Brukar kolla på rubrikerna hos Yahoo när jag först loggar in på min mejl. För det mesta är det bara onödigt "skvaller" men idag fanns en rubrik som fångade mina ögon. En australiensisk kvinna som vill försöka ge kvinnor en mer avslappnad och hälsosam syn på sina kroppar - framför allt efter att ha fött barn. Hon var på väg att genomgå en operation för att se "snyggare" ut men bestämde sig för att låta bli efter det att hon fick en insikt när hon såg sin dotter leka på stranden en dag. https://shine.yahoo.com/healthy-living/taryn-brumfitt-body-image-180640278.html
Sådana här artiklar får min hjärna att gå igång och frågan kom - varför är de allra flesta så otroligt kroppsfixerade nuförtiden? Mest åt det tunna, anorexiska kroppsidealet men även den nya "vågen" att vara fet.
I USA är väldigt många människor sjukligt överviktiga och det är tragiskt och hemskt att se dessa människor som mest troligt kommer att drabbas av olika sjukdomar och kanske till och med en för tidig död. Och de äter oftast helt fel - mycket fast food. Självklart finns det också människor som har gener som gör det svårt att ha en hälsosam vikt.
Att sedan se de tunna, anorexiska människorna (mest kvinnor) som hyllas i TV är precis lika tragiskt.
Men det är inte bara själva kroppsvikten som många fixerar vid utan det är allt möjligt som har med den fysiska kroppen att göra - rynkor som av någon anledning numera anses onaturligt, tänder som absolut måste bli vitare, bröst som antingen är för stora eller små, osv, osv. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.
Idealet att ständigt se ung ut och vara "perfekt" har i mitt tycke gått aldeles för långt. Det är inte bara kändisar numera som skall se "perfekta" ut, utan även "vanligt folk". Jag tycker det är bra att fundera på sådana här saker ibland.
Jag vet hur det är att vara "för" smal eftersom jag under stor del av min uppväxt inte kunde gå upp i vikt alls. Min ämnesomsättning var helt enkelt för snabb. Det var inte heller bra eftersom jag inte hade något extra kroppsfett att ta av om jag blev sjuk. Och jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Detta var troligen innan var och varannan kändis var anorexiskt smala. Jag såg ut som en del kändisar gör idag men helt ofrivilligt.
Efter det att jag fyllde 35 märkte jag en markant skillnad i kroppsvikten. Det blev lättare att gå upp i vikt och numera har jag nog en rätt normal vikt. Nu kan jag till och med gå ner i vikt utan att det är en "katastrof".
Jag har aldrig ätit någon viss slags diet utan äter allmänt hälsosamt och blandat - grönsaker, frukter, fisk, kött, choklad osv. Mycket ekologiskt som framgått här på bloggen.
Jag har aldrig försökt nå ner i vikt även när jag kunnat lägga på mig några kilon. Äger inte ens en våg. ;) Tror att de allra flesta människor skulle kunna ha en "bekväm" vikt med bra mat och en del fysisk aktivitet.
Numera har jag rynkor i ansiktet och visst kan jag ibland tycka att det vore trevligt att se ut som jag gjorde när jag var 25 men jag är inte längre 25 och rynkor tycks komma med att vara en fysisk varelse här på Jorden. :) Skulle aldrig komma på tanken att lyfta mig för att se yngre ut. Blir ledsen när jag ser bilder på vackra kvinnor som ser nästan groteska ut efter ansiktslyftningar.
Jag brukade permanenta mitt hår under många år men slutade då jag läste om dessa starka kemikalier som går rakt in i huden och givetvis in i kroppen. Har inte permanentat mitt hår på väldigt länge.
Och att mitt hår numera har gråa hårstrån är något jag mer och mer kommit att acceptera. I början ryckte jag faktiskt ut de få grå stråna men nu är de alldeles för många. Jag vill inte bli tunnhårig. ;) Och jag vet hur det är att tappa hår också och se mer tunnhårig ut. Skrev om det på bloggen för 1,5 år sedan. Ett mycket basiskt shampoo skapade total oreda i hårbotten. Numera är mitt hår faktiskt tjockare än vad det var innan. Helt naturligt och med litet hjälp av B-vitaminet biotin.
Jag vill heller inte färga håret för att täcka det grå eftersom det ofta blir en "ond cirkel" och man måste färga hela tiden för att det inte skall se konstigt ut.
Vore det inte viktigare att fokusera mer på hur vi mår inombords? Heter det inte att "skönhet kommer inifrån?" Jag hoppas att den här kroppsfixerade kulturen någon gång skall avta och människor kan känna sig mer okej med hur de faktiskt ser ut.
Att bleka tänderna är också populärt. Kanske inte fullt så mycket dock som Ross i Friends. ;)
Musik är viktigt för mig för att må bra och det sägs ofta att musik kan påverka oss även fysiskt. Avslutar med ett par gamla godingar och "feel good" låtar som kan få oss att må bra - från insidan. :) Litet 70-tals nostalgi.
Sådana här artiklar får min hjärna att gå igång och frågan kom - varför är de allra flesta så otroligt kroppsfixerade nuförtiden? Mest åt det tunna, anorexiska kroppsidealet men även den nya "vågen" att vara fet.
I USA är väldigt många människor sjukligt överviktiga och det är tragiskt och hemskt att se dessa människor som mest troligt kommer att drabbas av olika sjukdomar och kanske till och med en för tidig död. Och de äter oftast helt fel - mycket fast food. Självklart finns det också människor som har gener som gör det svårt att ha en hälsosam vikt.
Att sedan se de tunna, anorexiska människorna (mest kvinnor) som hyllas i TV är precis lika tragiskt.
Men det är inte bara själva kroppsvikten som många fixerar vid utan det är allt möjligt som har med den fysiska kroppen att göra - rynkor som av någon anledning numera anses onaturligt, tänder som absolut måste bli vitare, bröst som antingen är för stora eller små, osv, osv. Listan skulle kunna bli hur lång som helst.
Idealet att ständigt se ung ut och vara "perfekt" har i mitt tycke gått aldeles för långt. Det är inte bara kändisar numera som skall se "perfekta" ut, utan även "vanligt folk". Jag tycker det är bra att fundera på sådana här saker ibland.
Jag vet hur det är att vara "för" smal eftersom jag under stor del av min uppväxt inte kunde gå upp i vikt alls. Min ämnesomsättning var helt enkelt för snabb. Det var inte heller bra eftersom jag inte hade något extra kroppsfett att ta av om jag blev sjuk. Och jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Detta var troligen innan var och varannan kändis var anorexiskt smala. Jag såg ut som en del kändisar gör idag men helt ofrivilligt.
Efter det att jag fyllde 35 märkte jag en markant skillnad i kroppsvikten. Det blev lättare att gå upp i vikt och numera har jag nog en rätt normal vikt. Nu kan jag till och med gå ner i vikt utan att det är en "katastrof".
Jag har aldrig ätit någon viss slags diet utan äter allmänt hälsosamt och blandat - grönsaker, frukter, fisk, kött, choklad osv. Mycket ekologiskt som framgått här på bloggen.
Jag har aldrig försökt nå ner i vikt även när jag kunnat lägga på mig några kilon. Äger inte ens en våg. ;) Tror att de allra flesta människor skulle kunna ha en "bekväm" vikt med bra mat och en del fysisk aktivitet.
Numera har jag rynkor i ansiktet och visst kan jag ibland tycka att det vore trevligt att se ut som jag gjorde när jag var 25 men jag är inte längre 25 och rynkor tycks komma med att vara en fysisk varelse här på Jorden. :) Skulle aldrig komma på tanken att lyfta mig för att se yngre ut. Blir ledsen när jag ser bilder på vackra kvinnor som ser nästan groteska ut efter ansiktslyftningar.
Jag brukade permanenta mitt hår under många år men slutade då jag läste om dessa starka kemikalier som går rakt in i huden och givetvis in i kroppen. Har inte permanentat mitt hår på väldigt länge.
Och att mitt hår numera har gråa hårstrån är något jag mer och mer kommit att acceptera. I början ryckte jag faktiskt ut de få grå stråna men nu är de alldeles för många. Jag vill inte bli tunnhårig. ;) Och jag vet hur det är att tappa hår också och se mer tunnhårig ut. Skrev om det på bloggen för 1,5 år sedan. Ett mycket basiskt shampoo skapade total oreda i hårbotten. Numera är mitt hår faktiskt tjockare än vad det var innan. Helt naturligt och med litet hjälp av B-vitaminet biotin.
Jag vill heller inte färga håret för att täcka det grå eftersom det ofta blir en "ond cirkel" och man måste färga hela tiden för att det inte skall se konstigt ut.
Vore det inte viktigare att fokusera mer på hur vi mår inombords? Heter det inte att "skönhet kommer inifrån?" Jag hoppas att den här kroppsfixerade kulturen någon gång skall avta och människor kan känna sig mer okej med hur de faktiskt ser ut.
Att bleka tänderna är också populärt. Kanske inte fullt så mycket dock som Ross i Friends. ;)
Musik är viktigt för mig för att må bra och det sägs ofta att musik kan påverka oss även fysiskt. Avslutar med ett par gamla godingar och "feel good" låtar som kan få oss att må bra - från insidan. :) Litet 70-tals nostalgi.