Jag lever fortfarande även om det kanske inte verkar så här på bloggen. Det blir sakta bättre med axeln men det tycks ta sin tid. Fortfarande har jag inte den vanliga styrkan i höger arm och jag får vara försiktig med olika rörelser. Men jag har ingen värk (det var bara de första 2 dagarna) och jag fortsätter att ta olika preparat. Jag minns hur lång tid fotledsstukningen tog - förhoppningsvis tar den här “stukningen“ inte lika lång tid. Men när man är litet äldre tycks läkningsprocessen ta sin tid.
Förra veckan började jag jobba igen efter veckan jag var tvungen att vara borta från skolan. Eftersom mitt jobb innebär att sitta framför en dator var de 7 timmar jag var på jobbet fullt tillräckliga och jag insåg att datortiden hemma fick bli begränsad.
Som jag skrev i det förra inlägget jobbar jag fortfarande tillfälligt tills vidare inom skolan och avdelningen för distansundervisning. Men min chef (som snart går i pension) har sett till att jag från och med i måndags har en annan titel och att jag tjänar mer. Hon och jag hade ett möte för ett par dagar sedan och det verkar som om jag kommer att göra i stort sett det jag tidigare gjort (som jag aldrig fått ekonomisk kompensation för) men att det även kan bli en del nya arbetsuppgifter.
Fortfarande gäller att jag inte har någon ersättning för sjukdagar, helger och ingen semester. Så egentligen kan jag inte vara borta av någon anledning utan att förlora mycket pengar. Inte alls någon idealisk situation och det är tuffa villkor när man inte har en fast anställning. Den här axelskadan kom verkligen olämpligt eftersom jag fortfarande får ligga mycket lågt med tid på datorn så att skadan kan läka.
Jag har funderat mycket på (och tidigare gjort en hel del “reserach“ via datorn) var i USA det skulle kunna finnas möjligheter att finna en “ny plats“. Eftersom jag inte har direkta kontakter är det inte alldeles enkelt. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig just nu i västra Montana och den staten är något jag funderat på. Han kommer att vara där under en längre period och det skall bli intressant att höra vad han tycker. En av mina mostrar bodde faktiskt i Montana under många år - hon “vann“ ett green card - men hon gick bort för ett bra tag sedan så jag kan inte åka och hälsa på henne.
Montana är en mycket stor stat med få invånare och det tilltalar mig. Den västra delen lär vara den vackraste. Eftersom jag inte kan gå i pension redan gäller det också att hitta någon form av försörjning. Men det känns också som en begränsning att “behöva“ ha en inkomst innan jag gör något annat. Kanske det är dags att “kasta sig ut“ i något okänt och våga göra det utan att ha en inkomst. Ibland måste man göra sådana saker även om det känns läskigt och osäkert. Synd bara att dollarkursen gentemot svenska kronan är så dålig nu eftersom jag “förlorar“ mycket på att föra över pengar till USA. Men med tanke på all oro som vi ser i hela världen kanske det är dags att inte bry sig om sådana saker utan “hoppa“ och se var man landar.
Fortfarande får jag ta det litet lugnt vid datorn så det blir nog inte inlägg lika ofta som tidigare under en period. Men jag har inte slutat att blogga. :)
Här är några smakprov från Montana.
Förra veckan började jag jobba igen efter veckan jag var tvungen att vara borta från skolan. Eftersom mitt jobb innebär att sitta framför en dator var de 7 timmar jag var på jobbet fullt tillräckliga och jag insåg att datortiden hemma fick bli begränsad.
Som jag skrev i det förra inlägget jobbar jag fortfarande tillfälligt tills vidare inom skolan och avdelningen för distansundervisning. Men min chef (som snart går i pension) har sett till att jag från och med i måndags har en annan titel och att jag tjänar mer. Hon och jag hade ett möte för ett par dagar sedan och det verkar som om jag kommer att göra i stort sett det jag tidigare gjort (som jag aldrig fått ekonomisk kompensation för) men att det även kan bli en del nya arbetsuppgifter.
Fortfarande gäller att jag inte har någon ersättning för sjukdagar, helger och ingen semester. Så egentligen kan jag inte vara borta av någon anledning utan att förlora mycket pengar. Inte alls någon idealisk situation och det är tuffa villkor när man inte har en fast anställning. Den här axelskadan kom verkligen olämpligt eftersom jag fortfarande får ligga mycket lågt med tid på datorn så att skadan kan läka.
Jag har funderat mycket på (och tidigare gjort en hel del “reserach“ via datorn) var i USA det skulle kunna finnas möjligheter att finna en “ny plats“. Eftersom jag inte har direkta kontakter är det inte alldeles enkelt. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig just nu i västra Montana och den staten är något jag funderat på. Han kommer att vara där under en längre period och det skall bli intressant att höra vad han tycker. En av mina mostrar bodde faktiskt i Montana under många år - hon “vann“ ett green card - men hon gick bort för ett bra tag sedan så jag kan inte åka och hälsa på henne.
Montana är en mycket stor stat med få invånare och det tilltalar mig. Den västra delen lär vara den vackraste. Eftersom jag inte kan gå i pension redan gäller det också att hitta någon form av försörjning. Men det känns också som en begränsning att “behöva“ ha en inkomst innan jag gör något annat. Kanske det är dags att “kasta sig ut“ i något okänt och våga göra det utan att ha en inkomst. Ibland måste man göra sådana saker även om det känns läskigt och osäkert. Synd bara att dollarkursen gentemot svenska kronan är så dålig nu eftersom jag “förlorar“ mycket på att föra över pengar till USA. Men med tanke på all oro som vi ser i hela världen kanske det är dags att inte bry sig om sådana saker utan “hoppa“ och se var man landar.
Fortfarande får jag ta det litet lugnt vid datorn så det blir nog inte inlägg lika ofta som tidigare under en period. Men jag har inte slutat att blogga. :)
Här är några smakprov från Montana.
