bara" hade varit oförsiktighet kanske det hade varit en sak men att helt avsiktligt anlägga en brand på detta sättet är hemskt. Han har nog en del karma att ta itu med framöver. Som tur var höjdes borgen till $2,5 miljoner.
http://www.news10.net/story/news/local/california/2014/10/15/officials-boles-fire-arson-suspect-tried-to-burn-down-ex-apartment-complex/17335421/

Igår hade Yahoo News flera intressanta nyheter. Bland annat skrev man om något som blivit mer och mer vanligt - att amerikaner avsäger sig sitt amerikanska medborgarskap. http://finance.yahoo.com/news/hundreds-u-passports-tax-rules-040100412.html

Den amerikanska lagen FATCA (Foreign Account Tax Compliance Act) trädde i kraft redan 2010 men det var först den 1 juli 2014 som den verkligen började märkas för oss som är amerikanska medborgare. Då trädde olika krav i kraft för de utländska bankerna. Som jag skrivit om på bloggen var det flera nya blanketter som jag var tvungen att fylla i för årets deklaration här i USA. Bara på grund av FATCA, mina svenska bankkonton och arvet från min mamma.

Tanken bakom FATCA var säkert okej eftersom man ville förhindra att människor kunde gömma stora tillgångar i utländska banker men för oss alla vanliga, ärliga medborgare blev det helt plötsligt mycket mera att tänka på och rapportera. Det blev väldigt komplicerat. Onödigt komplicerat. Och USAs deklarationer hör möjligen redan till världens mest komplicerade.

Hur långt rapporteringskraven kommer att gå vet nog ingen egentligen. Och bor man utomlands (tydligen finns det runt 6 miljoner amerikanska medborgare i andra länder) och har två medborgarskap så finns självklart möjligheten att avsäga sig ett medborgarskap.

Jag skulle aldrig avsäga mig mitt svenska medborgarskap som jag värdesätter högt. Och helst vill jag ju kunna behålla mitt amerikanska medborgarskap. Vi får se hur långt den amerikanska staten går när det gäller att veta "allt" om sina medborgare - även om de inte bor i USA.

De svenska bankerna måste nu rapportera till Skatteverket om de har amerikanska kunder. Skatteverket rapporterar sedan till IRS (Internal Revenue Service - USAs skatteverk). Dessutom måste en del lagändringar göras i Sverige för att anpassa sig till USAs FATCA-regler.
http://www.swedishbankers.se/web/bf.nsf/$all/DDD0612C903C0738C12579D000413069?open

Igår sken solen stor del av dagen och det var ett vackert, vitt berg som visade sig. Och det såg väldigt lugnt ut - trots att det är en vulkan. :)

Och litet höstfärger från Mt Shasta.

Ser rubriken bekant ut? Det var en TV-serie som sändes på 90-talet om familjen Walsh som flyttade från Minnesota till Beverly Hills (tala om kontraster :)) och livet i denna mycket välmående del av Los Angeles-området. Var det någon mer än jag som tittade på den serien? Jag tittade på de första säsongerna bara. Senare blev det litet väl mycket drama.

Beverly Hills var faktiskt min allra första upplevelse av USA. Inte riktigt hur USA i övrigt ser ut vilket jag ju fått vara med om under mina 17 år som boende här. Som tur var fick jag se andra delar av Los Angeles, under min första resa, som visar hur de allra flesta lever.

Beverly Hills är en stad där väldigt många rika personer och kändisar bor. Jag minns att vi passerade Jack Nicholsons hus (troligen såg vi i stort sett ingenting på grund av grindar, trädgård osv) men litet häftigt var det. Och jag gjorde en utflykt en kväll med en kille till "the valley" (San Fernando Valley) där vi åkte förbi Michael Jacksons hus. Det vi såg där var en stor grind och det var allt.

Har man litet extra pengar över ;) finns det en del mycket stora och dyra hus i Beverly Hills.

Beverly Hills 90210 är postadressen där jag befann mig under tre veckor. Och gatan där jag bodde heter Mulholland Drive. En gata som förekommit i sånger, filmer och böcker. Det är en mycket lång gata - 21 amerikanska miles = ca 3,3 svenska mil - som slingrar sig upp över kullarna som omger Los Angeles. Man har en mycket fin utsikt därifrån över Los Angeles - med sin smog. ;) Smogen ligger som ett blåaktigt "täcke"över staden och jag har fått ont i halsen mer än en gång. Inte så konstigt kanske med smog eftersom motorvägarna kring Los Angeles har allt mellan 4-6 filer i vardera riktningen. Jag skulle aldrig våga köra där.

Minnena från min första resa 1985 till USA blev mer påtagliga efter det att jag nyligen såg inlägg hos Facebook som skrivits av den man som var orsaken till att jag överhuvud taget åkte till USAs västkust. Andy Lipkis som är grundaren av den miljöorganisation där jag bodde (i Beverly Hills) berättade hos Facebook om inbjudan han och hans organisation fått till Vita Huset, projekt i Los Angeles för att skapa nya lösningar för att avhjälpa torkan och en resa till Australien där Tree People skall lära sig hur Australien hanterat torkan och skapat olika lösningar som är långsiktiga. Tree People har gått från att ha varit en liten grupp som mest planterade träd i Los Angeles-området till att bli en stor och välkänd miljöorganisation som har fått utmärkelser från olika amerikanska presidenter. Tree People's högkvarter ligger inte alls bland de stora, lyxiga villorna utan i en park (Coldwater Canyon Park) och det var där jag bodde.

Jag hade förmånen att kunna umgås även privat några gånger med Andy och hans fru Kate. Bland annat var Andy och jag ute på en "frozen yogurt bar". Det var första gången jag smakade på frusen yogurt. Men det var inte bara Andy och hans fru som tog väl hand om mig utan alla som jobbade hos Tree People på den tiden såg till att jag hade en väldigt fin vistelse med utflykter och annat trevligt. Så är de flesta amerikaner - generösa, välkomnande och gästfria. Inte konstigt att jag blev "kär" i USA. :)

Hela Los Angeles-området med Hollywood, Beverly Hills och Bel Air är onekligen en mycket annorlunda värld. Kändisar, miljonärer, fattiga och hemlösa trängs i detta område. Ett område som kallas "greater Los Angeles" - det omfattar ett antal "kommuner" i och kring Los Angeles - är hem åt ungefär 18 miljoner människor! Absolut ingen plats jag skulle vilja bo på men det var en upplevelse att ha fått besöka ett par gånger. :)

Innan jag går in på potatislovet ville jag bara länka till en artikel som Yahoo News hade idag: http://news.yahoo.com/hawaii-lava-flow-slow-gentle-yet-unrelenting-081514805.html.
Den handlar om lavan som fortsätter att röra sig mot den lilla staden Pahoa på Hawaii (The Big Island). Nu talar man till och med om att staden kommer att bli "itudelad" om lavan fortsätter sin framfart. För mig känns det konstigt att tänka sig att mina gamla "hoods" för alltid kan komma att se totalt annorlunda ut. Att stadens enda genomfartsväg kanske helt stängs av. Svårt att ens riktigt sätta sig in i hur det kan bli. Jag är i alla fall tacksam att jag inte bor där och behöver vara med om detta. Tänker dock på Pahoas invånare och hoppas att de kan klara av detta.

Vi har inget höstlov inom skolan där jag jobbar. Jag hade heller inget höstlov när jag gick i skolan i Sverige. Just den här veckan tycks stora delar av Sveriges skolor vara lediga. Tycker det är klokt att man har ett lov på hösten i Sverige som annars blir mycket lång. Vi har ju i alla fall litet mer ledigt här i USA med Veterans' Day (11 november) och Thanksgiving (infaller i år 27 & 28 november).

Tydligen gick jag i skolan just den tiden då man inte hade höstlov i Sverige. Tala om dålig "timing". ;) Förr i tiden hade barnen potatislov och nu alltså höstlov. I Skåne kallades det tydligen även ibland för pantoffellov. Potatis=pantoffel i Skåne. Potatis har förresten många olika namn: potät, knöl, jordäpple, jordpäron, potäta.
Potatislovet var inte något lov då barnen kunde ligga och sova halva dagen och bara göra kul grejer utan de fick vara med och skörda potatis. Förr i tiden deltog ju barn och ungdomar på ett helt annat sätt i arbetesuppgifter som fanns. Tror att det faktiskt var bra och nyttigt. http://www.heligahembygd.se/blogg/potatislov.html

Vad gör barn och ungdomar numera på höstlovet? Åker på resor kanske? Sover halva dagen? ;) Ni som bor i Sverige kanske har aktuell information hur man tillbringar ett höstlov hösten 2014. Berätta gärna.

En ny front är tydligen på väg till Weed. Vi får se hur mycket regn vi får. Igår eftermiddag fick jag gå tillbaka hem och hämta kameran eftersom jag fick se de härliga linsformade molnen (lenticular clouds) bredvid berget. De brukar bildas när det är en front på väg. Eller så är det lemurierna som landar med sina flygande farkoster! Det är en tolkning som en del i Mt Shasta har. En gammal kontinent, Lemurien, lär ha legat här och en del tror att deras farkoster döljs bland dessa linsformade moln. Jag gillar verkligen dessa molnformationer.

Igår trodde jag nästan att jag skulle få ta fram en båt. Så mycket regnade det. Men det är bra eftersom vi behöver varenda droppe. Prognosen för de närmaste 10 dagarna ser dock torr ut. Berget skymtade fram litet idag bland molnen och jag kunde se att det kommit en hel del snö däruppe. Och det har blivit mycket kallare. Idag syns "freeze warnings" och "frost advisories" på väderhemsidorna.

I natt ställer i stort sett hela USA om till vintertid. Det är bara Arizona och Hawaii som inte bryr sig om att ställa om klockorna. Smarta stater. :)
Att ha 25 timmar under ett dygn i stället för 24 har jag inget emot alls men nog föredrar jag att ha samma tid året runt. Det verkar som om de flesta känner så. Att alltid ha standardtid som det var när jag växte upp.

Det har varit kolsvart de senaste veckorna när jag stigit upp vid halvsjutiden. Nu kommer det att bli märkbart ljusare på morgnarna vilket skall bli skönt men det kommer att bli mörkt mycket tidigare på eftermiddagarna. Ändå är det stor skillnad mellan norra Kalifornien och Sverige just med tanke på vintermörkret. När vi ställt om till vintertid kommer det bara att bli ungefär 25 minuter kortare dag på eftermiddagen innan det vänder och blir ljusare igen. På morgonen kommer solen däremot att gå upp nästan 50 minuter senare innan det vänder.

I Stockholm kommer det att bli 1 timme och 45 minuter kortare dag på morgonen och på eftermiddagen litet drygt en timme innan vintersolståndet. Där ser man vilken stor skillnad det är beroende på vilken breddgrad man bor på. Stockholm ligger i jämnhöjd med södra Alaska medan Weed ligger på ungefär samma breddgrad som Rom i Italien.

Dags i kväll att ställa om alla klockor i huset. Tur att datorn och mobiltelefonen gör det automatiskt. Det känns rätt bra tycker jag att kunna få en timmes extra sömn. :)

Jag gillar uttrycket här i USA som gör att det aldrig är något tviel åt vilket håll klockan skall ställas - "Fall Back, Spring Forward". Jag minns att jag i Sverige alltid fick tänka till både en och två gånger hur det var.

Och av någon anledning uppmanar man i USA ofta också att byta batterierna i brandvarnarna samtidigt som klockorna ställs tillbaka.

Bilden lånad från nätet.

Innan jag går in på Kalifornien hade jag en fråga till er som bor i Sverige. Jag visste faktiskt inte hur lägligt mitt inlägg om amerikaner som vill avsäga sig sitt medborgarskap var. Tydligen hade SvT sänt ett par inslag om de nya reglerna bara några dagar innan jag skrev mitt inlägg, och hur de påverkar de svenska bankerna. Om jag förstår det hela rätt kommer alla svenska bankkunder att få svara på frågor om de har anknytning till USA.
Är det någon som redan fått brev om detta? Vore intressant att höra.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/han-vill-inte-vara-amerikan-langre
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/svenska-banker-hjalper-usa-att-kartlagga-bankkunder

Som sagt, i Kalifornien är allt litet annorlunda.

Jag hade turen att kunna köpa min SleepNumber-madrass innan det var lag på att behandla de flesta madrasser med farliga kemikalier, så kallade "flame retardants". Visst kan dessa kemikalier fylla en viss funktion men jag vill faktiskt inte ligga på en madrass och andas in det som "utsöndras" varenda natt. Hade jag bott i Kalifornien när jag köpte madrassen hade jag varit tvungen att ha "flame retardants". Nu hade jag turen att jag bodde i Oregon (det var strax innan Michael gick bort) och där fanns inte det kravet då.

Dessutom får vi i Kalifornien betala mer än alla andra som köper en sådan här SleepNumber-madrass "Due to the cost of doing business in California, Performance and Innovation Series Twin and Full beds incur a $50 surcharge; Queen and King beds incur a $100 surcharge." Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen - Kalifornien är en mycket dyr stat att bo i.

En annan grej som vi har här i "the golden state"är något som heter Proposition 65. Det är en lag som har att göra med: "Proposition 65 requires the State to publish a list of chemicals known to cause cancer or birth defects or other reproductive harm. Proposition 65 requires businesses to notify Californians about significant amounts of chemicals in the products they purchase, in their homes or workplaces, or that are released into the environment."

Små skyltar sitter uppsatta litet överallt i affärerna som talar om just denna lag. Den kan finnas i närheten av porslin till exempel. Rätt många personer och myndigheter ifrågasätter effektiviteten hos den här lagen och märkningen eftersom det knappt finns några studier som visar på om antalet cancerfall faktiskt gått ned. Eftersom skyltningen ibland tycks gå litet till överdrift kan man undra om folk verkligen bryr sig om att ens titta på vad som står.

Tydligen finns skyltarna även hos Disneyland. Man kan undra hur många som läser skylten när de kommer dit.

Bilden lånad från nätet.

Och för att återkomma till att ha amerikansk anknytning och ha svenska bankkonton - och dessutom bo i Kalifornien. Kring årsskiftet fick jag ett mycket långt brev från min bank som talade om allt de kan eller inte kan göra visavi mig. Och jag särbehandlas extra mycket bara för att jag bor i Kalifornien. Titta på de här exemplen! Jag frågade min personliga bankman om han visste varför, men det gjorde han inte. Fortfarande vet jag inte exakt vad dessa regler beror på. Klicka på bilden så att den blir större.

Ibland brukar en av lärarna som undervisar för oss komma med något bakverk till mig - helt enkelt för att han vill visa sin uppskattning. I morse fick jag en mycket stor kanelbulle. Här har kanelbullar oftast en "frosting" som är väldigt söt. Supersized helt enligt amerikansk "standard". :)

Svenskar lär äta mest lösviktsgodis på vår planet. Godismonster om man får tro Dagens Nyheter. :)
http://www.dn.se/ekonomi/darfor-blev-vi-godismonster/

Plockgodiset kom på 1980-talet och det var tydligen då som alla inre spärrar släppte. När jag var barn fanns inte lösviktsgodis. Om man får tro artikelförfattaren är det samlaren inom oss som kommer fram i godisavdelningen. Jag tror nog det även kan finnas andra anledningar.
Svenskar äter idag mer än dubbelt så mycket godis som övriga Europa! Gör tandläkarna i Sverige extra vinster numera kanske? Konsumtionen lär vara 18 kg godis/person. Imponerande.

Här i affärerna där jag bor finns inte lösviktsgodis. Allt godis som säljs ligger förpackat. Kanske det finns lösviktsgodis i mer välsorterade affärer i USA men som bekant har vi inte sådana affärer här i glesbygden.

Jag äter inget godis utan bara choklad. Och numera blir det egentligen bara ekologisk, mörk choklad. Godis kan jag vara utan. Det godis som finns här i USA är fullproppat med tillsatser och listan med ingredienser är mycket lång. Antar att det är samma sak i Sverige.

När jag var runt 9-10 läste jag Kamratposten - på den tiden kom den ut som en papperstidning. Där fanns det en artikel som berättade om vad godiset innehöll (tillsatser som inte var bra) och trots mina unga år bestämde jag mig för att inte äta godis. Jag åt inget godis och ingen choklad tills jag var runt 18. Jag ansågs som litet ovanlig. ;) En chokladbit när jag var runt 18 fick mig dock att börja äta sött igen. Socker har definitivt makt över oss människor.

Den här ekologiska chokladen hör till mina favoriter. Och jag brukar passa på att köpa den när den säljs litet billigare i hälsokostaffären.

Äter du plockgodis? Vilket godis tycker du bäst om? Är du ett godismonster? ;)

Bilden lånad från nätet.

Ville bara ge en kort uppdatering först om lavan på Hawaii. Tydligen håller någon en vakande hand över den lilla staden Pahoa eftersom lavan har stannat upp precis innan den kom fram till staden. Vi får se om lavan fortsätter sin vandring mot havet eller inte.

Eftersom min kontakt med det svenska språket är rätt begränsad numera tar jag alla chanser att hålla det vid liv. Vilken tur att jag skriver på svenska på min blogg och att jag kan läsa andra bloggar som skrivs på svenska. Att litet snabbt läsa Dagens Nyheters nätupplaga brukar höra till den dagliga rutinen så att jag har litet koll på vad som händer i Sverige. Min mamma finns ju inte och kan rapportera vilket hon brukade göra.

Igår hade Dagens Nyheter ett litet smakprov av högskoleprovets orddel. Jag har aldrig gjort högskoleprovet. Ni som har gjort det, är det svårt? Det var aldrig aktuellt för mig att läsa på något universitet.

Tror att jag inte alls skulle klara av matematikdelen särskilt bra - hittade prov på nätet och det kändes som "rena grekiskan". Tydligen har det jag lärde mig här på college redan hamnat i glömska. Det är ju inte så att man använder sig dagligen av den typen problem.

Ord är jag bättre på och det ordprov som Dagens Nyheter hade var väldigt enkelt tyckte jag. De skrev att det var "svåra ord" men det kan jag verkligen inte hålla med om. Det var 20 frågor och jag fick 20 rätt.
Några exempel var: sömndrucken, de facto, spel för galleriet, fradga, läckergom, bilateral. Inte är det svåra ord, eller hur?

Här kan man testa sin ordkunskap: http://www.dn.se/nyheter/sverige/hogskoleprovet-hur-manga-ord-kan-du/

Det jag upplever med både svenskan och kanske även engelskan är att allt fler använder färre ord i sitt dagliga språk. Förr i tiden fanns det många bra och varierade ord som man använde sig av i svenskan. Nu tycks de tyvärr falla i glömska mer och mer.
Jag växte upp i ett hem med två föräldrar som var duktiga på det svenska språket och kunde många ord. Min pappa älskade att uttrycka sig i ord och skrift. Han höll till exempel många föredrag under årens lopp i hela Sverige. Min mamma var folkskollärare och undervisade bland annat i svenska. Kanske det har med det att göra att mina unga år fylldes med en ordrik svenska. Och bokförlaget min pappa och jag drev innebar att vi verkligen fick använda oss av många olika ord när vi översatte från engelska till svenska.

Jag tycker det är viktigt att ha ett bra ordförråd så att man kan uttrycka sig väl. Både i tal och skrift. Vad tycker ni som skriver och läser bloggar?

Bilden lånad från nätet.

Igår kväll hade vi ett intressant meteorologiskt fenomen här i Weed. Runt 18-tiden visade min termometer runt +10. Vid 22-tiden var det ca +16. Inga moln utan helt enkelt bara en varmare luftmassa som kom. Minns så väl en vinter i Enebyberg när morgonen startade med -25 och på kvällen var det nollgradigt. Tala om omslag!

Bra karl reder sig själv är ett gammalt talesätt. Även bra kvinnor reder sig själva. :)

Kan ni tänka er att min mammas dödsbo fortfarande inte är avslutat. Det känns som en snigels framfart att få detta kapitel att komma till ett slut.

Min kontaktperson hos begravningsbyrån hade tidigare indikerat att slutskattebeskedet skulle komma framåt oktober. Efter ett par kontakter med honom hade ingenting dykt upp och jag hade en gnagande känsla inombords att något inte riktigt var som det skulle. Så jag stannade uppe sent häromdagen och ringde till Skatteverket. En trevlig tjej hjälpte mig med information och det var som jag trodde - slutskattebeskedet hade faktiskt sänts och det redan i augusti.
Ytterligare ett email avsändes till begravningsfirman och nu kanske slutet börjar närma sig. Nu inväntar de en betalningsavi och sedan skall en slutsammanställning göras. Den kommer sedan att skickas till mig.
Den dagen jag vet att allt är färdigt och inga fler kontakter behövs med begravningsfirman kommer jag att dra en djup suck av lättnad. Kanske till och med fira mig själv på något sätt. :)

Min erfarenhet med begravningsfirman har varit bra överlag men det har definitivt inte varit utan "gnissel i maskineriet". Och hela tiden har jag fått se till att vara på alerten och ha koll på allting. Jag upptäckte fel i annonsen när lägenheten skulle säljas, viktiga papper som skulle skickas med rekommenderad post sändes med "vanlig" post och jag fick påpeka att man faktiskt gjort fel hos begravningsfirman och nu senast detta med slutskattebeskedet. Min kontaktperson sade bara att det "hamnat fel". Man kan undra vad de egentligen gjort med papprena eftersom de säkert funnits där på kontoret hela tiden.

Min erfarenhet är att man måste själv se till att saker och ting händer. Att lägga över ansvaret på andra brukar oftast leda till förseningar och kanske att ingenting händer alls. Nu var jag ju tvungen att ta hjälp av en begravningsbyrå eftersom jag inte kunde stanna i Sverige och sköta om allt praktiskt. Men jag gillar egentligen inte att lägga över ansvaret på andra. Jag tar hellre tag i saker och ting på egen hand eftersom jag vet att de blir gjorda.

Även på mina arbeten har jag hellre gjort saker själv även om jag självklart ibland måste be om hjälp eftersom jag inte kan allting. Oftast tar det lång tid att få resultat.

Vad föredrar du? Att göra det mesta själv eller delegera till andra?

Bilden lånad från Wikipedia - J. Howard Miller's "We Can Do It!" poster from 1943

När jag bodde i Sverige fanns det knappt något internet att tala om. Inga nätbutiker och man handlade i affärerna eller via postorder. Minns de stora katalogerna från Ellos till exempel som kom via posten.

När jag kom till Kalifornien förstod jag att internet hade kommit litet längre här i USA. Michael berättade att han handlade vissa saker via nätet redan då. Vilket var nödvändigt då vi har så få affärer här i glesbygden.
Jag hade faktiskt aldrig varit ute på nätet innan jag kom till Kalifornien 1997. Låter nästan overkligt med tanke på dagens internet som omfattar i stort sett allting numera. Vi hade en långsam "dial-up" förbindelse, det vill säga den gick via telefonlinjen. Med dagens hemsidor skulle det inte fungera eftersom de har alldeles "för mycket" information och bilder jämfört med hur hemsidorna såg ut 1997. Visst tog det tid att ladda ner en sida men jag visste ju inte om något annat.

Tänkte dela med mig litet av hur jag handlar via nätet. För oss som bor i glesbygden är ju detta något som nästan är nödvändigt eftersom vi har så få affärer. Ni som bor i större städer i USA eller i Sverige har ju ett helt annat utbud och kan fynda direkt i affärerna.

När jag handlar via nätet nuförtiden brukar jag tillbringa en hel del tid att göra en första efterforskning. Jag har många hemsidor som jag går igenom och kollar vad de har och jämför deras priser. Ibland kanske jag även behöver lära mig något om det jag skall handla så då blir det ett extra steg. Och som jag skrivit om tidigare - alla varor tycks förändras så det man kanske trodde skulle bli en enkel beställning blir helt plötsligt ett mindre "forskningsprojekt". :)

En del av förarbetet innebär också att jag kontrollerar, för mig nya och obekanta företag, genom att läsa recensioner och kolla hos BBB (Better Business Bureau). Om ett företag har massor med klagomål stryker jag det givetvis från min lista.

När jag väl kommit fram till vad jag skall köpa och vilket eller vilka företag jag skall beställa hos gäller det att om möjligt hitta så kallade "discount coupons". Det finns oftast olika slags rabatter som man kan använda sig av för att få en vara billigare. Ett av de största jag hittat som listar väldigt många rabatter heter Retailmenot.com. Men det finns många andra och jag brukar jämföra dessa också eftersom man ibland kan hitta rabatter hos ett företag som inte de andra har.

Det jag också försöker undvika är företag som har antingen affärer eller kontor i Kalifornien. Eftersom Kalifornien har en "sales tax" får jag betala denna om företaget jag handlar hos har någon form av affär/kontor här. Numera tar Amazon.com ut en viss "sales tax" men inte för allt jag handlar. Måste erkänna att jag inte riktigt fattat hur det fungerar numera.

Eftersom jag oftast har väldigt speciella önskemål och krav kan allt det här ta litet tid. Just nu håller jag på att leta efter en vitlökspress i rostfritt stål som inte har en massa extra "whistles and bells" utan är en enkel press. Även vitlökspressar tycks ha förändrats sedan Michael och jag köpte den jag nu använder och som börjar bli utsliten. 10 år tycks ha förändrat vitlökspressarna. :)
Ebay.com har faktiskt en hel del bra saker och man kan verkligen göra fynd. De saker jag köpt där - köper aldrig genom budgivning utan bara genom direktköp ("buy it now") - har varit väldigt bra. Har sett en del vitlökspressar hos Ebay.

Jag har en känsla av att nätbutikerna fortfarande är fler här i USA jämfört med Sverige. Tycker mig se det när jag "surfar". Vi får se om det blir en skatt på all näthandel i USA vilket föreslagits. Då kommer nog många att få slå igen dörrarna tror jag.

Här är ett par av mina nätfynd från de senaste 2-3 månaderna.

Eftersom vi har så få skoaffärer där jag bor gjorde jag ett "djärvt" inköp hos Planetshoes.com. De här skorna fick jag "anpassa" med extra sulor men nu har jag använt dem under 1 månad ungefär och tycker de är riktigt bekväma och bra. Och de verkar vara välgjorda. De var inte billiga men jag fick en $20 rabatt hos Planetshoes.com och ingen "sales tax".

De här strumporna med bland annat ull var ett fynd hos Ebay. De är helt nya och är tillverkade av ett företag i USA. Jag gillar att handla "Made in USA"-varor om jag kan. Numera är det ju väldigt svårt tyvärr eftersom det mesta är "Made in China". Carolina Hoisery som ligger i North Carolina tillverkar dessa ullstrumpor: http://carolinahosiery.com/wholesale/wise-blend.html

Hur handlar du via nätet? Har du några favoritaffärer? Eftersom inlägget redan är långt vill jag inte lista mina favoritaffärer men det kanske kan bli i ett annat inlägg.

Idag firar USA sina krigshjältar. Det är Veterans Day som är en helgdag i USA och skolan är stängd. Ja tack säger jag. :)
Jag fick kolla en extra gång hur Veterans egentligen stavas, det vill säga med eller utan apostrof. Tydligen skall det vara utan en apostrof. http://www.va.gov/opa/vetsday/vetday_faq.asp
De där apostroferna kan vara litet knepiga ibland. Och kommer de på fel plats blir betydelsen helt annorlunda.

November är en månad med ett par helgdagar i USA. 11 november är det alltså Veterans Day och sista veckan i år firas Thanksgiving (infaller alltid den fjärde torsdagen i november).
Igår var det flera lärare som valt att ställa in sina kurser så att de fick en längre helg. Men skolan var öppen som vanligt. Och jag hade en vanlig arbetsdag.
Kring Thanksgiving har vi ledigt fyra dagar och onsdagen innan Thanksgiving har skolan inga kvällskurser.
Bra med litet helgdagar i november som annars kan kännas lång och seg.

Det var ordentligt kallt den gångna natten och det var frost till och med i morse.
Idag har solen synts bland molndiset och det blev i alla fall +10 i Weed.
Jag tog en lång promenad till "downtown" Weed till mataffären och postkontoret. Eftersom det är en helgdag idag var postkontoret stängt men avdelningen där postboxarna finns är alltid öppen.
Trots att det är helgdag var de flesta affärerna öppna och det var full fart på vägarna. Lastbilarna slutar aldrig att köra.

Härligt med en ledig dag då man hinner med litet av varje och kan ta det lugnt. :)

Märkbart mindre snö på berget jämfört med en vecka sedan. Nu behöver vi litet mer regn och snö!

Okänd svamp som växer på skolans gräsmatta. Ingen svamp jag skulle våga plocka.

Litet musik som strömmade genom datorn idag. En kul låt med en skön stämning.

Bananbältet eller the Chetco Effect

SMS-nacke och mobilen fastklistrad i handen

Julpynt i oktober

Att laga kläder

Plastpåsar förbjuds i Kalifornien

Att inte svara på telefonsamtal

Bacillskräck

Sär skrivningar ;)

Skolminnen

Att bo granne med en vulkan

Amerikaner som inte vill vara amerikaner

Beverly Hills 90210

Potatislov

Nu blir det ljusare och mörkare

Kalifornien - här gör vi saker och ting litet annorlunda

Godisgrisar

Högskoleprovet - kan du orden?

Skall man få något gjort får man göra det själv

Fynda på nätet

Helgdag och ledig dag