Att bo i USA

Bloggarna är en fantastisk del av tillvaron. Man kan få nya vänner även om man inte träffats "på riktigt". Och ibland träffas man även i "verliga livet" och kanske får en vän för livet. Jag har träffat tre bloggvänner och hoppas att få träffa fler.

En blogg är ens personliga värld där man egentligen kan skriva precis vad man vill. Att sedan skriva om saker som kanske engagerar även andra är ett extra plus. Och att kunna dela med sig av sådant som skiljer sig från en annan kultur är också väldigt intressant. Det var mycket därför jag startade min blogg - att kunna berätta om hur det är att leva som svensk i en del av USA som de flesta svenskar inte känner till.

Jag har i stort sett varit förskonad från elaka påhopp och trista kommentarer som inte tillför något egentligen mer än att sprida en dålig energi. Varför vill man skriva sådant på en annan blogg? Jag förstår det inte. Och det tycks tyvärr vara vanligt inom sociala medier att människor skriver elaka kommentarer. Man talar till och med om att det finns ett näthat.

Däremot finns det givetvis olika sorters åsikter som man kan ha och som man kan uttrycka i kommentarer hos andra bloggare. Det är en del av bloggosfären och kan vara spännande och intressant.
Det jag dock ibland frågar mig när jag ser ett "explosivt" kommentarsfält med många olika slags åsikter är varför folk vill övertyga andra om att just deras åsikt är den "rätta". Vem bryr sig? Vi tycker olika och så är det bara. Min åsikt är inte bättre än någon annans och vice versa. Och det skall man kunna uttrycka i ett kommentarsfält utan att bli påhoppad. Varför är det så viktigt för vissa människor att behöva övertyga andra om sin åsikt? En bra fråga tycker jag.

Jag brukar ofta skriva till de som kommenterar hos mig att alla har olika åsikter och jag skulle aldrig komma på idén att låta kommentarsfältet helt spåra ur. Däremot om jag vet att jag eller någon annan har rätt när det gäller fakta skall man kunna stå på sig. Jag minns ett inlägg där jag vänt på storleken när jag jämförde Kalifornien och Sverige. En person som kommenterade påpekade detta och i nästa inlägg gjorde jag en rättelse.

Fram för olika åsikter i kommentarsfältet men tillåt andra att också ha sina åsikter och låt tankar och idéer flöda! That's my two cents ;) - enligt Merriam Webster "an opinion offered on a topic under discussion". Vad tycker ni som skriver och läser bloggar om olika åsikter i kommentarsfältet?

Bilden lånad från nätet.

Skönt att arbetsveckan är slut. Trots att veckan var kortare än vanligt känns det som om det har varit full rulle. Dessutom lär jag ha haft en födelsedag för några dagar sedan. ;) Inget som jag firade direkt men jag insåg att åren går.

Det här med åldersskillnad blir mer och mer ointressant ju äldre man blir tycker jag. När jag var 20 verkade de som var 30 otroligt gamla. Numera känns skillnaden i ålder mellan mig och andra rätt obefintlig. Samtidigt är det litet kul att ibland veta hur gamla andra är. Nu skall jag poängtera att i USA är man inte alls så åldersfixerad som man tycks vara i Sverige. Där talar man ju alltid om hur gammal någon är. Fattar fortfarande inte vad denna åldersfixering beror på.

Eftersom jag precis fyllde år kollade jag på kul vilka kändisar som är födda det året jag föddes. Här kommer en lista så nu kan ni lista ut hur "åldersstigen" jag är. ;) Det verkar vara en bra "årgång" om man får tro listan. :)

En av de mesta kända personerna i världen är kanske USAs president - Barack Obama

Bilden lånad från Wikipedia - "By Official White House Photo by Pete Souza via Wikimedia Commons

Mannen som gifte sig alldeles nyligen, George Clooney.

Bilden lånad från Wikipedia - "By Pete Souza, White House photographer [Public domain], via Wikimedia Commons"

En skådespelare jag tycker om och han har dessutom gjort många bra filmer. En av mina favoriter heter "Ocean's Eleven" där man samtidigt rånar 3 casinon i Las Vegas. En låt som hördes i filmen var den gamla Elvis-låten "A little less conversation". Kul låt här i en litet modernare variant.

Prinsessan Diana tar jag med även om hon inte finns hos oss längre. Jag minns när jag hörde om bilkraschen och att hon omkommit. Det var min första sommar i USA (1997) och jag minns att jag blev chockad när jag såg på TV vad som hänt.

Michael J Fox som blivit en fokusperson för Parkinsons sjukdom. En härlig skådespelare och en av favoritfilmerna med honom är "Back to the Future".

Susan Boyle. Denne engelska kvinna som tog alla med storm under talangjakten "Britain's Got Talent" Hennes röst är något alldeles extra och det var något publiken och domarna i talangjakten inte väntade sig. Titta på Simon Cowells min. :)

Meg Ryan som vi såg skicka epost och vara sömnlös i Seattle. Bra och riktiga "feel-good" filmer "You've got mail" och "Sleepless in Seattle". Tycker hon inte hade behövt lyfta sig. Hon var vacker som hon var. Den här bilden är litet äldre så hon ser mer ut som hon gjorde när hon slog igenom.

Bilden lånad från Wikipedia - By David Shankbone (David Shankbone) [CC-BY-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/3.0)], via Wikimedia Commons

Minns ni Boy George? Sångaren som man knappt visste om han var en man eller kvinna. Han har blivit äldre han också.

Löparen Carl Lewis som sprang hem 10 olympiska medaljer. Tala om en löpare med karisma. Den här videon är från OS i Los Angeles 1984 när han slog igenom. Minns att jag satt fastklistrad framför TVn.

Ett litet axplock av fantastiska människor som har haft och har en stor påverkan på oss människor och på världen.

Vilken morgon det var idag. Det var riktigt kallt den gångna natten mellan -5-10 grader. Det är kallt i dåligt isolerade hus i Kalifornien. Och dessutom som en extra "bonus" var det ett långt strömavbrott mellan 4 och 6 i morse. I morse vaknade jag av mig själv några minuter innan väckarklockan med batterier satte igång. Har en med batterier och en elektrisk. Och det var väldigt kallt inomhus. Varför? Jo, det var strömlöst och min enda värmekälla är elektriska element. Som tur var kom elektriciteten tillbaka bara några minuter efter det att jag klivit upp men oj så kallt det hade hunnit bli inomhus bara på ett par timmar. Det skall bli riktigt kallt i natt igen så det är bara att hoppas att elen finns kvar. Tydligen var det stora delar av Dunsmuir, Mt Shasta, Weed och några andra mindre städer som haft detta långa elavbrott. Nu har jag som tur är värmts upp på jobbet. :)
--------------------------------------------------------------
Vad använder du för matfett på dina smörgåsar och i matlagning?

När jag bodde i Sverige brukade jag köpa Bregott att ha på smörgåsarna. Numera lär Bregott innehålla grädde, rapsolja och salt. Få och naturliga ingredienser. Väldigt bra tycker jag.

Här i USA blev jag först litet överväldigad av alla olika sorters matfett som fanns. Tror inte att utbudet i Sverige var lika stort 1997 som det är nu. Michael åt smör och tyckte det var bra. Jag tyckte nog att det kanske inte riktigt var min grej så under en period åt jag olika slags "konstgjorda" matfetter.

I USA finns det ett märke som heter "I Can't Believe It's not Butter." Kikade litet på ingredienserna när jag var och handlade häromdagen och jag är glad att jag inte äter detta matfett längre. Känns litet onödigt att få i sig så många olika ingredienser bara från ett matfett. Dessutom brukar "natural flavors" oftast innebära att maten innehåller MSG (monosodium glutamate) som inte är bra. Här i USA kan man till exempel på kinesiska restauranger begära att få maten utan MSG. "INGREDIENTS: PURIFIED WATER, SOYBEAN OIL, PALM KERNEL AND PALM OIL, SALT, LECITHIN (SOY), NATURAL FLAVORS, VINEGAR, VITAMIN A PALMITATE, BETA CAROTENE (COLOR)."

Så numera äter jag faktiskt smör på mina smörgåsar. I min övriga matlagning använder jag olivolja.
Eftersom vi inte har något enormt utbud av olika märken där jag bor brukar jag köpa Challenge whipped butter. Lätt och fluffigt smör som smakar riktigt gott. Och ingredienserna där är bara: "Pasteurized Cream (Milk), Salt." Mycket trevligare tycker jag.

Smör har fått ett onödigt dåligt rykte och är ett bra matfett i lagom doser givetvis. Det innehåller vitaminer som A, E och K2. Det smör som innehåller mest vitaminer kommer från kor som tuggar gräs.
Det innehåller även antiinflammatoriska fetter. De fetter som finns i smör kan även ha en bra påverkan på balansen mellan det goda och dåliga kolesterolet.
Smör kan till och med påverka viktminskning positivt genom att smöret innehåller en viss slags fettsyra.
Och man kan bli "klarare i knoppen" genom att äta smör. :)

Det allra bästa smöret kommer från kor som får äta gräs. Skall nog ta och kolla upp litet extra framöver exakt vilka smörsorter som kommer från kor som fått beta gräs. Förhoppningsvis finns de även att köpa hos oss.

Här är några bra artiklar om matfett och att smör faktiskt är rätt bra.

http://www.dn.se/ekonomi/elva-omstridda-kallor-till-fett/
http://www.dailymail.co.uk/health/article-2274747/At-truth-Butter-GOOD--margarine-chemical-gunk.html
http://www.livestrong.com/article/408405-why-is-real-butter-healthier-than-margarine/

När jag går in på min dator hemma kommer alltid Yahoos hemsida upp eftersom jag har ett par av mina emailadresser genom dem. Ibland kan det finnas intressanta nyheter som jag kollar och häromdagen var rubriken "California's drought has reached Biblical-plague proportions. It's time for a drastic measure." En rubrik man hajar till inför.

Trots att vi haft en del fronter som kommit in över mina trakter är det fortfarande torka som råder och den blir inte bättre. Snarare tvärtom. Mer och mer vatten pumpas upp från marken i Kalifornien och det kommer säkert att få stora effekter som kommer att fortleva under lång tid framöver.

Nu funderar man på att höja priset på vatten i Kalifornien vilket jag tycker man skulle ha gjort för länge sedan. Stämmer artikeln jag länkat till är priset på vatten fortfarande relativt lågt i "the golden state." Och jag fattar fortfarande inte att människor använder så mycket vatten som artikeln påstår. Medelamerikanen lär använda nästan 400 liter/dag? Vad gör folk? Duschar man i timmar och tvättar och diskar oavbrutet hela dagarna? När jag betalade för mitt eget vatten (nu ingår det i min hyra) var det mesta jag använde under EN HEL MÅNAD runt 1100 liter !
Och i Kalifornien tycks vattenanvändningen ligga ännu högre. Kanske beroende på det omfattande jordbruket.
Ni som bor i USA - hur mycket vatten använder ni? Tycker dessa siffror låter väldigt höga.

Det vi skulle behöva är en riktigt intensiv El Niño-vinter. El Niño är ett fenomen som jag var med om min första vinter här i norra Kalifornien. Jag som bara hade besökt de soligare delarna av Kalifornien (San Francisco och Los Angeles) var inte riktigt förberedd på att det kunde regna så mycket som det gjorde hösten 1997 och vintern 1998. Det regnade i stort sett varje dag från oktober till februari. I februari slog vädret om och blev kallare och under 3 dagar kom det ett par meter snö och jag förstod att det var ett litet mera intensivt klimat uppe i bergen. Jag trodde att vi skulle bli insnöade - inte bara som en metafor utan rent fysiskt - vilket vi delvis blev.

El Niño (den lilla pojken på spanska) innebär att vattnet i den ostligaste delen av Stilla havet är varmare än normalt. Och La Niña (den lilla flickan på spanska) att vattnet är kallare än normalt. När vattnet är varmare än normalt blir det oftast en regnrik vinter i Kalifornien. Men det måste vara en ordentlig uppvärmning av vattnet, annars har det inte mycket effekt. Min första vinter här var en sådan El Niño. San Francisco hade den regnrikaste perioden på 100 år under vintern 1997-98.

Tidigare i somras trodde man att det skulle bli en intensiv El Niño-säsong men sedan försvann de prognoserna. Nu kanske det är på gång igen.
http://www.businessinsider.com/r-australia-weather-bureau-says-tropical-pacific-ocean-moves-closer-to-el-nino-conditions-2014-11

Människan "leker gud" med klimatet nuförtiden och det vi varit vana vid under många år som någon slags norm, finns troligen inte längre.

Filmen "The Day After Tomorrow"är en rätt bra action/science fiction-film som jag faktiskt sett flera gånger. Även om det är en Hollywood-film med mycket dramatik tror jag att det inte alls är otänkbart med en mycket snabb och dramatisk klimatförändring på jorden. Det är något som forskare bekräftat i olika sammanhang.

Häromdagen fick jag ett meddelande från en vän i San Antonio i Texas. Han hade sett ett nyhetsinslag där man berättade om den stora julgranen som kommit till Alamo Plaza i San Antonio. Den kommer från bergen där jag bor. :)
Inte konstigt kanske att julgranar huggs här eftersom vi har mycket vidsträckta skogsområden med stora, fina träd.

Här i USA brukar många ta in och dekorera sin julgran redan kring Thanksgiving. Det är om en vecka i år som Thanksgiving infaller.
I Sverige är det väl så fortfarande att de allra flesta pyntar julgranen antingen strax före julafton eller på själva julafton. Om det inte är så numera får ni berätta.
En annan skillnad mellan USA och Sverige är att man i Sverige ofta behåller sin julgran till julen dansas ut med Knut, det vill säga tjugondedag jul (13 januari), medan man i USA ofta slänger ut julgranen väldigt snart efter det att julen är över. Och i USA firar man ju egentligen bara juldagen. Det finns ingen annandag jul här.

Jag har inte haft en julgran på troligen mer än 20 år och saknar den faktiskt inte. Visst är det vackert och stämningsfullt men när man bor själv känns det litet onödigt "stort" med fullt dekorerad julgran. Michael var ingen julgransfantast heller så vi hade ingen under de år som vi levde tillsammans.
Min mamma tog in grenar från enar och satte i en fin kopparkittel. Där hängde hon några utvalda dekorationer som hon köpt i en stor julsaksaffär i Tyskland.

Men när jag var yngre var det spännande att dekorera julgranen, vilket jag brukade göra antingen dagen innan julafton eller på julaftons morgon. Då doftade det gott i huset och ibland var det en riktigt färsk gran som stod sig mycket bra medan andra gånger började den barra redan när den togs in.

Julgransminnen har vi nog alla. Hur ser era minnen ut?

Det här kommer inte att bli någon julblogg men litet juliga inslag kanske det blir under december. Vi får se.

Den här lilla videon med O, Christmas Tree / O Tannenbaum kanske passar i alla fall.

Julgranen som fanns i Mt Shasta för ett par år sedan. Har inte sett årets julpyntade gran ännu. Den brukar finnas utanför polisstationen.

Mitt hjärta blev varmt när jag läste solskenshistorien om den ecuadorianska gatuhunden Arthur som fick följa med det svenska VM-laget i multisport tillbaka till Sverige. Tack Jordbruksverket för att ni inte var alltför byråkratiska! Tydligen blev alla papper godkända 20 minuter innan flygplanet lyfte. Även Ecuadors socialminister lär ha varit behjälplig så att Arthur kunde resa till Sverige.

Gatuhunden Arthur fick en köttbulle av en av lagmedlemmarna och bestämde sig för att följa med detta minst sagt äventyrliga lag - löpning, forsränning och cykling på hög höjd i Ecuador ingick tydligen i VM i multisport - och han gav sig inte. Han följde med laget i leran, djungeln och på en flod och var fast besluten att inte ge sig. Inte konstigt att lagkaptenen Mikael Lindnord ville göra allt för att ta med sig Arthur hem till Sverige. De var ju kompisar nu. :)

Efter ett antal turer med byråkratin i Sverige fick Arthur klartecken att komma och nu sitter han i karantän fram till mars nästa år när han får komma till sin nya familj. Kan tänka mig att Arthur kommer att få många köttbullar då. :)

En video om Arthurs ankomst till Sverige: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gathunden-arthur-har-landat_4124277.svd

Lagets Facebooksida - Team Peak Performance - där det finns en hel del bilder på Arthur: https://www.facebook.com/peakperformanceadventureracingteam

Jag har alltid tyckt om hundar och jag vet att hundar brukar tycka om mig också. Har ju även varit hundvakt åt ett par av mina vänners hundar under årens lopp. Men jag är faktiskt tacksam att jag inte har en egen hund just nu då man blir väldigt bunden och det inte är bra för en hund att vara själv en hel dag.

I USA finns väldigt många övergivna hundar och även andra husdjur. Som tur är finns det en hel del så kallade "animal shelters" som tar hand om djur tills de förhoppningsvis hittar nya hem. Mt Shasta har ett som heter Siskiyou Humane Society där kan man adoptera hundar och katter.

När Michael och jag bodde på Hawaii hjälpte jag till som volontär 1-2 gånger/vecka på ett sådant center och jag har sett att det fortfarande finns kvar. Rainbow Friends Animal Sanctuary heter det. Jag brukade ta promenader med hundar och hjälpa till med städning. Oftast var det riktigt stora hundar jag fick promenera och jag blev av med en viss rädsla inför stora hundar. De kunde lika gärna ha tagit mig på promenad ;) så det var viktigt att etablera vem som var "chef". Eftersom jag inte hade ett vanligt arbete på Hawaii kändes det bra att kunna hjälpa till med djuren.

En av de trevligaste hundar jag träffat är min kompis Joey som är Cs hund.

Mitt förhållande till bilar förändrades radikalt när jag kom till Kalifornien. Efter att inte ens ha kört bil i Sverige (min familj hade ingen bil och vi bodde i Stockholmsområdet med kollektivtrafik i överflöd) blev jag helt plötsligt en person som tog körkort, deltog i bilreparationer och numera egentligen bara kan bildelar och biltermer på engelska. Som jag skrivit om tidigare här på bloggen klarar jag mig rätt bra i diskussioner med bilmekaniker och annat "bilfolk" här i USA men skulle stå mig slätt i Sverige. Det insåg jag i morse när jag skrev ett email till en av mina bloggläsare i Sverige, som jag har litet emailkorrespondens med ibland, och skulle berätta om bytet till dubbdäck som inte gick helt smärtfritt denna gången. Jag insåg att jag inte kunde några svenska ord för det jag berättade - bara de engelska. Så kan det gå. :)

Eftersom jag inte hade någon bil i Sverige och mina föräldrar inte hade någon heller har jag aldrig varit iväg till bilbesiktningen som alla bilar i Sverige måste gå igenom. Jag har dock hört att man gör rätt noggranna kontroller och kollar rost och så vidare. Min lilla bil skulle inte gå igenom bilprovningen i Sverige på grund av den rost den fick under sitt "liv" på Hawaii. Ön där allt rostar - även sådant som inte borde rosta. Jag vet att bilen har en del rost som har förkortat livslängden men jag kör så länge som jag kan. Och här har vi ingen bilprovning och ingen bilbesiktning. Här kör vi glatt med rostiga bilar. ;)

En bil jag ser med jämna mellanrum på parkeringen i Mt Shasta skulle troligen omedelbart få körförbud i Sverige. En Chevrolet pickup truck med så mycket rost att till och med jag reagerar.

Troligen skulle väldigt många bilar i mina trakter får körföbud av den svenska bilprovningen eftersom det är många som har äldre bilar och man inte har råd att ha en ny, "felfri" bil. Duct tape är ju inte helt ovanligt heller att se här där jag bor. Tejpen håller vindrutor, speglar, dörrar och annat på plats. USA är ett helt annat land i många avseenden - även när det gäller bilar.

Dubbdäcken är alltså påsatta men jag skall ha ett samtal med min bilmekaniker om vissa detaljer som inte hade gjorts som de skulle hos dem. Var faktiskt iväg i lördags till Mt Shasta Tire Factory för att få en extra, oberoende kontroll så nu känner jag mig lugn.

------------------------------------------------------
Hunden Arthur kommer troligen att bli en riktig kändis. Hans nya "pappa" har tydligen blivit inbjuden till CNN i USA för att berätta om allt som hänt. Jag hoppas att Arthur får riktigt många köttbullar till jul när han sitter i sin karantän. :)

Jag skrev nyligen om att processen med att få min mammas dödsbo avslutat var väldigt utdragen och långsam. Idag kom beskedet - allt är nu klart och det lilla, lilla överskottet som blev kvar hade redan satts in på mitt svenska bankkonto! Det känns fantastiskt skönt att detta nu helt ligger bakom mig och jag inte behöver undra om jag är skyldig mer pengar eller om det är ytterligare papper som skall skrivas på.

Det kändes som en börda lyftes från mina axlar idag och jag var tacksam över att allt gått så pass bra som det gjort trots allt. Och att detta nu är ett avslutat kapitel i mitt liv. Inga flera jurister eller goda män som jag behöver ha kontakt med och finnas tillgänglig för.

Det passar verkligen att detta blev klart under veckan då Thanksgiving-helgen infaller. Att känna tacksamhet är en del av Thanksgiving. Och jag känner tacksamhet att jag är klar med denna delen av mitt liv. Och jag tyckte jag kunde känna att min mamma också var glad. :)

Att känna tacksamhet är något vi kan göra varje dag. Det finns alltid något att vara tacksam över. Jag skulle kunna bli bättre på det än vad jag är. Det är bra att påminna sig själv om det man har som är bra.

Thanksgiving är kanske USAs största helg. Vi har en kort arbetsvecka vilket är skönt. Det blir långledigt med fyra dagars ledighet. Ytterligare en sak att vara tacksam över. :)

En låt som kanske passar idag och denna veckan.

Bilden lånad från nätet.

Happy Thanksgiving till alla!
Det är den 27 november och min termometer visar på +15! Helt otroligt att det är så varmt i slutet av november här i nordligaste Kalifornien.

Läste idag att man även i år skall ha en Black Friday-rea i Sverige. Denna amerikanska tradition som tydligen hittat till Sverige - varför är jag inte förvånad :). I USA är det handelns största försäljningsdag under året.
Jag måste erkänna att jag aldrig upphör att förundras över längtan i Sverige att ta till sig allt amerikanskt. Tror inte att Thanksgiving blivit en accepterad helg i Sverige ännu men troligen finns tankarna. Halloween firas vad jag förstår varje år numera i Sverige.

Många av de email jag fått under årens lopp genom bloggen talar om en otroligt stark längtan hos många svenskar att komma till USA. Man tycks vara trött på Sverige och hur folk är där. Och USA verkar vara drömlandet över alla andra. Trots att det otroligt svårt att immigrera - lagligt i alla fall - till USA.

Sådana här "fenomen" får min hjärna att "gå igång". :) Varför längtar så många svenskar efter att komma till USA? Varför vill man ta till sig allt som är amerikanskt - helger, språk, trender, mat osv? Samtidigt som många svenskar tycker att USA har många fel och brister och att amerikaner: är ytliga, vet väldigt litet om omvärlden, äter onyttig mat, är fokuserade på pengar och status, osv. Det tycks råda någon slags hatkärlek mellan svenskar och det stora landet i väster.

USA och dess befolkning har något som jag upplever finns i mindre utsträckning i Sverige - en tro på att kunna lyckas trots dåliga odds, något slags "jäklar anamma" att kunna göra i stort sett vad som helst - till och med att bli president - och en längtan efter frihet (vilket dagens USA och regering inte verkar leda till - tvärtom blir det mer och mer kontroll och intrång i människors privatliv). Kan det vara dessa egenskaper man dras till som svensk?

Min egen erfarenhet efter mitt första besök i USA 1985 var att jag upplevde en livsgnista hos de flesta amerikaner som jag inte alls har sett på samma sätt i Sverige. En kontakt med något inombords som tycks ligga mera "under ytan" hos många svenskar. Den känslan har jag fortfarande och det var en anledning till att jag stannade i USA när Michael gick bort. Denna livsgnista är inspirerande. Kanske detta låter flummigt men jag undrar om inte denna "kvalitet" kan vara en anledning till att så många i Sverige dras till USA. Självklart finns livsgnistan även i Sverige men inte alls lika synligt och den ligger mer under ytan. Kanske beroende på att vi svenskar ofta är mer tillbakadragna och blyga jämfört med amerikaner. Jag tror dock att de flesta svenskar längtar efter detta. Man är litet "svältfödd" på just den punkten.

När jag var på besök i Sverige för 2-3 år sedan åkte jag hiss i huset där mamma hade sin lägenhet. Det var jag och en man i hissen och då jag numera småpratar med folk jag inte känner (ni vet det där trevliga, litet ytliga amerikanska sättet ;)) pratade jag med mannen. Han lyste upp och verkade tycka det var fantastiskt trevligt att få kontakt med en annan person även om det bara var under ett par minuter. Så är det alltid i det amerikanska samhället - man har en kontakt med andra även om den är ytlig och man knyter an till andra personer på olika sätt. Samhället blir så mycket mera personligt med denna kontakt. Det bidrar till en dynamisk energi människor emellan.

Att ta till sig engelskan, amerikanska helger och traditioner tror jag inte egentligen hjälper med det man kanske längtar efter i Sverige. Det ligger på ett helt annat plan. Ett inre plan.

Dags att avsluta mina filosoferande tankar för idag. :) Dela gärna med er vad ni tror.

Berget för några dagar sedan i den vackra, rosa solnedgången.

... är ett uttryck jag sett mer och mer på olika svenska bloggar. Jag skall väl inte vara sämre ;) så sällar mig till skaran som skriver om saker de gillar.

Eftersom jag hör till de som alltid vill veta litet mer om olika ord och uttryck så reder vi ut vad gillar't egentligen är till att börja med. :) Rätt självklart är det väl att det är en sammandragning av "gillar" och "det". Det lär också vara ett "enklitiskt pronomen". Ett pronomen som hängs direkt på verbet. Enklitiska pronomen lär ha funnits redan på Gustav Vasas tid. Det var nog ingen som skrev gillar't på den tiden men det här är alltså något som går långt tillbaka i tiden. http://spraktidningen.se/artiklar/2013/09/jag-gillart

Jag nämnde som hastigast har jag för mig här på bloggen att jag letade efter en vitlökspress. En vanlig, enkel och traditionell vitlökspress utan en massa extra tillbehör. Kan ni tänka er att jag hittade en hos Ebay! Den ser i stort sett ny ut men är tydligen litet använd. Den fungerar så fantastiskt bra och är så enkel att rengöra. En klar favorit. Gillar't!

Eftersom 2014 går mot sitt slut (fattar inte att året snart är slut) var det dags att se till att få tag på nya årsalmanackor för 2015. Förresten, säger man numera tjugohundra i Sverige? Är det det vedertagna sättet att säga årtal? Jag säger fortfarande tvåtusen. Kanske det beror på att man säger "two thousand" i USA. Och att man sade tvåtusen när jag bodde i Sverige.

Min bank brukar ha en fin, gratis almanacka som man som kund får ta med sig. Sedan hittade jag ytterligare en vacker, gratis almanacka hos järnhandeln Solano's i Mt Shasta. Finns det gratis almanckor i Sverige som kunder kan ta med sig?
Men jag vill också gärna ha en almanacka som har de svenska namnsdagarna och svenska helger. Förra året köpte jag en som kombinerar de svenska och amerikanska helgerna och som också har svenska namnsdagar - "Splendor of Sweden". Köpte den även för 2015 hos Ebay. Tänk vad mycket man kan hitta hos Ebay. Gillar't!

Jag skrev också om smör alldeles nyligen. Jodå, jag hittade ekologiskt smör som gjorts på mjölk från kossor som betat gräs. Det var inte direkt billigt men jag ville prova och det smakar faktiskt bättre än det "vanliga" smöret. Det säljs i rektangulära kuber och är litet hårt men låter man det stå framme ett tag går det bra att använda. Och jag fick även anledning att ta fram den lilla, vackra smörbyttan som var Michaels. Gillar't. :)

Vill bara tacka för alla trevliga, intressanta och givande kommentarer på inlägget om varför svenskar dras till USA. Väldigt roligt att läsa allas åsikter och tankar. Tack!

Igår var det både första advent och sista november. Slaskade eller braskade Anders där ni bor? Hos mig slaskade Anders så vi får se om julen braskar. Det regnade av och till igår med en del snöflingor men de smälte med en gång. Tror dock att vädret är så "ur led" numera att de där gamla talesätten inte riktigt håller längre.

Första advent och adventstiden är en vacker och fin tradition. Och den tycks fortleva i Sverige med vackra ljusdekorationer, ljusstakar och stjärnor i fönstren och på balkongerna.
Jag tog fram min fina svenska, fast med amerikansk strömstyrka, adventsljusstake igår. Och den lyste upp så fint i mitt kök. Det är rätt mörkt även i Weed även om det givetvis inte blir mörkt lika tidigt som i Sverige nu i december.

Adventstiden innebär också att julkalendern sänds i svensk TV. Under många år var det en tradition jag absolut ville följa. Nu var det mycket länge sedan jag tittade på det programmet.

Några av mina favoriter som är riktiga klassiker och som troligen fortfarande står sig.

Teskedsgumman - denna underbara serie med Birgitta Andersson och Carl-Gustaf Lindstedt. Den första Teskedsgumman sändes redan 1967. Tror knappast att Teskedsgumman behöver ytterligare presentation.

Herkules Jonssons Storverk från 1969. Inte konstigt att det var en bra kalender eftersom Tage Danielsson både skrivit manus, redigerade och medverkade i de programmen.
Den handlar om sjuårige Herman som byter plats med sin pappa (Tage Danielsson) när mamma Ann-Sofi uttalar en viss trollformel. Herman (Herkules som vuxen) utför tolv stordåd under kalenderns gång. Jag kände en viss samhörighet med Herman (Herkules) eftersom han hade överbett vilket jag också hade på den tiden. Tandställning rättade till mitt överbett. :)

Trolltider från 1979, blev så populär att den även sänts vid två senare tillfällen - 1985 som julkalender och 1994/95 kring december-januari. Återigen var Birgitta Anderson en av huvudrollsinnehavarna. Kalendern handlade om en grupp småtroll och även en häxa och fe finns med i handlingen. Det genomgående temat var att alla behövdes.

Stjärnhuset från 1981 - som egentligen inte handlade om julen och förberedelser inför julen utan om sagor ur den grekiska mytologin. Tittarna fick också lära sig om stjärnbilder och astronomi. De här programmen har också gått i repris flera gånger. Jag tycker om mytologi och stjärnbilder så det var en trevlig kalender.

http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Stj%C3%A4rnhuset/

Det kanske vore läge att kolla på dessa igen - skolan har stängt under 9 dagar kring jul- och nyår och då har jag litet mer tid.
Vilka är dina favoriter bland julkalendrarna?

Det är inte jag men jag tycker om vegetarisk mat. När jag var runt 25 åt jag inget kött alls (bara fisk ibland) under ca 1 år. Eftersom jag inte alls mådde bra av denna litet mer ensidiga kost har jag ätit en blandkost sedan dess vilket passar mig väldigt bra.

Jag växte upp i ett hem med två föräldrar som faktiskt var så kallade "råkostare" under några år när de var unga. Det vill säga de åt mest råa grönsaker. De träffades till och med på en vegetarisk "bar" i Göteborg på 50-talet. Romantiskt så det förslår. :) Min pappa var även frisksportare under några år som tonåring.
Även min farmor var intresserad av vegetarisk mat så det har funnits traditioner i min familj. Jag växte dock upp med blandkost men vi hade alltid ett stort fat med råa grönsaker varje dag.

På 50-talet fanns det en man i Sverige som gjorde vegetarianismen till något relativt stort och populärt. Are Waerland hette han. Han inspirerade många, alltså även mina föräldrar, att lägga om kosten och äta vegetarisk mat. Han startade även "Tidskrift för Hälsa" som mina föräldrar prenumerade på under många år. Nu heter den tidningen "Hälsa".

Waerlands grundläggande tankar var - citerade från Wikipedia:

Vi har inte med sjukdomar att göra, utan med livsföringsfel. Avskaffa dessa och sjukdomarna försvinner av sig själva
Man botar aldrig en sjukdom, utan man botar en sjuk kropp
Man botar en sjuk kropp endast genom att man återställer dess ursprungliga livsföringsrytm

Låter rätt självklart tycker jag. Och något som borde finnas med som princip för hur vi äter och lever. Tyvärr lever väldigt många amerikaner inte alls så utan de förgiftar sina kroppar med mycket onyttig "fast food" och mat som innehåller genetiskt modifierade ingredienser och tillsatser som inte alls är bra. Jag hoppas att man äter litet sundare i Sverige.

Under Thanksgiving åt jag faktiskt ingen kalkon alls och det gick hur bra som helst. :) På fredagen (Black Friday) hade jag besök av N och hade lagat till en mycket god vegetarisk linssoppa. Både hon och jag uppskattade den.

Michael åt också mycket vegetarisk mat och en av hans kokböcker (som jag behållit) heter "Moosewood Cookbook" av Mollie Katzen. En kokbok fylld med vegetariska recept på soppor, sallader, olika varm- och efterrätter. Den här boken har utnämnts av The New York Times som en av de tio bäst säljande kokböckerna någonsin.
I Ithaca, New York finns "Moosewood Restaurant". De lär vara en av de mest inflytelserika restaurangerna enligt Bon Appetit Magazine. Kommer jag till Ithaca någon gång blir det troligen ett besök där.

Receptet på linssoppan finns i Moosewood Cookbook. Av någon anledning glömde jag bort att ta en bild på den färdiga soppan så det få bli "före"bilder.

Den svenska skogen har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Min närmaste skog både när jag bodde i Enebyberg och i Sollentuna var Rösjöskogen. Den krympte allteftersom åren gick då man ville bygga hus men den var ändå en härlig skog att vandra i.

På våren var det nästan magiskt på kvällarna när koltrastarna sjöng och solstrålarna lyste bland träden. Blommor fanns det i överflöd och mossan var grön och fin.

Under höstarna plockade jag svamp. Redan som liten flicka brukade mamma, pappa och jag ta cyklarna till skogen och vi hittade alla möjliga slags svampar. Jag minns en höst när våra svampkunskaper sattes på prov. Vi trodde att det var en viss svamp men vi var inte helt säkra och om man inte är säker när det gäller svamp är det bättre att ta det säkra före det osäkra så vi slängde svampen. Det visade sig senare vara en delikatessvamp.

När jag var litet äldre lärde jag känna G och han lärde mig om andra svampar - trattkantareller, svart och röd trumpetsvamp och säkert ännu fler som jag inte minns nu. De svamparna saknar jag att inte kunna plocka varje höst eftersom de inte växer här.

Även om vi har mycket stora skogsområden där jag bor är dessa skogar inte alls lika lättillgängliga som de svenska. Det finns ingen allemansrätt i USA och man kan absolut inte gå in på privat mark som man kan i Sverige. Och våra skogar är till stor del så kallade National Forests som blir mer och mer begränsade då National Forest Service (som har till uppgift att ta hand om skogarna) verkar ha bestämt sig för att skogarna mer hör till dem och inte folket. Många som bor här är upprörda över detta då skogarna har gett inkomster för många.

Kring skolan finns ett skogsområde som jag har berättat om här på bloggen. Det ägs av skolan och genom skogsområdet går en stig som heter "the Bear Trail". Tidigare var det en mycket tät och fin skog men för ett par år sedan fällde man en hel del träd - dels beroende på att skogar bör hållas efter (brandfaran) och dels beroende på att skolan har en så kallad "Fire Academy" där blivande brandmän tränas ute i skogen.

Idag kom solen fram efter en heldag med regn igår. Jag trodde nästan jag var i Sverige igår eftersom det var så mulet och mörkt. ;) På torsdagarna börjar jag arbeta senare eftersom jag jobbar till klockan 21 så jag passade på att ta en härlig promenad på förmiddagen. Jag gick litet längre än vad jag brukar och kom fram till ett område där man inte röjt ännu. Då kände jag mig mer hemma. :)

Ett träd eller en stor buske hade fallit och låg som plockepinn på marken.

Här växte också ormbunkar. Där man fällt träd har man även röjt marken till viss del vilket känns trist. Ormbunkar är vackra även när de vissnat.

En vacker del av skogen med stora, fina träd. Vi har inga redwoodträd där jag bor men träden är ändå mycket höga.

På vägen tillbaka passerade jag ett spännande träd med en mycket speciell bark.

Och efter allt regn igår lyste berget vitt. Mer snö hade fallit. Det var ett mycket märkligt ljus kring berget idag och ett dis som gjorde att bilden ser suddig ut men så såg det faktiskt ut även när jag var utomhus.

För mig är skogen en helande plats och jag mår bra av att vara ute i skog och mark. Berätta gärna om dina skogsupplevelser.

Lördagar brukar innebära att jag gör mina veckoliga matinköp i Mt Shasta.
Mataffären Ray's och hälsokostaffären Berryvale får besök. Så också idag.

Gångarna i amerikanska mataffärer är mycket breda så man får enkelt plats med två matvarukärror bredvid varandra. Jag var i gången med pappersprodukter när en kvinna närmade sig, log mot mig och sade "hi". Jag svarade litet undrande "hi" och hon sade "I think you work at the college". Ja, svarade jag och sade att jag jobbade i Distance Learning-byggnaden. Jag sade också att jag inte visste vem hon var. Hon påstod att hon sett mig där när hon gått vissa kurser.

Och så tillade hon "you are a beautiful woman so you are easy to remember". Det tog mig ett par sekunder att samla ihop mig och vad skall man säga när en kvinna säger en sådan sak. Det enda jag kom på att säga var "Thank you" och så log jag och gick snabbt därifrån. Litet förundrad och paff var jag efteråt måste jag erkänna.

Amerikanska varukärror är mycket stora. Alldeles för stora för ett enpersonhushåll. Mina matvaror ligger i ett hörn bara på dessa stora kärror. För något år sedan började dock mindre kärror finnas och de är mycket populära. Fler än jag gillar dessa och ser jag en utanför affären tar jag alltid med mig den in eftersom det oftast inte finnas några inne i affären bland de lediga kärrorna. Och här betalar man inte något för kärran utan man bara tar den med sig och ger sig ut i affären.

Den här mindre varianten på varukärra är perfekt.

En dråplig syn utanför Ray's var en man som utan större framgång försökte få in 15-20 ballonger i sin SUV. Jag skulle ha tagit ett foto men jag ville inte genera honom. Tycker det verkar vara riskabelt att köra med ballonger i en bil. Jag fick bilder på näthinnan från Harry Potterfilmerna med den flygande, magiska bilen. ;) Den behövde inga ballonger för att lyfta och visst vore det praktiskt att ha en flygande bil ibland.

Igår kväll regnade det "cats and dogs" i Weed.

Bilden lånad från Wikigallery - "Very Unpleasant Weather or the Old Saying verified Raining Cats Dogs and Pitchforks" oil on Canvas".

Under ungefär 7 timmar vräkte regnet ner. Det var inget försiktigt regn utan ett sådant som gör att dropparna slår upp från gatan. Det var mindre sjöar utanför mitt hus men som tur är sluttar gatan och marken bort från huset så det var ingen fara för översvämning. Hade det varit snö och med tanke på hur mycket det regnade skulle vi troligen haft en halvmeter eller mer av snö idag. Nu låg snögränsen mycket högt. Men berget hade fått mer snö såg jag idag när molnen skingrades på eftermiddagen.

Mt Shasta eller White Mountain på karuk (indianspråk) är fantastiskt vackert när det har snö.

Har haft väldigt mycket på jobbet att göra de senaste dagarna och på kvällarna har energin inte riktigt funnits - då blir bloggen litet lidande. Både egna inlägg och att läsa hos andra.

Har sett att Blogger hittat på något konstigt med verifiering trots att jag inte alls har det på min blogg. Jag själv kan svara på kommentarer utan att behöva skriva in siffror eller bokstäver men jag vet inte om andra kan det. Hur som helst, jag har inte "stängt ner" bloggen med verifiering utan Blogger tycks ha hittat på detta alldeles på egen hand. Väldigt underligt.

Läste precis hos Dagens Nyheter att det är storm i Sverige med kraftiga vindar, regn och snöblandat regn. Och så skrev man att det har uppmätts vindar på 29 km/h. Eftersom vi också har ett par monsteroväder som är på väg in över USAs västkust idag och i morgon var jag tvungen att se vad våra vindar just nu (kring nio på morgonen) redan är i Weed-området. Vi har vindbyar redan på uppemot 50-55 km/h. Och de skriver på väderhemsidan att det kan bli vindbyar på uppemot 110 km/h!!!! Det är orkan i stort sett. Med stora skador som följd. Ingen skriver om detta i amerikanska medier att vi har dessa vindstyrkor och det tycks vara mindre nyheter när det händer på västkusten jämfört med östkusten här i USA. Den amerikanska östkusten tycks vara viktigare på olika sätt än västkusten. Bland annat när det gäller vädret. Kanske beroende på att det bor så många fler där?

Om det kommer att blåsa så mycket som de befarar kommer säkert skador uppstå på hus, träd och kraftledningar här i Weed. Och jag blev faktiskt litet traumatiserad efter det att delar av taket blåste bort på det hus jag tidigare hyrde. Jag bor på helt fel plats eftersom Weed kan få enorma vindar. Har aldrig tyckt om blåst även som liten. Känns oroande på något sätt med starka vindar.
Alla väderprognoser säger "High Wind Warning" för Shasta Valley - där Weed ligger - men man talar specifikt om Weed som det värsta området för vindarna.

Man talar nu om oväder som kommer att "dränka" Kalifornien med regn. Ja, vi behöver regn men om det regnar så intensivt kan det bli mer skador än vad regnet gör nytta. Vissa områden lär inte ha sett de regn som utlovas på flera år. Det är områden längre söderut i Kalifornien.

Det lär vara "ananas expressen" (pineapple express) som är orsaken till stormarna och regnen. Den har sitt ursprung i Hawaii och färdas över Stilla Havet. Vi har haft några sådana under mina år i Weed men de är inte roliga eftersom de oftast har mycket starka vindar och regn som kan leda till översvämningar.

Jag har ingen aning om vad som kommer att hända med huset jag nu hyr eftersom taket även på detta hus har påverkats av tidigare oväder under årens lopp. Jag håller tummarna och vi får se i morgon hur omfattande blåsten och regnen blivit här i Weed. Och om någon har tips och förslag på platser där det inte blåser och där vädret är bra ;) får ni gärna rekommendera. Förra vintern var det högtryck över Kalifornien så då var det lugnt här i Weed.

Ni ser hur det ser ut här på västkusten de närmaste dagarna med enorma mängder med regn - det som ser rött och orange ut.

Bilden utfärdad av NOAA och lånad från NPR: http://www.npr.org/blogs/thetwo-way/2014/12/10/369818173/parched-west-coast-is-forecast-to-receive-a-drenching

Ja, det kan man fråga sig efter de senaste två dygnen här i nordligaste Kalifornien - och utmed hela USAs västkust för den delen - med en "epic storm" som lett till strömavbrott, fallna träd och översvämningar.

De indianstammar som tidigare bodde i Mt Shasta-området finns inte kvar men deras namn och inflytande finns fortfarande. Att utföra regndanser var en del av deras traditioner.
Dessutom finns det en hel del människor i Mt Shasta som fortsätter denna tradition och som under en längre tid har dansat för att få regn.

Hela USAs västkust fick känna på två "pineapple express"-oväder under två dygn. Och jag känner mig litet utmattad efter två nätter när jag inte sovit särskilt bra. Vindar och regn kan vara väldigt högljudda.

Som tur var slog de värsta prognoserna inte in här i Weed med tanke på vindstyrkor. Det var inga orkanstyrkor som uppmättes tack och lov men visst blåste det - mycket och länge - både igår och idag. Utmed kusten uppmättes däremot orkanstyrkor.

Det som var ännu mera påtagligt var regnet. Jag vaknade den gångna natten av att det fullkomligt vräkte ner och det blåste horisontellt ibland på grund av vinden. Mindre sjöar började bildas på marken men som tur är sluttar marken inte in mot huset jag bor i.
Enligt väderhemsidorna fick Mt Shasta - och troligen även Weed - runt 120-130 mm regn på 24 timmar! Det är imponerande siffror tycker jag. Jag var inne på alla väderhemsidor jag känner till och följde det hela under många timmar. Tänk så fantastiskt egentligen att man kan följa via radar och satelliter och få aktuell information hela tiden. En hemsida som jag följde heter WindAlert där olika stationer visar vindstyrkor.

Huset jag hyr står kvar och taket tycks ha klarat sig utan några märkbara skador. Men nog var jag litet nervös när vindarna tog i och det kändes som om taket skulle lyfta ibland. Och med så mycket regn kan det ju säkert även bli läckage ibland.
Staden Dunsmuir söder om Mt Shasta har tydligen fått evakuera vissa delar som ligger nära Sacramentofloden på grund av allt regn. Och det är översvämningar litet överallt vad jag har förstått.

Trots allt regn så säger man att torkan i stora delar av Kalifornien bara fått en liten hjälp. Hos oss är det litet bättre som tur är. Jag läste idag att från den 1 oktober till och med idag har nordligaste Kalifornien (där jag bor) fått lika mycket nederbörd som vi fått under de tidigare 12 månaderna. Nu hoppas jag på fortsatta fronter men kanske litet snällare. :)

Vill också korrigera mitt tidigare inlägg - som en uppmärksam bloggläsare så riktigt påpekade - att vindstyrkan i Sverige inte var 29 km/h utan 29 m/s. Och med omräkningar mellan svenska och amerikanska mått verkar det ha blåst ungefär lika mycket i Weed som i Sverige.

Så här såg berget ut häromdagen innan stormarna drog in. Molnen är tecken på annalkande oväder.

Självklart kunde jag inte ta bilder utomhus så det fick bli genom mina fönster. Så här såg det ut i morse utanför mitt hus.

Den här Luciadagen har varit fylld med musik. Love it.
Och den har ett litet kul datum när man skriver datumet som vi gör i USA med månaden först - 12/13/14.

Lucia - denna fina svenska högtid med ljus och stämning. En dag som vi utlandssvenskar tycks sakna nästan mest av alla svenska högtider och helger. Jag har varit både Lucia och tärna i skolan och på jobbet och det finns minnen och känslor kring den här dagen.

Tack och lov att Luciaprogrammet i svensk TV även kan ses utomlands. Ingen landbegränsning som tur är. Och jag borde nog se till att jag skaffar mig någon slags VPN-tjänst så att jag kan se fler svenska TV-program. Väldigt många är blockerade för oss som bor utomlands och kommer in med till exempel en amerikansk IP-adress.
Som vanligt var det stämningsfullt och vackert och de gamla traditionella sångerna är de jag tycker allra bäst om. Sånger jag själv sjungit och spelat på piano.
http://www.svtplay.se/video/2537994/lucia

Jag har precis kommit hem nu på kvällen från en konsert som skolan anordnade - "Songs of Peace" med flera olika körer. Skolan har en ny musiklärare och han hade verkligen lyckats med många olika slags sånger för körerna. Skolans "vocal jazz ensemble" var fantastiska. Vilka röster och vilken tonsäkerhet. De sjöng bland annat den amerikanska klassikern "Let it Snow! Let it Snow! Let it Snow!"

Jag lyssnar ibland på Sveriges Radios Bjällerklang - julmusik 24/7 under hela december. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3034
Några låtar som spelats och som fastnat hos mig, passar bra tycker jag så här tiden fram till jul.

Länkarna till Grooveshark.com ger mycket bättre ljud än YouTube-videorna men har ju inga bilder så länkar till både och. :)

Dagens bild på Mt Shasta som nu lever upp till sitt namn "White Mountain". Det var mycket länge sedan berget hade så här mycket snö.

Ofta äter jag samma sak känns det som (samma "meny" varje vecka) och i och med att jag numera försöker äta mest ekologisk mat blir det ytterligare litet mera begränsat. Vi har, som bekant, inget stort utbud av mataffärer och de som finns har relativt dyr mat. Men jag kostar på mig eftersom jag mår bättre av den ekologiska maten. Trots att vi har få mataffärer finns det en hel del ekologisk mat här, troligen mycket beroende på att de som bor här - framför allt i Mt Shasta - är relativt hälsomedvetna.

Jag köper för det mesta mitt matbröd och har hittat ett mycket gott dinkelvetebröd som ibland tar slut i hälsokostaffären. I lördags hade det tagit slut så jag fick hitta något annat. I den "vanliga" mataffären Ray's hade de fått in ett helt nytt slags bröd från Tyskland - pumpernickel. Så här säger Wikipedia om pumpernickel - "ett grovt surdegsbröd gjort på grovmalen råg och har sitt ursprung i Westfalen".

Det var skillnad i konsistens på det brödet och mycket annat bröd som säljs här. Kompakt och mycket mättande. Det var länge sedan jag åt den typen bröd men nu har jag en liten limpa i frysen. Brukar alltid frysa in mitt bröd så att det håller sig. Kul också med ekologiskt bröd från Tyskland.

I fredags hade skolan en liten julfest efter jobbet. Det var långt från vad jag skulle kalla julfest med tanke på de julfester jag varit med om i Sverige. Vi brukade alltid gå ut och äta ett julbord på någon restaurang - oftare litet finare typ Operakällaren, Stallmästaregården osv - och efteråt blev det ibland fortsättning någonstans.
Skolans "julfest" var litet tilltugg i en av skolans byggnader med en del av de anställda. Väldigt många var inte där och det kändes litet avslaget. Men jag har ju nära hem så det var okej.

Ett av tilltuggen som serverades hette jicama. Det var något som jag faktiskt tidigare aldrig provat på. Konsistensen var litet som vattenkastanjer och den hade en litet sötaktig, mycket god smak. Jag frågade min kollega D, som också var på julfesten, om han visste var man kunde köpa jicama. Den fanns hos Ray's sade han och mycket riktigt, när jag var där i lördags, hittade jag denna rotsak som kommer från Mexiko. Den kallas också "Mexican yam" eller "Mexican turnip". Tydligen kan den vara litet svår att hitta i Sverige men hos oss finns den alltså.

Enligt MåBra-tidningen är jicama "supermat, supertrendigt, supernyttigt och superbra" ;) så jag antar att det är bra för kroppen. Jag kommer nog att fortsätta att köpa jicama då och då. http://mabra.com/lista-har-ar-den-nya-supermaten/

Det lär komma litet mer regn och kanske snö denna veckan. Kallt är det också - bara några få plusgrader. Så är det uppe i bergen i Kalifornien. Tror att ingen har något emot vätan i år.

Julafton kom tidigt i år eftersom tomten dök upp med välsmakande julklappar redan igår. :)

Tidigt på morgonen trotsade min chef N snålblåsten och regnet mellan skolbyggnaderna och överraskade med ett fat som var fyllt med choklad och två enorma päron från Harry and David (ett känt företag här i USA som säljer "fruit and food gifts"). Inte nog med det, hon hade också tänkt på att lägga med litet svenskt - servetter och ett julkort med svensk text.

Tidigare i höstas besökte N staden Lindsborg i Kansas där det finns många affärer som säljer svenskt och skandinaviskt. Lindsborg är även känd som "Little Sweden" och byggdes upp till stor del av svenska immigranter. Redan 1869 kom värmlänningar med pastorn Olof Olsson i spetsen. Idag lär runt 30% av befolkningen i Lindsborg ha svensk härkomst. Stadens hemsida säger till och med "Välkommen to Lindsborg, KS".
Min elektriska adventsljusstake köpte jag via nätet från Hemslojd.com som ligger i Lindsborg. De har många fina saker i sin nätbutik.

Efter jobbet knackade en av lärarna på hos mig innan hon skulle ha sin "final" i byggnaden där jag jobbar - det är "finals week" med slutprov innan höstterminen tar slut. Hon och jag pratar ofta privata saker när hon kommer till Weed för sina videokonferenskurser, som jag och min kollega supportar, och varje år brukar hon ha någon trevlig julklapp. Likaså i år.
Jag fick faktiskt två julklappar - en välsmakande och en väldoftande.

Den välsmakande var en så kallad "Marzipanstollen" som är en tysk specialitet kring julen. Så här säger Wikipedia "Stollen is a fruit cake containing dried fruit and often marzipan and covered with sugar, powdered sugar or icing sugar." Jag har aldrig ätit denna typen kaka/längd tidigare men den kommer absolut att avnjutas. Mycket mäktig och större delen av längden lades in i frysen eftersom jag insåg att den får avätas i mindre portioner. Intressant med dessa tyska bröd och kakor som dyker upp helt plötsligt.

Den väldoftande var ett litet rosmarin"träd" som står i en kruka. Först trodde jag att jag skulle få känning av mina allergier eftersom det doftade mycket intensivt men av någon anledning tycks doften inte spridas direkt inomhus. Jag kan till exempel tyvärr inte ha julhyacinter eftersom de doftar alldeles för starkt.
Rosmarin"trädet" lär inte vara alldeles lättskött så vi får se hur jag klarar av att sköta om det. Får njuta av det nu i alla fall. Vet inte om man till och med kan använda "bladen" som krydda. Har någon erfarenhet av dessa små "träd"?

Jag antar att jag varit snäll eftersom tomten kom med så fina julklappar. ;)

Det är 9 år sedan jag flyttade från Hawaii. Jag flyttade själv därifrån tillbaka till Mt Shasta-området eftersom Michael och jag hade bestämt att vi skulle leva på olika håll. Vi var fortfarande gifta och goda vänner men vi hade insett att det inte fungerade så bra att bo tillsammans. Min flytt gick i augusti 2005 och bara ett par månader senare flyttade Michael till Oregon.

Vi tillbringade bara en jul på Hawaii och det var onekligen en litet annorlunda jul med palmer och tropisk grönska.
Julgranarna utanför Walmart i Hilo såg något malplacerade ut. Men man firar jul också i tropiska områden så självklart skall det finnas julgranar även där. Julpyntet fanns också i överflöd i affärerna men själva julstämningen ville inte riktigt infinna sig.

Det hus Michael och jag hyrde var väldigt litet så det fanns absolut inte någon plats för varken julgran eller julpynt. Och att julpynta när det är +25 och samma väder som det var under sommaren kändes inte riktigt motiverat. Eftersom Hawaii ligger norr om ekvatorn har man samma "årstider" som norra halvklotet har. Det är bara det att det alltid är sommar. :) Jag skall villigt erkänna att jag föredrar årstider. Att alltid ha samma väder och samma temperatur 12 månader om året var inget för mig.

Jag har visat den här bilden tidigare - det var vår "gata" där vi bodde. Så här såg det ut året runt. Bildkvaliteten är inte den bästa då jag scannat ett papersfoto.

Michael lyssnade ofta på radio och när vi satte på radion på annandag jul fick vi höra nyheterna om den enorma tsunamin i Indonesien. Först fattade vi inte hur stor jordbävningen och tsunamin var men snabbt stod det klart att väldigt många människor, inklusive svenskar, hade omkommit. Det kändes lika ofattbart som när Estonia sjönk.

För flera år sedan visades ett dokumentärprogram i TV om jordbävningen och vad som egentligen skedde på havsbottnen. Eftersom jag hade lärt mig en del geologi när jag var elev här i USA var det intressant att se vad som faktiskt hänt. Havsbottnen hade helt enkelt "brutits itu" och det blev en förskjutning vertikalt av de tektoniska plattorna. Man har tydligen uppmätt en nivåskillnad på 40 meter på havsbottnen efter jordbävningen 2004. Det är dessa enorma förskjutningar som ger upphov till tsunamin. Ute till havs ser tsunamin inte så stor ut men när den kommer in mot land blir det ofta stor förödelse.

För inte så länge sedan såg jag en film som heter "The Impossible" som baseras på upplevelserna av en amerikansk familj under och efter tsunamin. Jag tyckte den var klart sevärd.

Minnen från Hawaii kom också den senaste veckan när man berättade att lavaflödet kommit ännu närmare den lilla staden Pahoa där vi brukade handla och gå till posten. Ett köpcentrum ligger tydligen i riskzonen för lavan och man har stängt affärer och en bensinstation både för gott och kanske litet mera tillfälligt. När jag såg bilder på mataffären "Malama Market" kom både tankar och känslor tillbaka. Där handlade vi många gånger när vi bodde strax utanför Pahoa.

http://www.usatoday.com/story/news/nation/2014/12/18/voices-volcano-hawaii/20460247/

I och med idag är höstterminens slutprov avklarade och jag jobbar ytterligare några dagar innan jullovet startar.

Olika åsikter i kommentarsfältet

Jämngamla kändisar

Smör - ja tack!

El Niño och La Niña - pojken och flickan

Julgranen

Solskenshistoria

Bilbesiktning - inte direkt

Att känna tacksamhet

Sverige - USAs nästa stat? ;)

Gillar't

Första advent och julkalendrar

Är du vegetarian?

Skogen - en helande plats

Komplimang i mataffären - eller?

Storm och orkanbyar

Hjälper regndanser?

Lucia med musik - 12/13/14

Pumpernickel och jicama

Välsmakande julklappar

Julminnen från Hawaii