...är frågan jag får varje dag nu. Jag kom tillbaka till Weed i onsdags kväll efter en maratonresa och det känns skönt att ha mina egna saker omkring mig. Efter litet drygt 2 månader i andras hem kanske det inte är så konstigt att känna så. De jag har besökt har varit gästfria och öppnat sina hem för mig vilket jag uppskattar väldigt mycket men man har en annan slags tillvaro när man är "på besök" jämfört med hur det är hemma.
De sista dagarna hos min vän utanför Åkersberga fylldes av att städa och ställa i ordning innan jag gav mig av. Eftersom jag hade ett mycket tidigt flyg dagen jag skulle resa tillbringade jag några dagar hos vänner i Sollentuna. Hos U och H i Sollentuna fick jag även träffa vänner från gymnasiet som jag inte träffat på mycket länge. Det var en fin kväll med god mat och trevligt sällskap. Tack U och H för er gästfrihet och för att ni ordnade den trevliga middagen. :)
Att resa från Stockholm till USAs västkust är en mindre expedition men resan gick bra trots de många timmarna. Och som tur var hann jag med alla flyg och kom fram till Medford i södra Oregon på utsatt tid. Blev hämtad där av snälla personer och kunde komma till Weed senare under kvällen.
Flighten från Frankfurt till San Francisco var mastig med 11,5 timmar i luften men den var inte fullbokad och jag hade turen att få byta säte och kunde ha tre säten för mig själv. Skönt att till och med kunna lägga sig ner. Jag vet inte hur gammalt flygplanet var men "retro airplane" ;) kom i huvudet flera gånger. Det var en Boeing 747-400 med "puckel" och nog syntes det att planet hade ett antal år på nacken men sätena var mer bekväma än på nyare plan och vi kom fram som vi skulle. När min pappa och jag reste till USA 1986 flög vi samma typ flygplan och trots att vi satt i ekonomiklassen fick vi sitta i "puckeln" både på dit- och hemresan. Det kändes litet lyxigt faktiskt. Nu var "puckeln" reserverad för de som har mycket pengar.
Det har varit fullt upp sedan jag kom tillbaka - jag skulle hämta min bil som stod i mitt förråd (som tur var startade bilen med en gång trots att den stått stilla litet drygt 2 månader), dubbdäck skulle sättas på och jag har packat upp och ställt i ordning lägenheten.
Och idag, lagom till Lucia, har det snöat här i Weed! Vi hade ett hemskt oväder den gångna natten med mycket kraftiga vindar, ösregn och frampå morgonen ett intensivt snöfall. Var ute och skottade till och med.
![]()
Innan vi skulle gå på flygplanet i Frankfurt blev vi utfrågade om vår packning. Ni vet alla de där frågorna om man packat väskan själv, om den varit under ens uppsikt osv. Har inte fått dessa frågor på väldigt många år och blev nästan litet full i skratt eftersom jag kom att tänka på en härlig monolog med komikern George Carlin om "airport security". Tycker framför allt om hans tankar om "Carrot Top" och att lämna resväskorna ute på gatan natten innan man åker. ;) Och nog är det så att man absolut inte får skämta med säkerhetspersonalen.
De sista dagarna hos min vän utanför Åkersberga fylldes av att städa och ställa i ordning innan jag gav mig av. Eftersom jag hade ett mycket tidigt flyg dagen jag skulle resa tillbringade jag några dagar hos vänner i Sollentuna. Hos U och H i Sollentuna fick jag även träffa vänner från gymnasiet som jag inte träffat på mycket länge. Det var en fin kväll med god mat och trevligt sällskap. Tack U och H för er gästfrihet och för att ni ordnade den trevliga middagen. :)
Att resa från Stockholm till USAs västkust är en mindre expedition men resan gick bra trots de många timmarna. Och som tur var hann jag med alla flyg och kom fram till Medford i södra Oregon på utsatt tid. Blev hämtad där av snälla personer och kunde komma till Weed senare under kvällen.
Flighten från Frankfurt till San Francisco var mastig med 11,5 timmar i luften men den var inte fullbokad och jag hade turen att få byta säte och kunde ha tre säten för mig själv. Skönt att till och med kunna lägga sig ner. Jag vet inte hur gammalt flygplanet var men "retro airplane" ;) kom i huvudet flera gånger. Det var en Boeing 747-400 med "puckel" och nog syntes det att planet hade ett antal år på nacken men sätena var mer bekväma än på nyare plan och vi kom fram som vi skulle. När min pappa och jag reste till USA 1986 flög vi samma typ flygplan och trots att vi satt i ekonomiklassen fick vi sitta i "puckeln" både på dit- och hemresan. Det kändes litet lyxigt faktiskt. Nu var "puckeln" reserverad för de som har mycket pengar.
Det har varit fullt upp sedan jag kom tillbaka - jag skulle hämta min bil som stod i mitt förråd (som tur var startade bilen med en gång trots att den stått stilla litet drygt 2 månader), dubbdäck skulle sättas på och jag har packat upp och ställt i ordning lägenheten.
Och idag, lagom till Lucia, har det snöat här i Weed! Vi hade ett hemskt oväder den gångna natten med mycket kraftiga vindar, ösregn och frampå morgonen ett intensivt snöfall. Var ute och skottade till och med.
Innan vi skulle gå på flygplanet i Frankfurt blev vi utfrågade om vår packning. Ni vet alla de där frågorna om man packat väskan själv, om den varit under ens uppsikt osv. Har inte fått dessa frågor på väldigt många år och blev nästan litet full i skratt eftersom jag kom att tänka på en härlig monolog med komikern George Carlin om "airport security". Tycker framför allt om hans tankar om "Carrot Top" och att lämna resväskorna ute på gatan natten innan man åker. ;) Och nog är det så att man absolut inte får skämta med säkerhetspersonalen.