Att bo i USA

Det har väl inte undgått någon att IKEAs grundare Ingvar Kamprad gick bort för ungefär en vecka sedan. Mannen som satte Sverige på kartan med möbler man monterar själv.

Jag tror att de flesta av oss svenskar har någon form av relation till IKEA eftersom det är en del av den svenska kulturen. Numera äger jag inga IKEA-möbler eftersom närmaste IKEA (i Sacramento i Kalifornien) ligger ca 40 svenska mil från Weed men när jag bodde i Sverige fanns flera IKEA-möbler hemma.

Eftersom vi inte hade någon bil i min familj åkte vi kommunalt till IKEA i Kungens Kurva. Minns att tunnelbaneresan var lång och sedan kunde man antingen gå (en rätt lång promenad) eller ta en buss. Mindre saker tog vi faktiskt med oss på buss och tunnelbana men större möbler transporterades givetvis hem separat. Minns att jag köpte en Billys bokhylla när jag bodde i Kärrdal i Sollentuna och av någon anledning kan jag fortfarande se bilen komma med min bokhylla. Fattar inte varför detta gjorde så starkt intryck. ;)

Sedan jag kom till USA har jag bara varit på två IKEA-varuhus under alla dessa år. En gång i Portland i Oregon - när jag hälsade på min vän A - och en gång i Sacramento när jag och min vän C var där för mina biometrics när jag ansökte om att bli amerikansk medborgare.

När jag var i Portland fanns mer av riktig, svensk mat och mindre av IKEAs eget märke. Det enda jag köpte var Kalles Kaviar om jag minns rätt.
I Sacramento köpte vi nog ingenting alls utan bara gick igenom varuhuset och tittade. Som svensk har man ju onekligen litet fördelar eftersom namnen på möbler och annat är på svenska.

För många utlandssvenskar verkar IKEA vara moderskeppet och kopplingen till vårt gamla hemland. Det är tur att jag inte direkt saknar svensk mat numera så att jag klarar mig med utbudet där jag bor. Annars får just utlandssvenskar något nästan religiöst i blicken när de tänker på IKEA. :)

IKEAs matmärke tycker jag inte är mycket att ha. Har smakat deras choklad och nägot annat (min fd chef handlade till mig ett par gånger) men tyckte att det inte alls smakade gott. Och hur de benämner olika matvaror tycker jag är litet smålustigt som “Sylt Hjortron", “Choklad mörk" osv.

Eftersom jag har så långt att åka har min vän A förbarmat sig över mig flera gånger och skickat Kalles Kaviar (en av de få saker jag kan längta efter ibland) och alldeles nyligen skickade en FB-vän som bor i Florida ett par tuber. Mycket uppskattat! :) Visst finns det en hel del nätbutiker som säljer en del svensk och skandinavisk mat, men frakten är ofta väldigt dyr.

Enligt Wikipeida finns det nu (november 2017) 411 affärer i 49 länder! Wow, det tycker jag är imponerande. IKEA och ABBA kan möjligen vara de två “fenomen" som Sverige kanske är mest känt för.

Kalles-tuberna räcker länge och jag är sparsam med att äta. :)

Och en ABBA-låt som fortfarande står sig tycker jag. Dancing Queen som spelades dagen innan Kungen och Silvia gifte sig.

Min första resa utomlands utan mina föräldrar gick till England. Det var 1977 när jag åkte på språkresa till Isle of Wight. Jag och en kompis bodde hos en familj på fyra där föräldrarna ibland pratade cockney. Vi gick i skola på förmiddagarna och sedan var vi lediga på eftermiddagarna.

Jag hade alltid haft lätt för engelska i skolan men märkte att det var litet annorlunda att faktiskt vara i ett engelsktalande land. Nu pratar man ju inte alls som i USA och jag tycker nog att engelskan i England och Storbritannien ofta kan vara svårare att förstå.

Nägot jag dock märkte att det var en väldigt trivsam stämning där vi var och det gav mersmak. Medan jag bodde i Sverige blev det flera resor till olika delar av Storbritannien. London har jag besökt flera gånger både genom mitt arbete och privat. En minnesvärd resa gjorde jag och min kompis C till England, Wales och Skottland. Vi tog hennes bil via båt och körde sedan på “fel" sida där jag fick kolla om vi kunde passera andra bilar. :) Det var en upplevelse minst sagt och jag har nog aldrig sett så många rondeller som jag gjorde då. Numera tycks även Sverige ha rondeller precis överallt. I USA har jag inte sett rondeller direkt. Fast det är klart jag bor i glesbygden där vi har två trafikljus i Weed. ;)

Det som alltid slagit mig är att människor i Storbritannien verkar vara så trevliga. De är vänliga och artiga även i större städer. Deras kultur innehåller ett element av “trevlighet" och det påminner mycket om hur människor ofta är här i USA. Kanske inte så konstigt eftersom britter kom till USA för länge sedan. Jag tror att den amerikanska kulturen har fått många inslag från just Storbritannien.

Häromveckan började en ny lärare inom skolan som skall undervisa i engelska och en av hennes kurser är en videokonferenskurs så vår avdelning är “inblandad" i den. Jag träffade henne alldeles innan skolan satte igång och gick igenom utrustningen i klassrummet och det praktiska kring en videokonferenskurs. Läraren är ursprungligen från Storbritannien och hon är precis så där trevlig som människor brukar vara som kommer därifrån. Jag hade nog kunnat flytta till England och trivts men nu blev det USA i stället.

Jag har inga bilder här i USA från mina resor till Storbritannien så det får bli en YouTube-video. Eftersom det är 40 år sedan jag åkte till Isle of Wight minns jag väldigt litet av hur det såg ut. Ryde nämns i videon - det var där vi var.

Idag hade skolan stängt vilket var trevligt. På måndag har USA en "legal, public holiday in some U.S. states" - Lincoln's Birthday - och skolan valde att ha stängt idag i stället. Man måste ibland välja vilken dag så att inte vissa kurser har färre mötestillfällen än andra. Skönt med en extra dags ledighet.

Idag har vi ledigt igen inom skolan eftersom det är Washington’s Birthday/President’s Day Holiday. Jag behövde verkligen en extra dag eftersom förra veckan helt tog musten ur mig på grund av en person inom vår avdelning, som jag dessutom är chef för, som betedde sig mycket illa mot mig, min kollega och personalavdelningen. Jag får kanske återkomma om hur det kan vara att vara chef och behöva ta hand om sådana här saker.

I morse ringde jag till elbolaget och “opted out" (valde bort) att ha en så kallad “smart meter", det vill säga en digital elmätare istället för den analoga (den med de små “hjulen") som jag, och många med mig, fortfarande har här i Siskiyou County.
Det var inga problem att “opt out" men jag fick frågan om varför. Frågade om jag behövde svara eller om jag bara kunde “opt out". Jodå, det gick ju bra.

I Sverige vet jag att man gått över till digitala mätare i stora delar av landet för rätt länge sedan men här i USA finns det fortfarande delar som inte har den här typen mätare. Siskiyou County är ett sådant område. Men från och med augusti i år kommer vårt elbolag att börja installera “smart meters"även här om man inte meddelar att man inte vill ha någon. Jag hade givetvis pratat med min hyresvärd innan jag ringde och hon var inne på samma linje som jag är så det var inga problem för henne.

Varför vill jag då inte ha en digital elmätare? Jag vet inte om mätarna är desamma i Sverige som här i USA men jag har under flera år läst och hört om hur människor kan påverkas och det är ofta inte på ett positivt sätt. Många tycks få hjärtklappningar, huvudvärk, matthet, sömnsvårigheter osv. Och de som haft dessa symptom och lyckats få tillbaka en analog mätare blir ofta bättre mycket snabbt.
En annan orsak är att “smart meters" här i USA har rapporterats ligga bakom bränder vilket givetvis inte analoga mätare gör. Har man en “smart meter" kan elbolaget även styra elanvändningen och till och med stänga av “smart appliances" (kylskåp, spisar osv som också är “smart") om de vill.

När jag nu ringde idag fick jag veta att det kommer att kosta litet extra per månad eftersom min analoga mätare kommer att läsas av av en person och inte på avstånd som man kan göra med de digitala. Det visste jag redan eftersom jag hade fått den informationen via en emaillista som jag står med på. Inga problem för mig.

Troligen säger många att detta bara är inbillning och att man har “foliehatten" på sig men jag har läst tillräckligt för att ta detta på allvar. Från “officiellt håll" säger man givetvis att de inte är skadliga.
Det är precis som de som säger sig vara överkänsliga för elektricitet och som inte blivit trodda. En av mina mostrar var elallergiker och det var verkligen inget “hittepå" för henne. Ofta tas ju sådana här saker inte på allvar och folk hånas och man skriker om konspirationsteorier och foliehattar även om människor mår dåligt.

Troligen kommer många människor “opt out" här i Siskiyou County eftersom det finns en stor grupp människor som är hälsomedvetna och tar reda på information utöver mainstream media. Skall bli intressant att se vad som händer i det här området.

Jag känner att jag fattat rätt beslut och det känns bra att ha tagit det här steget. :)

Båda bilderna är lånade från internet.

Analog mätare som jag har.

Digital "smart meter".

För mig låter Mello som något slags mellanmål. Melodifestivalen heter det och inget annat. :)

Jag följer inte Melodifestivalen numera men det verkar fortfarande vara ett folknöje i Sverige. Formatet har förändrats så mycket sedan jag tittade att jag inte riktigt förstår hur tävlingen går till numera. Vet dock att det är deltävlingar som till slut leder till en finalplats i den “stora" tävlingen.

Även om jag inte tittar blev jag påmind i en av FB-grupperna jag är med i att det varit tävling under helgen och att folk både jublat och ondgjort sig över en av låtarna - Fuldans med Rolandz. Robert Gustafsson har tydligen gett sig in i schlagerbranschen.
Inte var det bra tycker jag. Litet fånigt och tramsigt. Såg att många älskade den här låten och att man tyckte att den bröt ny mark på något sätt. Blir den framröstad att delta i den stora tävlingen med bidrag från andra länder tror jag att Sverige kommer mycket långt bak i fältet. ;)

Melodifestivalen har funnits länge och många bra låtar har kommit fram genom tävlingen. Låtar som håller en litet annan klass än Rolandz.

1974 var det en grupp som skulle bli en av Sveriges största export“produkter" som vann både i Sverige och utomlands. Waterloo med ABBA. De var banbrytande och dessutom bra.

Carola med Främling minns säkert många. Hon vann inte finalen utomlands men blev ju känd ändå. Och hon fick revansch flera år senare när hon vann med låten Fångad av en Stormvind.

Och nog minns vi bröderna Herrey som vann med sina gyllene skor. ;) Ingen fantastisk låt men tydligen gick den hem.

Det återstår att se om Fuldans går vidare och tar Europa med storm. :)

Vi har mest haft sol och varmare temperaturer denna vinter men äntligen blev det litet mera vinterlikt den gångna veckan.

Fram till för 5 år sedan var det ett okänt begrepp här bland bergen i allra nordligaste Kalifornien att vintrarna var mer som vårar. Innan jag kom hit 1997 fanns det vintrar när snön låg så djup att det knappt gick att komma fram. Jag har hört historier från folk som bott här länge att snön kanske var ett par meter djup eller ännu djupare ibland.

De år jag bott här har det alltid varit vinter med regn, snö och kyla - fram till 2013. Sedan dess har det varit upp och ned och mest varit varmare och mycket sol och litet nederbörd. Ja, vi fick mycket regn och snö förra vintern men överlag har de senaste 5 vintrarna varit helt annorlunda jämfört med hur det har varit i det här området under mycket lång tid. Gradvisa förändringar känns mer naturliga men det här var som att trycka på en knapp från ett år till ett annat. Kommer att skriva ett annat inlägg om så kallad “geoengineering" som har funnits länge i USA och även togs upp i USAs Congress i slutet av förra året.

Här kommer bildbevis att vi faktiskt fick litet snö även denna vinter. :) Weed har mycket mindre snö än Mt Shasta även om det i den gångna veckan bara snöade i Weed en dag och inte alls i Mt Shasta. Vi har mycket märkliga mikroklimatzoner i det här området. Idag skiner solen igen och snön smälter snabbt.

Några bilder från skolans Weed campus.

Igår när jag var inne i Mt Shasta var det mycket snö som hade plogats upp i mitten av gatorna.

Jag har legat lågt med bloggvärlden ett par veckor. Har helt enkelt inte haft någon inspiration och som jag nämnt tidigare känns det bättre att inte skriva då.

Snön som vi fick har försvunnit för ett bra tag sedan. Det har snöat litet till och från men inget som ligger kvar. Däremot har berget fått en del snö som tur är. Kalifornien behöver snön i bergen eftersom det är det som ger staten vatten under de många torra månaderna.

När man bor utomlands kan man givetvis inte veta exakt vad som händer i till exempel i Sverige men nog går det att följa en hel del via alla de olika “kanaler" som finns numera. Litet annorlunda var det när jag kom hit i slutet av 90-talet när internet var i sin linda och man fortfarande skrev brev!

Något som verkar ha tilltagit under de senaste åren är hur man skall uttrycka sig och att vissa ord och uttryck inte är helt okej. Visst är det litet så även i USA men inte riktigt så utbrett som det verkar vara i Sverige. Uttrycket politiskt korrekt har fått stor användning.

Det finns en TV-serie som heter Bron som har blivit framgångsrik och omtyckt. Jag har faktiskt inte sett den men vet att många tycker om den. Alldeles nyligen gjorde danskarna en parodi på den serien och drev litet med Sverige och svenskarna. :) Det är nyttigt att inte ta sig själv på alltför stort allvar och jag tycker danskarna gjorde ett bra jobb i den här sketchen. Jag fick mig ett gott skratt i alla fall. :)

Den här videon kom i mitt FB-flöde och jag kände verkligen igen mig. Jag kan heller inte fickparkera - eller parallel park som det heter på engelska. När jag tog körkort här i Mt Shasta fanns inte det kravet. Jag skulle helt klart ha svårt att köra i en större stad. Hundarna gjorde i alla fall ett gott försök. ;)

För inte så länge sedan hörde jag talas om döstädning för första gången. Nej, det handlar inte om att städa efter det att någon gått bort utan helt enkelt ett sätt att leva där man ständigt rensar ut och organiserar sin tillvaro.

Intressant tyckte jag eftersom det är så jag levt under en stor del av mitt liv. Redan när jag var liten flicka tyckte jag om att hålla undan och organisera. Och den inställningen har jag behållit under alla år.

Kvinnan som lanserade begreppet döstädning heter Margareta Magnusson och hon har skrivit en bok om detta - "Döstädning: Ingen sorglig historia". Boken har blivit en succé och Margareta berättar att döstädning har samma innebörd för henne som “dökär", “dökul" osv. Alltså inget som är jobbigt utan något som är upplyftande och roligt.
https://www.hemmets.se/margareta-lar-oss-att-dostada/

Mina föräldrar var inte lika “fanatiska" som jag var och min pappa var nog till och med en “hoarder". Men för mig kändes det naturligt att inte samla på mig en massa utan hålla efter och slänga successivt.

När jag bodde i Sverige hade jag mycket mer än vad jag har nu men det var nog ändå litet i jämförelse med vad många samlar på sig.
Den första “bantningen" av saker gjorde jag när min lägenhet såldes. Jag hade haft den kvar ett bra tag efter det att jag först kommit till USA eftersom jag inte visste egentligen vad som skulle hända och om jag skulle stanna kvar. Lägenheten var en säkerhet att jag hade möjlighet att återvända till Sverige utan att behöva börja om. Mycket av det som fanns i min lägenhet flyttades över till mina föräldrars hus och en del såldes. Pappa hade gått bort och det var en tidsfråga hur länge mamma skulle ha kvar villan i Enebyberg. När jag var där för att hjälpa min mamma gick jag även igenom det som var mitt och bantade mina tillhörigheter rätt ordentligt.

När min mamma sedan flyttade till sin lägenhet i Täby efter det att villan sålts fanns fortfarande en del av mina saker i hennes lägenhet. Hon använde några av mina möbler och hon hade ett extra sovrum där mycket av det som var mitt fanns.

När min mamma sedan gick bort insåg jag att jag skulle få släppa taget om väldigt mycket. Både det som var mitt och sådant som funnits i mitt barndomshem. Jag gick igenom precis allt i hennes lägenhet - varje papper och alla skåp och lådor. Jag behöll några få saker men det allra mesta lämnade jag och när jag stängde dörren till lägenheten för att åka tillbaka till USA visste jag att jag aldrig skulle återse dessa saker. Fortfarande har jag inte saknat något vilket måste innebära att jag släppt taget om i stort sett allt.

När Michael gick bort ställdes jag inför samma utmaning, det vill säga att göra mig av med ett helt hem egentligen. Jag behöll väldigt litet av det som var hans och jag antingen skänkte eller slängde det allra mesta. Jag hade självklart saker där som var mina eftersom jag flyttat dit från Mt Shasta-området innan han gick bort och dessa saker tog jag med mig tillbaka. Mitt motto var att jag skulle bara ha kvar sådant som jag använde mig av och som jag själv kunde bära och flytta. Alltså inga stora och åbäkiga möbler utan bara lättare saker.

Jag har fortsatt att inte samla på mig och det känns befriande tycker jag. Om jag skulle flytta till en husbil eller en annan mindre bostad fick jag härbärgera en del i ett lagerutrymme men det jag skulle behöva vore nog inga problem att få in på en liten boyta. Döstädning är en livsstil tror jag och den hade jag kommit på långt innan Margareta Magnusson skrev sin bok. :)

Av någon anledning hittade jag ingen video på svenska. Här pratar Margareta Magnusson om döstädning - fast på engelska.

Berget har inte varit synligt så mycket på ett tag men de senaste två dagarna har molnen skingrats. Det ser ut som om det kommit en del snö där uppe även om det inte alls är lika mycket snö som det brukade vara på vintrarna när jag först kom hit i slutet av 90-talet. Då låg snön djup långt fram på sommaren högre upp på berget.

Som jag skrivit om tidigare behöver Kalifornien snö och regn under vintern för att fylla på snödjupet i till exempel Sierra Nevada-bergen och andra höga berg. Det är snön som ger Kalifornien det livsviktiga vattnet under den långa och mycket torra sommaren.
Det såg väldigt illa ut fram till för ca 1 månad sedan men nu verkar det ha blivit litet bättre med tanke på nederbörden. State of California Department of Water Resources hade lagt ut den här grafiken som visar att det i nordligaste Kalifornien ligger runt 80% av normal nederbörd efter en relativt blöt mars. För mig får det gärna regna och snöa ytterligare en tid. :)

https://twitter.com/NWSSacramento/status/978691206984159232

Eftersom vi har en eller flera stora akvifer (stora samlingar vatten grundvatten) är det vatten för företag som vill utvinna vattnet. Vårt dricksvatten har inga tillsatser som klor eller fluor och det är ovanligt. Jag minns fortfarande när jag första gången smakade på Mt Shasta-vatten och att det smakade fantastiskt gott. Även här i Weed smakar vattnet gott.

Crystal-Geyser har en “water bottling plant" i Weed och vill starta en även i Mt Shasta. Detta kommer att bidra till utsläpp, mer avgaser från bilar, eventuell brist på vatten om man fortsätter att utvinna dessa enorma mängder som det handlar om osv. Jag blir arg och ledsen när jag ser girigheten hos dessa multionationella företag som till exempel Crystal-Geyser. Jag fattar inte riktigt att det har blivit så stort och populärt med vatten på flaska. Ofta är det inte ens det slags vatten som man säger att det är och plast läcker ut i vattnet. Köp inte vatten på flaska!!! Det är ett enormt resursslöseri. Har man inget kranvatten som är så bra som vårt vatten kan man ha ett filter och sedan hälla upp vatten i glasbehållare. Jag har egentligen inget gott att säga om vatten i plastflaskor.

Jag står med på en lista som skickar ut information via email som rör oss som bor i det här området (det finns många som kämpar mot jättarna här i Mt Shasta-området och försöker stoppa vansinnet) och den här videon kom i kväll. Titta gärna på den - den är bra!

Mt Shasta igår med en moln"hatt". :)

Mt Shasta idag med blå himmel.

En växt som verkligen passar i Kaliforniens torra klimat är manzanita. Såg att det redan kommit små rosa, söta blommor.

I USA heter långfredagen Good Friday vilket jag tycker känns mycket mera positivt än svenskans långfredag. :)

Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur det var när långfredagen var en mycket lång dag. Detta var på 60-talet när Sverige var ett helt annat land än vad det är idag. Innan man talade om böneutrop från moskéer och Socialstyrelsen gav ut informationsbroschyrer om giftermål med barn. Tydligen fick i alla fall Socialstyrelsen “på moppo" om broschyren och drog tillbaka den. :)

Som sagt, på 60-talet var långfredagen en otroligt tråkig dag. Eftersom TV bara hade 1 kanal fram till slutet på 60-talet var radion något de flesta lyssnade mer till än vad som är fallet idag. Vi lyssnade till radio varje dag i min familj och den stod på stor del av dagen. På långfredagen sändes nästan bara sorgesam musik och program som troligen var rätt religiösa. Man skulle ju komma ihåg korsfästelsen av Jesus.
Här kan man läsa om hur det har firats påsk genom tiderna, bland annat på 60-talet: https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/paskfirandet-forr-och-idag

De flesta affärer och biografer var stängda och allt skulle vara lugnt och stilla och långtråkigt. I alla fall om man var barn och inte religiös var det tråkigt. Jag minns fortfarande att den dagen var litet av en “pina" trots att min familj inte alls var religiös. Idag är det som vilken helgdag som helst för de allra flesta.

Good Friday i USA är ingen officiell helgdag men enligt Wikipedia gäller detta “In the United States, Good Friday is not a government holiday at the federal level; however, individual states, counties and municipalities may observe the holiday. Good Friday is a state holiday in Connecticut, Delaware, Florida, Hawaii, Indiana, Kentucky (half day), Louisiana, New Jersey, North Carolina, North Dakota, Tennessee and Texas. State and local government offices and courts are closed, as well as some banks and post offices in these states, and in those counties and municipalities where Good Friday is observed as a holiday. Good Friday is also a holiday in the U.S. territories of Guam, U.S. Virgin Islands and Puerto Rico."
Här i Kalifornien märks dagen inte av alls. Jag har faktiskt tagit semester idag och hade ledigt även igår. Mest för att skolan har spring break denna veckan och det är mycket lugnare och jag har semesterdagar.

Som ung flicka var påsken en högtid som vi firade med påskris, påskpynt, påskmat och självklart klädde jag och en kompis ut oss till påskkärringar och gick runt i grannskapet och tiggde godis. Vi åt ägg, rökt lax, crepes och annat gott och min farmor brukade komma och hälsa på några dagar.

Här i USA har jag aldrig firat påsk. Michael firade inte och då jag inte firar helger egentligen alls numera blev det naturligt att vi inte brydde oss om påsken. Och de allra flesta firar påsken relativt litet såvida man inte är riktigt religiös. Katoliker verkar dock fira denna helg.

Påskharen är ett stort fenomen i USA och den brukar även träffa USAs president. Dessutom säljs mycket godis i form av påskharar. Glad Påsk!

Bilden lånad från internet.

Jag beklagar att det blev tyst på bloggen ett tag men de senaste 2-3 veckorna har varit väldigt stressiga, utmanande och utmattande. Det är deklarationstider i USA (deadline för deklarationen är 17 april i år - brukar oftast vara 15 april) och jag har varit “i händerna på" CPAs (revisorer) under flera veckor.

För 3 år sedan gick jag igenom en process som var väldigt dyr (skrev om den här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/04/nu-har-jag-fatt-besked.html) och efter det är jag väldigt noga med att allt skall vara korrekt beträffande min deklaration. Förra året kunde jag anlita ett företag, H&R Block, i Mt Shasta eftersom jag kunde tillräckligt beträffande vissa blanketter och visste att jag kunde korrigera eventuella fel. För 2017 års deklaration visste jag att jag inte hade den kunskapen eftersom jag hade börjat få utbetalningar från min privata pensionsförsäkring i Sverige.

Mannen som var min advokat 2015 hade rekommenderat ett företag som hans firma samarbetar med. Redan förra sommaren hade jag varit i kontakt med en kvinna där och vi hade även haft kontakt under hösten när jag fått bekräftat att jag var välkommen som kund hos dem.

I USA får man ett dokument från sin arbetsgivare (W2 heter det) under januari och om man har andra inkomster får man information om dem. Eftersom mina amerikanska dokument är få och enkla har jag inte mycket att hålla ordning på beträffande dessa. För de svenska är det däremot litet mer jobb kring att få in alla uppgifter i tid. Eftersom Sverige har ett senare datum för deklarationer får jag alltid ligga på att få in uppgifterna från Sverige. Men i början av februari hade jag allt som behövdes så jag skickade all information till revisionsbyrån och min kontaktperson.

Det jag inte visste var att detta företag är mycket långsamt. Jag var i kontakt med dem flera gånger - framför allt då en av blanketterna som jag måste skicka in måste vara skatteverket tillhanda redan 15 mars - och frågade om de hade någon information när jag skulle få deklarationsblanketterna. De fick ansöka om förlängning för den tidiga blanketten och i slutändan var de tvungna att ansöka om förlängning för alla resterande blanketter. Wow! Dålig stil! Och jag som aldrig har behövt ansöka om förlängning under alla år jag har deklarerat här i USA. Och denna försening som aldrig tycktes ta slut var väldigt stressande - mycket på grund av att jag absolut inte ville få några straffavgifter med tanke på min erfarenhet för några år sedan.

Jag är litet “jobbig" på så sätt att jag ofta ser fel som andra gjort. ;) Så var det när jag gick igenom processen 2015 och även för senare deklarationer. Och så var det även i år. Herregud så många slarvfel firman hade gjort! Jag gjorde ändringar med rödpenna och skrev så detaljerade förklaringar jag kunde. Man måste vara väldigt noggrann eftersom vi bara kommunicerade via email och aldrig träffades. Firman finns i södra Kalifornien så email var det bästa sättet. Jag tror att de inte hade förväntat sig att de skulle få en sådan bakläxa. :)

Korrigeringar gjordes och jag fick (som vi trodde) slutgiltiga dokument. Men icke. Det var fortfarande några få saker som behövdes ändras och jag skrev igen till firman. Jag försökte också ringa till min kontaktperson men hon var inte där. Av någon anledning vidarebefordrade växeln mitt meddelande till firmans chef. Han ringde upp mig och jag har nog aldrig varit med om ett så otrevligt samtal.
Mannen bad mig att inte ringa till dem!!!!! Eftersom jag fortfarande behövde deras hjälp bet jag mig i tungan och bara försökte få svar på mina frågor vilket han mycket motvilligt gav mig. Men vad sjutton är det för fel på folk? Han tyckte nog att jag var ordentligt jobbig eftersom jag legat på och hört mig för med regelbundna mellanrum, sett fel de borde ha sett och korrigerat, osv. Ringt hade jag bara gjort några få gånger när det var nödvändigt. Men jag hade ALDRIG varit otrevlig. Så behandlar man inte en betalande kund! Jag var alldeles tagen efteråt och undrade vad det var för jäkla idiot som betedde sig så.

Igår kväll kom i alla fall ett email från min kontaktperson med de slutgiltiga ändringarna och hon till och med skrev “If you have any questions, please feel free to call me." Jag hade skrivit till min advokat efter telefonsamtalet. Jag bad inte om någon hjälp utan bara ville förmedla vad som hade hänt. Om han kontaktat dem står skrivet i stjärnorna men en sak är säker - detta företag kommer jag ALDRIG arbeta med igen. Usch!

Jag tycker inte om att vara beroende av andra men tyvärr är jag det via min arbetsgivare, min hyresvärd, revisorer, osv. Mitt mål är att bli mycket mer självständig inom alla områden. Det här med min deklaration har tagit alldeles för mycket tid, energi och frustration och var en ordentlig väckarklocka!

Så här såg berget ut för ungefär en vecka sedan från "min" gata. Det har slagit ut en del sedan dess. Får ge mig ut och fota litet nu när jag kan andas ut beträffande min deklaration. :)

Det känns som om timmarna inte riktigt räcker till under dagarna.
När arbetsdagen är slut finns det fortfarande mycket jag vill kunna hinna med. Hade tänkt skriva här på bloggen under helgen men det hanns inte riktigt med eftersom “snöfågeln" R (snowbird, det vill säga en person som bor i sin RV och reser söderut under vintern till värmen) kom på ett besök. Han har återvänt från Arizona och skall nu snart åka vidare norrut.

Vi har fått en oväntad värmebölja vilket har gjort att snön smälter i rekordfart uppe på berget. Jag har inte riktigt hunnit ställa om mig till att ha sommarkläder eftersom det var rätt kyligt förra veckan. Och det skall bli svalare i alla fall tillfälligt om ett par dagar så det är som vanligt med jojovädret ett tag.

Det slog mig att det nu är 21 år sedan jag kom till det här området just den här tiden i april. 1997 kom jag till Mt Shasta för första gången. Då var det väldigt mycket snö uppe på berget och den smälte inte förrän långt inpå sommaren. April 1997 var mycket svalare och jag insåg att Kalifornien inte bara är sol och värme i den allra nordligaste delen. :)

Det är intressant ibland i FB-grupperna jag är med i när en del skriver att de skall “resa hem" till Sverige under semester eller andra besök. Jag kan inte längre säga att jag reser hem eftersom USA är mitt hem. Den känslan blev mycket starkare när min mamma gick bort. Då var det som om några band kapades som gjorde att “hem" inte längre var Sverige.

Jag har förändrats under dessa 21 år och är absolut inte samma person som kom hit 1997. Världen har också förändrats väldigt mycket - både Sverige och USA.
När jag kom hit till Mt Shasta-området skrev jag brev till vänner i Sverige. Och de skrev brev till mig. Jag hade ingen email när jag kom hit. Mamma och pappa skickade brev till mig via posten.
Vi ringde via vanliga telefonen och kunde givetvis inte se varandra. Min pappa skaffade en dator men då han blev sjuk väldigt snart efter det att jag kom till USA, blev det inte så att han använde den så ofta som han kunde ha gjort. Mamma sade alltid att hon var oteknisk så hon ville inte ens lära sig datorn.

Det var en annan slags tid när allt tog litet längre tid. Man förväntade sig inte omedelbara svar och man var inte alltid tillgänglig och uppkopplad. Jag uppskattar dock att det har blivit enklare att ha kontakt med andra.

Jag har inga foton egentligen från min första tid här (några få mindre bra pappersfoton bara) så avslutar med en YouTube-video som visar berget, skogarna och naturen. Den här verkar vara från förra året när vi hade mycket vatten - i år har vi inte alls lika mycket vatten.

Förra veckans värmebölja har förbytts i litet svalare väder med regn till och från. Härligt tycker jag. Nästa vecka skall det dock bli varmt igen. Känns som om vi har det välbekanta jojovädret som blir mer och mer vanligt.

Våren här i Weed saktade ner litet och det tycker jag känns helt okej. Eftersom vintrarna här i nordligaste Kalifornien inte är lika mörka och kalla som i Sverige är längtan efter våren kanske inte fullt så stark. Den gångna vintern påminde mest om vår hela tiden.

Jag kan sakna den svenska våren med alla vackra vårblommor och den späda grönskan. Våren hos oss är inte lika starkt grön eftersom vi har så många barrträd som är gröna året runt, fast med en mörkare grönska. Vårblommor finns det men inte alls i samma överflöd som Sverige har.

Jag tar ofta en promenad till skogen som finns kring skolan och både idag och igår blev det en promenad. Igår regnade det men det gör mig inget att vara ute i regn bara jag är klädd för den sortens väder. Skogen här i nordligaste Kalifornien är litet karg så det fanns bara litet grönt med nya löv. Några vårblommor såg jag inte till i skogen. Förra våren fanns det många blommor eftersom det regnade väldigt mycket under vintern. Troligen blir det litet mer sparsmakat med blommor i år eftersom vi fått mindre nederbörd.

Påskliljorna växer i närheten av skolan.

Utmed en av promenadvägarna i skogsområdet finns de här stockarna. Man ser inte riktigt hur stora de är men de är bra mycket större än vad svenska trädstammar är.

Också utmed promenadvägen finns ett växthus med solceller på taket.

Jag har ju knappt någon släkt numera men pratade idag med en av mina kusiner som jag numera står närmast. Hon bor i Stockholmsområdet och är några år yngre än mig. Jag fick veta att hennes styvmamma hastigt hade gått bort för ett par veckor sedan. Nu är vår släkt ännu mindre.

Jag blev också påmind av min kusin att det är Valborg i morgon i Sverige. Sådant glömmer jag numera nästan bort eftersom vi inte har Valborg. Minnen av våreldar och vårsånger kom när vi pratade om vad hon skulle hitta på. :)
Och tydligen kommer SvT att sända studentsångarna från Lund även i år. Läste att man tänkt bryta den traditionen men tillräckligt med protester satte stopp för de planerna. Bra!

Som jag berättade om tidigare fick den fina campingen i Lake Shastina stänga för övernattningar på grund av hemlösa som förstört med nedskräpning och att de varit allmänt störiga. Några få som förstört för det stora flertalet. Nu kan man bara besöka campingen under dagtid.

Jag fick också veta av R (som bor i sin RV) att man numera inte kan övernatta/campa uppe på Mt Shasta på de lägre delarna av berget. Man måste högt upp - där det fortfarande är snö - för att kunna stanna litet längre. Och detta är också på grund av hemlösa som skräpat ned och förstört.

En annan plats som också gjort inskränkningar är parkeringen hos Walmart i Yreka. Även där fick R besked att de numera bara tillåter övernattning en dag. Därefter ringer de polisen. Och gissa varför - jo, hemlösa som skräpat ned och betett sig illa.

Dessa personer som är hemlösa har förstört Mt Shasta sedan en längre tid och nu sprider sig deras dåliga energier även till andra platser. Och polisen verkar inte göra mycket för att stävja och hålla undan. Det enda de gör är att göra inskränkningar och restriktioner som drabbar de som inte beter sig dåligt.

Jag funderar på att skriva till vår sheriff, Jon Lopey, och fråga vad de egentligen har för planer för att återställa ordningen. Han verkar vara en rätt okej person som till exempel jobbar för att få kontroll över de som odlar cannabis illegalt vilket verkar ha blivit ett stort problem i Siskiyou County. Dessutom är Jon Lopey med i organisationen Consitutional Sheriffs and Peace Officers Association “C.S.P.O.A.: Protecting Freedom - To Serve the People and Protect Their Rights. To seek justice, protect civil liberties, and uphold the constitution."

Väderprognosen den närmaste veckan visar högsommarvärme och sol. Tror att det nu kommer att bli mycket varmare.
Tog en promenad efter jobbet i solskenet och det blommar litet här och där. :)

Jag läste igår att det var oroligt på the Big Island med början till vulkanutbrott och jordbävningar men idag smällde det ordentligt. En 6.9 på the Big Island! Wow! De har inte haft en så stor jordbävning sedan 1975. Jag fick en mindre chock när jag kollade på jordbävningshemsidan som jag brukar kolla varje dag.

Kilauea som vulkanen heter har egentligen haft pågående utbrott i större eller mindre skala sedan början på 80-talet men idag blev det en helt ny “nivå" på utbrotten.

Tydligen kollapsade en del av vulkanen och magman tog nya vägar under marken och helt plötsligt blev det akut kris i ett annat område en bit därifrån. Leilani Estates - som jag passerat många, många gånger när vi bodde på Hawaii - såg stora sprickor i marken och vägarna och magma började komma upp ur dessa. Och inte bara magma utan även en giftig gas (sulfur dioxide) som är riktigt farlig att andas in.

Man har evakuerat en del människor och delar av Pahoa och Punaområdet (där vi bodde) är helt klart olämpligt att befinna sig i. Nationalparken där vulkanen befinner sig har stängt till stora delar. Och ingen vet vad som kommer att hända. Kommer vulkanen fortsätta att ha utbrott och magman sprids eller kommer det att lugna ner sig? Detta är oklart just nu.

Jordbävningen på 6.9 chockade många på the Big Island och som jag skrev i början av inlägget har man inte haft så stora jordbävningar sedan 1975. När Michael och jag bodde där var vi med om några mindre som var korta och knappt kändes. Idag såg jag ett par videor där marken skakade ordentligt.

Även om jag inte alls saknar Hawaii och det var länge sedan jag bodde där kändes det påtagligt när man talade om platser som jag besökt många gånger. Hade vi fortfarande bott i detta område hade jag varit orolig och rädd just nu.
Här är en video som visar en del av det som nu pågår på öns östra sida.

Och här är en hemsida som har en intressant video och en artikel.

http://www.hawaiinewsnow.com/story/38087728/new-kilauea-eruption-triggers-house-fires-as-hundreds-evacuate-area

Idag har mammor firats här i USA eftersom det är Mors Dag. Den infaller litet tidigare än i Sverige.

Eftersom jag inte har eller är en mamma har dagen varit som vilken dag som helst för mig. Dagen firas annars rätt ordentligt med presenter och ofta god mat, antingen hemma eller på restaurang.

I sommar är det 5 år sedan min mamma gick bort. Åren går fort tycker jag. Jag minns så väl känslan när hon hade somnat in att jag undrade hur det skulle vara att bli “ensam kvar". Det tog mig ett tag att bearbeta de känslorna eftersom det var en helt ny situation att inte ha någon riktigt nära familj kvar. Men jag tog mig igenom detta med lärdomar och insikter som gjorde att jag kom ut starkare än vad jag var innan det skedde.

Sedan jag skrev det förra inlägget om Hawaii har det fortsatt att vara oroligt. Nu har 18 “fissures"öppnats och det senaste dök upp nu på Mors Dag. Man har evakuerat runt 2000 personer i denna del av Hawaii vilket kan tyckas litet men Puna (där Leilani Estates ligger) är ett rätt glesbefolkat, litet avlägset område. Man har också talat om att vulkanen kan få mer explosiva utbrott framöver.

Vi har försommar nu i Weed och det blommar en del. Tycker dock att det blommar mindre än vanligt. Vet inte om det beror på den konstiga vintern vi hade eller vad det kan vara. Här kommer i alla fall en del blommor från “my neck of the woods." :)

I fredags hade skolan “graduation", det vill säga elever som avslutat sin utbildning tog examen. Denna examen sker faktiskt innan slutproven som äger rum instundande vecka. Litet märkligt tycker jag men så har det varit sedan jag var elev vid skolan.

Jag tog min examen 2001 och fick då en så kallad Associate in Arts degree. Trots att jag hade tagit min examen fortsatte jag ytterligare ett år som elev vid skolan. Jag gjorde det mest för att kunna vara här med legal status tills dess att Michael och jag kunde gifta oss.

När man tar sin examen hör det till att man har “cap and gown" vilket är de speciella kläder som man ser i amerikanska filmer till exempel. Inom “min" skola är det blått som gäller för eleverna. Jag hyrde mina kläder så har inte kvar dem. Tyvärr är korten som Michael tog inte särskilt bra (de är dessutom papperskort) så kan inte lägga ut bilder.

Min studentexamen i Sverige firade vi en hel del. Vi hade studentmottagning i trädgården i Enebyberg med inbjuden släkt och vänner. Minns att vädret var perfekt med sol och värme. Eftersom vi inte hade någon bil hade mina föräldrar hyrt en limousine som kom och hämtade oss vid avslutningen i skolan. :)

Nu har det mesta slagit ut i naturen och som tur är har det även kommit en del regn. För ett par dagar sedan öste regnet ner under ett par timmar och det har även regnat litet till och från under de senaste dagarna. Det vore underbart om det kunde fortsätta regna till och från under sommaren men jag vet ju att så inte är fallet här utan det blir torrt, sönderbränt, hett och noll regn under många månader.

Igår såg jag en imponerande regnbåge som “ramade in" Mt Shasta - som syns i bakgrunden bland molnen.

Jag berättade tidigare om “mardrömmen" i år med min deklaration. Det jag inte skrev om var att jag strax efter det att den var avklarad fick ett brev från företaget där de sade att de inte längre skulle handlägga deklarationer framöver. Det var daterat dagen efter det att deklarationerna skulle vara inlämnade och jag fick känslan av att detta var planerat sedan en tid och kanske var anledningen till att allt blev så konstigt med min deklaration.

Jag utgick givetvis från att alla blanketter skulle skickas in och att allt var frid och fröjd. Men nej, så enkelt skulle det inte vara visade det sig.
Eftersom det hela drog ut på tiden hade företaget ansökt om uppskov med att lämna in några blanketter vilket godkändes av skatteverket. I brevet som jag fick stod det att de inte hade några utestående ärenden beträffande deklarationen men jag såg också att brevet var ett “massutskick" så undrade om detta verkligen stämde.

För några dagar sedan fick jag en “inre signal" att kolla med Kaliforniens skattemyndighet. I USA görs en “federal tax return" till IRS och en statlig till FTB (Franchise Tax Board) här i Kalifornien. Jag har ett konto via hemsidan för FTB och när jag loggade in där såg jag att ingen deklaration var inlämnad. Detta var alltså ungefär en månad efter det att sista inlämningsdagen hade passerat.

Jag skrev till företaget och undrade vad som hade hänt. Jag fick inget svar igår men som tur var kom ett svar idag. Det visade sig att den person som hjälpt mig mot slutet av den mycket långa och utdragna processen hade slutat vid företaget. Av någon anledning hade man inte skickat in mina olika blanketter elektroniskt utan de låg kvar i “kön" och hade troligen inte upptäckts om jag inte hade kollat! Vilken tur att de hade bett om uppskov i alla fall - och att jag kollade.

Detta företag visade sig inte fungera på något sätt under processen med deklarationen. Allt gick snett och om man kunde ge betyg på deras hemsida skulle jag ge ett minusbetyg. Helt otroligt att så inkompetenta personer får fortsätta att bedriva sin verksamhet.
Har jag inga oförutsedda förändringar ifråga om inkomster osv kommer jag att göra min deklaration på egen hand nästa år. Eftersom jag såg fel detta företag gjorde tror jag nog att jag skall klara av det hela. :)

I eftermiddags hade vi åska och regn. Det är sällan jag ser ösregn så som vi hade i eftermiddags. Dropparna var stora och under en stund höll “min" gata på att “svämma över" nästan. Jag har sett sådant här regn bara några få gånger under alla år jag bott här.

Och på Hawaii fortsätter vulkanutbrottet med oförminskad styrka. Lavan har nu nått havet och den har även kommit väldigt nära ett kraftverk. Detta kraftverk har fått vidta “katastrofåtgärder" eftersom de har haft explosiva material och även “wells" som används för att utvinna energi från jorden/marken. Stora sprickor har uppstått i marken och blir allt fler och större inom området som är aktivt. Jag känner tacksamhet varje dag att jag inte bor där.

Uppdatering: Ikväll hittade jag information om problemet som jag har haft med uteblivna “email notifications." Tydligen har massor med människor samma problem och alla undrar när Blogger/Google skall lösa detta. Känns litet bättre att i alla fall veta att jag inte är ensam. :)

Under de år som jag har bloggat har jag sett till att jag får ett email när någon kommenterar på bloggen. Helt plötsligt har detta slutat att fungera. De senaste emailen jag fick var i mitten på förra veckan. Har någon mer - som använder Blogger - haft samma problem?
Jag hade ett antal kommentarer på det senaste inlägget som jag aldrig fick något email för och de svar jag nu skrev kom heller inte som email.
Har “googlat" och försökt hitta ett svar men har inte lyckats ännu. Och jag har inte ändrat några inställningar som skulle kunna orsaka detta.

Vi har haft långhelg här i USA eftersom det idag är Memorial Day. En dag när man minns de som omkommit i krig. Jag hade tänkt göra en del hemma som nu inte blev gjort på grund av ett fall jag hade i skogen i lördags. Helt plötsligt var det som om någon lade krokben för mig och jag tumlade runt och givetvis var det vänster fot som tog största “smällen". Det var vänster fot som blev skadad för 5 år sedan. Tack och lov att det inte blev en allvarlig stukning igen men jag känner av fotleden och har tagit det mycket lugnt idag och igår. Fortfarande förstår jag inte vad som hände i skogen eftersom jag går försiktigt om det är litet ojämnt. Det kommer nog att ta ett litet tag innan jag kan vara ute och gå igen som vanligt men jag känner mig i alla fall mycket bättre idag som tur är.

Det får bli ett kort inlägg eftersom det snart är läggdags här. Avslutar med litet fler blommor som jag såg i lördags.

Jag bor granne med en vulkan - Mt Shasta. Detta enorma berg som ser så lugnt och stillsamt ut nu. När jag först kom hit visste jag egentligen ingenting om vulkaner men efter några kurser inom skolan förstod jag mycket bättre att det finns olika slags vulkaner som har olika slags utbrott.

“Min" vulkan skulle få ett mycket våldsamt utbrott om det blev så. Vulkanen på Hawaii har litet “lugnare" utbrott. Eftersom jag är intresserad av geologi har jag givetvis följt det som händer på Hawaii och känner tacksamhet varje dag att jag inte bor där längre. Igår läste jag att man uppmätt ca 5200!!! jordbävningar i den sydöstra delen av Hawaii under den senaste månaden. Vulkanutbrottet verkar fortsätta i oförminskad styrka och de bilder jag har sett ser nästan overkliga ut.

Så här såg det ut idag när stora mängder lava nådde havet.

Igår fick en aktiv vulkan i Guatemala ett explosivt utbrott med så kallade “pyroclastic flows". Om jag har förstått det kom utbrottet helt utan förvarning och många överraskades. Det är ett sådant här våldsamt utbrott som Mt Shasta skulle få - förhoppningsvis med litet förvarning.

Jag går absolut inte omkring varje dag och tänker på att jag bor granne med en vulkan som skulle kunna få ett utbrott. Men det är bra att veta vad man kan förvänta sig av ett utbrott och att följa med vad som pågår. Ring of Fire är den “cirkel" som finns runt Stilla Havet och som har aktiva vulkaner, bland annat de som finns här i nordligaste Kalifornien och i Oregon och Washington.

Igår tog jag en kortare promenad och fotade vår vulkan, i ett av skolans fönster. :) En litet annorlunda vy av Mt Shasta.

Förra året bytte Sverige ut en stor del av sina pengar och äldre sedlar och mynt blev ogiltiga. Eftersom jag inte har varit i Sverige sedan hösten 2015 har jag en del pengar som jag inte ens kommer att kunna växla in innan de blir helt ogiltiga. Inget att göra åt men litet konstigt tycker jag det är att man förklarar pengar ogiltiga. Det gör man inte i USA även om nya “upplagor" av sedlar och mynt kommer ut.

Trots detta stora pengautbyte blir Sverige mer och mer ett samhälle där man inte hanterar kontanter. Många tycker detta är bra och föredrar alla elektroniska transaktioner. Andra är litet mer återhållsamma och säger att det behöver finnas olika slags betalningsmedel i ett land. Här i USA finns fortfarande alla möjliga sorters sätt att betala på - kort (kredit/debet), checkar, kontanter, money orders osv. Jag föredrar att ha litet fler valmöjligheter såsom vi har här i USA och jag betalar oftast med kontanter när jag handlar i affärer. Om jag handlar via nätet använder jag oftast PayPal om jag kan.

Dagens Nyheter hade alldeles nyligen en artikel som handlade om den frustration en del utländska turister känner när de inte enkelt kan betala under sitt besök i Sverige på grund av enkelspårigheten att vilja göra det mesta kontantlöst. En invändning var enligt artikeln “En annan kritik som finns bland vissa turister är att det används betalsystem som kräver svenskt bankkonto eller svenskt mobilabonnemang, vilket stänger ute utländska konsumenter." Har man ett sådant system blir det ju omöjligt för till exempel utländska turister att ta del av olika tjänster.

När jag har berättat för folk här i USA att svenska banker oftast inte har pengar numera tittar de förundrat på mig och skakar på huvudet. För mig är det en oxymoron att en bank inte har pengar som man kan ta ut förutom i en bankomat.

Jag tror att det är viktigt att Sverige inte stänger ute turister och även äldre som bor i Sverige. Äldre kanske inte har samma tillgång till elektroniska tjänster som yngre personer har. Det behöver finnas alternativ till elektroniska pengar.
https://www.dn.se/ekonomi/turister-klagar-over-kontantlost-sverige/

Mt Shasta häromdagen. Jag blir lugn inombords av att titta på berget. Det ser stabilt ut på något sätt trots att det är en vulkan som kan få våldsamma utbrott.

Moderskeppet IKEA

Trivsamma Storbritannien

Jag har “opted out"

Mello och Fuldans

Snö!!!

Gärningshen

Döstädning

Mt Shasta - Davids kamp mot Goliat

Good Friday to you! :)

Att vara beroende av andra

April 1997

Vår i Weed

Hemlösa / transients

Hawaii The Big Island - vulkanutbrott och jordbävningar

Mors Dag i USA

Skolavslutning

Att vara om sig och kring sig

Problem med Blogger?

Det här med vulkaner

Pengar i Sverige