Att bo i USA

Jag ser att det var mycket länge sedan jag skrev på bloggen. Hade tänkt skriva ett kort inlägg tidigare men har inte orkat och haft inspiration på grund av att jag blev sjuk precis innan skolan stängde för jullovet.

Mest troligt var det en influensa som drabbade mig. Har inte haft influensa på kanske 30 år och brukar inte vara sjuk. Har inte haft sjukdagar på jobbet på väldigt länge, flera år troligen. Men hösten har varit mycket intensiv på jobbet och jag var nog slutkörd helt enkelt. En av mina FB-vänner skrev på sin sida (hon jobbar inom skolan som Public Relations Director) att hon åkt på samma skit som jag fick. Och flera personer som jobbar inom skolan hade skrivit och berättat att de också blivit sjuka.

Jag hade sett fram emot att vara ledig och frisk under ett bra tag nu när skolan stängde. Men det gick tydligen inte i år. Känns rätt kymigt och trist faktiskt skall jag villigt erkänna. Har inte varit sängliggande men hållit mig inomhus till stor del eftersom detta virus är segt verkar det som. Det har också varit ovanligt kallt under den senaste veckan med ofta riktigt kalla nätter. Har proppat i mig alla tillskott jag har för att stärka immunförsvaret men det tar tydligen sin tid. I morgon öppnar skolan igen och det är bara att gilla läget och börja jobba igen.

Nytt år igen och jag har tagit fram mina 2019-almanackor. Jag avlägger aldrig nyårslöften utan gör förändringar när de behövs allt eftersom. Känns enklare tycker jag.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

Den här låten har ett par år på nacken men tycker om den fortfarande och den får sätta tonen för det här året. :)

Skolan öppnade igen i onsdags och jag var på plats. Det märktes att jag inte var riktigt återställd men jag “överlevde”. ;) I fredags pratade jag med en av de lärare jag jobbar en hel del tillsammans med beträffande Distance Learning - det är ju den avdelningen jag arbetar inom och har gjort sedan jag började arbeta inom skolan 2005. Läraren jag pratade med hade varit sjuk längre än mig och hon var heller inte helt återställd. Tydligen var det något riktigt “ettrigt” virus som gör att det tar tid.

Jag tittar väldigt litet på TV numera. På morgnarna brukar jag titta på nyhetsutsändningen från Medford i södra Oregon för att se väderprognosen och eventuella lokala nyheter. Det blir ju ingen längre stund och på kvällarna blir det inget TV-tittande alls egentligen. Men innan jullovet gick det ett program som handlade om den stora jordbävningen i Alaska 1964 och det ville jag gärna se. Jordbävningar, vulkaner osv fascinerar mig eftersom jag bor i ett område som har en intressant geologi.

Den 30 november, 2018 hade Alaska en rätt stor jordbävning (7.0) som orsakade en hel del skador men den 1964 var mycket mera omfattande. Jordbävningen 1964 i Alaska uppgick till 9.2 på Richterskalan och “Lasting four minutes and thirty-eight seconds, the magnitude 9.2 megathrust earthquake remains the most powerful earthquake recorded in North American history, and the second most powerful earthquake recorded in world history.” (Wikipedia).
Att en jordbävning pågår under så lång tid är mycket ovanligt och bilderna som visades i TV-programmet gjorde att man verkligen förstod den enorma förödelse som jordbävningen orsakade. Marken “löstes upp” på olika platser och hus “kantrade”. Runt 140 personer lär ha omkommit på grund av jordbävningen och den tsunami som kom.
Programmet fokuserade på ett par personer som var barn när jordbävningen skedde och som tappat kontakten med goda vänner. Vännerna hade lämnat Alaska och flyttat till andra städer i USA. Med hjälp av TV-teamet fick de kontakt med varandra igen efter många, många år.

Det finns några stora jordbävningar efter denna i Alaska som påverkat stora områden: San Francisco 1989, 6.9 i styrka (minns att jag såg på svenska nyheterna en del av vägarna/broarna kring SF som kollapsat), Indonesien 2004, 9.1-9.3 i styrka (Michael och jag bodde på Hawaii då och det var litet svårt att ta in att så många svenskar omkommit. Såg ett TV-program även om denna jordbävning vilket väldigt tydligt visade hur havsbotten “bröts itu” och orsakade de enorma tsunamis som följde jordbävningen) och Fukushima 2011, 6.6 i styrka (inte någon enormt kraftig jordbävning men med fullständigt katastrofala följder på grund av kärnkraftverket som fick härdsmältor. Jag vet att man borde ha utrymt hela västra USA - så mycket radioaktivitet kom det - men det gjordes givetvis inte och man tystade och mörkade katastrofen. Stora delar av Stilla Havet är döda på grund av radioaktiviteten och jag äter aldrig fisk numera som kommer från detta hav).

Jordbävningar kommer oftast helt utan förvarning och i programmet om jordbävningen i Alaska pratade man om att de som klarade sig visste vad de skulle göra, som att till exempel stå i/under en dörröppning. Här i allra nordligaste Kalifornien tycks vi inte ha förödande jordbävningar (inte ännu i alla fall) utan här lever vi i skuggan av en vulkan som, om den skulle få ett utbrott, skulle leda till att alla vore tvungna att ge sig av och troligen skulle man inte kunna återvända på mycket lång tid. Mt Shasta är den “värsta” sortens vulkan med mycket våldsamma utbrott.

Jag vet inte om det går att se programmet om jordbävningen i Alaska i Sverige via amerikanska PBS men jag lägger ut länken. Programmet går att se till och med den 16 januari i år. Sevärt!

https://www.pbssocal.org/programs/well-meet-again/great-alaskan-earthquake-z53ouv/

"Damage to Fourth Avenue, Anchorage, Alaska, caused by the Good Friday Earthquake." Bilden lånad från Wikipedia "U.S. Army [Public domain], via Wikimedia Commons"

Igår började det snöa här och det har fortsatt idag. Inga riktigt stora mängder snö men det är vitt. Detta är första snön på "marknivå" denna vinter. Jag hoppas innerligt att det har snöat mycket uppe på Mt Shasta eftersom det hade börjat töa en hel del.

Ibland är det intressant att fundera kring stora och omvälvande händelser som påverkar människor på olika sätt.

De flesta amerikaner minns var de befann sig och vad de gjorde när presidenten John F Kennedy (JFK) sköts i Dallas, Texas den 22 november 1963. Det var en händelse som påverkade hela USA och som etsade sig fast hos de allra flesta. Precis som 11 september 2001 som helt förändrade USA och som fortfarande påverkar hela samhället. Man kan även dra parelleller till mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 och hur det påverkade Sverige och det svenska samhället.

Jag var för liten för att minnas något av mordet på JFK när det skedde 1963. Jag minns 11 september och Palmemordet mycket väl. Alla dessa omvälvande händelser har omgetts av spekulationer och frågor kring händelseförloppen och vad som skedde.

John F Kennedys familj gick vidare så gott de kunde och sonen JFK Jr växte upp till en av de mest påpassade kändisarna i USA. Den 16 juli 1999 gick JFK Jr bort alldeles för ung i en flygplansolycka där även hans fru och hennes syster omkom.
Alldeles nyligen visade man ett 2 timmar långt program hos TV-kanalen ABC om JFK Jr och hans fru Carolyn. Jag tittade på detta eftersom jag av någon anledning inte mindes särskilt mycket av rapporteringen 1999 när JFK Jr omkom. Jag bodde i USA då men följde inte dessa nyheter direkt.

https://people.com/politics/the-last-days-of-jfk-jr-exclusive-trailer/

Däremot minns jag mycket väl nyheterna sommaren 1997 (min första sommar i Mt Shasta) när prinsessan Diana omkom. Jag blev chockad när jag hörde om vad som hade hänt och kunde inte riktigt förstå att hon inte fanns längre.

Vissa händelser påverkar hela samhällen och till och med länder och ändrar för alltid kursen på något sätt. Mordet på John F Kennedy är ett exempel på en sådan händelse.

En kort video om JFKs begravning och hur människor reagerade inför denna händelse som skakade USA.

Igår lördag åkte jag till Mt Shasta för att handla mat och när jag körde såg jag fantastiska moln (lenticular clouds) men hade givetvis ingen kamera. Eftersom jag har inte har egna bilder får jag länka till ett foto som ligger ute hos Facebook och som visar molnet från motorvägen I-5 när man åker norrut mot Mt Shasta. Dessa moln är verkligen speciella och häftiga.

https://www.facebook.com/KCRAMarkFinan/photos/a.336177666448056/2158961480836323/?type=3&theater

De senaste 2-3 dagarna har varit litet utmanande eftersom min bil blev utsatt för stöld. Som tur var fanns bilen kvar men nummerplåten med registreringslappen som sitter baktill på bilen blev stulen. Det har tagit tid med kontakt med polisen och med DMV (Department of Motor Vehicles) plus känslan av att inte ens kunna känna mig säker att ha min bil parkerad precis bredvid huset där jag bor. Tyvärr har jag inget garage där jag kan parkera min bil.

Jag upptäckte stölden i måndags och fick en mindre chock. Jag har haft samma nummerplåt sedan jag kom tillbaka från Hawaii i augusti 2005 och ingen har tagit den. Det blev ett samtal till Polisen och ett par polismän kom och de skrev en rapport. Att en av polismännen gav felaktig information gjorde inte processen enklare precis.

Dagen därpå ringde jag tidigt på morgonen till Weeds polisstation och frågade om jag inte behövde en kopia på polisrapporten när jag skulle åka till DMV. Polismannen hade sagt att jag inte behövde en kopia men efter att ha kollat olika hemsidor på nätet verkade det som om en rapport var nödvändig. Kvinnan som svarade på polisstationen bekräftade att jag visst behövde en rapport så det blev ett besök där innan jag åkte in till Mt Shasta och DMV. Vilken tur att jag ringde!

DMV är ökänt här i USA för att ha helt sanslöst långa väntetider och mindre trevlig personal. Det har sina fördelar att bo på en mindre ort eftersom vi inte har några långa väntetider och personalen är vänlig. Jag behövde inte vänta särskilt länge innan jag fick hjälp. Jag fick frågan om jag hade polisrapporten vilket jag kunde svara “ja” på som tur var. Jag fick visa mitt körkort och lämna in den blankett jag hade fyllt i om att få nya nummerplåtar och en registreringslapp. Polismannen som kom till mitt hus hade sagt att jag inte skulle få mina nummerplåtar förrän efter flera veckor. Det var också fel eftersom skyltarna fanns hos DMV.

Innan besöket hos DMV hade jag gått till en affär som säljer biltillbehör för att köpa skruvar. Tjuven hade ju tagit även skruvarna. Tyvärr var det fel skruvar jag köpte så jag fick åka tillbaka och fick hjälp av en av expediterna att sätta fast skyltarna.

Här i Kalifornien kan man inte ha något som täcker registreringsskylten och de skruvar jag har haft sedan 2005 var inga säkerhetsskruvar vilket man tydligen måste ha nuförtiden. Jag har försökt hitta skruvar lokalt men hittade bara några som är litet svårare att få av än de jag hade. Skall beställa via nätet eftersom jag tror att jag hittat skruvar som är litet mer säkra. Självklart har tjuvarna olika slags verktyg men man kan ju göra det litet svårare i alla fall. Ingen rolig upplevelse alls men tydligen är detta vanligare än vad jag har vetat om med stulna registreringsskyltar.

Det är obehagligt tycker jag att bli utsatt för en stöld och jag kom att tänka på ett par andra tillfällen när jag blev bestulen på en läderjacka och på pengar. Detta var i Stockholm och jackan hängde där andra jackor hängde medan jag och mina kollegor åt lunch. Tala om chock när jag skulle gå tillbaka till jobbet och jackan var borta. Som tur var fick jag tillbaka på hemförsäkringen och min chef tyckte så synd om mig (jag hade precis börjat på det jobbet) att han gav mig pengar till självrisken. Jag kunde köpa en bättre och finare jacka med pengarna jag fick. Har faktiskt fortfarande den jackan och använder den varje år. Med andra ord en antik jacka vid det här laget. ;)

Pengarna försvann på en restaurang i Stockholm innan jag och en kompis skulle gå på bio. Vi åt middag på en restaurang och vi satt mitt emot varandra och jag hade en väska på golvet vid stolen. Min plånbok fanns i väskan och där försvann pengarna - dock ingenting annat i plånboken. Jag ringde till restaurangen dagen därpå för att berätta att de hade ficktjuvar och svaret jag fick var litet uppseendeväckande. De visste om ficktjuvarna och hade civilklädda poliser som “patrullerade” i restaurangen och dessa poliser hade till och med blivit bestulna på pengar. Skickliga ficktjuvar med andra ord.

Ikväll hoppas jag att tjuvarna håller sig inomhus eftersom vi har ösregn och mycket blåst. Det har regnat "cats and dogs" sedan mitt på dagen. Hoppas att Mt Shasta får snö.

En av mina idoler (när jag var liten flicka) var Pippi Långstrump. Hon får också besök av tjuvar. Dock verkar dessa tjuvar rätt ofarliga. :)

Förra veckan var väldigt intensiv så fick hushålla med min energi. Mycket att göra på jobbet och olika ärenden efter jobbet varje dag. Bland annat ett tandläkarbesök i torsdags.

Jag har inte någon tandläkarskräck men tycker inte om att gå till tandläkaren. Vet inte om någon faktiskt tycker om att att gå till sin tandläkare.
Har nog haft fler tandläkarbesök än de flesta har jag en känsla av. Inte på grund av dåliga tänder utan på grund av att jag hade tandställning under många år. Under ca 10 år hade jag någon slags tandställning - antingen en som jag hade på natten eller en fast. Tandläkaren jag gick till var inte den vanliga tandläkaren utan en specialist och jag vet att han efter många år fortsatte att kalla mig även om jag inte behövde gå. Bra att kunna tjäna mer pengar antar jag. En dag sade jag till honom att jag inte skulle komma tillbaka eftersom jag ansåg att jag inte behövde fler behandlingar. Hans svar var “Okej.” Helt otroligt.

Min pappa och jag har haft samma problem med tänderna vilket har varit mer “slitage” än vad som kanske är normalt. Ingen har kunnat förklara exakt vad detta beror på. Det har gjort att jag fått “laga” tänderna med vit fyllmassa då de blivit försvagade. Jag har bara haft några få hål under hela mitt liv och har inget amalgam numera. Hur man kan sätta in gift i munnen är obegripligt för mig.

Tandsten är också något som jag har och när tandläkaren i Sverige tog bort tandstenen var det rätt plågsamt och jobbigt. Under de flesta av mina år i USA har jag faktiskt besökt tandläkaren i Sverige.
Nu har jag hittat en tandläkare i Mt Shasta som jag har börjat gå till. Han och hans mottagning är öppna för litet mer “alternativa” metoder vilket jag uppskattar.

Jag har haft ett par besök redan hos tandläkaren och det kommer att bli ytterligare några besök på grund av att jag hade väntat litet väl länge och har en hel del tandsten. Men hittills har det inte alls varit lika plågsamt som hos tandläkaren i Sverige. Jag fick bedövning - bara halv dos eftersom jag är väldigt känslig - och det var nog bra även om det är obehagligt tycker jag innan bedövningen släppt.

Jag kommer att göra litet mer aktivt för att kunna förhindra tandsten till viss del hoppas jag. Tror att det skiljer sig från person till person hur mycket tandsten man har. Jag skaffade ett homeopatiskt medel innan jul som jag inte riktigt kom igång med innan jag fick den otrevliga influensan så jag skall sätta igång igen.

Hade fått tipsat om Xylitol som skall vara bra för tänderna och som också lär förhindra tandsten så har köpt även det och har börjat använda. Löser upp pulvret i litet varmt vatten och sköljer munnen.

I morgon måndag sätter skolans vårtermin igång så då blir det full fart och elever igen.

Idag pratade jag faktiskt svenska! Det händer inte så ofta nuförtiden. Jag och en av mina kusiner hörs av då och då och det var henne jag pratade med idag. Trots att jag har pratat engelska 99% av min tid sedan jag kom till USA har jag absolut inga problem att prata svenska och hitta ord. Ingen Dolph Lundgren-brytning heller. ;)
Det blir inte så ofta som jag ringer till Sverige numera. När min mamma gick bort blev samtalen märkbart färre. När jag först kom till USA pratade jag med mina föräldrar åtminstone ett par gånger i veckan.

De senaste veckorna har jag varit tvungen att ringa till Nordea ett par gånger och även till det företag som har min tjänstepension. Eftersom eventuella utskick av årsbesked osv kommer alldeles för sent för att jag skall hinna få med dem i min amerikanska deklaration måste jag ringa.

Företaget som har min tjänstepension måste jag kontakta för att meddela att jag behöver summan vid årsskiftet och sedan får jag besked när jag kan ringa igen. De kan inte ge någon information via epost. Och i år var jag tvungen att logga in med mitt BankID (tur att jag har det) för att de ens skulle prata med mig om min pension. Jag var tvungen att ge information om min försäkring vilket jag bara kunde göra när jag var inloggad. Det kändes dock litet oklart om jag ens skulle kunna få beskedet eftersom ingen hörde mig när jag ringde. Jag provade att ringa via Skype och sedan även via vanliga telefonen (fem samtal totalt) och ingen hörde mig. Som tur var kunde en av de som svarade ringa tillbaka och då fungerade det. Efter ett email där jag påpekade problemet fick jag beskedet att det tydligen var ett känt problem med utlandssamtal. Låter mycket konstigt tycker jag. Förhoppningsvis får de ordning på det hela.

Att ha BankID verkar vara den “dörr” som öppnar upp väldigt mycket till olika myndigheter och företag i Sverige. Jag fick ladda ner ett nytt BankID under helgen så klarar mig ytterligare ett par år.

Som jag skrev om i inlägget om stölden av registreringsskylt på min bil skulle jag försöka hitta säkrare skruvar. Det var inte alldeles enkelt visade det sig. Ingen affär hade den typen skruvar lokalt i Weed och Mt Shasta så jag beställde via nätet. Det blev två beställningar innan jag fick tag på rätt storlek på skruvarna - tydligen skall de vara “metric” och inte “US”. Igår kunde jag skruva i de nya skruvarna med det specialverktyg som kom tillsammans med beställningen. Nu hoppas jag att dessa skruvar ger litet mer säkerhet när det gäller skyltarna.

Idag var det Superbowl vilket jag inte alls brydde mig om. New England Patriots vann igen vilket de har gjort flera gånger tidigare.

En av ABBAs klassiker "Ring Ring" får avsluta inlägget. :) Detta var sången de ställde upp med i Melodifestivalen 1973 - året innan de slog igenom med Waterloo.

Vi är lediga idag inom min skola eftersom det är helgdag för statligt anställda. Presidents’ Day heter helgen. Privatanställda kanske har tagit semester eftersom de då får en tredagarshelg. Vi har ledigt med betalning utan att behöva ta semester.

Det är trevligt med en extra dag ledigt framför allt då de senaste två veckorna har varit litet tuffa på jobbet. Min avdelning har fått kritik från andra inom skolan trots att vi inte har kunnat påverka särskilt mycket beträffande det som skett. Kommer nog att skriva ett separat inlägg om detta. Sådana här saker tar kraft och energi medan de pågår.

Den gångna veckan kom ett snöoväder in över Mt Shasta-området. Det var den sortens oväder som vi hade “förr i tiden” med kraftiga vindar och en hel del snö. Sedan vintern 2012-13 har vi inte haft särskilt mycket snö såsom vi alltid brukade ha förr om åren.

På många håll i USA stänger skolorna om det kommer snö. Helt enkelt beroende på att man inte får ha dubb- och vinterdäck. På vissa platser säljs inte ens den sortens däck. I Mt Shasta-området är det inga problem att ha dubbdäck och jag har mina påsatta. Våra skolor brukar oftast bara stänga om det kommer väldigt mycket snö och motorvägen I-5 inte kan hållas öppen. Detta skedde natten mellan tisdag och onsdag den gångna veckan och skolan stängde under onsdagen.

Det var en oväntad ledig dag mitt i veckan men jag tillbringade en hel del tid utomhus med att skotta snö. Eftersom det hade blåst kraftigt hade snön blåst och lagt sig i stora drivor på vissa håll medan det på andra håll var barmark. Ena sidan där min bil står var fri frå snö medan den andra hade minst en halvmeter. Här i Weed har vi en effektiv snöröjning men självklart blir det stora vallar mot vägen som man måste skotta bort.
Påföljande natt fick vi enorma mängder regn så en hel del av snön smälte men den senaste veckan har det snöat till och från. Dessutom är det kallt. Rätt många minusgrader på nätterna och bara några få plusgrader på dagarna.

Utsikt över mitt däck på baksidan av huset jag bor i.

Efter att ha skottat vid den lilla uppfartsvägen blev det en rejäl snöhög.

Mitt emot huset där min lägenhet finns ligger ett större lägenhetskomplex. Här ser man snödrivorna rätt bra.

Igår åkte jag till Mt Shasta för att handla mat och vårt vackra Mt Shasta syntes eftersom molnen hade skingrats. Mt Shasta kallas ju också för White Mountain och nu gör det verkligen skäl för namnet.

Såg denna fina video idag. Den lilla hästen verkar inte vilja ge upp - jag har samma motto. :)

Veckorna går och jag har inte “tittat till bloggen” som jag brukar. Till största delen beror det på att det fortfarande har varit mycket att göra på jobbet och att jag har varit tvungen att ta hand om en del andra saker efter jobbet. Dessutom var min kollega sjuk några dagar och var tvungen att stanna hemma vilket innebar att jag fick göra hans och mina arbetsuppgifter.

Det som jag har fått ta hand om utanför jobbet är mina tandläkarbesök och förberedelser inför deklarationen.
Under ett par månader har jag varit hos tandhygienisten varannan vecka vilket tagit tid och energi. Nu har jag klarat av genomgång av tänderna, lagning av en tand där en liten bit föll ur och mycket noggrann rengöring. Som tur är får jag en rätt bra ersättning via min sjukförsäkring genom skolan. Nu blir det några månader tills jag skall tillbaka för en ny kontroll. Tandhygienisten verkade i alla fall tycka att tandköttet “återhämtat sig” en del och det lät positivt.

Och under den här årstiden förbereder man sig i USA för deklarationen. Som vanligt har jag flera olika blanketter som skall fyllas i på grund av det jag har i Sverige. Det företag jag använde mig av förra året hade meddelat att de inte skulle fortsätta med deklarationer för privatpersoner (och de var ju litet konstiga minst sagt med tanke på allt som hände förra året så lika bra kanske att inte anlita dem) så jag var tvungen att hitta någon annan. För ett par år sedan gick jag till företaget H&R Block i Mt Shasta och där var jag förra helgen. Mannen som jag har kontakt med kan en del om internationell rapportering men det är nog också tur att jag har lärt mig mycket om hur blanketterna skall fyllas i. Nu har jag i alla fall skickat in två blanketter med post, gjort en rapportering elektroniskt och H&R Block gör sin rapportering för några blanketter. Sådant här tar tid att förbereda och jag har ägnat flera helger åt att samla ihop och gå igenom alla konton som finns i Sverige. Dessutom skulle papper kopieras och förberedas inför besöket hos H&R Block.
Som ni kan se har mina vardagar och helger varit minst sagt fullspäckade.

Den här helgen är en timme kortare eftersom vi redan har ställt om till sommartid. Jag tycker det är alldeles för tidigt och helst skulle jag vilja ha normaltid hela året så som vi hade i Sverige fram till 1980. Dock vet jag att många vill ha sommartid året runt. Det finns förslag här i Kalifornien att bara ha sommartid så vi får se hur det blir framöver.

Fettisdagen var den gångna veckan men det verkar ju som om semlor nästan finns året runt numera i Sverige så att mitt inlägg kommer litet sent gör nog ingenting. :) Jag har sett många, många bilder i de olika Facebookgrupperna jag är med i och många tycks sakna dessa semlor. Jag kan inte ens minnas när jag senast åt en semla. Det är inget jag saknar vilket kanske är tur eftersom det givetvis inte finns semlor där jag bor. Dock verkar det finnas i en del av de större städerna. Och självklart kan man även baka sina egna semlor.

När jag var barn var det strikt med dagen när man “skulle” äta semlor. Fettisdagen var det som gällde. Som sagt, numera tycks semlor finnas under stor del av året och de finns tydligen även i olika former som semmelwrap, prinsessemla osv.
Jag såg den här bilden i en av Facebookgrupperna och tyckte den var litet kul med tanke på olika former av semlor. :)

Bilden lånad från internet.

Och den kända författarinnan Selma Lagerlöf kan man enkelt döpa om inför “semmeldagen”. ;)

Bilden lånad från internet.

Förra veckan var minst lika intensiv på jobbet som den första veckan i mars. Tyvärr var min kollega tvungen att vara borta igen på grund av att hans dotter blev inlagd på sjukhus. Han har två barn från ett tidigare förhållande och de bor i Portlandområdet i Oregon. Dottern har en del fysiska handikapp så för henne blir en infektion/influensa mycket farligare. Det är litet jobbigt att vara själv på kontoret eftersom jag får göra två personers jobb. Jag hoppas att det blir litet lugnare nu men man vet aldrig.

Min deklaration blev litet mera stressig än vad jag hade trott. Förra lördagen skickade jag två blanketter till IRS i Utah. En av dem har en tidigare deadline än den vanliga deklarationen - 15 mars gäller för denna specifika blankett. Självklart skickade jag med spårning och allt tycktes vara frid och fröjd tills helt plötsligt inga uppdateringar skedde utan det bara stod att försändelsen “would arrive late.” Jag åkte till och med till postkontoret i Weed för att se om de kunde ge mig mer information. Nej, det kunde de inte. En dag senare kom som tur var en uppdatering att försändelsen befann sig i Utah och dagen därpå levererades den. Jag kunde pusta ut. :) Den blanketten har mycket höga böter om den inte kommer i tid så det var inte så konstigt att jag var litet stressad med tanke på det jag gick igenom 2015.

Eftersom jag fick betala restskatt till både IRS och Franchise Tax Board (i Kalifornien) skickade jag betalning till båda. Det ena kuvertet kom fram väldigt snabbt medan det andra tycktes ha “fastnat” i USPS system. Ingenting hände och flera dagar gick med endast en uppdatering som sade “will arrive late.” Efter några dagar loggade jag in hos FTB och såg att mitt konto hade noll balans och att de verkade ha fått min check med betalningen. Jag ringde för säkerhets skull och fick bekräftat att jodå, de hade fått pengarna. Ibland påminner USPS litet om skräckhistorierna jag läser och hör om PostNord.

Samma dag som jag började bli litet stressad av att mina försändelser verkade vara försenade fick flera “social media platforms” stora problem. Till och med USPS spårningssida gick inte att gå in på. Det finns en bra hemsida som heter Downdetector.com och som visar status för många olika hemsidor. De problem som vi hade den gångna veckan drabbade inte bara USPS utan även Facebook, Instagram, Etsy och möjligen några till. Jag läste många upprörda kommentarer hos Downdetector.

Här finns en artikel om det hela som tydligen drabbade även andra länder. https://www.independent.co.uk/life-style/gadgets-and-tech/news/websites-down-apps-not-working-facebook-instagram-etsy-usps-a8821741.html?fbclid=IwAR0AhXDDaKo9C5F1ittBOsEMSOWAKFIfl25JG0ocW0KJ_qUePFSNRjTrrIs

Exakt vad som orsakade dessa stora avbrott verkar litet oklart. Det man dock väldigt snabbt märker är hur beroende vi är av att internet och hemsidor fungerar. USPS går egentligen inte att ringa till. Jag provade och man slussas runt i en "labyrint" av val utan att enkelt kunna prata med någon. Vid ett tillfälle lyckades jag trycka något val som skulle leda till en "levande person" men väntetiden var mellan 1-2 timmar!

De senaste dagarna har det blivit varmare och mera vårlikt och idag tog jag en härlig promenad i skogen. Bergsområdet "the Eddies" har fortfarande en hel del snö. Av någon anledning blev fotot litet suddigt - hoppas det går bra trots allt.

Sedan 2009 har de som velat resa till USA varit tvungna att använda sig av ESTA (Electronic System for Travel Authorization). Det är ett inresetillstånd som man ansöker om via internet och som ger en person tillstånd att resa in till USA. Numera kostar det $14 och gäller under 2 år. Fortfarande är det dock upp till de som finns i immigrations- och passkontrollerna att ge “grönt ljus” för att bli insläppt till USA.

När jag för första gången reste till USA 1985 fanns inte ESTA eller Visa Waiver programmet - som fortfarande gäller - utan man fick ansöka om visum hos amerikanska ambassaden i Stockholm. Tydligen började Visa Waiver-programmet gälla på hösten 1989 för oss svenskar.

Tidigare har amerikaner kunnat resa utan visum eller andra krav (giltigt pass givetvis) till Europa men från och med 2021 kommer det att ändras. Då måste amerikanska medborgare också ansöka om ett inresetillstånd till Europa - ETIAS heter det. Inte mer än rättvist tycker jag att det krävs ett inresetillstånd även till Europa om man inte har ett pass från något av EU-länderna.
Har man dubbelt medborgarskap men till exempel bara amerikanskt pass måste man ansöka om ETIAS. Har man ett svenskt pass, förutom det amerikanska, reser man in på det till Europa. Exakt hur det går till i USA vid utresan är jag inte helt klar över. Eftersom amerikanska medborgare, enligt amerikansk lag, måste visa sitt amerikanska pass vid utresan kanske man även måste visa det andra passet.
När den här information först kom ut för några veckor sedan skrevs det felaktigt att ETIAS är ett visum vilket det inte är utan det är ett inresetillstånd precis som ESTA.

Att flyga har blivit mer och mer komplicerat tycker jag. Man måste hålla koll på mycket och se till att man känner till alla regler som finns. Jag minns så väl när man kom till amerikanska flygplatser på 80-talet och att familj och vänner till och med kunde komma till gaten för att ta emot besökare. Visst var det mycket trevligare jämfört hur det har blivit nuförtiden. TSA (Transportation Security Administration) i USA har gjort flygplatserna mindre trevliga tycker jag.

För 2-3 år sedan talade man om att det skulle finnas så kallad “preclearance” på Arlanda för de som skulle flyga till USA. Tydligen har det projektet skjutits upp på obestämd tid på grund av “In the past year, the financial conditions have deteriorated, which means that there is at present no sustainable financial solution that will enable the project to continue.” Jag vet att många blev glada att höra att det kanske skulle bli “preclearance” på Arlanda eftersom det kan ta väldigt lång tid ibland på de amerikanska flygplatserna men tydligen verkar det hela i stort sett ha runnit ut i sanden av olika anledningar. https://www.swedavia.com/arlanda/development-plans/#gref

Nu var det länge sedan jag flög. Har inte flugit sedan jag var i Sverige hösten 2015. Vi får se när det blir av nästa gång.

Det finns många filmer som har med flygplan att göra. En film som jag tyckte var riktigt bra är “Flightplan” med Jodie Foster. “A bereaved woman and her daughter are flying home from Berlin to America. At 30,000 feet, the child vanishes, and nobody will admit she was ever on the plane.” Det är en psykologisk thriller med ett lyckligt slut. :)

Tiden bara rusar iväg känns det som. Den gångna veckan hade skolan spring break vilket innebär att kurserna var inställda men alla kontor var öppna som vanligt. Jag hade faktiskt tagit ledigt två dagar - torsdag och fredag - och kunde ta hand om en del ärenden och annat som jag inte hinner med annars.

Något som också hände den gångna veckan var att man inom EU röstade för att skapa mer censur för internet. “Efter tre år av förhandling och infekterad debatt röstade Europaparlamentet under tisdagen ja till nya upphovsrättslagar inom EU. Det nya direktivet innebär bland annat att det senast 2021 inte ska gå att ladda upp upphovsrättsskyddat material på sociala medier, och att företag som Google och Facebook har en skyldighet att ersätta medier vars material de sprider på sina plattformar.” (citat SvT).

Om jag har förstått det hela rätt röstade en del personer till och med “fel” eftersom man ändrade i ordningen under omröstningen. Det var personer som hade tänkt att rösta “ja” eller “nej” och röstade tvärtemot på grund av den förvirring som tycks ha rått. Låter ju inte särskilt betryggande att det inte var bättre koll hos de som valts att företräda till exempel Sverige. Så resultatet blev 348 mot 274 och därmed gick detta igenom.

Det är artiklarna 11 och 13 som varit mest kontroversiella och som troligen kommer att orsaka mer censur och problem att ha den sortens internet som människor har vant sig vid. Den här artikeln förklarar bra vad dessa artiklar handlar om:

https://www.svt.se/kultur/klart-eu-rostar-ja-till-nya-upphovsrattslagar

Internet har ju egentligen inte funnits i en större utsträckning mer än runt 20 år men har revolutionerat hur man idag hittar information, handlar kläder, skor, elektroniska prylar osv. Jag tycker om att ha tillgång till internet och skulle nog ha svårt att klara mig utan det.

Med tanke på att hitta information via internet så kom det till nytta igår kväll. Under lördagseftermiddagen började mina grannar (som bott i grannlägenheten sedan slutet av september/början av oktober förra året) att helt plötsligt bära ut saker från lägenheten. Jag kollar regelbundet Craigslist för bostäder i det här området för att hålla mig uppdaterad och dessutom för att se vad som eventuellt är på gång med grannlägenheten på grund av alla som kommit och gått under årens lopp. Jag hade inte sett någon annons så blev litet undrande.

Det är ett yngre par med en liten son som bott här och det har varit relativt okej. Jag såg att mannen gick iväg med en bunt böcker och en ryggsäck och ställde av dessa på en bänk vid skolan. Då började jag ana ugglor i mossen. Eftersom jag inte ville verka nyfiken (vilket jag givetvis var ;) ) avvaktade jag med att gå ut och se vad som var på gång. Efter någon timme med mycket spring ut och in körde de iväg. Jag var helt övertygad om att de hade gett sig av för gott trots att ingen flyttbil synts till. Jag gick ut och såg att de hade ställt ut massor med saker i den driveway där de parkerat och det fanns några skyltar där det stod “free stuff.” En dörr i staketet till deras tomt/backyard på baksidan av huset stod öppen och jag vågade mig på att gå in där. Lägenheterna har en stor glasdörr på baksidan så jag kikade in och såg att de hade lämnat en del möbler men att annat smått var bortplockat. I deras backyard fanns massor med tomma glasflaskor, olika slags förpackningar, kartonger osv.

Igår kväll letade jag efter dessa pesoners namn (visste vad de hette) och hittade till slut ett Instagramkonto för killen och mysteriet blev klarare. Tydligen kommer han från New England på östkusten - kvinnan verkar vara från Oregon - och i slutet av januari hade hans mormor eller farmor gått bort. Där fanns även ett inlägg för ett par veckor sedan där han skrev att han “had acquired a homestead”. Min gissning är att han troligen ärvt ett hus med en stor lada i New England. Där stod det också att de skulle flytta dit!! Och idag fanns ett nytt inlägg där det stod att de "were heading east."

Så troligen har de lämnat lägenheten med i stort sett allt kvar. Om hyresvärden vet om detta är en annan fråga. Har inte sett hyresvärden här eller någon annons. Så nu blir det nya grannar igen framöver - suck. Jag har lärt mig att leta på nätet och skulle nog egentligen ha blivit privatdetektiv eftersom jag tycker sådant här är intressant med att hitta information. ;)

Jag tog en promenad igår (innan allt hände med grannarna) och gick till en affär som heter Dollar General som finns i Weed. Affären är en lågprisbutik där jag till exempel köper toapapper, plastpåsar för förvaring osv. Själva affären är inget märkvärdigt men utsikten där den finns är helt okej. :)

De senaste veckorna har varit en virvelvind av olika “projekt” som tagit både tid och energi. Därav tystnaden på bloggen.
Jag kommer att skriva om det som hänt men då de flesta säkert har påsklov nu ville jag mest säga Glad Påsk! USA ligger lågt med påsken men i Sverige är det långledigt just nu.

Det jag “brottats med” är ett levnadsintyg som blivit mycket mer omfattande än vad det borde ha varit, Jury Duty som är något som följer med det amerikanska medborgarskapet, situationen med grannlägenheten och olika utmaningar på jobbet.

Mitt i alla “projekt” hände något oväntat och fint för ett par veckor sedan. Jag hörde en bil stanna utanför huset där jag bor och jag såg en kvinna som klev ur sin bil och gick fram till min dörr med en kruka med tulpaner! Hon knackade på dörren och sade "I had bought these, asked the Lord who to give them to and he told me to give them to you. Jesus loves you, okay. " Hon var helt okänd och jag blev självklart både överraskad och förvånad men kom mig för i alla fall att tacka. Eftersom det i stort sett är omöjligt att hitta tulpaner här - och jag tycker mycket om tulpaner - blev jag riktigt glad. Tulpanerna har blommat fint fram till för ett par dagar sedan när de började vissna. Det var en mycket fin och omtänksam gåva från en helt okänd person.

Jag har inte firat påsk på mycket länge och har aldrig firat här i USA. Det är egentligen bara en dag, och det är i morgon när söndagen kallas Easter. I Sverige är det många som har ledigt i fyra dagar. Glad Påsk!

Så här fina var tulpanerna jag fick av den okända damen. :)

Ja, det kan man ju undra. Länsförsäkringar, där jag har min privata pensionsförsäkring, ville veta om jag fortfarande lever eftersom de hade skickat en blankett som heter Levnadsintyg eller Life Certificate. Om de inte fick detta Levnadsintyg skulle utbetalningarna från min pensionsförsäkring upphöra. Detta är alltså mina pengar som jag satte in själv - inte något som betalats in av en arbetsgiver.

Jag hade hört talas om den typen blankett i de FB-grupper jag är med i (svenskar som bor utomlands) så helt ovetande var jag inte men jag trodde att det bara gällde den allmänna pensionen som man får från Pensionsmyndigheten. Och den är jag för ung för fortfarande.

Brevet med blanketten sade att jag var tvungen att få blanketten bevittnad och underskriven av en behörig myndighet. Det nämndes svenska ambassaden, svenska konsulat, svenska kyrkan osv (inget som fungerar för mig med tanke på avstånden till dessa instanser) men som tur var nämndes även notarius publicus vilket vi har även här. Min bank har en gratis service till sina kunder med notarius publicus-tjänster.

I brevet stod också att man kunde få sin identitet bekräftad via BankID. Tyvärr var det bara mobilt BankID som fungerar och det hade man inte skrivit i brevet. Jag har BankID via min dator men då min mobiltelefon är gammal som gatan har jag inget internet. Jag blev alltså tvungen att skicka blanketten till Länsförsäkringar.

Besöket hos postkontoret i Weed när jag skulle skicka blanketten var mycket konstigt minst sagt. Jag ville skicka med det snabbaste alternativet som de har vilket är Priority Mail Express. Skickar man med den metoden måste man fylla i en “customs form” vilket jag gjorde. Det jag inte visste var att denna customs form också måste knappas in av postpersonalen på en dator. Så var det inte förr utan då sattes den ifyllda “customs form” bara på kuvertet. Mannen på postkontoret knappade in information tills han kom till adressen och då blev det tvärstopp. Jag hade inte fyllt i en gatuadress eller postbox eftersom Länsförsäkringar inte hade uppgett varken det ena eller andra utan bara postnumret och Stockholm dit blanketten skulle skickas. En del större företag i Sverige har ju inga gatuadresser eller postboxar för sina postadresser. Nordea i Stockholm är ett sådant exempel.

Eftersom jag inte kunde uppge en adress gick mannen till en annan dator och han letade efter något som rörde adressen. Jag sade att det ju inte gick att bara ta en adress hipp som happ - vilket det visade sig att han gjort!!! Men herregud det kan man ju inte göra. Jag vet var Humlegårdsgatan ligger som han hade kommit fram till. Hur han kommit fram till detta är ett fullständigt mysterium. Länsförsäkringar ligger på Tegeluddsvägen. Hade jag inte bott i Stockholmsområdet och vetat att det var helt fel hade brevet aldrig kommit fram. Jag var så upprörd och chockad att jag bara gick därifrån. Har haft funderingar på att anmäla mannen men tyvärr är han nästan den ende som finns på postkontoret här i Weed så jag skulle troligen bli portad om jag gjorde det. Det han gjorde skulle nog dock kunna anmälas.

Så då återstod bara UPS eller FedEx. Det finns en affär i Mt Shasta som har de tjänsterna men inte om man vill skicka internationellt. Att bo i glesbygden har sina utmaningar ibland. Eftersom jag hade fått kallelse till jury duty (blir ett separat inlägg om det eftersom det var en historia i sig) bara några dagar efter det misslyckade besöket på postkontoret gick jag till den affär som finns i Yreka och som skickar internationellt. Jag skickade med FedEx och fick betala $100 - inte billigt precis. Kuvertet kom snabbt fram till Stockholm och där blev det stopp. Enligt spårningssidan hade det fastnat i tullen! Men hur kan ett kuvert med dokument fastna i tullen? Är de lika inkompetenta som PostNord? Jag ringde till FedEx på Skärtorsdagen och det visade sig att de hade gjort fel och kuvertet släpptes igenom. Men då var det för sent att levereras innan påsken som ju är rätt lång i Sverige. Inte förrän på tisdagen efter påsken kom kuvertet fram.

I fredags morse (min tid) ringde jag till Länsförsäkringar och fick efter en del om och men prata med en kvinna (jag pratade med henne visade det sig när jag fått brevet och hade ett par frågor) och hon kunde bekräfta att jo, de hade fått mitt brev och utbetalningarna skulle fortsätta. Nu hoppas jag att det inte blir något mer kring detta eftersom detta Levnadsintyg tog alldeles för mycket tid, energi och pengar. Det känns som om jag tillbringat stor del av april med att försöka få ordning på detta.

Nästa år blir det säkert ett nytt Levnadsintyg men då hoppas jag att jag skall kunna använda mobilt BankID.

Det har varit ovanligt varmt helt plötsligt sedan 1-2 veckor och snön har smält i en rasande fart och växter och träd har slagit ut. Jag tog en härlig promenad i skogen idag och satt och njöt av vårvädret på en stubbe. :)

Utsikt mot Mt Eddy som fortfarande har en hel del snö.

Att bli kallad till jury duty hör till de “plikter” man har som amerikansk medborgare. Jury duty och den globala beskattningen är delar av det amerikanska medborgarskapet som jag tycker mindre bra om.

Jag blev amerikansk medborgare (är självklart fortfarande även svensk medborgare) 2011 och blev kallad första gången till jury duty på sensommaren 2012. Sedan dess har jag faktiskt inte fått någon kallelse vilket jag varit tacksam för. Men för några veckor sedan kom ett brev. Man får ingen information om vilket slags fall det rör sig om utan det står bara dag och tid när man skall infinna sig. Kvällen innan skall man ringa och få besked via ett inspelat meddelande om man behöver komma dit eller om det har blivit några förändringar. När jag ringde sades det att de som blivit kallade skulle infinna sig.

Jag åkte i god tid vilket var tur eftersom det var vägarbeten precis utanför Siskiyou County Court. Det visade sig att de hade ändrat rum men jag hittade rätt i alla fall. De har en säkerhetskontroll som man får gå igenom - precis som på flygplatser där de röntgar väskor och kläder. Rummet var fullpackat med de som kallats och efter en stund kom domaren som läste upp många förhållningsorder - både skyldigheter och rättigheter som vi hade. Den åtalade fanns också i rummet samt hans advokat och åklagaren. Det märkliga var att jag vet att jag har sett den åtalade men jag har ingen aning om var jag har sett honom. Jag har ett otroligt bra minne när det gäller ansikten.

Detta var ett fall där det tydligen fanns anklagelser om sexuella händelser som involverade barn. Och vi fick veta att det kunde ta flera veckor i anspråk. Och blir man utvald måste man alltså vara med under rättegången oavsett om man har tid eller inte. När jag blev kallad 2012 fick vi veta att parterna skulle göra upp utanför domstolen så ingen behövde vara med om någon rättegång. Denna gången skulle det bli en rättegång och alla fick ett mycket omfattande frågeformulär på ungefär 15 sidor. Det innehöll alla möjliga frågor och bland annat frågor om sexuella övergrepp.

Om en person inte kan vara “fair and impartial” kan de inte ha den personen som “juror.” Med tanke på det jag tror på skulle jag ha svårt att vara “fair and impartial.” Jag är ingen religiös person men jag tror på att det finns en god, vis och kärleksfull energi som hjälper oss människor. Dessutom tror jag på reinkarnation och karma. Låter kanske väldigt flummigt men jag har egen erfarenhet av att dessa begrepp finns.

Det mycket långa frågeformuläret hade bland annat frågor om man skulle kunna vara “fair and impartial” plus att det fanns frågor om ens “religious beliefs.” Eftersom dessa frågor fanns skrev jag det jag tror på utan att på något sätt ljuga. Gör man det kan man få problem.

Vi skulle komma tillbaka efter en dag men de ringde till mig innan dess och sade att jag inte behövde komma tillbaka. En sten föll från mitt hjärta när jag fick det beskedet :) Jag vet att en del personer verkligen vill vara “jurors” men jag skulle inte vara en bra sådan med tanke på det jag tror på plus att vår avdelning inte skulle ha kunnat fungera med bara min kollega under flera veckor.

Nu hoppas jag att det dröjer innan jag blir kallad igen och jag har gjort min plikt för denna gången.

En bok som jag läste för många år sedan som behandlar reinkarnation är "Yesterday's Children : The Search for My Family from the Past " av Jenny Cockell. Boken har blivit relativt känd som en bra "inkörsport" till detta ämne och jag tyckte det var en riktigt bra bok. https://www.amazon.com/Yesterdays-Children-Search-Family-Past/dp/0749912464

En film som bland annat visar en jury som hade en svår uppgift i södern i USA är "A Time to Kill". En mycket bra film som jag har sett ett par gånger. "In Canton, Mississippi, a fearless young lawyer and his assistant defend a black man accused of murdering two white men who raped his ten-year-old daughter, inciting violent retribution and revenge from the Ku Klux Klan." (citat från IMDb).

Mt Shasta är en annorlunda småstad. Troligen är den rätt unik faktiskt. Den kallas ofta för ett andligt centrum och människor som bor här känner sig dragna hit av olika anledningar, bland annat på grund av vårt mäktiga berg.

Michael kom till Mt Shasta 1987 när staden fortfarande var en “lysande punkt” för andliga sökare. I augusti 1987 skedde något som kallades The Harmonic Convergence. “The Harmonic Convergence is the name given to one of the world's first globally synchronized meditation events, which occurred on August 16–17, 1987. An important part of the Harmonic Convergence observances was the idea of congregating at "power centers."[4] Power centers were places, such as Mount Shasta, California,[5] Mount Fuji,[6] and Mount Yamnuska[7] where the spiritual energy was held to be particularly strong.” Citat Wikipedia. https://en.wikipedia.org/wiki/Harmonic_Convergence
Jag minns att Michael berättade om alla aktiviteter som pågick och spännande människor han träffade då.

När jag kom till Mt Shasta 1997 var staden fortfarande ett centrum för andliga sökare och den var en livfull, liten stad med en spännande energi. Tyvärr har staden numera till stor del tappat energin och livfullheten. Exakt varför vet jag inte men jag har sett utvecklingen under alla år jag har bott här. Allt fler hemlösa och kringdrivande “transients” har dragits till det här området och polisen tycks inte göra tillräckligt för att skapa en bättre miljö. Som jag skrev om i det här inlägget förstörde dessa transients den fina campingen i Lake Shastina. http://bo-i-usa.blogspot.com/2017/10/lake-shastina-campground-end-of-era.html

Den allra senaste utvecklingen är att Mt Shasta av någon outgrundlig anledning tycks vilja bli ett drogmecka med cannabis som ledstjärna. Jag står med på en emaillista som drivs av en kvinna i Mt Shasta och det har varit en strid ström av email på sista tiden som handlat om det som pågår med cannabisindustrin som helt tycks vilja förändra Mt Shasta till något slags drogmecka.

Cannabis är lagligt i Kalifornien både for “medical and recreational use.” Och i Mt Shasta vill man nu skapa en cannabisindustri där man har gett 6 företag 20 stycken licenser för att utveckla denna industri. Jag har inte ens ord för detta beslut. Runt 80% av “communities” i Kalifornien har sagt nej till denna typ av utveckling. Men inte Mt Shasta tydligen.

Dessutom har man fattat ytterligare ett helt vansinnigt beslut i Mt Shastas City Council vilket innebär att minska avståndet mellan industrierna och områden där det finns skolor, dagis osv. Det avstånd som de allra flesta städer, som har cannabisindustrier, tillämpar är 1000 feet men även 600 feet förekommer. Mt Shasta å andra sidan har nu beslutat att minska avståndet till 450 feet! Är de som beslutar drogpåverkade eller finns det någon slags “maffia” här som styr staden?

Den 22 april var det ett möte i Mt Shastas City Council som tog “hus i helvete” och där många invånare uttryckte sitt missnöje och oro inför utvecklingen. Det finns läkare, tandläkare och många andra som nu hotar med att flytta härifrån och helt enkelt lämna staden. Just nu pågår en namninsamling för de som bor i Mt Shasta där man kan skriva på att man vill riva upp det beslut som fattades 22 april. Jag kan inte skriva på eftersom jag inte bor i Mt Shasta. Jag vet inte alls hur många som har skrivit på och det finns de som är för mer cannabis och de som vill få bort företagen.

Ett email som skickades ut för någon vecka sedan beskrev det som tydligen har pågått under ett par år och som nu syns i de beslut som fattats. Stämmer det som emailet gick in på har det skett utpressning, överenskommelser “under bordet” och andra skumraskaffärer.

Mt Shasta är en turiststad och tydligen börjar människor i andra länder dra öronen åt sig när det gäller resor hit. Sker inga stora förändringar tror jag att Mt Shasta kommer att bli en stad med mycket stora problem och man kommer att förlora turister i omfattande skala.

Mt Shasta borde i stället för cannabis satsa på turister och inkomstkällor som är sunda och hållbara. Vem vill bo i eller besöka en stad där det stinker cannabis i var och vartannat gathörn. Även Weed (och här kan man ju göra sig lustig över namnet ;) ) har “cannabis dispensories” där folk kan köpa olika typer av cannabisprodukter men jag har inte hört talas om någon mer omfattande industri som söker sig hit.

Det är bara att hoppas att mer förnuft och klart tänkande slår igenom mycket snart. Gör det inte det kommer Mt Shasta mest troligt att bli en stad i förfall.

En hemsida som skriver och berättar om det som pågår i Mt Shasta: https://www.mountshastacommunity.org/

Den här bilden togs för många år sedan när jag och C hade besökt Burney Falls. Inte ofta jag ser den sidan av Mt Shasta - berget ser olika ut från alla väderstreck.

Efter en ordentlig värmebölja i april och början av maj blev det märkbart kyligare och det har till och med kommit regn den senaste veckan.
Jag har inget emot det svalare vädret och vi behövde verkligen regn eftersom det redan började bli torrt. Snart kommer det att bli varmare igen och det kommer säkert bli en lång och varm sommar.

Eftersom det varit rätt kyligt har till och med Mt Shasta fått en del snö! Berget lyste så vackert vitt idag.

Ingen vet vad sommaren kommer att föra med sig ifråga om bränder men tydligen har man redan gjort en del prognoser som talar om en mycket intensiv och lång brandsäsong. Vi har redan haft några mindre bränder både i mitt område och litet längre söderut. Som tur är har dessa bränder kunnat tas om hand snabbt.

Här finns en artikel som talar om prognoserna och en karta som visar hur hela västkusten i augusti mest troligt kommer att ha bränder. Kanske dags att inhandla en hazmat suit som har en inbyggd “breathing apparatus.”

https://www.kdrv.com/content/news/Agency-predicts-heavy-wildfire-season-along-West-Coast-509330761.html?fbclid=IwAR0GkXsCSD1Ljoav9s313NHx1pKf6HkmRN_x_HacWMy_QJGqV2URM0xqsFs

Bilden lånad från National Interagency Fire Center - https://www.predictiveservices.nifc.gov/outlooks/outlooks.htm

Förra veckan fick jag ta det lugnt och kunde inte gå på mina promenader i skogen. Något hade lagt sig snett i nedre ryggen och jag hade svårt att gå och till och med svårt att sitta. Fick ligga en del på kvällarna när jag hade kommit hem från jobbet. Då var jag tacksam att jag har min “magnetic pulser” som helt klart hjälpte. Jag skrev om den när jag hade skadan i min axel. Jag var på väg att ringa till min kiropraktor men det verkar som om jag börjar bli mer som vanligt som tur är. :)

Arsenik och gamla spetsar är en amerikansk kriminalfars av Joseph Kesselring. Den har även gjorts som film. Pjäsen handlar om två förvirrade gamla systrar, Abby och Martha Brewster, som förgiftar ensamstående män med arsenik.

Alla är nog rörande eniga om att arsenik inte är bra att få i sig. Trots detta finns det arsenik i vatten på flaska. Emaillistan i Mt Shasta som jag står med på hade en intressant länk häromdagen som just handlade om arsenik i vatten på flaska och att vissa märken hade för höga värden.

Litet extra intressant blev det tyckte jag eftersom företaget Crystal-Geyser nämndes. Det är de som utvinner vatten här i Mt Shasta-området (snarare utarmar våra vattentillgångar). Tydligen är det knepigt att ha en bra översyn för den här typen produkter. FDA (Food and Drug Administration) har vissa riktlinjer men tydligen ligger de litet väl högt beträffande värdet för arsenik. Consumer Reports, som ger ut en tidning och även har en hemsida med tester av produkter och utlåtanden om dessa, hade testat flera olika märken och det var flera som låg för högt när det gällde arsenik.

Arsenik finns naturligt i marken men om man dricker det varje dag i för höga mängder kan det vara skadligt på olika sätt. När jag hyrde det tidigare huset i Weed betalade jag själv avgiften för vatten (nu betalar min hyresvärd) och vi fick information varje år om vilka ämnen som fanns i vattnet och mängden av dessa ämnen. Jag hade faktiskt kvar några sådana faktablad och kollade när jag såg artikeln men hittade ingenting om just arsenik som tur var. Tydligen har Crystal-Geyser även utvinning av vatten längre söderut i Kalifornien.

Jag vet att många inte har det fina vatten som vi har helt utan tillsatser men jag tycker ändå att det säljs alldeles för mycket vatten på flaska numera. Det finns bra filter som man kan använda för att få bort olika ämnen i kranvatten. Jag är dock mycket tacksam att vi varken har klor eller fluor i vårt vatten.

Här finns artikeln om någon är intresserad av att läsa litet mer.

https://www.consumerreports.org/water-quality/arsenic-in-some-bottled-water-brands-at-unsafe-levels/

De senaste dagarna har varit litet dramatiska vädermässigt. I förra veckan hade vi ett oväder med ösregn och hagel. Haglet orsakade fem trafikolyckor utmed motorvägen som går genom Weed. Många tycks inte sakta ner och anpassa farten till de förhållanden som råder.

I fredags var det dessutom en tornadovarning!!! i närheten av staden Redding. Jag har aldrig hört talas om tornadovarningar här i allra nordligaste Kalifornien. De klarade sig undan tornados men det regnade tydligen väldigt mycket och stora hagel (runt 5 cm) kom. Har sett en del bilder med fantastiska molnformationer. Den här videon är imponerande.
https://www.facebook.com/mikeshanedaly/videos/10216539530514158/?hc_ref=ARSGsBTfGlmCmbaJRso-NL_IdmEtNcjfoFbfxTk6c9_dTr6pVKVmSy3yaAWtNvVv9uU

Och den gångna natten fick vi mycket regn och även snö! Jag var uppe under natten och såg att det snöade och i morse såg det ut så här i Weed. Ovanligt i slutet av maj att det kommer snö.

Förra sommaren hade vi vanliga arbetstider och jobbade måndag-fredag. I år är det återigen 10-timmarsdagar som gäller måndag-torsdag.

Att jobba 10 timmar är galet tycker jag men det verkar som om de flesta inom skolan gillar detta. Ja, vi får lediga fredagar men det känns inte riktigt som om de långa dagarna uppväger fredagarna. Som jag skrivit om tidigare på bloggen är det helt andra förhållanden på de flesta arbetsplatser i USA jämfört med hur det är i Sverige.

Den tjänst jag hade tidigare tillät att jag tog 2 timmars semester varje dag under sommaren så att jag kunde jobba 8 timmar/dag. Med den tjänst jag nu har får jag inte göra det. Jag får antingen jobba mina 10 timmar eller ta hela dagen ledigt. Troligen kommer det inte att bli så mycket gjort i slutet av dessa maratondagar.

Första dagen är avklarad men det kommer att bli ytterligare litet drygt 2 månader innan vi återgår till vanliga arbetstider. Vi får se hur mycket energi jag har över till bloggvärlden måndag-torsdag.

Kom att tänka på den här sången med Björn Skifs och Blåblus med tanke på “slitet” vi har framför oss nu. :)

Det har varit en lång vecka känns det som med 10-timmarsdagarna. Har tagit det rätt lugnt idag för att återhämta krafterna.

Tog en litet längre promenad idag till postkontoret i Weed. Oftast tar jag bilen eftersom det är rätt långt att gå men ibland blir det en promenad. Jag bor på ena sidan av motorvägen I-5 och på den andra sidan ligger till exempel bensinstationer, mataffären och postkontoret. Det finns trottoarer så det är inga problem att promenera men det är väldigt mycket trafik och många lastbilar.

Igår var det en omfattande vattenläcka i Weed vilken ledde till att jag inte hade vatten förrän under kvällen. Som tur var hade vi vatten idag.

När vattenavbrottet pågick blev jag påmind om hur sårbara vi är med tanke på tillgång på bra och gott vatten. Via den emaillista jag står med påg såg jag en riktigt intressant video idag som handlar om vatten"kriget" i vårt område där företagsjätten Crystal Geyser och staden Weed avhandlades. Jag lägger ut två länkar - förhoppningsvis fungerar någon utanför USA.

https://fusion.tv/video/589329/ep-4-water/

Av någon anledning är videon hos DailyMotion spegelvänd - den innehåller bara litet text beträffande Weed så borde gå att se trots allt. I slutet av videon handlar det om Peru och då blir det knepigt tyvärr med texten.

Det har varit ett mycket långt uppehåll på min blogg. Längre än vad jag hade planerat men det blir så ibland när inspirationen och orken inte riktigt finns.

Jag skrev tidigare att vi skulle arbeta 10 timmar/dag, 4 dagar/vecka under sommaren. Dessa långa dagar som pågick under ca 2 månader gav ingen tid över på kvällarna. Jag kom hem, lagade mat, diskade och sedan var det i stort sett dags att lägga sig. På helgerna var det mycket annat som skulle tas om hand som jag inte hann med under arbetsveckorna.
Jag njöt av litet svalare väder än vad vi har haft de senaste åren. Sommaren påminde mer om hur det var när jag först kom till USA. Och vi hade inga stora bränder i närheten tack och lov. Många mindre bränder startade men inga jättebränder så som det var förra sommaren. Jag får lov att återkomma till de många och omfattande bränder som faktiskt startade i slutet av oktober och början av november i delar av Kalifornien och de enorma elavbrott som sattes igång.

När våra långa dagar var över kände jag att äntligen fanns litet mer tid över efter jobbet. Bara några dagar efter det att vi var tillbaka till de vanliga arbetsveckorna kom en kalldusch. Den person som arbetat för vår avdelning i Yreka under många år meddelade att hon hade hittat ett annat arbete. Detta var bara ca 1,5 vecka innan skolan skulle sätta igång. Jag utgick från att vi skulle kunna utannonsera tjänsten men det gick inte enligt skolans ledning. Man påstod att budgetsituationen var sådan att man inte ville anställa en permanent person. Detta trots att jag har pengar för den tjänsten i min budget. Vi var tvungna att ha en person i Yreka som supportade våra kurser under dagtid så vi har hankat oss fram med en korttids- och deltidstjänst. Min kollega har också fått vara i Yreka vid ett flertal tillfällen och det har lett till att vårt kontor i Weed varit underbemannat. Vår personalbrist har varit stressig eftersom det blir kaos om någon är sjuk eller borta av någon annan anledning. Det som pågår inom skolan är ett kapitel för sig.

Dessutom pågick ett större projekt under sommaren inom skolan som berörde vår avdelning väldigt mycket. De klassrum som har videokonferensteknologi skulle få ny och en annan slags utrustning. Det har varit dyrt att underhålla rummen med den tidigare teknologin så skolan ville spara pengar.

Skolans IT-avdelning skulle ha hand om projektet och vi utgick givetvis från att vår avdelning som supportar videokonferenskurserna skulle få information och vara inblandade till viss del. Nu visade det sig att IT-chefen (som har visat sig vara inkompetent och ovillig att dela med sig av information - han kommer att gå i pension inom en relativt snar framtid som tur är) inte ville dela med sig av det som pågick och den person som utsågs att leda projektet bestämde sig tydligen för att bete sig likadant. Vi fick ingen information och när vi själva tog initiativ att besöka ett klassrum och lära oss litet om teknologin togs vår feedback inte alls emot som hjälp utan snarare tycktes det irritera IT-folket. Den man som installerade den nya utrustningen är relativt nyanställd (jag var till och med del av den sk “hiring committee” som anställde honom) och som nyanställd tycker jag man bör vara litet ödmjuk. Framför allt då han inte supportat denna typen kurser utan det är min kollega och jag som kan och vet vad som gäller.

Min kollega och jag utgick från att vi skulle ha samma slags kontroll och support för kurserna som vi alltid haft men allteftersom tiden gick blev det mer och mer uppenbart att vi blev “utmanövrerade” av IT-mannen. Vi hade en kortare genomgång med honom och några andra från IT-avdelningen och när vi påpekade ett par saker blev vi i stort sett tystade. IT-mannens exakta ord var “I want to hear this from the instructors, not from you two.” Och fredagen innan skolans hösttermin satte igåg fick vi veta - enbart pga att vi ringde till IT-mannen - att i stort sett allt som vi hade lärt oss hade ändrats pga olika anledningar men vi fick ingen information om vad dessa förändringar innebar.

När skolan satte igång trodde vi fortfarande att vi faktiskt supportade kurserna men efter bara någon vecka framkom det att IT-mannen skulle ta över mycket av det vi hade gjort ifråga om problemlösning och annan, litet enklare teknisk support. Vi var mållösa hur vi behandlades. Att förändra personers arbetsuppgifter är inte bara något man gör hur som helst utan det finns processer för hur detta skall ske. Ingen av dessa processer hade följts.

En dag fick jag och min kollega ett email från min, relativt nya, chef. Hon visste ingenting och kom in mitt i denna röra och tydligen utnyttjade IT-chefen och hans “kumpan” detta och fick oss att framstå som okunniga och idioter. När vi fick detta email fick min kollega nog och han gick till sin fackförening. Han hade inte gjort något fel utan bara gjort det han trodde fortfarande var hans jobb. Jag har ingen fackförening pga den typen tjänst jag har. Han fick veta av fackföreningsrepresentanten att klagomål hade kommit även från andra avdelningar gällande dessa två inom IT-avdelningen. Det fick oss på litet bättre humör i alla fall. Facket skulle ta kontakt med HR-avdelningen för eventuellt vidare åtgärder. Jag hade ett möte med min chef och redogjorde i detalj för allt som hänt under sommaren - det var en kortare uppsats - och jag tror att hon insåg att vi hade behandlats mycket illa av IT-avdelningen. Hon måtte ha pratat med folk högre upp inom skolan eftersom IT-mannen kom till oss dagen efter mötet med min chef och sade att vi nu skulle återfå våra arbetsuppgifter! Vi fick spela med som om vi inte visste någonting vilket var litet lustigt. Och IT-mannen var sitt “gamla”, trevliga jag igen.

Något som också hade skett innan jag hade mitt möte med min chef var att IT-folket, jag och min kollega, ett antal lärare och min chef hade ett möte ca 2 veckor efter det att skolan hade satt igång. Lärarna framförde exakt allt det jag och min kollega hade sagt skulle kunna bli problem. Jag satt och bockade av på min “mentala checklista”. Allt jag hade sagt tog även lärarna upp. Tänk vad mycket som hade kunnat förhindras om IT-avdelningen hade betett sig som folk och lyssnat på oss. Det var många problem de första 2-3 veckorna av höstterminen.

Jag har jobbat 14 år inom skolan och kan mitt job. Att bli behandlad som jag blev var utmanande och stressigt och det kändes rent ut sagt för jäkligt att detta fick pågå. Nu har saker och ting lugnat ner sig som tur är även om personalbristen fortfarande finns eftersom vi inte kunnat anställa någon. Som sagt, arbetet har tagit all min tid och energi under lång tid och inspirationen har varit borta.

Kalifornien befinner sig i torka igen. Vi har inte haft någon nederbörd sedan i början av oktober och det är kruttorrt. Berget ser "naket" ut nu och jag undrar om det blir någon nederbörd eftersom alla långtidsprognoser visar på fortsatt torka framöver.

Nytt 2019

Den stora jordbävningen i Alaska

Händelser vi minns

Tjuvar och banditer

Tandläkarbesök

Ringa till Sverige

Snöoväder och helgdag

Uppdatering, sommartid och semlor

När hemsidor slutar fungera

Flyga till Europa som amerikan

Det här med internet

Glad Påsk!

Lever jag fortfarande?

Jury duty - inte för mig

Mt Shasta - andligt centrum eller drogmecka?

Snö på Mt Shasta

Litet arsenik skadar väl inte?

Då var det dags igen

Vårt livgivande vatten

När ens arbete tar all tid och energi