Det här inlägget var tänkt för igår men min hjärna kändes så här efter en “brutal" vecka på jobbet. :)
Bilden lånad från nätet.Den 21 april 1997 var jag på väg till Kalifornien för att besöka Mt Shasta för första gången. Året innan hade min pappa och jag köpt en bok som Michael skrivit och som vi även ville översätta och ge ut på vårt bokförlag. I början av 1997 fick Michael och jag mer kontakt via brev (jag hade ingen dator och email på den tiden) och telefon. Vi hade på känn att vi var mer än affärspartners men självklart visste vi inte alls hur det skulle vara att faktiskt ses.
Michael kom och hämtade mig i San Francisco och sedan körde vi den långa sträckan till Mt Shasta. Mina två veckor i Mt Shasta gick alldeles för fort och Michael och jag hade bestämt att jag skulle komma tillbaka under 3 månader och se hur det kändes att leva tillsammans. Mitt första år i USA tillbringades här som turist och det gick vägen att komma och stanna 3 månader några gånger men självklart var det ingen långsiktig lösning. Märk väl att detta var innan 11 september när USA var ett helt annat slags land och man inte var fullt lika hård kring antal besök som gjordes som turist.
Michael hade skaffat en bok som handlade om hur man lagligt kunde stanna i USA och studentvisum visade sig vara en lösning. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss redan då - skatteverket var inblandat. Sagt och gjort, jag blev elev på “gamla dar" och fick ett visum vid skolan där jag var elev under ca 4 år (1998-2002). Det var dyrt men jag lärde mig väldigt mycket och jag fick kontakter inom skolan. Eftersom trasslet med skatteverket var löst när jag hade tagit min examen kunde vi gifta oss. Både Michael och jag hade mycket hellre bara levt tillsammans men USA bryr sig inte om samboförhållanden i immigrationssammanhang.
Vi gifte oss i Reno och det hela gick så snabbt att jag undrade om vi verkligen var gifta. ;) Det var vi och sedan vidtog ansökan för mig om green card.
Under våren 2003 fick jag mitt green card även om det “bara" var ett “conditional green card". Det får man om man varit gift kortare tid än 2 år när man får sitt green card. Jag kände mig litet rädd inför att ge mig ut på arbetsmarknaden så det dröjde länge innan jag tog tjuren vid hornen.
Både Michael och jag var urless på all snö som vi hade under vintrarna och ville hellre bo någonstans där det var litet varmare. Därför gjorde vi några resor för att “kolla läget" och vi åkte till North Carolina, Belize och Hawaii. Som bekant blev det The Big Island/Hawaii under ett år. Vi flyttade dit i augusti 2004 och jag stannade ungefär ett år innan jag flyttade tillbaka till Mt Shasta-området. Michael flyttade ett par månader senare till Oregon. Vi trivdes inte i tropikerna och vi hade bestämt att vi skulle leva på olika håll ett tag även om vi fortfarande var gifta. Jag fick jobb inom skolan och Michael köpte ett hus i nordöstra Oregon.
I december 2006 flyttade jag till Union i nordöstra Oregon där Michael bodde. Tre månader senare gick Michael bort (28 februari 2007) och jag fick helt plötsligt "växa“ ordentligt eftersom jag inte kände en människa i Union och jag stod där med hus, bilar och allt annat som skulle avyttras. Med hjälp av en bra advokat, mycket vilja och jäklar anamma tog jag mig igenom detta. Att jag skulle stanna i Union var inte på tapeten utan jag återvände - återigen - till Mt Shasta-trakten.
Mitt jobb inom skolan hade märkligt nog inte tillsatts och min chef N såg till att jag fick komma tillbaka även om det var ett tillfälligt arbete. Efter många turer blev jag anställd (januari 2008) och jag hade fattat beslutet att jag skulle vara kvar i USA även om inte Michael fanns kvar. Och jag fick skapa ett nytt liv på egen hand.
Åren gick och jag flyttade flera gånger på grund av dåliga hyresvärdar och konkurser. Jag jobbade kvar inom skolan och det var vardag som det alltid är där man bor. :)
Jag blev amerikansk medborgare 2011 mycket på grund av att min mamma blev äldre och jag inte visste om jag skulle behöva flytta tillbaka för att hjälpa henne. Nu blev det dock inte så. Sommaren 2013 gick min mamma bort och jag blev helt plötsligt ensam kvar utan någon nära familj. Pappa hade gått bort 2001 redan och så Michael 2007. Det var en ny situation men jag växte även av den.
Våren 2015 blev dock omskakande med allt tjafs med skatteverket på grund av dålig information och mina svenska tillgångar som hade kommit i och med mammas bortgång. Jag blev uppriktigt förbannad över hur systemet fungerar när man är amerikansk medborgare och har utländska tillgångar och bestämde mig för att åka till Sverige för att se om det var en möjlighet. Eftersom jag inte hade en aning om hur länge jag skulle vara borta sade jag upp mig och hoppade ut i det okända. Min tid i Sverige innebar många praktiska saker som skulle ordnas men det var också en mycket omvälvande tid i Sveriges historia och jag blev osäker på hur allt skulle falla på plats med så stora förändringar som var på gång. Därför återvände jag till USA och min lägenhet som jag hade kvar.
Återigen drog min chef N in mig i skolan och sedan vet vi ju hur det gick. :) Och nu får vi se vad nästa steg blir.
Jag fattar inte riktigt att jag faktiskt bott i USA under 20 år. Vart tog alla dessa år vägen? Litet komiskt är det ibland när människor jag känner i Sverige säger att jag pratar precis som jag gjorde när jag bodde där. Även om jag pratat väldigt litet svenska de senaste åren känns det helt främmande för mig att inte ha mitt modersmål intakt.
När jag reste till USA för första gången 1985 sade jag att jag ville bo här men jag trodde nog aldrig att det verkligen skulle bli så. Nu blev det så och jag har blivit många erfarenheter rikare och växt väldigt mycket som person.
Mt Shasta som drog mig hit. :) Den här bilden togs för rätt många år sedan.
