Igår var jag hos min kiropraktor. En person jag har fullt förtroende för när han knycker och trycker på olika delar av kroppen. Går man till en kiropraktor måste man veta att de kan sin sak. Det vet jag att min kiropraktor gör.
![]()
Ibland kan jag bli litet avundsjuk på människor som tycks ha hittat sin plats i yrkeslivet genom att göra något (som min kiropraktor som har en mycket framgångsrik praktik) som är ett kall och en livsuppgift. Inte bara ett jobb.
När jag gick på gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag "skulle bli när jag blev stor". Skolan tycktes oändlig med 12 år men slutet närmade sig med stormsteg och helt plötsligt insåg jag att jag var tvungen att komma på något jag skulle göra för att kunna tjäna pengar. Mina föräldrar gav mig total frihet - på gott och ont - och jag fick själv försöka komma på något som kunde leda in på en yrkesbana. Jag har alltid haft lätt för språk så jag tyckte att ett jobb som involverade språk kunde passa.
Eftersom det här var i slutet av 70-talet fanns ett arbete som väl knappt finns kvar längre - sekreteraren. Jag sökte till två olika utbildningar i Stockholm och kom in på båda och valde Frans Schartaus eftergymnasiala chefssekreterarutbildning. Där fick vi lära oss affärsspråk - i mitt fall engelska och tyska.
Innan jag flyttade till USA hade jag två olika arbeten som sekreterare, försäljningsassistent och "customer service" person. Det var internationella företag (ett svenskt och ett amerikanskt) och jag lärde mig väldigt mycket. Men fortfarande var det inte riktigt mitt kall utan mera "bara" ett jobb.
Här i USA har jag nog ett arbete som kanske knappt finns på samma sätt på andra arbetsplatser. Att arbeta med videokonferensteknologi och webprojekt är nog rätt specifikt för just min avdelning.
Fortfarande vet jag nog inte riktigt vad jag skulle vilja arbeta med som mera känns som en livsuppgift. Då jag var litet rädd för matte och fysik, kemi osv i Sverige valde jag bort den typen utbildningar. Numera har jag kommit över den rädslan och vet att jag kan lära mig och förstår även den typen ämnen. Tanken har föresvävat mig några gånger under senare år att om jag var litet yngre skulle jag ha kunnat tänka mig att bli meteorolog. Jag tycker väder är fascinerande och det är ju något som alltid finns. Alltså ingen brist på arbetsuppgifter. Men det är en rätt lång utbildning så den känns inte riktigt aktuell just nu.
Troligen har de flesta människor jobb och inte livsuppgifter som de arbetar med. Har ni som läser några tankar kring detta?
I USA har många människor ofta flera arbeten bara för att överleva ekonomiskt. Det är oftast relativt lågavlönade arbeten. Har tänkt skriva vid tillfälle om alla minimilöner som finns här.
Igår blev jag och några av mina kollegor bjudna på en mycket god plommonkaka som min chef bakat. Plommonen kom från en lokal trädgård. En av de som arbetar i skolans bibliotek hade tagit med sig plommon och bjudit på. Tänk så gott det är med närodlat och hembakat.
![]()
Ibland kan jag bli litet avundsjuk på människor som tycks ha hittat sin plats i yrkeslivet genom att göra något (som min kiropraktor som har en mycket framgångsrik praktik) som är ett kall och en livsuppgift. Inte bara ett jobb.
När jag gick på gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag "skulle bli när jag blev stor". Skolan tycktes oändlig med 12 år men slutet närmade sig med stormsteg och helt plötsligt insåg jag att jag var tvungen att komma på något jag skulle göra för att kunna tjäna pengar. Mina föräldrar gav mig total frihet - på gott och ont - och jag fick själv försöka komma på något som kunde leda in på en yrkesbana. Jag har alltid haft lätt för språk så jag tyckte att ett jobb som involverade språk kunde passa.
Eftersom det här var i slutet av 70-talet fanns ett arbete som väl knappt finns kvar längre - sekreteraren. Jag sökte till två olika utbildningar i Stockholm och kom in på båda och valde Frans Schartaus eftergymnasiala chefssekreterarutbildning. Där fick vi lära oss affärsspråk - i mitt fall engelska och tyska.
Innan jag flyttade till USA hade jag två olika arbeten som sekreterare, försäljningsassistent och "customer service" person. Det var internationella företag (ett svenskt och ett amerikanskt) och jag lärde mig väldigt mycket. Men fortfarande var det inte riktigt mitt kall utan mera "bara" ett jobb.
Här i USA har jag nog ett arbete som kanske knappt finns på samma sätt på andra arbetsplatser. Att arbeta med videokonferensteknologi och webprojekt är nog rätt specifikt för just min avdelning.
Fortfarande vet jag nog inte riktigt vad jag skulle vilja arbeta med som mera känns som en livsuppgift. Då jag var litet rädd för matte och fysik, kemi osv i Sverige valde jag bort den typen utbildningar. Numera har jag kommit över den rädslan och vet att jag kan lära mig och förstår även den typen ämnen. Tanken har föresvävat mig några gånger under senare år att om jag var litet yngre skulle jag ha kunnat tänka mig att bli meteorolog. Jag tycker väder är fascinerande och det är ju något som alltid finns. Alltså ingen brist på arbetsuppgifter. Men det är en rätt lång utbildning så den känns inte riktigt aktuell just nu.
Troligen har de flesta människor jobb och inte livsuppgifter som de arbetar med. Har ni som läser några tankar kring detta?
I USA har många människor ofta flera arbeten bara för att överleva ekonomiskt. Det är oftast relativt lågavlönade arbeten. Har tänkt skriva vid tillfälle om alla minimilöner som finns här.
Igår blev jag och några av mina kollegor bjudna på en mycket god plommonkaka som min chef bakat. Plommonen kom från en lokal trädgård. En av de som arbetar i skolans bibliotek hade tagit med sig plommon och bjudit på. Tänk så gott det är med närodlat och hembakat.
