Att bo i USA

Dagens Nyheter har en del litet småroliga frågetävlingar - eller "quiz" som man numera tydligen kallar dessa i Sverige ;) - och i helgen hade de 20 frågor om USAs delstater. Givetvis var jag tvungen att testa mina kunskaper och som tur var hade jag alla rätt.

Som bekant har USA 50 delstater och en hel del i östra USA är litet småknepiga tycker jag eftersom en del är relativt små och det kan vara svårt att komma ihåg i vilken "ordning" de kommer på kartan. Staterna i västra USA är oftast mycket större och lättare att minnas.

Här är länken till frågorna: http://www.dn.se/resor/fragesport/usa-quiz-kan-du-placera-delstaten-pa-kartan/
Eftersom jag både bott i och besökt flera av staterna som nämns var det roligt att tänka tillbaka på när jag var där och upplevelser jag haft. Har ni som läser några speciella upplevelser från USAs stater?

Här kommer en lista på de jag besökt eller bott i.

Arizona - jag besökte staden Quartzsite i sydvästra Arizona vintern 2007 när jag hälsade på min vän R (han som bor i sin RV).

Colorado - flygplatsen i Denver kanske inte räknas som ett besök även om min pappa och jag satt där i många timmar sommaren 1986 under ett oväder när vi trodde att vi aldrig skulle komma iväg.

Nevada - Michael och jag gifte oss i Reno i augusti 2002. Ett par casinos fick också besök ;) även om vi inte vann i vanlig ordning.

New Mexico - min pappa och jag besökte Santa Fe när vi hälsade på en god vän sommaren 1986. Santa Fe är värd ett besök eftersom den har mycket speciella hus - kallas Adobe houses.

Kalifornien - den frågan var inte särskilt svår ;)) - jag besökte dock Kalifornien flera gånger innan jag bosatte mig här - somrarna 1985, 1986 och 1992.

Idaho - det var där Michael gick bort på sjukhuset i Boise i februari 2007 - ett besök som jag kunde ha varit utan.

Illinois - Chicagos flygplats - kanske inte räknas heller även om jag passerat genom denna flygplats otaliga gånger under mina resor till och från USA.

North Carolina - Michael och jag besökte den staten sommaren 2002 när vi funderade på att ev. flytta dit. Staden Ashville var en favorit som vi tyckte mycket om.

South Carolina - Michael och jag gjorde en avstickare dit när vi besökte North Carolina sommaren 2002.

Florida - jag besökte Miami och The Keys 2003 när jag hälsade på en god vän som bor i Miami.

Hawaii - där Michael och jag bodde från 2004-2005.

New York - där staden New York City ligger. En stor och bullrig stad med en mycket intensiv energi som min pappa och jag besökte 1986.

Den enda staten som inte nämndes (vad jag minns) och som jag besökt och bott i är Oregon. Staten som ligger bara ca 45 minuter från Weed. Jag har besökt den otaliga gånger för att handla i Ashland och Medford och jag och Michael bodde i nordöstra Oregon, i staden Union. Han bodde där under knappt ett år och jag bodde där bara 4 månader sammanlagt. Dessutom har jag besökt Portland och Woodburn för att hälsa på goda vänner.

Sedan har jag även besökt Washington D.C (District of Columbia). som inte är en stat utan en plats där alla regeringsbyggnader ligger. Detta är också USAs huvudstad som väl alla känner till.

Som sagt, vissa stater är lättare att minnas än andra. Skulle någon ge mig en blank karta med USAs alla stater vet jag inte hur jag skulle klara mig. Kanske bli lika frustrerad som i "Friends" när de spelar Chandlers "Dumb States Game." ;)

Medan jag äter min frukost brukar jag titta en liten stund på väderprognosen för norra Kalifornien och södra Oregon. Vi har inga lokala TV-stationer i Siskiyou County utan det är staden Medford i södra Oregon som får stå till tjänst med det. Självklart är fokus på södra Oregon men vi Siskiyou County brukar få "vara med på ett hörn" också.

När de lokala sändningarna var avklarade råkade jag se delar av ett inslag på en av de nationella TV-kanalerna som fick mig att börja undra om det var ett första aprilskämt.
Tydligen har det kommit rapporter om att kvinnor inte fått komma in till filmfestivalen i Cannes med lågklackat eller skor utan klack! Det skall vara högklackat och i reportaget såg man till och med en kvinna som ramlade på grund av sina höga klackar. Har fransmännen blivit helt tossiga? Och tydligen är det inte ett skämt: http://www.telegraph.co.uk/culture/11617759/After-the-great-Cannes-heels-crisis-can-you-do-a-summer-season-without-stilettos.html

Det mest högklackade jag har haft på mig var mina dansskor som jag använde under de danskurser jag gick under några år i Stockholm. Det var faktiskt lättare att dansa med högklackat men det var absolut inga skor jag kunde gå med.

Tydligen går det mode även i latinamerikanska dansskor eftersom inga skor tycks riktigt se ut numera som de jag hade. Den här bilden har jag lånat från nätet.

Under reportaget om de högklackade skorna i Cannes såg man stora bilder på byggnaderna, där filmfestivalen hålls, som visade Ingrid Bergman. Nog hade Ingrid Bergman ofta rätt lågklackade skor. Hmmm. Det kanske man skulle ha tänkt på. :)

När jag var liten var min föräldrar mycket noga med att jag skulle ha foträta skor. Det är jag tacksam för idag. Mina fötter har inga konstiga knölar och ser fortfarande mycket raka ut. Vi brukade handla dessa skor i en affär i Gamla Stan som jag förgäves har försökt komma ihåg namnet på. Den finns säkert inte kvar numera. De skor jag använder numera är också rymliga och lågklackade. Efter den allvarliga stukningen för ett par år sedan skulle jag inte kunna gå med högklackat alls.

Fötter är viktiga och de skall må bra tycker jag. :) Vilka slags skor tycker ni som läser bäst om?

Minns ni den gamla slagdängan "Ta av dig skorna" med Povel Ramel?

Den här veckan är den sista på skolans vårtermin. I kväll har vi de sista slutproven ("finals"). Skolan har sedan en så kallad "summer session" under juni till början av augusti, men inga kurser som jag eller mina kollegor skall supporta utan bara kurser som hålls lokalt på skolans campus eller kurser via internet.
Många elever har nog redan gett sig av och åkt hem till sina hemorter. Det finns rätt många "out of state" elever vid detta college.

När jag var internationell elev med mitt visum (F-1) var jag bara tillåten att arbeta inom skolan. Arbete utanför skolans campus var inte tillåtet. Som tur var hade jag turen att kunna arbeta litet grand under somrarna på ett av skolans kontor.
Men har man inte begränsningen av ett studentvisum kan man givetvis söka jobb överallt. Hur det ser ut med sommarjobb för ungdomar i mina trakter vet jag inte men jag kan tänka mig att det är relativt ont om sådana jobb. Siskiyou County är ett glesbygdsområde med hög arbetslöshet så det finns inte heller tillräckligt med "vanliga" arbeten.

Hur är det i Sverige nuförtiden med sommarjobb? Får ungdomar jobb eller är det tufft att hitta något?

Jag hade sommarjobb under tre somrar när jag gick på gymnasiet och det var väldigt bra och lärorikt. Det var där jag lärde mig om "customer service" vilket jag senare haft stora nytta av på mina senare arbetsplatser.

Mitt första sommarjobb var sommaren 1978 och då var det lätt att hitta jobb. På den tiden kunde man till och med gå in i en affär och fråga om de hade sommarjobb. Det gjorde jag vid ett tillfälle.
Det fanns en affär i Stockholm som hette Lärarnas Inköpscentral (såg nu att de gick i konkurs 2014) och jag och mina föräldrar kände till den eftersom min mamma var lärare. Jag ringde upp och frågade om de behövde någon och det gjorde de. Möjligen att jag var där på någon enklare intervju och sedan var det klart. Där jobbade jag flera veckor och stod i kassan och hjälpte till i affären.

Litet senare samma sommar arbetade jag även några veckor i Lindståhls Bokhandel som låg på Odengatan. Den bokhandeln finns inte kvar numera vad jag vet. De hade även en bokhandel (med ett annat namn) på Vasagatan och där gick jag bara in och frågade. Jodå, de behövde hjälp på Odengatan.

Och jag kom tillbaka till Lindståhls Bokhandel ytterligare två somrar under rätt många veckor. Jag fick stå i kassan, plocka upp böcker och hjälpa kunder. En hel del kändisar kom även in i den bokhandeln vilket var roligt. Minns ni Robert Broberg som bland annat sjöng om uppblåsbara Barbara och slog igenom med Båtlåten? :) Han var en av kunderna.

Lindståhls Bokhandel var en stor bokhandel med två plan. På övre plan där jag arbetade sålde vi böcker och på nedre plan såldes kontorstillbehör. På nedre plan jobbade en litet yngre kille (de flesta som arbetade i bokhandeln var äldre kvinnor) och han och jag kom väldigt bra överens. Vi hade en hel del gemensamma intressen och mycket roligt att prata om. Vi var bara goda vänner men jag vet inte om jag skrattat så mycket som jag gjorde de två somrarna när han och jag arbetade tillsammans.

Att ha sommarjobb är mycket lärorikt och ett bra sätt att börja komma in i det vuxna arbetslivet. Jag lärde mig mycket om "customer service" och att ta ansvar för olika saker. Och att kunna arbeta med böcker var ju inte helt fel det heller. :)

Berätta gärna om dina sommarjobbsminnen.

Har ni läst några av Shirley MacLaines böcker? Jag har läst flera av hennes böcker och där berättar hon bland annat om en bokhandel där hennes "andliga resa" började - Bodhi Tree Bookstore i West Hollywood. Den besökte jag under en av resorna till Kalifornien och det var onekligen ett spännande besök. Även den bokhandeln har tyvärr stängt sedan 2011. Bokhandlar är platser som jag alltid tyckt om som ni kanske märkt.

Minns ni bokhandelsrivalerna i "You've got Mail?"

For a change I'll write a post in English. Why not as I speak English 99% of my waking time. :)

For about a week we've had many cloudy, a bit chilly and rainy days. It has almost felt like a typical Swedish summer. :) And I've loved it!
It has smelled so good and the air has been soft and moist. We've had several thunderstorms and a couple of times it even hailed.
Now, the sun and warmer weather has returned but this past week has been a wonderful help for the drought.

This weekend is longer than usual as we have a holiday, Memorial Day, on Monday. Wikipedia says: "Memorial Day is a federal holiday in the United States for remembering the people who died while serving in the country's armed forces." It's a national holiday that is celebrated all over the US. I don't have any specific plans but will meet with a former veteran on Monday. My friend R went to Vietnam in the 60s and fought for the US and survived that war. There are about 22 million veterans in the US today and many of them have a tough time readjustment from the war experiences they've had.

I know you've had quite a bit of rain in Sweden but for us in California it is a "rarity" almost these days so here are some pictures from last week.

You could almost feel how much the flowers and plants enjoyed this rain. The sprinklers at school were on several times though even when it was raining which made no sense at all.

Solen och värmen har kommit tillbaka till Weed. Man talar om att det kan bli mellan +25-30 de närmaste dagarna.

Varje vår har vi något inom skolan som heter Classified Staff Day. Idag var det dags igen. Tidigare hette dagen Classified Staff Appreciation Day men nu tycks man inte ha samma fokus på "appreciation" som man hade tidigare.

Jag hör till Classified Staff (tror att detta egentligen inte kan översättas till ett svenskt begrepp - vet någon skriv gärna och berätta) så jag deltog i de olika aktiviter som ordnats.

Förmiddagen bestod av två olika workshops. En handlade om "tips and tricks" för email och hur man kan söka efter olika saker på nätet. Den andra hade den intressanta titeln "Don't poop in your doorway". ;) Det var en av våra lärare som undervisar i "Speech" som höll i den och jag kan bara konstatera att hon onekligen är en färgstark person. Hon har sitt kontor i "min" byggnad och man vet alltid när hon är där. Hennes workshop handlade om att ha en positiv attityd på jobbet. Det har talats en hel del inom skolan om att en del personers "customer service" inte är vad den borde. Vi får se om de tog intryck av det läraren delade med sig av idag.

Efter lunchen skulle vi hjälpa till med något som kallas "campus beautification" vilket innebär att vi troligen gör en del av det arbete som personalen som underhåller skolans campus brukar göra. Jag hjälpte till att räfsa och snygga till i ett par rabatter.

På sena eftermiddagen var det olika priser som delades ut - alla fick åtminstone ett pris - och vi bjöds på glass.

Jag skrev om Classified Staff Day för ett par år sedan och såg i det inlägget att vi faktiskt fick gå hem efter lunchen men det fick vi inte idag. Vi skulle stanna hela dagen även om vi inte satt vid våra skrivbord som vi brukar.

Jag reflekterar ibland över hur olika det är att arbeta i USA jämfört med hur det var att arbeta i Sverige. Den allra största skillnaden är att man inte har samma skyddsnät och trygghet som man i alla fall tidigare hade inom arbetslivet i Sverige. Helt plötsligt kan skolans ledning bestämma sig för att en förändring skall ske och då genomförs denna utan att man förhandlar med olika fackföreningar som man väl fortfarande gör i Sverige för det mesta.
Både lärarna och vi som är Classified Staff hör till fackföreningar men de känns rätt "tama" tycker jag. Classified Staff-föreningen inom min skola gav också upp rätten att strejka för många år sedan.

Trots att vi i Sverige är "världsmästare" på att fika ;) är mitt minne att svenskar för det mesta är rätt effektiva på jobbet. Det verkar litet si och så med det inom min skola. Man har inga fikaraster och inga långa luncher men trots detta verkar det mesta som skall göras ta lång tid. De allra flesta äter vid sina skrivbord vilket jag också gör numera.
Vi har inga klämdagar och det är mycket sällan som vi får sluta tidigare innan en helg. Kanske det är annorlunda inom den privata affärsvärlden - jag jobbar ju inom en skola som hör till staten Kalifornien.

Löneförhöjningar har jag skrivit tidigare om och det är också en stor skillnad. Classified Staff inom min skola har inte haft någon löneförhöjning på ungefär 10 år. Inte ens ersättning för ökade levnadsomkostnader och det märks i plånboken. Och som jag berättat om på bloggen fick vi även gå ner i lön under ett par år.

Något annat som jag reagerade på i början var att man faktiskt kan säga upp sig och lämna sitt arbete efter kanske 2 veckor. Om man är snäll ger man litet mer uppsägningstid men det finns inte alls samma långa tider som väl Sverige fortfarande har. Dessutom kan man bli av med sitt jobb och få sluta samma dag. Det har jag sett exempel på till och med inom min skola.

Sverige och USA kan tyckas verka lika på ytan men det finns många skillnader som man ser och upplever när man bor här och är en del av det amerikanska samhället.

Vid en av skolans parkeringsplatser får jag en känsla av Sverige när jag ser de här blommorna. :)

I slutet av förra veckan kunde äntligen alla papper skickas in till USAs skatteverk. Det var en lunta på ungefär 130 sidor med omgjorda deklarationer, brev och en check på flera tusen dollar.
Nu är det bara att avvakta och se vad de säger. Enligt min advokat är risken att skatteverket skall komma tillbaka och be om mer uppgifter liten. Jag hoppas att det stämmer. Det märkliga med det här "programmet" som jag nu skickat in alla papper till är att jag mest troligt inte kommer att få något bekräftelsebrev om de godkänt mina papper eller inte.

Intressant är att notera att jag inte blev skyldig någon extra skatt överhuvud taget och om skatteverket "köper" det vi skickat in kan jag få tillbaka den mycket stora summan av runt $100! ;) Det jag fick betala för var att jag inte hade skickat in några "information forms" som jag borde ha skickat in - om jag hade varit expert på amerikansk skattelagstiftning.

Det här projektet tog ungefär 3 månader och många, många tusen dollar. Pengar jag skulle ha använt till min flytt från USA. Nu får jag tänka om litet men mitt mål är fortfarande att flytta härifrån.

Jag har fått flera email från andra svenskar som frågat om det här med svenska pensionskonton och rapporteringskraven och det är uppenbart att jag verkligen inte är ensam om att inte ha förstått att dessa konton skall rapporteras - litet olika givetvis beroende på vilken sorts pensionskonto det är. Det verkar också som om en del tror att man faktiskt inte behöver rapportera vissa konton vilket absolut inte stämmer. Vissa svenska pensionskonton skall rapporteras både i den amerikanska deklarationen och på ett par olika informationsblanketter om man kommer upp i vissa belopp. Det är solklart eftersom jag läst detta på skatteverkets egen hemsida, på andra hemsidor som behandlar detta och enligt min advokat.

Luften gick ur mig litet i slutet av förra veckan men nu är det dags att ta nya tag och planera för mitt nästa steg. Det kommer att bli en intensiv sommar med många beslut, saker som jag skall ta reda på, telefonsamtal som skall ringas och så vidare.

Det kommer nog att bli litet mera glest mellan inläggen på grund av allt jag skall göra. Det verkar också som om många som läser kanske har annat för sig nu under sommaren och inte tittar in lika ofta.

Mitt motto nu under sommaren. :)

Bilden lånad från: http://www.keepcalm-o-matic.co.uk/

Tänk att det redan är juni. När jag vände blad i mina almanackor idag kändes det nästan litet overkligt att snart halva 2015 gått.
De senaste tre månaderna har jag levt i någon slags "twilight zone" när en stor del av min vakna tillvaro kretsat kring det som har haft med skatteverket att göra och jag har inte riktigt varit fullt närvarande känns det som.

Just nu är det den ljusaste tiden på året och jag minns att jag ville hålla kvar i den tiden när jag bodde i Sverige. Den gick så fort och sedan vände det igen och blev mörkare.
Efter 18 år på sydligare breddgrader har jag nästan glömt de ljusa nätterna i juni i Sverige och att det egentligen bara skymmer några timmar innan det blir ljust igen.

Här i nordligaste Kalifornien har vi becksvarta nätter även i juni - precis som det är i Medelhavsområdet. I början av mitt USA-liv tyckte jag det var konstigt och det kändes mörkt. Nu tänker jag inte så mycket på det längre och minns att jag reagerade över hur ljust det var när jag besökte min mamma i maj för några år sedan. Det var nästan litet svårt att sova trots persienner.

Efter en dag med mest moln och regn under en timme i kväll verkar det ha klarnat och månen lyser starkt och klart. Det lär vara fullmåne i morgon. Som tur är tycks min sömn inte påverkas av månen och dess olika faser. Hur sover du när det är fullmåne?

Det kändes uppfriskande med litet regn i kväll efter några dagar med mycket varmt väder. Jag läste i Dagens Nyheter att det var den blötaste maj på 200 år i Stockholmsområdet. Kanske Sverige kan exportera vatten till oss här i Kalifornien. ;)

Eftersom våren var rekordtidig här i nordligaste Kalifornien ser man inte alls lika många blommor som man brukar så här års. Rosorna har dock börjat slå ut och lyser upp här och var.

Efter jobbet idag tog jag en promenad i kvarteren där jag bor. Weed är "itudelat" av motorvägen I-5. På ena sidan av vägen finns skolan och området där jag nu bor. På andra sidan vägen finns Weeds "centrum" och det hus som jag tidigare hyrde. Det blir att jag promenerar i antingen den ena eller andra delen eftersom avstånden är litet för stora att hinna med båda under samma promenad.

Det var gråmulet på eftermiddagen och jag var rätt ensam ute på vägarna men det var ett perfekt promenadväder.

Helt plötsligt dök en stor buske upp med vita blommor och nog doftade de jasmin. Omedelbart kom minnen av trädgården i Enebyberg där vi hade en stor jasminbuske med blommor som doftade himmelskt gott. Vi fick ett skott av mina morföräldrar och det växte till en mycket stor buske allteftersom åren gick. Mamma var alltid så stolt över den busken. :)

Visst är det intressant att dofter kan väcka både minnen och känslor till liv. Ofta tycks vi minnas vår barndom om man får tro de som forskar kring dofter, minnen och känslor.

Första gången jag reste till Sverige efter det att jag varit här i Mt Shasta-området under kanske ett helt år doftade allt jag hade med mig (kläder, resväskan osv) mycket gott. Det är alla barrträd vi har här som har denna goda doft. Inget man märker när man bor här men så fort man kommer till andra områden som inte har lika många barrträd kommer doften fram. :)

Jag stötte också på en intressant blomma under min promenad som jag inte alls visste vad den hette men efter en snabb "googling" vet jag nu att den bland annat kallas "Red Hot Poker" och "Torch Lily". Onekligen en annorlunda blomma, men vacker.

Det blir nog litet si och så med promenader framöver eftersom vi skall få +30-35. Och det är som varmast när jag slutar jobbet.

6 juni - Sveriges nationaldag. Jag hoppas att ni har sjungit "Du gamla du fria", hissat den svenska flaggan, ätit god svensk mat och firat nationaldagen på alla möjliga, trevliga sätt.

När jag bodde i Sverige var inte nationaldagen en helgdag och man firade inte dagen särskilt mycket vad jag minns. Det var först 2005 som dagen blev en helgdag - vilket jag tycker att en nationaldag bör vara. Mina minnen av 6 juni var "svenska flaggans dag" som var den dag då kungen delade ut den svenska flaggan till olika organisationer. Skansen var den plats där flaggutdelningen skedde och TV brukade sända ett program på kvällen där vi bjöds på musik och tal. Självklart skänkte hela eller delar av kungafamiljen extra glans åt denna tillställning.

Enligt Wikipedia firar vi den 6 juni eftersom: "Nationaldagen firas dels till minne av dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung 1523 – Sverige blev ett enat land och bröt Kalmarunionen – och 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform). Händelserna har samma datum: 6 juni."

Eftersom jag inte bodde i Sverige när nationaldagen blev en helgdag och man mer började fira denna dag har jag inga starka band just till 6 juni. Det jag har märkt är att de helgdagar som man vuxit upp med är de som ger vissa känslor och traditioner.

Min lilla svenska flagga brukar alltid stå framme men den får en litet extra betydelse idag. Sedan kan man ju diskutera om den dag då nationaldagen borde firas är den 6 juni eller om det egentligen borde vara midsommarafton som har en helt annan förankring inom den svenska folksjälen. Men det är en helt annan diskussion. :)

"Du gamla du fria"är en vacker sång men det finns även en del andra sånger som har ett starkt fäste inom oss svenskar. Ulf Lundells sång "Öppna landskap"är en men även "Brusa högre lilla å" av Björn J:son Lindh. Jag tycker "Brusa högre lilla å" ger en bra känsla av den svenska naturen som också kan firas en dag som denna. Den spelar jag idag.

Idag när jag kom hem för en från jobbet på eftermiddagen visade min termometer +35 grader! Pust, det är alldeles för varmt. Framför allt när man inte har någon luftkonditionering hemma.
På jobbet har vi det väldigt svalt eftersom vi har utrustning, i det rum där jag jobbar, som kräver luftkonditionering. Där måste jag ha en litet tjockare tröja medan hemma är det shorts som gäller.
Väderkartan visar rekordvarmt i norra Kalifornien och södra Oregon. Många platser slog värmerekord idag. Och det skall bara bli litet svalare de närmaste dagarna.

Från hetta till disk. ;) I mitt föräldrahem fanns ingen diskmaskin utan vi diskade alltid för hand. I min lägenhet i Kärrdal var det likadant. Här i USA har det varierat litet grand med tillgång till diskmaskin men fortfarande har jag alltid diskat min disk för hand. I bostaden jag nu hyr finns en diskmaskin men den har aldrig använts.

Ibland blir jag trött på att diska men samtidigt så tycker jag det är enklare, mindre energislösande och vattenbesparande (låter aldrig vattnet rinna mer än när jag sköljer) att diska i diskhon. Och jag tycker att det känns som om disken faktiskt blir renare. Är man dessutom bara en person tar det inte särskilt lång tid att diska. Numera diskar jag alltid efter varje måltid eftersom jag fick problem med myror ett år under sommaren och absolut inte vill ha någon smutsig disk som står framme. Det blev en vana så jag diskar lika ofta även på vintern.

För många år sedan hittade jag ett diskmedel som jag har använt sedan dess. Det är ett mycket bra, skonsamt och effektivt diskmedel. Men som många andra företag har Ecover gjort om sina "recept" och de nya varianterna av handdiskmedlen verkar inte alls lika bra. Så nu får jag försöka hitta ett nytt.

Finns det fler än jag som diskar för hand eller använder de flesta diskmaskin?

Det här är öppningen till min "garbage disposal". En uppfinning som jag tycker känns helt onödig men som finns i väldigt många amerikanska bostäder. Den drivs av en elektrisk motor som "mal sönder" maten till små, små delar som sedan kan spolas ner. Jag använder mig inte av den (därav det vita "plastskyddet") och den känns ohygienisk. Finns sådana även i Sverige numera? Missfärgningen som syns kring öppningen är avlagringar från vattnet. Troligen ett mineralrikt vatten men mycket missfärgas.

Nu skall jag ta och diska efter middagen. Troligen får jag stanna uppe rätt sent eftersom det fortfarande är riktigt varmt trots att klockan strax är nio på kvällen.

Igår morse pratade man på de lokala nyheterna från en av Medfords TV-stationer om den äggbrist som nu officiellt råder i USA. Nej, hönorna har inte gått ut i strejk utan det är en mycket otäck sjukdom som tyvärr lett till att många hönor, kalkoner och andra fåglar fått avlivas eller dött. Sjukdomen heter "avian/bird flu".
http://money.cnn.com/2015/06/10/investing/egg-prices-shortage-bird-flu/

I Texas har vissa affärer numera till och med skyltar som säger "The purchase of eggs is limited to 3 cartons of eggs per customer."
Och i TV-inslaget sade man också att priset på ägg, och mat som innehåller ägg, kommer att skjuta i höjden ordentligt. Vissa restauranger har till och med börjat ändra i sina frukostmenyer eftersom många frukosträtter här i USA består av ägg.

Sedan denna sjukdom bröt ut har 35 miljoner - av USAs totalt 300 miljoner - äggläggande fåglar avlivats eller dött. Inte konstigt att äggbristen nu är påtaglig.

Man har sagt att denna sjukdom ännu så länge inte är smittsam för oss människor. Jag hittade en hemsida där det fanns en lista över var sjukdomen härjar och som tur är verkar de ägg och det kalkonkött jag köper som pålägg inte komma från dessa områden. Även om sjukdomen inte är smittsam känns det bättre att köpa mat från friska djur.

Kanske ägg blir lyxmat snart och får avnjutas bara litet då och då.

De här äggen brukar jag köpa i hälsokostaffären i Mt Shasta. De kostar redan $3.69 för 6 stycken.

Eftersom skolan inte tycks bry sig om vattenrestriktionerna här i Kalifornien utan fortsätter att vattna sina gräsmattor dag och natt, växer en del planterade blommor riktigt fint. De här söta nejlikorna finns utanför min byggnad.

Ibland hisnar det när jag inser att jag faktiskt snart bott 1/3 av mitt liv i USA. I april i år var det 18 år sedan som jag först kom till Mt Shasta för att besöka staden, se berget och träffa Michael. När jag kom visste jag väldigt litet om hur svårt det var att flytta till och bosätta sig i USA men allteftersom tiden gick lärde jag mig mer och mer. Jag visste inte att skillnaden mellan USA och Sverige faktiskt är så stor som den är och jag visste heller inte att man hamnar i ett "ingemansland" litet grand när man lämnar sitt hemland och flyttar till ett annat.

Jag känner mig inte längre som en svensk på det sättet som jag gjorde när jag bodde i Sverige. Kopplingen till Sverige har suddats ut mer och mer under årens lopp, framför allt då jag numera inte har någon riktigt nära släkt i Sverige. Men min svenska i både tal och skrift är helt intakt och som jag skrivit om flera gånger på bloggen månar jag om min svenska, kanske mer än de som bor i Sverige.

Engelskan är mitt vardagsspråk. Det jag pratar, tänker på och hör omkring mig under större delen av min vakna tid. Men jag känner mig absolut inte som en amerikan. Jag känner att jag till viss del befinner mig i en egen värld som är en blandning av det svenska och amerikanska. Kanske det delvis beror på att jag inte haft andra svenskar omkring mig sedan jag kom till USA och bara umgåtts med amerikaner. Fortfarande har jag faktiskt flest vänner i Sverige som jag också månat om att behålla som vänner.

Jag är med i en Facebookgrupp som är till för svenskar som bor i USA och jag har sett flera som skrivit entusiastiska inlägg och kommentarer om svenskt lösgodis som tydligen kommit till IKEA här i USA. Jag känner mig litet oförstående skall villigt erkännas över denna entusiasm men i början av mitt USA-liv var det mycket jag saknade ifråga om svensk mat. Numera känner jag absolut ingen saknad. Det enda jag kan sakna ibland är Kalles Kaviar och det kan jag få hjälp att få skickat till mig genom en snäll vän här på västkusten.

Min referensram för Sverige är 18 år gammal även om jag gör mitt bästa för att hänga med i utvecklingen. Men bor man inte i landet går det inte att ha en känsla för hur det faktiskt är. En hel del av det som pågår i Sverige gör mig undrande och jag förstår egentligen inte hur man tänker och resonerar.

Det USA jag kom till finns inte längre. För 18 år sedan var USA ett land med mycket framtidsanda, positivism och en tro på något bra. Allteftersom åren gått har allt fler människor fått uppleva hur det är att inte ha ett arbete och kanske till och med bli hemlösa. Svenska Dagbladet hade alldeles nyligen denna mycket bra artikel: http://www.svd.se/den-amerikanska-mardrommen. Jag kan bara instämma i det de skriver - det finns en stor del av USAs befolkning som lever i fattigdom och bara en minoritet är mycket rika. USAs medelklass som egentligen byggde USA har försvunnit mer eller mindre. Och jag undrar om inte utvecklingen i Sverige är på väg åt samma håll fast kanske på ett litet annat sätt.

Alla länder har sina för- och nackdelar, så även Sverige och USA. Jag kan nog se med rätt neutrala ögon på båda länderna trots att jag bor i USA. Eftersom jag står inför ett vägskäl i mitt liv kommer jag snart att "ryckas upp med rötterna" igen. När jag har mer fasta planer får jag berätta.

Jag har inga digitala bilder från mina tidigare år här i USA så lägger ut ett par bilder som representerar Mt Shasta-området som har varit min "bas" under nästan hela mitt liv här. Detta område är fattigt och har ett litet utbud av affärer men vad vi har är storslagna vyer med det magiska berget Mt Shasta. Dessa bilder är från lavendelodlingarna i Shasta Valley i juli 2011 när min vän C och jag var där. Ser ni så mycket mera snö det är på berget eftersom torkan inte hade satt igång 2011..

Hettan består här i nordligaste Kalifornien men det ser även mycket varmt ut i hela Kalifornien. I "the Southwest" (stora delar av Arizona och delar av sydligaste Kalifornien) har det till och med utfärdats en "excessive heat warning" som sträcker sig till början av nästa vecka. Där kan det komma att bli 115 grader Fahrenheit vilket motsvarar ungefär 45 grader Celsius. Även vi skall få det varmare under nästa vecka.

Vi har inte många platser där det enkelt går att bada och simma där jag bor. I Sverige hittar man väl en sjö eller tjärn i stort sett överallt men så är det inte här. Vi har få sjöar och de som finns har inte mycket vatten kvar på grund av torkan. Simbassänger finns det några få men de är inte tillgängliga för allmänheten som jag var van vid från Sverige. Det finns faktiskt en simbassäng bara ett stenkast från där jag bor - Weed Community Pool - men där är det mest barn som får tillgång för att lära sig simma och tydligen kan man hyra den för det "facila priset" av $150 för 2 timmar under helgerna under sommaren. Wow, så dyrt! http://weedrec.org/?page_id=56

Weeds simbassäng som ligger i Bel Air Park ett stenkast från min bostad.

Jag har egentligen varit en badkruka hela mitt liv men självklart lärde jag mig simma som liten. Vi brukade ta cyklarna (eftersom vi inte hade någon bil) till Rösjön. Det var en fin cykeltur genom skogen och sjön ligger väldigt vackert tycker jag. Där lärde jag mig simma på egen hand (jag gick aldrig i någon simskola) med litet hjälp till att börja med av korkdynor runt magen (minns ni dem?) som gav flythjälp. Finns korkdynor ens nuförtiden? Litet senare cyklade mamma, min kompis C och jag till Kvarnparksbadet i Danderyd. Det var en ordentlig cykeltur från Enebyberg så vi brukade vara där stor del av dagen innan vi cyklade hem igen. Vi måste ha varit i bra form på den tiden. :)

Hela mitt liv har jag haft en stor respekt för vatten och alltid varit litet rädd för att ge mig ut utan att bottna. Jag har faktiskt aldrig hoppat från en brygga eller dykt ner under vatten. När Michael och jag bodde på Hawaii gjorde jag dock något som jag fortfarande känner mig litet stolt över - jag gav mig ut i havet och simmade för att kunna se delfiner. Jag åkte själv till västra delen av the Big Island och fick snorkellektioner av en man som arbetar som guide för de som vill simma med delfiner. Han blev nog litet paff när han såg hur rädd jag var, men jag gav inte upp utan provade att ha ansiktet i vattnet och efter ett antal timmar ansåg Douglas (som mannen hette) att jag var redo, så redo som jag nu kunde bli på så kort tid.

Vi åkte ut med en grupp i en mindre båt och tillsammans med Douglas och en slags flythjälp - det här var ju Stilla Havet med ett otroligt djup - simmade jag med snorkel och fick se delfiner på nära håll. Det var en seger för mig att göra detta. Det är bra att utmana sina rädslor ibland och jag kan fortfarande känna att jag växte en hel del efter den upplevelsen. :)

Weeds simbassäng har en vägg med målade delfiner som fick mig att minnas mitt möte med dessa fantastiska djur på Hawaii.

Är ni badkrukor precis som jag?
Har ni några roliga simminnen?

Några kloka ord om att utmana sina rädslor som jag helt och fullt skriver under på.

Bilden lånad från nätet.

Midsommar, kanske den helg som ligger svenskarna allra närmast om hjärtat, har firats den gångna helgen.
Jag har sett bilder på inlagd sill, lax och jordgubbstårtor hos Facebook. Och många svenskar här i USA har undrat var man kan fira midsommar tillsammans med andra svenskar.
Tydligen har både New York och San Francisco en hel del firande just kring midsommar.
I Weed och Mt Shasta däremot är det nog inte så många som vet vad midsommar är.

Det var länge sedan jag firade midsommar. Mamma, pappa och jag brukade ta bussen till Danderyd och sedan gå en bra bit till Kvarnparksbadet där det var resning av midsommarstången och dans och sång.
En midsommar hade jag haft mässling bara ett par veckor tidigare och fick inte anstränga mig enligt doktorns order så då blev det att titta på de andra som dansade.

Sommarsolståndet - eller First Day of Summer som det heter i USA - infaller idag den 21 juni. Jag har alltid tyckt att det är en sådan underlig beteckning på denna dag eftersom sommaren ofta varit i full gång ett bra tag åtminstone här i norra Kalifornien.
Jag minns att jag alltid blev litet vemodig när jag bodde i Sverige eftersom dygnet successivt blev kortare igen efter sommarsolståndet. Mörkret är ju inte lika påtagligt och kompakt på många platser i USA.

Inte nog med att det var sommarstolståndet idag, dessutom inföll Father's Day just idag i USA. I Sverige dröjer det ju ända till november innan alla pappor firas. Eftersom jag föddes på fars dag var det alltid en litet speciell dag för både mig och min pappa. :)

Jag tycker att The Real Group fångat den svenska sommaren fint i "Den blomstertid nu kommer" och nog är just den svenska sommaren med sin grönska och alla blommor bland det allra finaste.

Några blommor i Mt Shasta för några dagar sedan.

Vi har sett på väderprognoserna under några dagar prognoser som visar på en "brutal heat wave" som kommer att ta egentligen hela västra USA i ett järngrepp. Och den här hettan kommer troligen att slå rekord på löpande band.
Det otäcka med den här värmeböljan är att den inte tycks ha ett slut som meteorologerna kan se. Ingen vet hur länge den kommer att hålla på. http://www.weather.com/forecast/regional/news/record-west-heat-wave-northwest-great-basin-latejun2015

Visst kan det bli riktigt varmt i västra USA under somrarna men inte riktigt så tidigt. Det känns nästan som om vi håller på att bli invaderade av en krigsmakt med tanke på hur värmeböljan framställs.
Det kommer att bli tufft och det kommer att bli hett. Som jag skrivit om tidigare har väldigt få i mina trakter luftkonditionering hemma eftersom det ofta blir svalt och kyligt om nätterna på grund av den höga höjden. Den här hettan som nu kommer att lägra sig över oss är så varm att nätterna troligen inte kommer att svalna så att man kan kyla ner bostaden.
Det har utfärdats en speciell "varning" för hettan där vi ombeds att vara mycket upmärksamma om vi vistas utomhus.

I Sverige tycks väldigt få bry sig om eventuella värmeböljor (kanske för att de är så sällsynta?) och man är ute i solen trots allt. Här i Kalifornien lär man sig att man måste anpassa sitt dagliga liv till hettan. Det går inte att leva som man gör när det är svalare.

Jag ser att en hel del är ute och går eller springer på morgonen eller på kvällen. Att springa under dagen i gassande sol är inte att rekommendera.

Att ge sig ut och åka bil när det är +40 gör inte jag utan försöker åka tidigare eller senare på dagen. Jag har ingen luftkonditionering i min bil så skulle troligen bli överhettad. Både bilen och jag! :)

När jag bodde i Sverige hade vi ofta fönster öppna under dagen men det går inte att ha här. Jag ser en del som har sina fönster öppna och undrar varför de inte tänker längre än näsan räcker. Man har öppet på kvällen och natten så att bostaden kan kylas ner och sedan stänger man fönstren på morgonen. Det fick jag lära mig första sommaren jag bodde här och det fungerar väldigt bra.

Självklart har jag en solhatt om jag är ute eftersom solen är mycket stark. Och solglasögon är också en självklarhet.

Jag får se om jag flyttar in på jobbet ;) för att överhuvud taget kunna sova under denna stora värmebölja som kommer att komma.

Jag hoppas att The Weather Channel har fel. Det här ser inte roligt ut. Bilden lånad från The Weather Channel. Klicka på den så syns temperaturerna bättre.

En bra sammanfattning troligen av hettan som kommer. ;)

Bilden lånad från nätet.

Hettan har tagit sitt grepp om Weed. Det är ca 35 grader nu på eftermiddagen enligt min termometer.

Trots att jag är ledig på fredagarna - skolan har ju stängt på fredagarna under juni och juli - klev jag upp runt halv sju och åkte in till Mt Shasta för att handla mat. Jag var på plats strax efter 8 och tillbaka i Weed runt halv tio. Redan då var det varmt. Och fuktigt. Att det är så fuktigt är ovanligt hos oss. Man får planera sin dag när det är så här varmt.

Jag ser folk utomhus i solen och undrar varför de inte håller sig inomhus. Numera håller jag mig faktiskt mest inomhus under stora delar av somrarna eftersom det blivit allt varmare allt eftersom åren gått. Vi får se om jag får sova på nederplan i natt på min uppblåsbara madrass. Övre plan är mycket varmare och det var varmt redan igår kväll.

Nu över till något helt annat. I ett par Facebookgrupper, som jag är med i (som vänder sig till svenskar som bor i USA eller funderar på att flytta hit) har det skrivits entusiastiska inlägg på senaste tiden om att IKEA i olika delar av världen, bland annat USA, introducerat svenskt lösgodis. Folk har varit rent lyriska och nästan vallfärdat till dessa IKEA-varuhus. :)

Svenskar lär ju vara "världsmästare" på att äta lösgodis så entusiasmen kanske är befogad. Runt 18 kg lösgodis proppar man i sig varje år!
Jag åt aldrig lösgodis när jag bodde i Sverige så förstår inte riktigt varför man är sådana "godisgrisar" i Sverige. :) Nu vill jag höra från er som läser - vad är det som är så fantastiskt med svenskt lösgodis?

Eftersom jag var nyfiken att se vad lösgodiset innehåller gick jag in på Karamellkungens hemsida. Ni som äter, har ni kollat vad det innehåller? Socker och glukossirap var de ämnen som toppade i stort sett alla varor. Glukossirap (high fructose corn syrup) är det ämne som mest troligt har gjort stora delar av USAs befolkning överviktiga och det finns i nästan all mat. Och alltså även i svenskt lösgodis.
Jag gick för några år sedan igenom all mat jag brukade äta och valde bort den som hade glukossirap. Har numera bara mat som inte innehåller detta ämne. Och jag kan rapportera att jag mår mycket bättre nu. :)
Ser också att lösgodiset innehåller ett antal E-ämnen som: surhetsreglerande medel, ytbehandlingsmedel, förtjockningsmedel och färgämnen. Inte svårt att avstå från alls.

Att äta litet sött ibland är något jag också gör men då blir det mörk, ekologisk choklad. Det här är nog min favorit. Den innehåller inte många ämnen men smakar mycket gott.

Ännu bättre lär det vara att äta rå kakao som innehåller många nyttiga ämnen och inget socker. Ekologisk choklad innehåller socker för det mesta. Har inte provat rå kakao ännu men det kanske blir.
Tar nog en chokladbit i kväll tillsammans med dessa ekologiska jordgubbar som jag köpte idag. :)

Jag ser fram emot att komma till jobbet i morgon eftersom det finns luftkonditionering där. :)
Det har varit tre mycket varma och heta dagar som gjort att min bostad värmts upp ordentligt. Och utan luftkonditionering har den bara svalnat litet under nätterna.
Utomhustemperaturerna har legat på mellan +32-35 de senaste dagarna och nätterna har varit mycket varmare än vad de brukar. Dessutom kom det in moln igår som lade sig som en "filt"över Weed och Mt Shasta. I kväll verkar det vara klart vilket förhoppningsvis gör att det blir litet svalare.

Det skrivs och talas om denna värme som tydligen slagit rekord redan på många platser. Och den kommer nog att slå många fler rekord innan den är över. När det blir är fortfarande oklart och nu till veckan skall det återigen bli samma höga temperaturer som vi haft.

Jag har nu flyttat min dator och litet andra saker till nedervåningen och har även sovit där på min uppblåsbara madrass de senaste nätterna. Inte lika bekvämt som att sova i min vanliga säng men när jag sover på nedervåningen vågar jag ha fönstren öppna vilket jag inte gör om jag sover i mitt sovrum på övre plan. Jag är väldigt lättväckt och skulle höra med en gång om någon försökte ta sig in. Eftersom jag bor vid slutet av gatan som går till skolan är det inte särskilt många bilar och människor under natten.

Man får verkligen anpassa sin dag efter värmen och jag har hållit mig mest inomhus eftersom det varit plågsamt varmt att vara utomhus.
Det går knappt att laga mat eftersom spisen värmer upp mycket så det har blivit väldigt enkla måltider.
Att städa och dammsuga är inte ens att tänka på just nu. Det får se ut. :)
Och jag lägger mig sent eftersom det inte går att sova annars. Klockan är tolv nu på natten och jag bör nog lägga mig eftersom jag skall jobba i morgon.

I kväll hade molnen i stort sett skingrats och bara några få fanns kvar. De lyste rosa i solnedgången.

Mt Shasta har inte mycket snö kvar nu. Jag undrar om de glaciärer som finns däruppe kommer att smälta denna sommar? Som vanligt hänger alla telefontrådar i vägen. ;)

Just nu har väl en semesterkoma galore ;) intagit Sverige. Människor tar flera veckors semester, mindre affärer har semesterstängt och många arbetsplatser har sommartider. Det är en värld jag har glömt. En gång i tiden hade jag också fem veckors semester och tyckte att det var en självklarhet.

Det tog ett tag innan jag insåg att semester inte var en självklarhet i USA. Eftersom jag började arbeta först efter flera år här berördes jag inte av avsaknaden av en längre semesterperiod.
Häromdagen skrev Dagens Nyheter om USAs korta semester och att det inte alls är en självklarhet som i Sverige. En bra artikel som väl belyser en mycket stor skillnad mellan USA och Sverige och större delen av världen. Många amerikaner har mellan en och två veckors semester per år. En del har litet mer men att vara garanterad 5 veckors semester är ingenting som finns i USA. USA skiljer sig helt från alla andra industrialiserade länder genom att man inte har en lagstadgad rätt till betald semester. Som svensk låter det rätt absurt tycker jag. http://www.dn.se/nyheter/varlden/amerikanernas-semester-langt-ifran-en-sjalvklarhet/

I artikeln talas det om att många amerikaner, som kanske har semester, trots allt knappt tar ut någon ledighet eftersom de vet hur mycket det blir att göra när de kommer tillbaka. Det finns helt enkelt inte personal som kan ta över arbetsuppgifterna när en kollega har semester.

Skolan där jag jobbar har nog litet mer semester än vad många andra arbetsplatser har. Och vi får ledigt kring jul och nyår utan att behöva ta semester när skolan stänger. Men nog ser jag samma trend här, att man jobbar mycket och tar rätt litet semestertid.
Nu under juni och juli har skolan stängt på fredagarna men det är inte så att vi får den dagen utan vi får antingen arbeta 10 timmar/dag eller ta semester 1 eller 2 timmar per dag.

Givetvis behöver alla ledigt från sitt arbete. Att inte få chansen att varva ner och bara vara är stressande i längden. Jag tror att det är klokt att vara ledig flera veckor i sträck eftersom det ger större chans att koppla bort jobbet och man kan komma in i en annan "rytm".

När jag bodde i Sverige var det inget konstigt att många arbetsplatser hade sommartid. Det är mycket ovanligt i USA och jag märker numera att jag ställt om mig och tycker det är konstigt hur man gör i Sverige. :) I USA verkar det vara "business as usual" i stort sett året runt.

I Dagens Nyheters artikel talar man också om att USA saknar rätt till sjukfrånvaro och föräldraledighet. Detta är också en stor skillnad mellan Sverige och USA. Som svensk förväntar man sig att kunna vara hemma om man är sjuk eller har fått barn.
Ni som vill flytta till USA - tänk på de här skillnaderna som är påtagliga och som man inte är van vid som svensk.

Klockan är runt 13 och det är redan 35 grader. Jag är tacksam att jag befinner mig i ett luftkondtionerat rum på jobbet. Kanske dags att ta och sova på jobbet snart.

I Sverige är det viktigt med sol och värme under semestern vilket är förståeligt med tanke på den långa vintern med mörker och kyla. Minns ni klassikern "Vi hade i alla fall tur med vädret" - en härlig parodi på hur det kan vara under semestern. :)

Det har varit dåligt med inlägg mycket beroende på hettan. Något svalare har det blivit men fortfarande ligger temperaturerna på eftermiddagen över +30. I torsdags när jag kom hem vid 16.30-tiden visade min utomhustermometer +38! Jag mådde nästan dåligt på kvällen och natten

Den här bloggen handlar bland annat om skillnader och likheter mellan USA och Sverige. En skillnad som är rätt påtaglig mellan länderna är det här med ålder och hur man ser på ålder i olika sammanhang.

Häromdagen kom jag via en länk till en artikel hos Aftonbladet som handlade om ett upprop som en nystartad nyhetshemsida, News55.se, gjort. Det var ett upprop som skrivits under av flera kända, svenska personer och det gemensamma för dessa personer är att de alla har fyllt 55 och tycker att man inte värdesätter erfarenheten lika mycket som ungdomen. News55.se är en nyhetssajt som alldeles nyligen startats av journalisterna Artur Ringart och Fredrik Lundberg.

Jag tyckte att deras hemsida och initiativ var så bra att jag skrev ett email till deras redaktion och tackade dem och berättade även om hur det är här i USA. Döm om min förvåning när jag blev kontaktad för en intervju. Jätteroligt! Vi tog intervjun via email på grund av tidsskillnaden och nu ligger den ute på News55-sidan. Om någon vill läsa är länken: http://www.news55.se/artiklar/man-ser-annorlunda-pa-alder-i-usa/

Även om jag inte bott i Sverige på 18 år har jag följt mycket av utvecklingen i mitt gamla hemland. Bland annat har jag märkt att man tycks ha blivit alltmer åldersfixerad och numera tycks värdesätta ung ålder mer än livserfarenhet i en hel del sammanhang, bland annat i arbetslivet. Visst är det bra att vara ung, entusiastisk och ha nya, fräscha idéer men är man bara 25-30 har man inte livserfarenhet vilket man bara kan få genom att ha levt längre.

I USA finns en annan attityd som genomsyrar hela samhället och även arbetsmarknaden. Här finns en större spridning på åldrar i till exempel arbetslivet och man tycks inte vara lika fixerad vid att människor "måste" vara unga för att vara värdefulla och att man skulle vara "förbrukad" när man är 40-50.
Mitt college anställer just nu till många olika positioner och det är en stor spridning på åldrarna på de som får anställning. Alla mina kollegor är i min ålder eller äldre.
När jag sökte jobb fick jag veta att det är olagligt att fråga om någons ålder och man ser heller inte alls på samma sätt hur gammal någon är eftersom våra "personnummer" (heter Social Security Number) inte består av födelsedatum utan är en kombination av andra siffror.

Jag tycker det är väldigt bra att en debatt kan komma igång om det här med ålder. Tydligen har Sverige en mycket ung regering och Artur Ringart pratade bland annat om just detta i ett program och jämförde med USA där möjligen Hillary Clinton blir landets nästa president. Hon är nu 67 och skulle, om hon blir vald till president, vara nästan 70 då. Artur Ringart ställde frågan om man i Sverige verkligen skulle kunna tänka sig att ha en så pass "gammal" person som statschef.

En annan skillnad mellan Sverige och USA är att man i USA sällan pratar om en persons ålder i olika nyhetssammanhang. I Sverige nämns personens ålder omedelbart i olika sammanhang även om det inte har någonting att göra med det man talar om. Det är något jag reagerar över numera.

Vad tycker ni som läser om att det här med ålder och hur man ser på äldre och yngre?

Ett passande citat :) - lånat från nätet.

Det finns en del intressanta artiklar hos Dagens Nyheter och alldeles nyligen skrev man om att naturen ofta är svenskars "heliga rum" och något man vänder sig till i stället för kyrkan. I många andra länder vänder sig människor till religionen och får stöd och hjälp genom den. Vi svenskar går hellre ut i naturen. Kanske det är vår fantastiska allemansrätt som bidrar. http://www.dn.se/insidan/naturen-ger-svenskar-trost/

Personligen föredrar jag naturen framför kyrkan och religionen. Att gå ut i naturen är mycket helande tycker jag.
När jag växte upp i Enebyberg bodde vi en bit från skogen men det var inte så långt varken att cykla eller gå. Vi cyklade genom skogen när vi skulle bada i Rösjön och ofta gav vi oss ut för att plocka svamp på hösten.
Under åren jag bodde i Sollentuna promenerade jag ofta genom skogen till mina föräldrars hus och jag gick på skogspromenader efter jobbet. Det var nära till vatten eftersom både Rösjön och Edsviken fanns i närheten.
Även inne i Stockholm finns naturen "inpå knutarna" och nog är Stockholm en av världens vackraste huvudstäder med allt vatten och all grönska.

När jag kom till USA fick jag en smärre chock när jag insåg hur "begränsad" naturen är där jag bor. Visst finns det "national forests" och liknande men man får vara väldigt uppmärksam på att man inte kommer in på privat mark. Och skyltarna som talar om att det är "private", "keep out" och "no trespassing"är alltför många. Och att vandra uppe på berget Mt Shasta kräver att man är litet av en "bergsget" ;) eftersom det är brant på många ställen.

Har man aldrig växt upp med rätten att vandra i stort sett överallt i skog och mark - som vi svenskar har - saknar man säkert inte den möjligheten och man reagerar kanske inte lika mycket på de skyltar som finns. Jag gör det och tycker inte om hur det är här i USA. Nu är det litet olika i USA hur tillgänglig naturen är men någon allemansrätt finns inte.

Sveriges natur är magisk. Den har en känsla och en energi som ger ro, helande och den är avslappnande. Alla sjöar och vattendrag som finns bidrar också. Det är svårt att riktigt beskriva med ord hur det känns när jag är ute i skog och mark men jag mår mycket bra. Naturen är bland de saker jag saknat mest sedan jag kom till USA. I och med torkan i Kalifornien saknar jag Sveriges natur ännu mer.

Jag har inga digitala bilder från Enebybergsskogen och områdena runtomkring. Här är några från Täby i närheten av det område där mamma hade sin lägenhet. Visst är naturen vacker!

USAs delstater - på kartan

Höga klackar och foträta skor

Sommarjobbsnostalgi

Love it!

Classified Staff Day och att arbeta i Kalifornien

Nu är allt ivägskickat

Juninätter

Minnen av dofter

Sveriges dag

Att diska för hand

Äggbrist i USA

18 år i USA

Lära sig simma

Midsommar och sommarsolstånd

Nu kommer den farliga hettan

Svenskt lösgodis och ekologisk choklad

Rapport från hettan

Semester en självklarhet? Inte i USA

Det här med ålder

Sveriges natur är magisk