Att bo i USA

Jag inser nu varför jag gav mig själv några veckor innan jag reser iväg - det är mycket att förbereda och ordna när man skall vara borta en längre tid.

Eftersom jag har bestämt mig för att ha kvar lägenheten under i alla fall en period kommer jag att ha kvar min amerikanska adress här i Weed. Självklart har jag inte råd att ha betala hyra under en längre tid men det kändes litet väl övermäktigt att ge upp både jobb och bostad innan jag ens vet exakt hur allt kommer att utkristalliseras framöver.

Numera får jag inte mycket post men litet kommer i alla fall till min gatuadress och den postbox som jag också har. USPS (USAs postverk) kan inte eftersända post utomlands så det är tur att det finns andra alternativ.

För några år sedan när jag funderade på att eventuellt flytta till Sverige (det var när min mamma började bli dålig) tog jag reda på mycket som nu kommer till användning.
Bland annat hittade jag så kallade "mail forwarding" företag som, mot en avgift, kan skicka posten utomlands.
US Global Mailär ett av dessa och ligger i Texas och de kan skicka posten i stort sett vart som helst i världen. De verkar ha bra "betyg" och igår skapade jag ett konto hos dem.

För att kunna få ett konto måste man också fylla i en blankett som USPS har och som ger US Global Mail (och andra liknande företag) rätten att hantera posten å mina vägnar. Blanketten skall inte bara fyllas i utan den skall även bli "notarized" (heter Notarius Publicus i Sverige), vilket innebär att en person som har rätten att attestera min namnteckning skriver under och stämplar med en officiell stämpel. Jag skulle också ta med mig två former av ID som skulle kontrolleras och tas med på blanketten - jag tog med mig mitt amerikanska pass och körkort.

Så nu har jag inte bara mina adresser i Weed utan även en adress i Texas. :) En Lone Star State adress. ;) Det är så staten Texas också kallas - The Lone Star State.

Hettan har slagit till i Weed igen. Litet drygt +30 visade min termometer idag på eftermiddagen. Samtidigt läser jag om rekordmängder med regn i Hallsbergstrakten i Sverige där man åkt båt på gatorna. Och i Japan har man på vissa håll fått en halvmeter regn på ca 24 timmar och mer än 100,000 människor har fått order att evakuera. http://www.weather.com/storms/typhoon/news/tropical-storm-etau-japan-flooding-landslides. Extrema väderförhållanden tycks vara vardagsmat numera.

I USA kallas vanlig post ofta för "snail mail". Det är bara att hoppas att posten till Sverige inte är riktigt så långsam.

Bilden lånad från nätet.

Alldeles nyligen fick svenska CSN (Centrala Studiestödsnämnden) rätt att bötfälla en svensk i Kalifornien på grund av obetalda lån, Det var en rättegång i San Diego som gav det här domslutet. Det var heller ingen dålig skuld som nu CSN kommer att kunna driva in - 1,5 miljoner svenska kronor. http://www.dn.se/ekonomi/csn-smitare-doms-att-betala-15-miljoner/

Jag blev glad när jag såg det här eftersom det inte finns någon som helst anledning att utlandssvenskar skall kunna smita undan svenska skulder. En del utlandssvenskar tycks resonera som så att bara för att de inte bor i Sverige behöver de inte bry sig om svenska regler. Tyvärr verkar detta också gälla en hel del regler som har med beskattning att göra. Har sett mycket konstiga och nonchalanta kommentarer i en FB-grupp jag är med i. Svenskar som tror att de står över svensk och amerikansk lagstiftning.

Den här domen kommer mest troligt att ge CSN rätten att kunna driva in studieskulder för svenskar som bor i utlandet och är historisk. Globalt finns det många tusen personer som är skyldiga CSN runt 2,3 miljarder.

Jag drog på mig en CSN-skuld när jag var elev inom skolan och jag betalade den minsta årliga summan jag var ålagd att betala. Det gjorde jag under många år men när jag fick arvet efter mamma kunde jag betala av hela skulden vilket var otroligt skönt.

I dagsläget har jag faktiskt inga skulder alls vilket är guld värt. Om jag betalar något med kreditkort betalar jag alltid av hela summan. Och jag har inga lån.
Tyvärr tycks svenska folket var rätt så ordentligt skuldsatt idag. Man ligger på sjätte plats i världen över de länder där befolkningen har mest skulder i förhållande till disponibel inkomst. 173% skulder av disponibel inkomst är genomsnittet i Sverige. I Stockholm är det 413%! Man blir litet mörkrädd att se sådana siffror tycker jag. http://www.svd.se/svenska-hushall-bland-varldens-mest-skuldsatta

En stor bov tycks vara den låga räntan och mycket små amorteringskrav på bolånen. Om jag har förstått det hela behöver man inte amortera på äldre lån men på nya. Stämmer det? För mig låter det absurt att inte behöva amortera om det nu är så. Lån jag hade på min bostadsrätt skulle amorteras och mina föräldrar amorterade på sina bolån. Inte konstigt om folks skulder skjuter i höjden.

Numera råder ju minusränta i Sverige - man undrar när bankerna kommer att ta betalt för pengar man har på ett konto - och tydligen tror en del personer (jag instämmer med dessa) att det kommer en krasch. Både i Sverige och i USA. Vi såg vad som hände 2008 i USA och hur hela världsekonomin påverkades. Att ha stora skulder är aldrig bra och det skall bli intressant att se hur det hela går i Sverige. http://www.dn.se/ekonomi/minusrantan-baddar-for-ny-svensk-finanskris/

Ibland känner jag mig som den underbare komikern Robert Gustafsson och jag har troligen skrivit alldeles för frispråkigt för det politiskt korrekta Sverige. ;)

Idag sticker röken i näsan igen och Mt Shasta har svepts in ett rökdis.
I morgon den 15 september är det exakt ett år sedan storbranden i Weed. Branden som förstörde stora delar av denna lilla stad, tvingade människor att springande lämna sina hem och för alltid förändrade staden. Jag skrev om branden här och här.

En del hus har byggts upp igen men många bor fortfarande i hyrda bostäder eller till och med har lämnat det här området. Bilderna av förstörelsen finns fastetsade i mitt minne och nu när jag ser liknande bilder från en annan mycket stor brand i Kalifornien kommer tankar och känslor upp till ytan. http://news.yahoo.com/northern-california-wildfire-kills-1-destroys-400-homes-073349436.html#

I lördags startade en brand, Valley Fire, som brinner i närheten av "the wine country" en bit norr om staden Santa Rosa. Den spreds explosionsartat från ingenting till att nu vara ungefär lika stor som staden Sacramento, Kaliforniens huvudstad. Människor fick hals över huvud evakuera sina hem, mellan 400-500 hus har brunnit ner till grunden och brandmän talar om att de aldrig varit med om något liknande. Ytterligare en stor brand startade i förra veckan, Butte Fire, och den har också växt helt otroligt och är större än Valley Fire. Den hotar mer än 6000 hus och andra byggnader. Sammanlagt är runt 23,000 människor på flykt undan dessa bränder.

Förra veckan och den gångna helgen hade Kalifornien en ordentlig värmebölja och låg luftfuktighet. På grund av torkan kan bränder, under dessa omständigheter, spridas mycket snabbt.
Kaliforniens guvernör, Jerry Brown, har återigen utlyst "state of emergency" för de områden som nu har drabbats.

Om vintern inte för med sig nederbörd tror jag att vi kan börja se klimatflyktingar från Kalifornien. Jag vet vad som pågår i Europa och alla flyktingar men Kaliforniens situation kan säkert också leda till att människor tvingas lämna staten eftersom det inte kommer att gå att bo här.
Jag ser att Dagens Nyheter har en kortare artikel om detta. Just nu verkar man mest fokusera på andra nyheter i Sverige. http://www.dn.se/nyheter/varlden/jattebrander-i-usa-tvingar-manniskor-pa-flykt/

Här är en video som visar hur en familj flydde från Valley Fire genom eldinfernot.

Från att ha varit riktigt varmt den gångna helgen blev det helt plötsligt höst här i Weed. Dock inte långvarigt eftersom det lär bli varmt igen till helgen.
Det hade utlovats en del regn men det blev inte mycket av det här i Weed i alla fall. Tydligen regnade det mer på andra platser i nordligaste Kalifornien och södra Oregon. Jag såg regnstänk på fönsterrutorna igår, det blåste och det var nog inte mer än +12-13. Skönt med ett annat slags väder efter så många månader med hetta och sol.

I tisdags passade det därför bra att göra en utflykt till staden Yreka. Walmart fick ett litet besök men i första hand åkte jag till Yreka för att bege mig till Siskiyou Opportunity Center och för att träffa en före detta arbetskollega.

Siskiyou Opportunity Center finns både i Mt Shasta och Yreka och ger arbetstillfällen för personer med olika slags handikapp. Man erbjuder dessutom tjänster som återvinning och även hjälp att förstöra dokument. Jag har ingen dokumentförstörare hemma och hade fyra stora papperskassar med dokument som jag ville få förstörda. Mot en mycket liten avgift togs mina kassar emot och nu behöver jag inte tänka på detta mer.

Sedan blev det lunch med M (hon arbetar för videokonferens/distansundervisningavdelningen i Yreka) på ett mycket trevligt ställe. Nature's Kitchen har hälosam mat och verkar vara riktigt populärt. M och jag åt en mycket god svampsoppa med vildris. Den här restaurangen kan rekommenderas om någon kommer motorvägen I-5 eftersom det är nära till motorvägen.

Igår höll jag mig mest hemma och tog reda på en hel del information via nätet som jag behöver framöver. Bäst att passa på så länge som jag har enkel tillgång till en dator. Jag tar självklart med mig datorn men det blir ju aldrig på samma sätt med uppkoppling och tillgänglighet som hemma.

Idag skall jag träffa en vän som jag faktiskt inte träffat på ca 7 år. Vi tappade kontakten med varandra men återupptog den under sommaren. Hon och hennes man bor på samma gata där Michael och jag bodde.

Uppdatering beträffande Valley Fire - en handikappad kvinna omkom tragiskt nog i branden och många hundra byggnader (bostäder och andra byggnader) har förstörts. Sammanlagt har fem personer omkommit i de största bränderna. Jag tror dock att det kom en del regn där bränderna härjar så att brandmännen fick litet hjälp.

En tsunamivarning utfärdades igår för hela USAs västkust och Hawaii efter en mycket stor jordbävning i Chile. Den var på 8.3 och de har haft många, många efterskalv.

Berget syntes inte igår. Får se om det tittar fram idag.

Jag tog en kortare promenad och det var både basker, scarf och skinnjacka som gällde. :)

Eftersom jag är mycket sparsam med uppvärmningen hemma (har inte satt på någon värme ännu) tog jag fram mina vintertofflor igår. Acorns tofflor är varma och sköna.

Och i badrummet var det dags att använda min lilla "space heater". Det finns inga element i mitt badrum - tror att jag aldrig sett några element där jag bott i det här området eller i Oregon.

Vissa har sina föräldrar i livet länge. Andra blir "föräldralösa" tidigt och jag hör till den gruppen. Men när jag läser olika artiklar om hur äldre har det i Sverige idag är jag faktiskt tacksam att mina föräldrar inte behöver uppleva hur det är nu i välfärdslandet Sverige.

Inom EU räknar man att en person lever i fattigdom om den bara har 60% av landets genomsnittliga disponibla inkomst. I Sverige är det strax under 11,000 kronor i månaden. För 2014 var prognosen att en kvarts miljon (alltså 225,000) svenska pensionärer lever i fattigdom. Jag brukar inte svära på bloggen men blir rent ut sagt förbannad när jag ser sådana siffror. Och den här gruppen människor lär ha fördubblats sedan 2006.

Hur kan man behandla äldre personer på det här sättet i Sverige? Enligt den här artikeln har bland annat pensioner sänkts och grundnivån har inte ökat på samma sätt som lönerna. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fattigpensionarer-en-vaxande-grupp
Gruppen med fattiga pensionärer består av både svenskar som levt och arbetat i landet och alltså betalat in till pensionssystemet men också av nyanlända personer som inte hunnit arbeta tillräckligt länge. Frågan kvarstår dock - hur har det blivit så här? Och varför reagerar inte fler inför detta i dagens Sverige?

När min mamma hade hemtjänst under ca ett år förstod jag hur dåligt denna tjänst egentligen fungerar. De som arbetar inom hemtjänsten hinner inte med och den tid de har med varje "kund"är inte på långa vägar tillräcklig. Min mamma fick hjälp men det var inte kvalitet på hjälpen. Och hon var ledsen över att de som kom inte hade tid att stanna längre. Jag hade allvarliga funderingar på att flytta tillbaka till Sverige för att kunna hjälpa min mamma och hade hon fortsatt att behöva hjälp hade jag nog gjort det. Nu blev tiden med hemtjänst relativt kort - litet drygt ett år - och jag kan bara säga att jag är mycket tacksam att hon inte behöver bli "utsatt" för denna undermåliga tjänst.

Nu har man tydligen planer på att göra hemtjänsten ännu dyrare och det kommer givetvis att slå mot de som redan har det svårt ekonomiskt. Regeringen vill höja taket i maxtaxan för hemtjänsten. http://www.news55.se/artiklar/ett-hart-slag-mot-de-aldre/

När jag läser om hur hemtjänsten fungerar och hur det är för de äldre blir jag ledsen och arg. Har man inte mer respekt för de äldre i Sverige? Självklart gör man så gott man kan inom hemtjänsten men här krävs det mer "uppifrån" för att det skall bli ordentliga förändringar. http://www.news55.se/artiklar/hemtjansten-gar-pa-kryckor/

Politikerna måste göra även de äldre till en prioritering och jag hoppas att man börjar se dessa personer som lika viktiga som alla nyanlända som nu kommer till Sverige! Jag vet faktiskt inte om jag vill bli äldre i Sverige.

"To end an a happier note" :) - i torsdags var det fika med vännen som jag hade tappat kontakt med. Vi var på ett fik i Mt Shasta - Seven Suns - och det var riktigt trevligt. Jag tog några bilder utanför caféet innan C dök upp.

Och igår hade Mt Shasta ett tunt lager snö allra högst upp efter de senaste dagarna med litet kyligare väder. Igår kväll var jag utbjuden av en av lärarna som undervisar mycket inom distansundervisningsavdelningen till Mt Shasta Resort. En "resort" med "cottages" till uthyrning, restaurang och golbana. Det var riktigt trevligt och vi njöt av god mat.

Avresan till Sverige närmar sig med stormsteg. I nästa vecka bär det av och det är fortfarande mycket att förbereda och ordna med. Eftersom jag kommer att stanna borta en längre tid känns den här resan mycket "större"än någon av de resor jag gjort till Sverige under mina 18 år i USA. Flyttar gör jag ju inte nu utan det här är en resa för att ta tag i olika saker i Sverige och för att känna efter hur jag upplever mitt gamla hemland. Jag ser, som jag skrivit om tidigare, Sverige inte alls genom några rosenfärgade glasögon.

Reser jag "hem" till Sverige när jag nu åker? Nej, det kan jag inte påstå. Jag reser till Sverige men inte känns Sverige som "hemma". När min mamma gick bort sommaren 2013 kändes Sverige ännu mindre som hemma. Tidigare när jag har åkt jag ju alltid kunnat bo i antingen min egen lägenhet i Kärrdal eller hos min mamma. Nu blir det inte så utan jag kommer att bo hos snälla vänner som "förbarmar sig"över mig. :)
Hemma är USA numera och det är där jag har mina få tillhörigheter. Igår var jag hemma hos min fd chef på middag och jag lämnade en nyckel till lägenheten jag hyr (som jag alltså kommer att ha kvar i alla fall några få månader) och ett par krukväxter. Jag kommer alltså tillbaka till Weed eftersom jag absolut inte kunde fatta några så stora beslut som att permanent flytta någon annanstans i det här skedet.

Det tog mig många, många år att känna mig hemma i USA. Minns på ett ungefär när den känslan började infinna sig och det var ungefär 10 år efter det att jag först kom hit 1997. Det är kanske ovanligt lång tid för att anpassa sig men av någon anledning var jag "seg".

Som jag skrivit om tidigare på bloggen befinner man sig oftast i ett "ingemansland" när man väl lämnat sitt hemland där man vuxit upp och kanske bott många år. Och det är nog sällsynt att man känner sig helt hemma i det nya landet. Kommer man som liten är nog chanserna rätt stora att man tar till sig kulturen, människorna, landet osv på ett annat sätt än om man är vuxen. Jag var 35 när jag kom till USA så hade ju hela min uppväxt, delar av mitt yrkesliv osv i Sverige.

Jag kommer säkert att förundras, förvånas och undra över saker i Sverige och kommer absolut att känna mig osäker på hur saker och ting numera fungerar.

Ni som bor utomlands - känner ni att ni reser "hem" till Sverige när ni åker dit?

Igår kväll var jag alltså hembjuden till min fd chef. Hon och hennes familj bor på gångavstånd här i Weed. Jag bjöds på en trevlig middag och en mycket god efterrätt som hennes son tillagat. Han är utbildad kock och hade lagat en chokladtårta med aprikosfyllning och till det var det vispad grädde. Mmmmm. :)
Dessutom fick jag en vacker almanacka för 2016 med foton av Mt Shasta.

Och jag fick även en liten prydnadssak med Kaliforniens blomma - California poppy.

Baksidan är minst lika intressant som framsidan tycker jag.

Har fått litet undringar hur jag tänker kring bloggen och jag kommer absolut att fortsätta blogga. Kommer inte ens att ändra bloggens namn eftersom den här resan till Sverige inte är en flytt i nuläget.

Jag kommer att ta med mig min dator men det blir givetvis inte riktigt på samma sätt med internetuppkoppling som hemma i Weed där jag har en snabb, fast uppkoppling hela tiden. Nu blir det mobilt surfande som jag hoppas kommer att fungera. Jag har fortfarande kvar mitt mobila surfmodem - som en snäll bloggläsare lät mig låna när jag var i Sverige 2013 och som jag sedan fick köpa av henne - och jag hoppas att detta fortfarande går att använda med ny laddning av tid givetvis.

Det jag har tänkt att prova på dessutom är att starta upp en ny blogg på engelska så att de jag känner här i USA kan följa om de vill. Och jag vill gärna skriva på engelska eftersom jag kommer att vara omgiven av svenska i tal och skrift vilket jag absolut inte är van vid. Men då svenskar tycks älska engelska och engelskan finns överallt i det svenska samhället kanske det inte blir så stor skillnad. ;)

Den här bloggen kommer säkert att få litet mer fokus på Sverige (av naturliga skäl) och jag kan tänka mig att det kommer att bli intressanta upplevelser och erfarenheter som finns anledning att skriva om. Framför allt hur det är att komma som utlandssvensk till dagens Sverige.
Den nya bloggen kommer att handla en del om att "våga hoppa" och även den kommer att belysa hur jag upplever Sverige efter så många år i USA.

Skillnader mellan USA och Sverige kommer säkert att bli ett rätt ofta förekommande tema. Jag såg den här videon idag hos Facebook och skall erkänna att jag skrattade högt. Här där jag bor öppnar man snabbt fler kassor så fort köerna blir litet längre. Min erfarenhet av mataffärer i Stockholmsområdet är dock mer i linje med videon. Förhoppningsvis blir jag inte fullt lika otålig - men man vet aldrig. ;)

När folk segar i kön-Gilla Swedish humor för mer roligt!
Posted by Swedish humor on Tuesday, September 22, 2015

Det har inte hänt på 30 år men nu är det dags för en fullmåne som också blir en supermåne och en blodmåne.

Beroende på var man bor inträffar detta under det närmaste dygnet. Både i Sverige och USA lär man kan kunna se "himlaspelet" om det inte är molnigt förstås.

Månen ser ut som en fullmåne redan nu i natt men den blir ännu större kommande kväll och natt och kallas då för en supermåne - det är när den ligger närmast Jorden i sin bana runt oss.
Jag har sett ett par supermånar och månen blir verkligen märkbart större.

Blodmånen är en månförmörkelse som gör att månen ser rödaktig ut. För något år sedan kunde man se en månförmörkelse här i Weed och det var intressant att se hur månens utseende förändrades under ett par timmar. Den blev rödbrun och såg helt annorlunda ut jämfört med hur den vanligtvis ser ut.

Här i Weed är det lätt att se stjärnor och andra himlakroppar eftersom det finns få gatlampor och det är en liten stad. Ute i Lake Shastina kunde man se Vintergatan eftersom det är ännu mörkare där. Det var imponerande att se tycker jag.
Jag minns fortfarande ett par vänner som kom på besök till Enebyberg från Los Angeles och deras kommentarer att man faktiskt kunde se stjärnor. Staden Los Angeles lyser upp himlen och man kan inte alls se stjärnor särskilt bra där.

Tydligen börjar månförmörkelsen rätt tidigt här på USAs västkust (litet efter 19) så jag vet inte hur bra man kan se den. De på USAs östkust kan se den mycket bättre än vad vi kan.

Nästa tillfälle att vara med om en samtidig supermåne och blodmåne kommer 2033 så det är bäst att passa på att titta upp på himlen. :)

Eftersom vi precis hade höstdagjämningen (23 september) kallas den här fullmånen "Harvest Moon". Det märks verkligen nu att det blir allt mörkare både på morgonen och kvällen. Trots att det egentligen är höst fortsätter sommarvärmen i Weed. Idag var det runt +25-26. Jag har tittat på prognosen inför min avresa på tisdag och det är helt klart höst i Sverige medan sommarvärmen tycks fortsätta i Kalifornien.

När jag var ute på en promenad nyligen såg jag att det tycks vara färre rönnbär i år än vad det brukar vara. Förr i tiden stämde det ofta att det blev en kall vinter om det fanns många rönnbär och att det blev en varmare vinter om det fanns färre bär. Vi har haft många rönnbär de senaste 2 höstarna och det har varit relativt varmt ändå under vintern. Dessa gamla talesätt tycks inte stämma nuförtiden.

Nu är jag på plats i Sverige. Resan – eller expedtionen - gick bra trots en viss försening i Medford på flygplatsen. Har aldrig sett så många personer som fick transporteras i rullstol av ett flygplan. Inte konstigt att de var försenade. Resten av flighterna gick bra och jag var glad när jag hade kommit till Köpenhamn efter en 10 timmar lång flight från San Francisco. Jag inser nu varför jag inte åkte till Sverige förra sommaren. Det är mycket långt.

Jag kom till Åkersberga i förrgår och sov helt okej. Känner faktiskt inte av någon jetlag alls egentligen. Min kropp tycks numera inte bry sig om tidsomställningen. Väldigt praktiskt. :)

Har hunnit med en del idag och igår och bland annat handlade jag mat vilket var intressant. Det finns en stor ICA-affär i Åkersberga centrum och jag tillbringade en hel del tid med att kolla in vilken mat som fanns. Uppenbarligen satsar man otroligt mycket på mjölkprodukter – vanlig mjölk, filmjölk och yogurt. Jag fattade inte riktigt skillnaden mellan alla sorter skall erkännas. Tycker att Ray’s i Mt Shasta har mycket att välja på men de tycks ligga i lä.

Eftersom jag inte handlat särskilt mycket i Sverige under de 18 år som jag bott i USA är jag onekligen litet bortkommen. Jag såg att folk gick omkring med scannrar och scannade in koder. Detta var helt nytt för mig och jag var tvungen att fråga killen i kassan som upplyste mig om att man nu kan scanna in maten och behöver inte gå genom kassan. Har någon sett detta i USA?

Sedan bjöd jag nog på dagens skratt i ICA. De gånger jag handlat de senaste åren har jag bara använt korgarna som finns. Idag behövde jag ha en mindre varukärra och min vän I hade gett mig en liten mojäng som man tydligen kunde använda i stället för ett mynt. Det skall tilläggas att när jag handlade för 18 år sedan kunde man bara ta en vagn utan att behöva bry sig om mynt och mojänger. Likadant är det fortfarande i Weed och Mt Shasta – vagnarna är “fria”. Det gick bra att ta ut vagnen men sedan fick jag problem när jag skulle lämna den – jag hade inte fattat hur man fick ut plastmojängen. Låter säkert hellöjligt men jag är som en turist numera.

Ett riktigt surkart till dam sade “kommer du att bli klar någon gång?” Hon kunde inte hjälpa till utan blev bara irriterad. Jag bad om ursäkt och sade att jag inte bodde i Sverige och inte visste riktigt vad jag skulle göra. Som tur var kom det en trevlig kvinna som var hjälpsam – mer som folk är där jag bor. Nåväl, nu vet jag vad jag skall göra. :) Språket kan jag i alla fall. ;)

Tog en promenad på eftermiddagen och njöt av den fina, svenska skogen. Insåg att jag kan promenera var jag vill till skillnad från USA. :)

Idag var jag inne i stan och köpte min första svenska mobiltelefon! Får gå in på det mer under nästa inlägg.

Början av skogsstigen.

Helt plötsligt såg det ut som om det kommit snö men det måste vara rester från någon produktion som troligen finns där. Såg en större byggnad där snön fanns.

Nyponbuskar.

Höstlöv.

Vackert grön och lummig natur.

Har nu skrivit ett par inlägg på den nya bloggen på engelska och om någon vill läsa är adressen: Dare to Jump: http://take-that-leap-of-faith.blogspot.com/
Vissa bilder och texter kommer att likna varandra på bloggarna.
Har lagt till den också i högerspalten på den här bloggen.

Skall försöka skriva inläggen på Att bo i USA-bloggen med de svenska bokstäverna men mina svar på olika kommentarer får bli utan å, ä och ö eftersom jag inte har med mig mitt separata keyboard till Sverige och det tar litet väl lång tid att skriva med de svenska bokstäverna. Ja, jag vet att man kan ladda ner ett svenskt tangentbord till datorn men jag minns inte ens hur det svenska tangentbordet ser ut efter alla år i USA. :) “So bear with me” som man säger i USA, dvs var snälla och ha överseende med detta just nu.

Idag var jag hos den här svenska myndigheten.

Antar att de allra flesta kan gissa vad jag gjorde. Jo, jag ansökte om svenskt pass. Som boende i USA är det faktiskt “enklare” och billigare att göra det i Sverige. De enda alternativen som finns i jättelandet USA (alltså en hel kontinent) är att antingen åka till Washington DC på USAs östkust eller att försöka hitta en tid via den mobila passtationen som besöker olika storstäder i USA. Och det är mycket dyrare att ansöka om pass i USA än vad det är att ansöka om pass i Sverige. I Sverige kostar ett nytt pass 350 kronor och i USA kostar det a 1500 kronor.
Passpolisen i Täby Centrum fick ett besök och där hade jag bokat besök i förväg. I Stockholmsområdet måste man boka besök I förväg när man ansöker om pass. Det var nytt för mig – för fem år sedan behövdes inte det. Jag fick visa mitt svenska pass och även mitt “Naturalization Certificate” som visar att jag blev amerikansk medborgare efter 2001 (det år då Sverige godkände dubbelt medborgarskap) samt mitt amerikanska pass. Det togs foton, fingeravtryck och alla dokument gicks igenom noggrant. Efter 3-5 dagar skall jag kunna hämta passet.

Huset där jag bor nu. Svenska lägenhetshus är litet annorlunda än husen i Weed. :) Min vän I har en balkong och har flera blommor som fortfarande blommar fint. Idag var det dock riktigt kyligt i luften och basker och handskar passade bra.

Ja, det kan man undra när man ansöker om svenskt pass numera som utlandsboende.

Jag ansökte som bekant om ett nytt svenskt pass och dagen efter det att jag besökt Täbys polisstation fick jag ett email att jag inte fått en blankett att fylla i som jag borde ha fått. Den handlar om att man skulle pröva mitt svenska medborgarskap.
Det var en mycket ingående blankett där jag skulle redogöra för mig själv med olika uppgifter men även mina föräldrars information skulle med som deras exakta födelseorter och datum för giftermål. Precis sådant som man har i minnet. ;) Jag hade tagit med mig ovanligt många dokument eftersom jag hade på känn att jag kanske skulle behöva använda dem så jag kunde fylla i blanketten med hjälp av dessa.
En av frågorna var mycket konstig tycker jag. Den handlade om att kvinnor skulle uppge om de var eller hade varit gifta med en utländsk man. Ingen fråga om att en man eventuellt skulle ha gift sig med en utländsk kvinna.

http://www.swedenabroad.com/ImageVaultFiles/id_3427/cf_347/Uppgifter-f-r-pr-vning-av-svenskt-medborgarskap.PDF

Eftersom jag har svårt att skriva ut papper just nu fick jag ringa och ta reda på om jag skulle kunna komma tillbaka till polisstationen och fylla i blanketten utan att ha bokat tid. Jo, det skulle gå sa jag fick göra ett extra besök hos Täbypolisen. Kvinnan som hjälpte mig gick igenom blanketten och jag frågade henne om varför jag behövde fylla i en blankett som skulle pröva mitt svenska medborgarskap. Hon var mycket kryptisk och sade att man kan förlora sitt svenska medborgarskap under vissa förhållanden och att alla utlandsboenden var tvungna att fylla i den. Men inga detaljer om hur det skulle gå till att förlora medborgarskapet.
Jag frågade henne rent ut om även jag skulle kunna förlora mitt medborgarskap och hon sade "ja, det skulle du kunna". Att säga A men inte B är inte okej tycker jag så jag kommer försöka att gå till botten med detta framöver. Det kändes litet obehagligt och nästan hotfullt faktiskt att en person som inte visste något om min unika situation ens uttalade sig på ett sådant sätt.

Sverige godkände inte dubbelt medborgarskap fram till 2001 så alla som blev medborgare i ett annat land innan dess förlorade sitt svenska medborgarskap men jag fick ju mitt amerikanska medborgarskap först 2011.

Jag skrev ett inlägg om det hela i en stor Facebookgrupp jag är med i (för svenskar som antingen bor i USA eller är på väg hit) och fick massor med kommentarer. Alla tycktes ha olika erfarenheter av att söka pass i Sverige som utlandsboende och ingen enhetlig hantering tycks råda hos Polisen vilket ju är mycket märkligt. En del hade fyllt i blanketten jag fick fylla i medan andra inte hade behövt göra det.

Hur som helst så har jag nu ett pass som gäller till 2020 vilket känns skönt. Synd att Sverige inte har tioåriga pass såsom USA har.

Tack till uppmärksamma bloggläsare som såg att länken till den engelska bloggen inte fungerade. Har korrigerat detta nu.
Och jag hoppas att jag framöver skall ha litet mer tid att besöka mina favoritbloggar vilket jag inte riktigt haft hittills. Dessutom måste jag ju ha kontantkort för min internetuppkoppling och då finns det ju vissa begränsningar ifråga om tid och pengar. Hemma i Weed har jag en obegränsad uppkoppling. Jag har inte glömt er. :)

I morgon skall jag gora något trevligare än att söka pass eller försöka öppna ett svenskt bankkonto som en "US Person" (det kommer mer om detta i ett annat inlägg) eftersom jag skall hälsa på en av mina fyra kusiner. Hon bor i Stockholmsområdet så det blir en trevlig utflykt.

Jag har märkt att jag inte är van att resa så långt som jag nu gör i Stockholmsområdet. Och jag saknar min bil ibland. :) Igår åkte jag söder om stan för att hälsa på en av mina fyra kusiner och det tog sin tid med Roslagsbanan och tunnelbanan.

Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet (två systrar) och två bor i Skåne (en bror och syster). Det var min yngsta kusin som jag hälsade på igår. Hon är fyra år yngre än mig och numera spelar den åldersskillnaden givetvis ingen roll. Så var det dock inte när jag var yngre. Då tyckte jag och systern C (vi är lika gamla) att A var väldigt liten och inte så rolig att leka med. Igår kom faktiskt C också dit utan att jag visste om det i förväg så vi hade en riktigt trevlig lunch. Jag stannade längre och jag och A kunde umgås på egen hand några timmar.

Vi är tre kusiner som är födda samma år och den enda killen bland kusinerna är ett år yngre och så “lilla“ A som är fyra år yngre.

De är min närmaste släkt numera efter det att mina föräldrar och Michael gått bort. Det finns dessutom en moster i Skåne och en “halv“moster i Småland.
Min mamma och jag brukade åka till Småland då och då och besökte min mormor och morfar och då brukade vi även hälsa på A och C med föräldrar. Min pappa hade inga syskon och det har givetvis bidragit till en liten släkt.

Även om man är släkt behöver det ju inte innebära att man har saker och ting gemensamt. Jag har mer gemensamt med A och C jämfört med kusinerna i Skåne och det är bara så det är. Vänner väljer man på ett annat sätt.

A och C träffade jag för två år sedan när min mamma gick bort och nu kommer vi kanske att hinna ses ytterligare en gång. Mina kusiner i Skåne har jag nog inte träffat på ca 25 år - mycket beroende på att jag bott i USA och eventuella träffar har skett när jag inte varit i Sverige.

Hur ser ni som läser på det här med släkt och hur mycket eller litet man umgås? Har ni en stor eller liten släkt?

A har en liten söt lägenhet (som jag av någon märklig anledning inte besökt tidigare) alldeles bredvid Globen. Ingen dålig utsikt!

Jag fattar inte vart dagarna tar vägen eftersom jag inte tycks skriva så mycket på bloggen som jag vill. Dessutom märker jag att en begränsad mängd data/pengar som jag har med mitt kontantkort inte fungerar lika bra som min fasta uppkoppling i Weed. Men, men det får gå. Har även skrivit ett nytt inlägg på den engelska bloggen idag.

Den gångna veckan har jag köpt tåg- och bussbiljetter inför nästa vecka. Då skall jag till Värmland och Dalarna vilket blir trevligt. Får berätta mer om det framöver.
Dessutom har jag haft en mycket trevlig träff med en annan svensk USA-bloggerska som är i Stockholm just nu (vi hade aldrig träffats tidigare) och jag åkte till min amerikanska vän söder om Stockholm igår. Nu till helgen skall jag hjälpa min vän I (som jag bor hos) att flytta. Hon flyttar från en lägenhet i Åkersberga Centrum till Roslags Kulla-området (fortfarande inom samma kommun). Det blir helt klart längre att åka om man skall till någon affär men jag kommer ju att vara mer på resande fot framöver. Jag skall ju inte sitta här i Stockholmsområdet hela tiden eftersom jag vill se mer av andra delar av Sverige.

På den engelska bloggen berättade jag om att jag fick mitt nya pass och jag berättade även om hur det kan vara att försöka öppna ett bankkonto när man är en så kallad US Person vilket jag är. En US Person är en person som är skattskyldig i USA - green card och medborgare.

Som trogna läsare säkert minns har jag berättat om FATCA-reglerna som USA påtvingade övriga världen förra året. Sverige skrev in FATCA i svensk lag i februari 2015. Detta regelverk innebär att svenska finansiella institut som banker, pensionsföretag osv måste rapportera till Skatteverket i Sverige (som sedan rapporterar i sin tur till USAs skatteverk) konton som innehas av US Persons och där beloppet överstiger en viss summa. Svenska - och även andra banker i utlandet - tycker inte om det här vilket givetvis är förståeligt eftersom det skapar en mycket större administration. Jag tycker USA har gjort ett otroligt övertramp genom att egentligen tvinga världen att anta dessa regler. Men USA hotade med 30% skatt på alla transaktioner mellan USA och det andra landet om avtalet inte skrevs under.

Jag var rätt påläst och visste att det kunde bli litet struligt att öppna ett annat konto (har med arvet från min mamma att göra) och det var det till att börja med. Jag hade ringt runt i vintras och fått en känsla för hur bankerna såg på det här och jag kontaktade den bank som verkat mest positiv.
En kvinna på lokalkontoret i Åkersberga gick med på att träffa mig och jag gick även in på en annan banks kontor här i Åkersberga. Där fick jag ett minst sagt svalt mottagande.

Ett par dagar senare ringde den första kontakten tillbaka och sade i princip att de inte ville ha mig som kund trots att hon visste hur mycket jag ville sätta in på kontot. Jaha, tänkte jag det var det jag misstänkte.

Eftersom jag visste att de inte kunde neka mig ett vanligt sparkonto ringde jag till Svenska Bankföreningen och fick bekräftat att jag var korrekt och kvinnan jag pratade mig uppmanade mig att gå högre upp. Jag ringde till bankens huvudkontor och fick prata med en mycket trevlig assistent till regionchefen. Hon blev bestört när hon hörde vad som hänt och inom en halvtimme hade jag ett möte ordnat till dagen därpå. Jag åkte in till Stockholm och träffade ett par trevliga och tillmötesgående personer och kontot öppnades utan problem.

Så här har det alltså blivit och det spelar ingen roll att jag är svensk medborgare också. Så länge jag är en US Person kommer jag att bli behandlad litet styvmoderligt tror jag. Ni som gärna vill till USA - tänk på det här. Och man måste vara påläst och veta tillräckligt för att kunna prata för sin sak.
Det finns en organisation som heter ACA - American Citizens Abroad som jobbar för att FATCA skall behandla amerikaner utomlands annorlunda. Det finns alltså människor som bor i andra länder och inte kan ha bankkonton för sitt vardagliga liv. Om ACA lyckas vet jag inte men kan ju hoppas att en förändring kommer.

Vädret i Stockholm har hittills varit riktigt fint med mycket sol och runt +10-12. I Weed har det tydligen varit riktigt varmt med mellan +25-30 vilket jag inte minns att det brukar var i oktober. Häromdagen åkte I och jag till Näsuddens naturreservat och njöt av får, vatten, båtar och solsken. Man kan som vanligt klicka på bilderna så att de blir större men på den engelska bloggen är de större utan klickning eftersom layouten är annorlunda på den bloggen.

I morgon bär det av till Värmland och besök hos ett par som hittade till min blogg för några år sedan. Bloggvärlden är rätt fantastisk tycker jag eftersom man kan lära känna människor som man aldrig skulle ha stött på annars.

Jag åker buss till Karlstad och blir hämtad där. Sedan stannar jag några dagar innan jag åker vidare till Dalarna och min kompis M. Henne har jag hälsat på några gånger sedan hon flyttade till Dalarna men det känns alltid rofyllt tycker jag att komma dit. M och jag bodde faktiskt grannar (husen bredvid varandra) i Kärrdal i Sollentuna.

Eftersom jag aldrig skaffade körkort i Sverige (behövdes egentligen aldrig eftersom jag bodde i Stockholmsområdet) känns det bättre att åka buss än att ge mig ut i en hyrbil. Jag kan inte alla svenska trafikmärken- och regler och skulle nog bli litet av en trafikfara ute på vägarna. ;) Mellan Karlstad och Hedemora blir det tåg och sedan buss tillbaka till Stockholm.

Skall bli trevligt att nu lämna Stockholm som känns alldeles för stort och stressigt. Tycker inte om att trängas med människor i till exempel tunnelbanan.

Något som slagit mig är att de bilar som man ser på vägarna - i alla fall i Stockholmsområdet - är större än vad de var för några år sedan. Det är faktiskt en rätt stor skillnad som jag har märkt. Har till och med sett några få pickup trucks och kände mig genast mer hemma. ;) Den här bilen stod parkerad inte så långt från Åkersberga Centrum när jag hade kommit till Sverige. Ni som bor i Sverige, har ni också märkt att man tycks köpa större bilar numera?

Att vara ute på resa och besöka vänner ger inte riktigt tid till att skriva på bloggen som jag skulle vilja. Dessutom är mitt mobila surfande inte alls lika stabilt som i Stockholmsområdet. Signalen tycks komma och gå.

Jag åkte till Värmland förra tisdagen med buss. Slutstationen för mig var Karlstad men bussen fortsatte ända till Oslo. Där blev jag hämtad av S och K och de närmaste dagarna tillbringades i ett av deras hus ett antal mil norr om Karlstad. Tyvärr blev det inget riktigt fotoväder eftersom det var mulet och regnade till och från större delen av tiden. Den där berömda solen i Karlstad dök upp först när jag åkte därifrån i fredags då det var soligt och riktigt varmt.
Men trots molnen och regnet åkte vi runt till några olika platser så att jag kunde få se litet mer av just de delarna av Värmland.
Tack S och K för er gästfrihet och välkomnande.

På fredagen tog jag tåget från Karlstad till Hedemora via Borlänge. Tåget från Karlstad såg ut att vara från 60- eller 70-talet och jag förflyttades till min barndom då jag och mina föräldrar åkte tåg rätt ofta. Om jag har förstått det hela rätt är tågen rätt opålitliga nuförtiden vilket de inte var när jag var liten. På avgångs- och ankomsttavlorna i Karlstad var det tåg som var både inställda och försenade. Som tur var gick mitt tåg i tid. Även i Borlänge, där det var tågbyte, var tåget bara några minuter försenat.
I Hedemora blev jag hämtad av min goda vän M som jag inte träffat på 2 år. Vi bodde i grannhusen i Kärrdal i Sollentuna under flera år.

M bor i Stjärnsund som är ett litet samhälle där jag varit flera gånger men det är trevligt att komma dit igen. Vi var ute på en biltur i lördags till bland annat Säter som var en fin liten stad. Idag var jag på “studiebesök“ tillsammans med M på hennes arbetsplats i Sandviken.

Fortfarande är vädret överlag riktigt bra. Löpsedlarna skrev idag om den fina, svenska hösten. Eftersom det just nu pågår älgjakt har jag inte varit ute och försökt hitta svamp och i Stockholmsområdet har det nog varit för torrt den senaste tiden för att svampen skall trivas. Och jag som hade hoppats på att kunna plocka trattkantareller.

När jag satt och väntade på bussen förra tisdagen på Cityterminalen i Stockholm satt en litet äldre kvinna bredvid mig. Vi började prata med varandra och hon var lika pratglad och öppen som de allra flesta är i USA. Det var en trevlig stund när vi satt och väntade på bussen. Hennes ena dotter bodde i USA så det blev en bra inkörsport. ;)

Bilderna är tagna från ett café som vi besökte igår (där M bor).

När jag var i Stockholm i augusti 2013 blev jag överraskad och litet tagen på sängen över alla tiggare som satt på gatorna. Det var en ny gatubild som jag inte hade sett tidigare. Visst hade det funnits tiggare men inte alls på det sättet.

Jag hade läst om alla som nu sitter utanför mataffärer och på andra håll i vårt avlånga land innan jag kom till Sverige men visste givetvis inte hur det var. Nu har jag sett dem och det är många som kommit till Sverige på bara ett par år. Och de liknar alla varandra på något sätt - de hejar på de som passerar och har handskrivna skyltar som talar om hur många barn de har. De allra flesta passerar och det blir nog en naturlig reaktion efter ett tag.
Det sägs att de som kommer från till exempel Rumänien har det sämre ställt där än vad de har i Sverige. Jag vet inte exakt hur det är i Rumänien men att sitta på gatorna när det är kallt och kanske både regnar och snöar kan väl ändå inte vara bra det heller.

I Sverige är det tydligen lagligt att tigga vilket det inte är i en hel del andra länder och det är en orsak till att dessa människor kommer hit. I USA är det olagligt att vara hemlös i vissa områden och man kan bli bötfälld. Vi har inte särskilt många tiggare i nordligaste Kalifornien och de allra flesta står vid av- eller påfarterna till motorvägen I-5. De har också handskrivna skyltar och de allra flesta passerar även där.

Det har alltid funnits tiggare men i USA har det blivit väldigt många fler de senaste 10 åren. Eftersom allt fler amerikaner lever “paycheck to paycheck“, det vill säga de har inga besparingar alls, är det inte mycket som behövs för att de skall få det kärvt. I USA är det ungefär 50 miljoner människor som inte kan köpa mat om de inte får “food stamps“. I Sverige söker många också hjälp med bidrag till mat och liknande.

Häromdagen skrev man om ett stort läger i Malmö för romer och att lägret utgjorde en hälsofara, bland annat beroende på att människor hade börjat göra upp eldar. Politikerna hade beslutat att riva lägret och de som bodde där visste väl inte riktigt vad de skulle göra.

De svenska politikerna tycks stå handfallna, vilket de tycks göra rätt ofta numera, och ingen verkar veta vad man skall göra. Självklart vore det bättre om de som kommer till Sverige och tigger hade bättre förhållanden i sina hemländer så att de kunde stanna. Frågan är hur bra de har det i Sverige. Vad tycker ni som läser om tiggarnas situation i Sverige?

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sanningen-om-tiggarna-ar-komplicerad
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-migranter-protesterar-utanfor-stadshuset/

Jag är nu tillbaka i Åkersbergaområdet igen efter min resa och har litet bättre uppkoppling till omvärlden. :) Avslutar med några bilder från den fina sjön Grycken som samhället Stjärnsund ligger vid.

Tänk vilken höst det är i Stockholm i år! Igår sken solen från en klarblå himmel och det var runt +12-13. Svamparna lyser med sin frånvaro tyvärr, men det är härligt att ha fint väder.

Ekologisk mat har växt explosionsartat i USA de senaste åren och producenterna har svårt att hinna tillgodose det växande behovet. Det känns som en mycket positiv utveckling att allt fler människor inser att den “vanliga“ maten inte är särskilt bra.
Mängden ekologisk mat i Sverige har också växt mycket sedan jag var här för två år sedan. När jag tittar på hyllorna hos ICA, Coop och Hemköp finns det allt mer vilket jag verkligen gillar. Sverige har inte riktigt hunnit ikapp USA men det kanske blir. Något jag märker dock är att ekologiskt kött inte alls finns i samma utsträckning i Sverige som i USA. Nu har jag ju ingen lokal bondgård jag kan köpa via utan får gå till vanliga mataffärer så de som har en lokal bondgård kan säkert hitta mer ekologiskt kött än vad jag har gjort.

Eftersom hälsokostaffärer i USA oftast har mycket mat jämfört med liknande affärer i Sverige blir det kanske ett litet annat utbud men de vanliga mataffärerna i Sverige har relativt mycket också tycker jag. Ekologiskt bröd finns det inte alls lika mycket av som det gör i USA och det saknar jag.

Mat är något som man vänjer sig vid beroende på var man bor och i början av mina USA-år saknade jag en hel del mat som jag var van vid från Sverige. Numera saknar jag en del av det jag brukar äta i USA de gånger när jag är i Sverige.

Det känns självklart för mig att försöka äta så mycket ekologiskt som jag kan med tanke på hur maten tillverkas och hur “vanlig“ djurhållning går till. I USA måste man verkligen vara informerad om vad som finns i maten och vad alla tillsatser egentligen är. Stor del av maten är dålig och innehåller många tillsatser. När jag läser innehållsförteckningarna i Sverige finns mycket konstigt också i mat som inte är ekologisk. Och det där lösgodiset som står tonvis vid utgångarna är inte bättre. Lösgodis kan jag lätt vara utan. :)

Jag har nog skrivit om den här filmen tidigare men den är värd att puffa för igen. Food Inc är en otroligt bra film som berättar om djur- och mathållningen i USA. Starka scener finns men den är värd att se.

Här är ett axplock av ekologiska varor hos ICA i Åkersberga.

När man kommer till Sverige blir det att ställa om tänkandet litet eftersom vi har kg i Sverige och lbs (pounds) i USA. Ett kg motsvarar litet drygt 2 pounds. Eftersom man säljer frukt och grönsaker i kg och pounds gäller det att inte ta fel på hur mycket det kostar och väger. Jag har jämfört på kul hur mycket maten tycks kosta här i Sverige jämfört med Weed och Mt Shasta och det är faktiskt ingen större skillnad. En del är till och med billigare i Sverige.
Kalifornien har dyr mat men om man kommer till vissa andra stater kan det vara ordentligt billigare. Så ni som frågar mig via email vad maten kostar i USA får det svar ni får, det vill säga att det inte är möjligt att svara på eftersom maten skiljer i pris mellan alla stater och städer.

Pounds är rätt enkelt att räkna om till kilo. Värre är det med vissa andra måttenheter. Självklart mäter man all slags vikt i pounds i USA - också människors vikt. Jag brukar säga att vet man inte var flygplanet har landat är det bara att se på hur människor ser ut - de extra kilona (eller pounds) är ofta många hos stora delar av den amerikanska befolkningen.

Jag har gått upp en del i vikt sedan jag kom till USA men det kan delvis bero på att jag är 18 år äldre. Numera äter jag så bra och relativt fettsnål mat att det inte borde innebära någon egentlig viktökning och jag har gått ner i vikt de senaste åren. Utan att banta och mest troligen beroende på att jag väljer min mat noga. Jag tror att mat med färre tillsatser också märks på ens vikt.
Något jag dock märkt är att jag alltid går ner i vikt i Sverige när jag kommer hit även under kortare perioder. För mig är det litet av ett mysterium eftersom jag äter i stort sett samma saker både i USA och i Sverige. Samma sak har hänt nu under de 5 veckor jag varit i Sverige. Byxorna är märkbart större och jag ser att vikten har minskat. Jag börjar tro att det är något annat än maten. Exakt vad det är vet jag nog inte men jag har mina teorier. Inga vetenskapliga teorier och tills vidare håller jag dessa för mig själv. :)

Har ni som levt i eller besökt USA märkt samma sak? Eller är det bara jag som har denna litet underliga upplevelse?

Nu är jag hos en god vän söder om Stockholm under några dagar. Det är en amerikansk kvinna som kom till Sverige strax innan jag åkte till USA. Vi brukar säga att vi bytte plats. ;) Hon och hennes fästman bor i ett stort, mysigt hus alldeles vid ett naturreservat. Litet speciellt faktiskt. De har en våg och jag har vägt mig vilket jag inte gjort på länge. Jag har faktiskt inte ägt en våg på många år.

Idealet verkar oftast vara att man skall vara riktigt smal men det är verkligen inte bra. Jag var väldigt smal som ung och behövde äta ofta för att inte gå ner i vikt. Jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Och när jag blev rätt allvarligt sjuk i 20-årsåldern var det inte lätt eftersom jag blev mycket mager. Nej, det är bäst att ha några extra kilon.

Kanske man skulle börja med magdans för att hålla vikten. :)

Regnet strilade ner i morse och det har inte blivit riktigt ljust idag känns det som. Det märks verkligen att det är november och att dagarna blir allt kortare.

Min vän I som jag bor mest hos åkte i tisdags på en längre utlandsresa för att hälsa på sin son i Australien. Hon kommer tillbaka samma dag som jag åker tillbaka till USA och det blir om ungefär en månad. Så nu bor jag själv i hennes lägenhet och jag skall villigt erkänna att det faktiskt är rätt skönt att kunna vara själv. Jag har bott själv så många år nu att jag inte är van vid att ha någon annan person omkring mig hela tiden. Sedan jag kom har jag bott hos andra och egentligen inte haft eget utrymme vilket blir litet jobbigt i längden.

Självklart är jag mycket tacksam för alla som låter mig bo hos sig men nu blir det alltså några veckor med “eget boende“. Samtidigt tar jag givetvis hand om lägenheten och ser till den. Jag är nu en “house sitter“ - eller på svenska en hussittare. Jag har skrivit om detta på bloggen och att man i USA har ett helt annat utbud av möjligheter att “house sit“ än vad Sverige har. Fortfarande är det nog rätt ovanligt tror jag att man i Sverige tar in främmande personer som tar hand om en bostad när ägaren/ägarna är bortresta.
http://bo-i-usa.blogspot.se/2014/02/house-sitting-som-livsstil.html

Nu gör jag det alltså för en god vän med principen är ju densamma. Man tar hand om post, vattnar blommor, städar och tar hand om bostaden. Jag kommer nog inte att vara här hela tiden eftersom jag fortfarande planerar att åka ut i landet återigen.
Planerna fick skjutas på framtiden litet grand eftersom jag tyvärr har blivit tvungen att besöka min tandläkare ett par gånger och har ytterligare ett besök på måndag i nästa vecka. Jag vill väldigt gärna gå till min svenska tandläkare eftersom han vet precis hur mina tänder är och då jag har ett litet annorlunda problem med mer förslitning än normalt fattar inte alla varför tänderna är som de är. Eftersom jag inte hade gått på mycket länge var det mer att göra än vad jag hade trott och det kommer att bli rätt dyrt men givetvis måste jag ta den kostnaden och ta hand om tänderna.

Idag lär jag fylla år och Facebook påminde om det alldeles nyss. Trevligt i alla fall med hälsningar från vänner både i Sverige och USA via Facebook. :) Jag har inga planer på något speciellt utan har firat dagen i tysthet. Har inte varit i Sverige på min födelsedag sedan 2003 när jag hälsade på min mamma som precis hade flyttat från Enebyberg till Täby.

Tur att min tandläkare har litet mer ordning och reda hos sig än vad Mr Bean får uppleva. ;)

Idag hade jag mitt sista (och tredje!) besök hos tandläkaren. Det var tandstenen som ställde till det men idag sade tandläkaren (som jag gått till under många, många år) att det såg riktigt bra ut och att tandköttet var mycket friskare. Nu skall jag göra en del efterforskning för att se vad jag själv kan göra för att hålla det hela i shack. Jag förespråkar “självhjälp“ och har gjort det under många år. Sedan skall man givetvis gå till tandläkare och läkare när det behövs - vilket jag nu gjorde. Och fick betala mycket pengar. Tandläkare är inte billiga - varken i Sverige eller i USA.

Min tandläkare finns på Lidingö och från det område där jag nu befinner mig (ca 2 mil norr om Åkersberga) är det en mindre expedition att ta sig till honom. Dessutom är det ett stort hopp mellan bussarna från 10- till 12-tiden vilket innebär att jag måste åka mycket tidigare än vad jag skulle behöva. Jag åkte “hemifrån“ vid 9.30-tiden och var tillbaka runt 17-tiden! Det är ju helt sanslöst att tillbringa hela dagen med att mest åka buss, tåg och tunnelbana.

När jag bodde i Sverige hade jag aldrig något körkort och det gick bra att åka kollektivt eftersom jag bodde i Stockholmsområdet. Men visst har jag tillbringat många timmar på bussar, tunnelbana och tåg. Idag åkte jag med en buss till Åkersberga station, tog Roslagsbanan (som nu äntligen tack och lov går till Östra station igen efter reparationer), byte där till tunnelbanan till Östermalmstorg, och där var det nytt byte till Ropsten med tunnelbanan. Väl vid Ropsten var sista sträckan med Lidingöbanan - som också är igång igen efter 2 år av reparationer och upprustning. Expedition är ett passande ord. :)

Stockholm har en fantastisk kollektivtrafik även om jag vet att pendeltågen ofta har problem. Men bussar och tunnelbana brukar fungera riktigt bra. Eftersom jag åker så mycket medan jag är här har jag ett 30-dagarskort vilket är mycket smidigt. Det är inte billigt men så enkelt och bra eftersom det gäller inom alla zoner för kollektivtrafiken.

Varför jag aldrig tog något körkort vet jag inte riktigt. Vi hade ingen tradition att ha bil eftersom mina föräldrar aldrig hade någon. Min pappa lärde sig att köra i lumpen och han och min mamma gjorde ett par spännande resor med bil ute i Europa som unga. Det var bara pappa som hade körkort och hur han vågade köra i Europa efter att bara ha kört på kaserngården förstår jag inte.

När jag kom till USA var det givetvis nödvändigt att ha ett körkort, framför allt då Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Mitt första år var inte roligt eftersom jag blev väldigt isolerad. Jag kunde inte ta körkort som turist. Varför det har blivit så väldigt svårt och komplicerat att ta körkort i Sverige förstår jag inte. Onödigt svårt verkar det vara. I Kalifornien (och i de flesta stater i USA) är det väldigt enkelt egentligen att ta körkort. Jag tog några körlektioner i Edsberg i Sollentuna innan jag skulle ta körkortet i USA och när jag berättade för körläraren om detta skrattade han. :) I Kalifornien är det ett häfte man skall läsa och när jag gjorde teoriprovet hade jag en fråga för mycket fel och kunde gör om provet med en gång och fick alla rätt. Min uppkörning var också mycket enkel. Fickparkering har jag aldrig ens lärt mig. Och framför allt är det mycket, mycket billigare i USA att få ett körkort jämfört med Sverige.

Nu skall det bli kallare har jag läst. Från och med fredag denna vecka talas det till och med om snöbyar i Stockholmstrakten. I Weed lär det ha snöat redan.
Jag trodde inte att det skulle bli så milt som det har varit egentligen ända sedan jag kom till Sverige så jag har inte kunnat använda vinterkläderna som jag tog med mig. Nu kommer de väl till pass. Har full utrustning så kommer inte att frysa. :)

Jag gillar Sheldons koncept i the Big Bang Theory när det inte går särskilt bra att köra via en simulator - “I am transcending the situation and am too evolved for driving“. ;)

Att få sin post utomlands

Att vara skuldfri

Ett år sedan storbranden - Kalifornien brinner

Höstkänsla

Hur har det blivit så här?

Reser jag "hem" till Sverige?

Kommer jag att fortsätta blogga?

Sällsynt himlaspel

Första dagarna i Sverige

Nya, engelska bloggen & passansökan

Är jag verkligen svensk medborgare?

Att ha en liten släkt

Jag lyckades öppna ett bankkonto

Resor och större bilar

Från Värmland till Dalarna

Hej, hej!

Ekologisk mat

Det här med vikt

Dags att hussitta

Kollektivtrafik, körkort och vinterkläder