Att bo i USA

När jag växte upp på 60-talet var det alltid snörika vintrar och ordentlig kyla. Min pappa fotade mig utomhus bland snödrivorna där jag nästan försvann bland all snö. ;)
Vi åkte skidor och pulka och det gjorde vi varje vinter. Spark gick att åka på vägarna och det gjorde vi också.
Sedan började vintrarna bli mer "gröna" på 70-talet och det var inte lika självklart att man kunde åka skidor och utöva andra vintersporter.

Sparken har funnits under lång tid - bilden lånad från Runeberg.org

Eftersom jag alltid bodde i Stockholmsområdet var det relativt "snälla" vintrar - Stockholm ligger ju på havsnivå så det blir oftast inte lika kallt och snörikt som det kan bli på andra platser. Därför var jag rätt oförberedd på vad Mt Shasta hade att komma med - en plats som ligger ca 1000 meter över havet. Eftersom både Mt Shasta och Weed ligger så högt över havet kommer det snö varje vinter även om vi befinner oss i Kalifornien. Kom snö, vore kanske en mera korrekt beskrivning.

Min första vinter här var en så kallad El Nino vinter - det vill säga det kom väldigt mycket nederbörd. Under flera månader regnade det mest där vi bodde men i februari slog vädret om och det kom otroliga mängder snö under ett par dagar. Det snöade oavbrutet under 2-3 dagar och jag såg snötäcket växa för varje timme som gick. Vi blev i stort sett insnöade och det tog ett par dagar att skotta 1,5 meter snö.

Förra vintern var det knappt något regn eller någon snö i Mt Shasta-området. Och vi såg resultatet under sommaren - enorma skogsbränder som ödelade stora områden här i norra Kalifornien. Och som trogna bloggläsare minns brann 1/3 av Weed upp i den förödande branden i september förra året. Hade det inte varit så torrt som det var, hade möjligen effekterna blivit mindre.

När lågtrycken började komma i slutet av förra året hoppades nog alla att torkan skulle brytas - i alla fall till viss del. Hela december regnade det och det kom en hel del snö uppe på berget. Men i och med årsskiftet har vi återigen gått in i torkan. Hela månaden har varit torr förutom några få dagar med litet lätt regn. Skidanläggningen uppe på Mt Shasta öppnade men har fått stänga igen och människor står utan arbeten.

Jag blir ledsen när jag ser snön smälta uppe på berget under januari. En månad som borde kunna ha mycket regn och snö. Efter februari är vi i stort sett inne i våren och då är chanserna till regn mycket mindre.

Som jag skrivit om tidigare får stora delar av Kalifornien sitt dricksvatten från snömängderna uppe i Sierra Nevada och andra bergsområden. Finns det ingen snö där, blir det ännu mer katastrofartat med tillgång på vatten.

Jag tror att det inom en nära framtid kan bli så att människor blir tvungna att lämna Kalifornien på grund av brist på vatten. Flyktingar från torkan.

Just nu har jag många tankar och funderingar om vart jag skall ta vägen och att jag kommer att lämna Kalifornien - och kanske även USA - är del av de tankarna. Det är väldigt mycket att ta reda på och sätta sig in i. Men jag kommer att fatta ett beslut inom en nära framtid.

Här kommer några bilder från januari 2013 när det fortfarande snöade i Weed. Detta är alltså två år sedan - senaste gången då vi hade litet mera snö. Mycket skrämmande faktiskt. Bilderna är från skolan och min gata.

När jag bodde i Sverige stängde i stort sett alla bankkontor klockan 15. Att hinna med ett bankbesök under en vanlig arbetsvecka var inte alldeles lätt.
Efter en titt på de största svenska bankernas hemsidor verkar öppettiderna ha utökats en del men fortfarande tycks en hel del kontor stänga 15. Och om man har öppet litet längre under måndag-torsdag så stänger man tidigare på fredagarna.
Och många kontor verkar öppna först klockan 10 på morgonen.

Samtalen jag ringde nyligen till Sverige var till några av dessa bankers kontor - kommer troligen att återkomma till det i ett annat inlägg - och det var ju inga vanliga kontorstider där man öppnar 8 på morgonen utan det var 9.30 eller 10. Därav den mycket sena timmen i Kalifornien.

Som jag skrivit om flera gånger här på bloggen är i stort sett alla öppettider mer generösa i USA och det gäller även bankernas öppettider.
Även om alla orter är små där jag bor så har vi en hel del bankkontor och nästan alla dessa kontor har mer generösa öppettider än vad svenska banker tycks ha. Har faktiskt inte sett ett enda bankkontor här som öppnar 10 och stänger 15. Många av SE Bankens kontor i Stockholm verkar ha sådana öppettider.

Min bank har öppet 9-17 måndag-torsdag och på fredagen slår man på stort ;) och har öppet 9-18. Mycket bra tycker jag då man faktiskt kan hinna till sitt bankkontor även om man arbetar.

Det här är bankkontoret i Mt Shasta men även banken i Weed har samma generösa tider.
När jag tog fotot såg jag inte ens att berget speglade sig i dörren och så ser man ytterligare en utility pole. ;)

Den här klassikern kanske kan passa. :) Från revyn "Lådan" från 1968 - "Vad i helvete har de för sig i banken efter tre?" Ja, man kan undra.

När jag lämnade Sverige 1997 var mobiltelefonerna i Sverige stora och få. Det var absolut inget alla ägde och man ringde fortfarande mest från de landbaserade telefonerna. Numera tycks mobilen nästan vara något man "måste" ha för att klara sig i dagens Sverige.

Så här såg mobiltelefonerna ut från Ericsson på 90-talet - litet annorlunda än dagens smartphones. :)

Bilden lånad från: http://www.mobilephonehistory.co.uk/ericsson/ericsson.php

Man köper biljetter till kollektivtrafiken i Stockholm via mobilen - vet inte hur det är i övriga Sverige - och det senaste jag hört är att man på vissa platser måste köpa SMS-biljetter för att kunna använda offentliga toaletter. http://www.veteranen.se/nyheter/toalettbesok-bara-for-teknikkunniga/. Och det finns säkert fler områden där man behöver ha en mobiltelefon för att kunna utföra olika tjänster.

För yngre personer är det en självklarhet att använda mobilen i alla möjliga sammanhang men för bland annat äldre (precis som vi "avhandlade" i mitt förra inlägg om banker) stängs man ute från olika delar av samhället om man inte har en mobiltelefon och har tillgång till dator. Jag skall erkänna att jag tycker det börjar gå litet väl långt i Sverige med användandet av mobiltelefoner och kraven på att använda den för olika slags betalningar.

Jag skulle inte klara mig utan min dator och jag är inne på den stor del av min vakna tid. Mobiltelefonen däremot är jag inte alls lika beroende av och använder väldigt litet. Och min gamla - med antikvärde troligen ;) - mobiltelefon använder jag bara till telefonsamtal och SMS vid enstaka tillfällen. Den kan inte ens ta foton.

Men jag har insett att jag måste ha en mobiltelefon i Sverige - vid ett kortare eller längre besök - eftersom jag inte har min mammas lägenhet som bas längre. Min amerikanska mobil skulle inte gå att använda i Sverige (den är för gammal) så det jag troligen fick lov att göra vore att köpa en telefon i Sverige och ha kontantkort. Verkar enklast så eftersom man vet att telefonen verkligen fungerar i Sverige.

Vilka affärer kan ni rekommendera i Stockholmsområdet som säljer mobiltelefoner som inteär låsta till en viss operatör?
Och hur fungerar det med kontantkorten? Anledningen till att jag frågar är att den telefon jag har - en så kallad Tracfone - används oftast med kontantkort men dessa går via den mobiloperatör som finns just där man är. Tracfone har avtal med alla de stora amerikanska mobiltelefonföretagen och använder deras nät. Mycket smart tycker jag. Finns det något liknande i Sverige eller köper man ett kontantkort som hör till ett teleföretag som Telia, Tele2, osv?
Och min sista fråga - en telefon som är en 3G -telefon, kan den användas på ett 4G-nät?

Ja, som ni ser vet jag i stort sett ingenting om mobiltelefoner i Sverige men jag hoppas att ni som läser har mycket bra information. :)

Min antika mobiltelefon som fungerar väldigt bra fortfarande. Har nog aldrig haft ett avbrutet samtal tror jag och den har ett klart ljud. Och batteriet räcket mycket länge. Den här köpte jag hos Walmart för en billig penning 2005 och sedan har jag laddat den med Tracfones kontantkort sedan dess.

Säg tulpaner och vi svenskar får något lyriskt i blicken. :)

Så här års köps det många snittulpaner i Sverige. De hör senvintern och den tidiga våren till.
Jag minns "haven" av tulpaner som fanns att köpa på Hötorget i Stockholm när jag bodde där. Det var en njutning att se alla vackra färger.

Där jag bor är snittulpaner mycket ovanligt och jag har mest sett enstaka krukor med tulpaner. På andra håll i USA finns det snittulpaner men av någon anledning tycks människor i Siskiyou County inte ha upptäckt denna fina blomma.

Eftersom jag haft tulpan"abstinens" sedan jag kom hit blev jag extra glad häromdagen när en av lärarna som undervisar i min byggnad kom med en liten bukett. Hon bor i staden Ashland i södra Oregon där det finns litet mer variation på utbudet i affärerna.
Jag berättade för henne om svenskar och tulpaner :) och sade att jag verkligen uppskattade hennes bukett.

Häromdagen skrev jag om torkan och uteblivna vintrar. Jag undrar om vädergudarna kanske läste mitt inlägg eftersom vi har haft världens oväder sedan igår. Ingen snö men enorma mängder med regn och blåst som fått fönstren att skallra och de stora träden att nästan böja sig. Måste erkänna att så stark blåst gör mig litet nervös och orolig. Har inte sovit särskilt bra under två nätter. Och regnet har kommit i stora sjok som har skapat mindre sjöar i grannskapet.
Fortfarande regnar det och blåser ordentligt och vi lär få mer under helgen. Tydligen skall det inte snöa men jag antar att det kommit en del snö uppe på berget.

Jag är tacksam att det ännu inte blivit strömavbrott på grund av ovädret, framför allt då jag är hemma idag. Skolan är stängd eftersom man bestämt att vi tydligen firar Lincoln Day i förskott. Den 12 februari infaller Lincoln's Birthday (Abraham Lincoln som var en av USAs presidenter) men skolan har alltså stängt redan idag. Denna dag är en så kallad "legal holiday" i vissa stater, bland annat Kalifornien.

Nu hoppas jag bara att vinden skall avta så att jag får sova litet mer i natt.

Oavsett vart jag tar vägen måste jag minska mängden saker jag har. Jag har inte särskilt mycket som säkert framgått på bloggen men visst har jag samlat på mig en del under mina år i USA. Nu i april blir det 18 år som jag bott här.

Just nu håller jag på att gå igenom precis allting jag har. Antalet möbler jag har är lätträknade men jag har en hel del papper och olika dokument som måste gås igenom.
Jag har medvetet hållit mängden av "stuff" som jag har på en låg nivå ända sedan jag kom till USA. Merparten av det jag hade i min lägenhet i Kärrdal blev kvar i Sverige och nu, efter mammas bortgång, har mina ägodelar för alltid försvunnit. Ännu har jag inte saknat något och förhoppningsvis kommer jag inte att göra det framöver heller.

Det känns som om jag tillbringat många timmar att gå igenom, slänga, ge bort och skala ned ända sedan min pappa gick bort 2001. Eftersom båda mina föräldrar och Michael är borta har det inneburit att släppa taget om mycket. Och jag är tacksam att jag har den förmågan och inte känner att jag behöver hålla fast vid saker av nostalgiskäl.
Jag hade nog undrat litet hur det skulle kännas att bara lämna mammas lägenhet i stort sett intakt och bara stänga dörren med vetskapen att jag aldrig skulle se något av det som fanns där igen. Det gick bra och som sagt, jag har inte saknat något ännu så länge.

Min pappa var en så kallad "hoarder", det vill säga han samlade på sig saker och ting och hade svårt att göra sig av med sådant som kanske inte egentligen behövdes längre. En stående fras var att "det kan komma till användning". När villan i Enebyberg byggdes om lånade till och med hantverkarna verktyg av pappa eftersom han hade fler än vad de hade.
Villan var proppfull när pappa gick bort och kanske det är en anledning till att jag inte velat samla på mig.

När Michael och jag flyttade till Hawaii hade vi hyrt en mycket stor container och tog med oss mycket av det vi hade. Min flytt tillbaka till Kalifornien i augusti 2005 bestod av ca 15 kartonger som jag skickade med det billigaste portot via posten. Det var allt jag ägde då här i USA. Jag hade fortfarande fler saker i min mammas lägenhet än vad jag hade här i USA.

Nu går jag igenom vartenda papper och bestämmer om jag skall spara eller slänga det. Det känns bra men samtidigt är det litet uttröttande. Igår slängde jag litet äldre och slitna kläder och skor i en sopsäck. Det var den sortens kläder och skor som inte var värda att ge bort. Och idag har arbetet med att gå igenom papper och sortera fortsatt. Det tar sin tid eftersom jag måste gå igenom precis allt jag har och fatta beslut vad jag skall göra med varje sak och papper.

Jag pratade med en god vän i Colorado idag som också håller på att gå igenom sina ägodelar. Hon vill sälja sin condo och bo i sin RV som hon köpte förra året. Samtidigt som det är litet tröttande att göra sådana här genomgångar känns det bra. Och det är en del av processen att lämna något bakom sig och gå vidare.

Hur ser ni läsare på "stuff"? Har ni mycket? Litet? Sparar ni eller går ni igenom och slänger?

Den geniala amerikanske komikern George Carlin pratar om "stuff". Tyvärr finns han inte längre men han har många träffsäkra och roliga monologer. :)

Troligen läste vädergudarna mitt inlägg om att det varken regnat eller snöat under hela januari. På 2-3 dagar fick vi ungefär 20 centimeter regn! Ja, centimeter, inte millimeter.

Weed kallas ibland för "windy Weed" vilket är helt korrekt. När det blåser, då blåser det ordentligt. Redan på torsdagen var det svårt att ta sig fram utomhus och inte var det bättre på fredagen. De stora träden vajade betänkligt i den starka vinden.
Och det började även regna på fredagen. Inte något litet lätt duggregn utan störtfloder som skapade stora sjöar i grannskapet. På fredagen fick vi ungefär 10 centimeter regn och jag höll tummarna för att inga läckage skulle uppstå i huset eller att delar av taket skulle blåsa bort.
Redan på fredagen började rapporter strömma in till nyhetskanalerna om strömavbrott, översvämningar och skador på grund av vinden och regnet.

På lördagen blev det en liten paus mellan ovädren och det var faktiskt möjligt att ta sig fram utomhus vilket jag utnyttjade och åkte in till Mt Shasta och gjorde min veckohandling.

Men på söndagen var det dags igen. Inte fullt så starka vindar som på fredagen men nog blåste det. Det som däremot var mer påtagligt var regnet. Timme efter timme med störtregn som till slut ledde till översvämningar "downtown" Weed. På kvällen hade vi till och med blixtar och åska. En del av Weeds Main Street stod under vatten och bilder hos Facebook visade allt vatten.
Jag var faktiskt väldigt tacksam att jag bor litet högre nu än vad jag gjorde tidigare. Gatan där jag tidigare bodde ligger mycket lägre och sluttar nedför - jag bodde i slutet av denna sluttning. Jag tog en promenad dit igår och såg hur vattnet grävt djupa kanaler utmed asfalten. Där jag bor nu rinner vattnet i andra riktningar och bort från "mitt" hus.

Jag tror att det går att klicka på den här länken och se ett foto som visar översvämningen i Weed (från Yreka News Facebooksida) - utan att logga in till Facebook. https://www.facebook.com/113166052045141/photos/a.733263156702091.1073741825.113166052045141/1022493954445675/?type=1&theater

Och om ni har Facebook-konto kan ni se hur mycket vatten som forsar fram i floder och vattenfall efter regnen. Den här mannen bor i Mt Shasta-området och man kan se hans sida utan att vara "friend" med honom men man måste logga in: https://www.facebook.com/steve.lewis.3720

Mitt hus verkar ha klarat sig utan några uppenbara skador men jag såg en del tak som hade fått skador av de kraftiga vindarna och sandsäckarna stod på långa rader "downtown" Weed.

Trots allt regn som kom hos oss är det fortfarande en omfattande torka i Kalifornien. Även hos oss eftersom den pågått så länge. Länken jag har i högerspalten till kartan som visar torkan är rätt talande.

Nu skall det bli sol och +15-20 denna veckan! Inte direkt februariväder där jag bor utan mer aprilväder. Och långtidsprognosen tycks visa på mer torka framöver. Men nog var det trevligt att se regnet även om det blev litet väl mycket av det goda på en gång.

Något helt annat - i förra veckan fick jag ett email från en kvinna på Kalmars Läns Tidning. Hon håller på att skriva reportage om utlandssvenskar och det verkar som om jag kommer att komma med på ett hörn. :) Får berätta mer om det när det tydligen blir aktuellt i mars med en artikel.

Här är några bilder från mitt hus och min gata medan regnet vräkte ner.

Och ett större träd föll i vinden vid skolans parkeringsplats.

Härom veckan läste jag hos Dagens Nyheter att tågen i Sverige kan stanna till sommaren om mobiloperatörerna slår på sina nät utmed järnvägarna. http://www.dn.se/nyheter/sverige/nytt-tagkaos-att-vanta-i-sommar/
Det hela låter absurt i mina öron. Hur kan man komma till ett läge där tågen i ett land kanske bara slutar att gå? Trafikverket säger att mobilnätverkan stör deras kommunikationssystemen med tågen och man kan inte längre garantera säkerheten. Man har börjat samtala och förhandla men det verkar rätt låst.

Överlag verkar tågtrafiken i Sverige inte vara lika punktlig och pålitlig som den var när jag var liten. Då visste man att tåget kom och man kom fram dit man skulle. Det tycks vara litet si och så med det nuförtiden.

Redan som liten flicka tyckte jag om att åka tåg. Min mormor och morfar bodde i Småland och min mamma och jag brukade åka tåg när vi hälsade på dem. Då fanns det vagnar med mindre kupéer där vi gärna satt. På den tiden kallades tågen ofta för snälltåg vilket är en märklig översättning från tyskans "schnell" - som ju betyder snabb. Snälltågen fanns i Sverige mellan 1862-1980 men lär ha kommit tillbaka på några få sträckor. Vi åkte även med rälsbussar innan vi kom fram till mormor och morfar.

Så här såg snälltågen ut när jag bodde i Sverige. Bilden lånad från Järnvägshistoriskt forum.

Även lokaltåg kan vara trevliga att åka. Som liten blev jag väldigt lätt åksjuk och klarade inte av att åka med bussarna som gick från Enebyberg in till Stockholm. Då kom Roslagsbanan till räddningen. Vi brukade cykla till Roslags Näsbys station och ta tåget till Östra Station. Roslagsbanan går även förbi den del av Täby där mamma bodde innan hon gick bort så jag har kunnat ta Roslagsbanan många gånger under årens lopp.

En av de trevligaste tågupplevelser jag haft var i Schweiz där jag och min kompis C åkte tåg mellan Zurich och Lugano och sedan vidare till Lausanne. Mellan Zurich och Lugano finns en mycket lång tunnel och när man har passerat den befinner man sig i den italienska delen av Schweiz. Zurich ligger i den tyska delen. Att åka tåg i Schweiz var verkligen en upplevelse och man hann se det vackra alplandskapet.

I USA heter tågföretaget Amtrak och det finns över hela landet. Men att åka tåg med Amtrak i östra USA är något helt annat än att åka utmed västkusten. Jag har aldrig åkt i östra USA men har läst en del om att där håller man tiderna relativt bra. Här på västkusten inte direkt. Godstågen har förtur hos oss och har man otur kan man bli stående på spår kanske 1-2 timmar medan tåget väntar in ett godståg.

Vintern efter det att jag flyttat tillbaka från Hawaii skulle jag åka till Oregon och hälsa på Michael. Jag skulle åka tåg vilket visade sig vara ett misstag. Tåget var 10 timmar försenat!!! Där ligger kanske till och med de svenska tågen i lä. ;)
Kommer man väl med ett Amtraktåg är det mycket bekvämare tycker jag än de svenska tågen. Fåtöljerna är stora och mjuka och tågen har två plan. Sitter man på "övre plan" har man en väldigt bra utsikt.

Vi har ingen tågstation i varken Weed eller Mt Shasta utan man får bege sig till staden Dunsmuir. Där har man till och med satt upp en skylt som talar om att tågen inte brukar vara i tid. Jag var tvungen att föreviga denna skylt som är väldigt talande tycker jag.

Tycker ni som läser om att åka tåg? Vilka tågminnen har ni?

I USA firar man inte lika många religiösa helger som vi gör i Sverige. Här firar man sina gamla presidenter. Det tackar vi för. :)

Förra helgen var en långhelg eftersom vi kom ihåg Abraham Lincoln. På måndag den 16 februari firar vi President's Day eller Washington's Birthday som dagen också ibland kallas. Det är för att minnas USAs första president George Washington. Fast numera tycks man även inkludera nuvarande och andra tidigare presidenter.
Dagen är en så kallad Federal Holiday vilket innebär att till exempel posten och bankerna har stängt. Och min skola håller också stängt. Affärerna brukar dock ha öppet som vanligt. Och givetvis har vi President's Day Sale, det vill säga olika reor dagen till ära. :)

Jag ser fram emot ytterligare en långhelg med 3 dagars ledighet men jag kommer inte att sitta och rulla tummarna. Eftersom jag inte tycks ha tillräckligt med energi de dagar jag jobbar att gå igenom mina saker blir det ett projekt. Det finns mycket mer jag har att gå igenom. Ett annat projekt är att börja med deklarationen och alla blanketter som man numera måste fylla i om man har utländska bankkonton vilket jag ju har. Det är helt otroligt med denna rapportering som skall göras beträffande de tillgångar som finns utanför USA. Dels blanketter som skall fyllas i och skickas in med själva deklarationen och dels en elektronisk rapport som görs separat.

Idag firar man Valentine's Day eller Alla Hjärtans Dag både i Sverige och i USA. Ingen helgdag men en dag då man kan komma ihåg nära och kära. Mataffären i Mt Shasta var fylld med rosa och röda ballonger igår.

Tycker att Nalle Puh har en bra inställning till kärlek. :)

Ha en fin Alla Hjärtans Dag/Valentine's Day!

Båda bilderna lånade från nätet.

Kommer du ihåg dina drömmar? Ofta har jag ett minne av drömmen när jag vaknar men väldigt snabbt blir minnet litet suddigt och oklart. Det sägs att om man skriver ned sina drömmar kan det hjälpa till att minnas dem. Oftast hinner jag inte att göra det på morgnarna eftersom det gäller att bli klar i tid till att gå till jobbet.

Några drömmar jag haft minns jag trots att det var mycket länge sedan jag hade drömmarna. När jag var liten hade jag några mardrömmar som upprepade sig flera gånger. Varje gång vaknade jag mycket obehaglig till mods. Sedan försvann drömmarna och kom aldrig tillbaka.
När Michael och jag bodde på Hawaii hade jag en mycket intensiv och levande dröm som jag fortfarande minns mycket väl trots att det var 10 år sedan. Det var en mycket stark, symbolisk dröm för situationen som jag befann mig i då.
Den gångna natten drömde jag om min pappa. Nu minns jag inte egentligen vad drömmen handlade om men det var en mycket levande dröm där min pappa och jag pratade med varandra. Jag tror inte att jag haft någon så levande dröm om min pappa sedan han gick bort 2001. Han och jag stod varandra mycket nära och i drömmen jag precis hade fanns det mycket glädje att få återse varandra. Jag tolkar det som ett gott tecken. :)

Jag har haft några få sanndrömmar. Drömmar som har visat på händelser som senare skedde. Jag är helt övertygad om att man kan få föraningar om sådant som kan komma att ske. Sedan finns det givetvis alltid möjligheten att saker och ting ändras trots allt.

Ofta tycks drömmar vara ett enda sammelsurium av händelser och människor där omöjliga saker händer. Bland den mest intressanta typen drömmar tycker jag är de där jag träffar människor som jag inte alls känner i mitt vakna liv men där jag kan minnas hur personen eller personerna ser ut trots att jag aldrig sett dem tidigare.

En spännande film jag såg för några år sedan med Leonardo Di Caprio är Inception där man stjäl information från människor när de drömmer. En klart sevärd film där man inte riktigt vet vad som är verklighet och drömmarnas värld.

Berätta gärna om dina tankar om drömmar och vad de betyder för dig.

Medan USAs östkust försvinner under allt större snömängder och folk huttrar i rekordkyla, har vi i mina trakter rena sommartemperaturerna. Min termometer visade på ca +14 idag men andra platser kom upp till +18-20. Så varmt skall det definitivt inte vara här bland bergen i februari. Och nu ser torkan ut att ha etablerat sig igen med sol framöver.

När jag gick en promenad idag kom en stor grupp fåglar som cirklade över mig ett tag. Efter en liten stund begav de sig norrut. Så tidigt brukar inte fåglarna börja komma tillbaka.

Berget i morgonsolen häromdagen. Har en känsla av att snön smälter i rekordfart i den ovanliga värmen.

Det har varit bloggstiltje för mig den senaste veckan. Både här på min blogg och att läsa andras bloggar.
Jag har "brottats med" många tankar inför mitt nästa steg och inte är jag mycket klarare ännu. Det är så otroligt många variabler och mycket att tänka på att jag helt enkelt började känna mig litet överväldigad. Inspirationen till att blogga fanns inte riktigt och då tycker jag det är bättre att "vara tyst".

Dessutom var jag tvungen att ta reda på olika saker som rör den amerikanska deklarationen och det jag måste rapportera på grund av mina svenska bankkonton.
Energin har inte varit i topp den senaste veckan. Den saken är klar.

Även denna helgen kommer att bestå av gå igenom papper och dokument här hemma och att - förhoppningsvis - avsluta mina deklarations- och bankrapporteringspapper. Jag hade hoppats att kunna göra en del under arbetsveckan men efter 8 timmar på jobbet känns det som om jag inte riktigt orkar med detta.

Efter en vecka med i stort sett svenska sommartemperaturer tycks torkan och solskenet fortsätta i Mt Shasta-området. Snön har smält betänkligt uppe på berget. Medan vi har haft uppemot +15-18 har man varit inne i rena istidstemperaturer på USAs östkust. Sedan vi hade skyfallen för ett bra tag sedan har det inte kommit en droppe regn eller snö. Boston på USAs östkust har däremot "drunknat" i enorma snömängder. Jetströmmen styr vädret och den har legat fastlåst och gett dessa extrema skillnader.

Då jag inte får svenska nyheter genom min mamma numera brukar jag alltid kolla in Dagens Nyheter på nätet. Den gångna veckan stötte jag på deras nya begränsningar, det vill säga jag hade läst "för många" artiklar gratis. Jag tycks ha hittat en lösning på detta som gjorde att åter kunde läsa hela artiklar.
Högskoleprovets orddel fanns på förstasidan idag och sådant tycker jag är kul. Jag har alltid tyckt om ord och haft lätt för att läsa.
20 frågor som var mycket lätta tycker jag. Skall det inte vara litet svårare än så här om man gör högskoleprovet? Litet mer hjärngymnastik trodde jag hörde till.
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/hogskoleprovet-hosten-2014-orddelen/
Hur som helst, jag fick alla rätt och det är ett bra betyg efter 18 år i USA och bara engelska i stort sett under alla år. Att ha ett stort ordförråd tycker jag känns viktigt. Med de alltmer ordfattiga sociala medierna måste vi värna om våra ord. Både de svenska och engelska. Jag hade förmånen att ha föräldrar som gjorde det och fick med mig många ord som troligen är rent antikvariska vid det här laget. Och jag var ju gift med en man som var författare. :)

Önskar alla en fortsatt fin lördag!

Det är aldrig fel att lära sig fler ord och ha ett bra ordförråd - Learning vocabulary. :)

Bilden lånad från nätet.

Efter snart 18 år i USA får jag nog lov att kalla mig tvåspråkig. Framför allt då jag inte pratat mycket svenska under de åren. Michael lärde sig aldrig mitt modersmål - han sade "you are so good at English and Swedish seems really hard" - så vi pratade alltid engelska med varandra. Det var ju heller aldrig aktuellt att vi skulle flytta till Sverige. Dessutom har jag under alla mina år i USA bott i områden med i stort sett inga svenskar alls. Fortfarande kan det dock vara så att jag ibland inte har ett fullt lika stort ordförråd på engelska som jag kan uttrycka mig med som det ordförråd jag har när det gäller att förstå engelska (i tal och skrift).

Redan när jag bodde i Sverige fanns engelskan till stor del i min vardag. Jag arbetade inom två olika företag där vi pratade och skrev engelska varje dag. På fritiden läste jag oftast böcker som var skrivna på engelska och min pappa och jag hade ett bokförlag där vi översatte böcker från engelska till svenska.

När jag letade efter en bild till mitt förra inlägg om orddelen på högskoleprovet hittade jag ett par andra bilder som jag tycker beskriver väldigt bra hur jag upplever att vara tvåspråkig.

När jag pratar engelska känner jag mig litet som en annan person än vad jag gör när jag pratar svenska. Det känns delvis som att ha en annan själ. Sådana här saker är svåra att sätta ord på men det engelska språket har en helt annan energi än det svenska tycker jag. Och när jag pratar engelska upplever jag att jag också har en annan energi. Litet mera frimodig och öppen känns det som.

Att lära sig engelska när man bor i Sverige är något helt annat än att prata engelska till vardags och leva med språket i ett land där människor har engelska som modersmål. Även om ord går att översätta mellan språken är innebörden inte alltid densamma. Som den här bilden beskriver så bra får man också ett litet annorlunda tänkande kring olika ord när man lär sig ett annat språk. Jag skulle vilja lägga till att just den förmågan kommer nog till största delen när man bor i landet där språket talas.

Något som jag även tidigare berört här på bloggen är att jag lärt mig vissa ord och uttryck på engelska på samma sätt som man gör när man är barn och lär sig ett språk. Jag kunde till exempel ingenting om bilar och bildelar när jag bodde i Sverige eftersom min familj aldrig hade någon bil. När jag kom till USA visade det sig att Michael hade en äldre bil (senare hade vi ytterligare en äldre bil) och den krävde en del reparationer och tillsyn. Jag har lärt mig vad bildelar och annat som har med bilar att göra heter på engelska men på svenska kan jag fortfarande i stort sett inte säga någonting som har med bilar att göra. Samma sak gäller för datorer eftersom datorer fortfarande var ovanliga i hemmen i Sverige 1997.

Ni som kan två eller flera språk, hur upplever ni att det är att prata på svenska respektive ett annat språk? Vore roligt att höra andras upplevelser.

Båda bilderna lånade från nätet.

De senaste dagarna har varit stressiga både mentalt och känslomässigt. Jag som trodde att jag gjorde precis allt jag skulle göra beträffande min amerikanska deklaration och rapportering om utländska bankkonton (i mitt fall de svenska jag har kvar) som vi "US Persons" måste göra. Nej, så var det inte visade det sig igår.

Efter att ha haft en inre känsla av att något inte stod rätt till ringde jag till IRS (USAs skatteverk) igår och fick faktiskt prata med en livs levande person. Frågan jag hade var om en svensk pensionsförsäkring också ansågs som den typen information som skulle redovisas. Jag hade läst instruktionerna under olika år och aldrig förstått att denna rapport även inkluderade svenska, "sovande" pensionsförsäkringar. Och tydligen är jag inte ensam om detta eftersom ett par andra svenska vänner här i USA hade samma uppfattning som jag - nej, den skulle man inte ta med. Och jag fick reda på att till och med de som borde veta ("tax accountants") inte har vetat.

Helt plötsligt såg jag konsekvenserna av att inte ha rapporterat denna pensionsförsäkring vilket påverkade även andra blanketter och jag bestämde mig mycket snabbt för att försöka hitta någon som kunde det här bättre än mig.
Saken är den att i USA blir man "bestraffad" med olika avgifter, och de kan vara väldigt höga för just oss som har utländska tillgångar, även om man inte visste om att man borde ha rapporterat. Straffavgifterna kan bli mindre om man kan bevisa att man inte hade för avsikt att inte rapportera men avgifter blir det i vilket fall som helst.

Så nu kommer jag att behöva arbeta med en "international tax attorney" i södra Kalifornien vilket givetvis inte är gratis samt att jag kommer att få betala för min okunskap.
Kanske vi svenskar som flyttar till USA är litet mer naiva eftersom vi har - för det mesta - så enkla deklarationer och jag var troligen litet naiv när jag trodde att jag klarade av det hela på egen hand. Om jag inte hade haft detta pensionskonto hade jag nog gjort allt korrekt och mannen jag pratade med igår insåg att han pratade med en person som visste en hel del. Tydligen är det vanligt att folk inte alls känner till vad som gäller just utländska tillgångar.
Landet (USA) som kanske har världens mest komplicerade skattelagstiftning är tydligen ett land där man ofta måste ha en advokat eller annan rådgivare/kunnig person. Det är nog ingen tillfällighet att det finns ett "hav" av "tax accountants"även på mindre orter.

Att behöva betala för sin okunskap känns inte särskilt roligt men sådant här kan man absolut inte ha hängande över sig. IRS vill man inte komma på fel fot med. Och tyvärr kommer en del pengar att gå åt för att rätta till detta.

Jag har faktiskt till och med funderat en del på om det verkligen är värt att vara amerikansk medborgare. Även om jag bodde i Sverige och hade dubbelt medborgarskap skulle jag, så länge jag var amerikansk medborgare, vara tvungen att deklarara och rapportera alla mina tillgångar i Sverige till skatteverket i USA. Men att avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap går inte när man har pågående ärenden med IRS och det kostar dessutom en hel del pengar.

Just nu får tydligen mitt nästa steg med en eventuell flytt läggas på is tills jag vet mer. Om ni inte ser inlägg här på ett tag så beror det på att jag inte är i högform just nu.

Jag har nu "blivit med" advokat. Papper är påskrivna och en stor check skickades i fredags i förra veckan. Ja, ni i Sverige, vi skickar checkar här i USA. ;) Detta "antika betalningssätt" som är helt godtagbart och används av många i USA.
Den gångna helgen samt några dagar denna veckan har jag jobbat ihärdigt för att kunna skicka 10 års!!! papper såsom deklarationer med tillhörande bilagor, bankutdrag, blanketten där man rapporterar utländska tillgångar, kopior på de årliga värdebeskeden för min pensionsförsäkring och översättningar jag försökt göra av dessa för att hjälpa advokaten som skall jobba med mitt "fall".
Det blev en ordentlig bunt med mappar som jag skickade igår med "priority express mail".

Jag är tacksam över att jag är en person som sparar på papper under lång tid. Jag hade alla papper som efterfrågades och det rörde sig "bara" om att göra kopior, översättningar och organisera allt. Sådant kan jag efter alla år då jag jobbade som sekreterare och assistent.
Jag skrev också summeringar för varje år - 10 år är en rätt lång tid - för att påpeka viktiga saker, bland annat att jag faktiskt tagit hjälp av professionella "tax accountants" (efter Michaels borgång) vilket jag hoppas skall vara till min fördel eftersom jag grundade mina blanketter på den information jag fått.

Nu är det bara att avvakta och se hur advokatbyrån vill gå vidare med det hela. Och eventuella brev från IRS (skattemyndigheten i USA) kan jag vidarebefordra till dem.
Olustkänslan finns fortfarande eftersom jag ännu inte alls vet hur mycket detta kommer att kosta mig. Men det är lika bra att få det hela avklarat nu och inte om 5 år då det skulle bli ännu svårare att reda ut allting.

Uppenbarligen behöver man professionell hjälp om man är en "US Person" och har utländska tillgångar. Framför allt nu då de nya FATCA-reglerna klubbats igenom i Sveriges Riksdag. De innebär att de allra flesta finansiella institutioner i Sverige (och andra länder) måste rapportera konton som "US Persons" har. I Sverige kommer till exempel bankerna att rapportera till Skatteverket och de rapporterar i sin tur till IRS. Antagligen kommer de allra flesta svenska bankkunder att få frågor från sin bank om de har eventuella kopplingar till USA som skulle kunna leda till att de räknas höra till US Persons.

Att numera vara en US Person (medborgare/green card) med utländska tillgångar (och det är säkert många svenskar som bor i USA som har olika slags pensionsförsäkringar) är något som är komplicerat. Och jag kommer att ta mig en ordentlig funderare, när den situation jag nu befinner mig i förhoppningsvis retts ut, vad jag egentligen skall göra framöver. Skall jag ha kvar mitt amerikanska medborgarskap eller bara ha mitt svenska? Givetvis kan jag inte bo i USA om jag inte längre är amerikansk medborgare. Och även om jag inte hade några svenska bankkonton skulle jag ju inte bara kunna göra mig av med min svenska pensionsförsäkring.
Ja, som sagt, det finns mycket att tänka på. När jag blev amerikansk medborgare fanns inte de regler som nu trätt i kraft som heter FATCA. Hade de funnits kanske jag sett annorlunda på det hela och helt enkelt gett upp mitt green card och flyttat tillbaka till Sverige. Jag har inget att dölja men frågan är hur mycket pengar jag vill lägga ut på experthjälp för att göra deklarationer korrekt för resten av mitt liv. Eftersom USA inte går efter var man bor utan efter medborgarskap, spelar det ingen roll för rapportering om man inte bor i USA. Rapportera skall man ändå. Sverige går efter var man bor och inte efter medborgarskap.
Får berätta mer framöver när jag vet mer om det som nu behöver redas ut.

Nu till veckan skall vi få sommartemperaturer eftersom det högtryck som hela tiden finns på plats väster om oss - ute i Stilla Havet - kommit tillbaka. Torkan fortsätter här medan snöstorm efter snöstorm drar in över östra halvan av USA.

Jag är uppe tidigt trots att det är lördag och skulle kunna ha sovmorgon. Har sovit kanske 10 timmar så det kändes som att det var dags att stiga upp även om klockan bara är 7 på lördagen. Var helt utmattad igår kväll troligen på grund av allt jag jobbat med för att kunna skicka till advokatfirman och all anspänning. En obehagskänsla finns hela tiden i bakgrunden att jag inte vet hur allt detta med mina deklarationer och rapporteringar skall avlöpa. Känns svårt att skjuta undan den just nu. Det finns ett uttryck som heter "Innocent until proven guilty". Som saker och ting är numera här i USA har ett annat uttryck skapats av denna fras "Guilty until proven innocent" och det är så jag känner mig just nu. Men min kartong med alla papper kom fram till advokatbyrån igår och väntar nu på advokaten när han är tillbaka på kontoret på tisdag nästa vecka. Jag har gjort just nu vad jag kan.

Skall åka och handla idag i Mt Shasta och försöka få litet ordning och reda hemma. Det blir lätt att man drar fram väldigt mycket när man håller på med stora projekt.
Dessutom har vi en 23 timmar lång lördag och inte 24 timmar som vanligt. Vi ställer nämligen om till sommartid instundande natt. Därav rubriken.

Ingen jag pratat med tycker om sommartiden. Alla säger att den känns onödig och bara ställer till med en massa extraarbete ifråga om klockor som skall ställas om och problem att sova. Jag har aldrig känt av sommar- eller vintertiden ifråga om hur jag sover men det kommer att bli mörkt på morgnarna under ett tag framöver. Det hade precis blivit ljust vid halvsjutiden när jag brukar stiga upp när jag jobbar men nu kommer det att vara becksvart igen. Ja, det blir ljusare på kvällen men det känns mindre viktigt faktiskt.

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt "vanlig tid"året runt i Sverige. Det var först 1980 som det blev sommartid "på riktigt" i Sverige. Man hade provat redan 1916 men det var krut i böndena då som protesterade och det tog alltså nästan 70 år innan man permanent införde detta "påfund". I Sverige har man i alla fall den goda smaken att vänta litet och ställa man klockan först sista helgen i mars. USA hade samma policy fram till 2007 när man helt plötsligt skulle ställa om andra söndagen i mars.

I Sverige behöver man bara "bekymra" sig om en tidszon där alla ställer om samtidigt. Här i USA vet jag inte hur man ens skulle kunna hålla reda på tiden om man reste tvärs över USA under den instundande natten eftersom alla tidszoner ställer om när klockan är 2 på natten i just den tidszonen. Bor man i Hawaii och Arizona kan man dock sova som vanligt och inte delta i tramset utan få sina 24 timmar och behålla samma tid.

Jag vet att man i Sverige numera talar om trädgårdsmöbler som ställs fram eller tillbaka för att minnas vilket håll klockan skall ställas. När jag bodde i Sverige hade vi inte kommit på den ramsan. I USA säger vi kort och gott "spring forward, fall back". Jag skulle vilja säga "mer normaltid åt folket!" :)

Vad tycker ni som läser om sommar- och vintertid?

Jag säger nej som Grumpy Cat ;) - bilden lånad från nätet.

För några veckor sedan skrev jag om drömmar och att jag hade haft en dröm där jag träffade min pappa. För litet drygt en vecka sedan var det dags för ytterligare en dröm där jag fick träffa en kär person som inte finns här längre - Michael. Och att jag hade drömmen exakt den dagen han gick bort för 8 år sedan tror jag ju inte var någon tillfällighet.

Det var roligt att träffa Michael igen :) och jag insåg hur mycket jag förändrats sedan han gick bort.
Det var en tuff tid efter hans bortgång eftersom jag bara hade bott i Oregon 3 månader och jag egentligen inte kände några andra i Union i nordöstra Oregon där vi bodde. Men jag tog mig igenom projektet att avveckla hans hus och allt som fanns i huset. Det var hans hus och planerna var ju att vi inte skulle bo tillsammans även om vi gärna ville bo närmare varandra än vad vi gjorde när jag bodde i Kalifornien. Jag vet att han hjälpte mig "från andra sidan" eftersom huset såldes på ett nästan magiskt sätt och jag lyckades hitta människor som kunde ta hand om många av hans saker som jag inte ville slänga.

Att bli kvar själv och klara av allt stärkte mitt självförtroende väldigt mycket. Och jag växte mycket som person. Jag hade inga tvivel på att jag skulle stanna kvar i USA även om Michael var anledningen till att jag kom hit 1997. Jag minns att min mamma frågade mig om jag skulle flytta tillbaka till Sverige och att jag sade "nej, jag känner att jag skall vara kvar i USA". Jag hade mitt green card så det var inga problem att kunna stanna lagligt här. Dessutom fick jag ju tillbaka mitt gamla jobb när jag återvände från Oregon trots att jag varit borta 4 månader. Det var som om någon hållit en vakande hand över mig och mitt fortsatta liv här i Kalifornien.

Jag ångrar inte alls att jag stannade kvar i USA efter Michaels bortgång och nu så här i efterhand kan jag se den "röda tråden" som lett till olika upplevelser och erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan.

Hur framtiden ser ut känns litet mera oklart just nu med tanke på det jag nu måste gå igenom visavi skattemyndigheten. Och om det blir USA framöver eller inte står skrivet i stjärnorna. Det jag dock har känt sedan jag tog kontakt med advokaten är att Michael kommer att hjälpa mig. Det känns bra.

Michael skulle inte vilja ha varit med på bild på bloggen så det respekterar jag även om han inte finns här längre.
Avslutar därför i stället med några bilder på vårblommor som mötte mig i Mt Shasta i lördags.

Ofta tycker jag att engelskan har bra ord och uttryck men ibland är svenskan bra mycket bättre. Ord för mor- och farföräldrar hör dit. I engelskan finns det bara två ord - grandmother och grandfather - och sedan får man hålla på och förklara om det är på mammas eller pappas sida. Där är våra svenska ord - mormor/morfar och farmor/farfar - så mycket enklare och mera praktiska.

Ett trevligt email från Sverige som kom häromdagen fick mig att minnas mina mor- och farföräldrar. En av min mammas kusiner - hon hade många kusiner och de allra flesta har jag aldrig träffat - hade letat på nätet men inte hittat henne. Däremot hittade kusinen mig via min blogg och på så sätt fick han veta vad som hänt min mamma och kunde även skriva till mig. Tänk vad bra det är att man kan söka efter personer och få tag på varandra.

Som bekant har jag numera en mycket liten närmre släkt men självklart finns det en del litet mer avlägsna släktingar. Släktingar som jag aldrig träffat. De finns i Sverige, Tyskland och faktiskt även i USA. En av min mammas kusiner bor i Florida och vi brukar skicka julkort till varandra.

Mina morföräldrar träffade jag inte så ofta eftersom de bodde i Småland men mamma och jag åkte tåg dit under olika lov. Jag tycker mina minnen av mormor och morfar tyvärr har blivit litet suddiga vid det här laget eftersom de gick bort i början av 80-talet och jag inte träffade dem så ofta. Morfar var en målarmästare och hjälpte till ett par gånger att måla i villan i Enebyberg. Mormor var en tuff dam som lärde sig köra bil när hon var äldre och hon och morfar samt en annan man som bodde i närheten brukade åka ut på bilturer.
Min mormor fick demens och låg på sjukhus under många år. Morfar (som bodde kvar själv i villan trots att han hade mycket svårt att gå) brukade åka och hälsa på henne regelbundet. Ingen trodde nog att morfar skulle gå bort först men så blev det. Och bara några månader senare gick mormor bort. Tror nog att hon ville vara med honom. :)

Farmor däremot var en person jag träffade ofta och hon hade en mycket större betydelse för mig under min uppväxt. Efter det att farfar gått bort när jag bara var runt 2-3 flyttade farmor från Göteborg till Stockholm. Det var på den tiden man kunde få en hyreslägenhet i Stockholm utan att stå många år i kö. Farmor var en livsglad person som hade ett stort umgänge. Hon sjöng i kör, spelade piano och åkte på utflykter och resor. Och hon kom ofta och hälsade på i Enebyberg. Jag såg alltid fram emot hennes besök då vi brukade leka tillsammans när jag var yngre. Och hon skämde bort mig eftersom jag var hennes enda barnbarn. Något jag fått arbeta med en del när jag blev litet äldre. Hon var litet drygt 90 när hon gick bort efter att ha haft ett långt och intressant liv.

Vad har ni som läser för minnen av mor- och farföräldrar? Vilken betydelse har de haft i era liv?

Min pappas släktforskningspapper som han gjorde för både sin och mammas släkt finns i Sverige. Det kanske är dags att ta fram dem nästa gång jag kommer till Sverige och se om jag kan hitta fler i min släkt.

Ett par av mina Facebookvänner hade lagt ut en länk till den här roliga YouTube-videon. Tycker den passar bra eftersom vi precis ställde om till sommartid. "Daylight Saving Time - how is this still a thing?"

Jag antar att vi skyller på tyskarna för påhittet med sommartiden. ;)

En av mina favoritfrukter är äpplen. Jag har alltid tyckt om denna frukt ända sedan jag var liten. I trädgården i Enebyberg växte äppelträd där vi kunde plocka egna, ekologiska äpplen. Så goda de var. :) Som jag berättat om tidigare här på bloggen tycks få personer i Weed av någon anledning ta vara på sina äpplen utan mycket av frukten hamnar på marken och ruttnar bort.

Här i USA hör "vanliga"äpplen till de frukter och grönsaker som är mest besprutade - de hör till listan "Dirty dozen". Äpplena toppar faktiskt listan. Andra frukter och grönsaker där man uppmanas att bara handla ekologiskt finns här: http://www.ewg.org/foodnews/dirty_dozen_list.php.

Trots ett massivt motstånd av konsumenter och andra organisationer godkände USDA (myndigheten i USA som godkänner och bannlyser mat) för bara några veckor sedan genmodifierade äpplen. Ett kanadensiskt företag (kanske de samarbetar med Monsanto?) har tagit fram äpplen som inte blir bruna när de skärs eller stöts. Nog känns det väldigt onödigt tycker jag och troligen vet ingen hur dessa äpplen påverkar oss människor. http://www.inquisitr.com/1852932/gmo-apples-that-dont-brown-approved-prompting-food-safety-debate/

Som vanligt vill man inte märka äpplena och informera kunder att de är genmodifierade men förhoppningsvis kommer de att ha en märkning som antingen säger "Arctic apples" eller en snöflinga. Till att börja med kommer denna nya äppelsort att finnas för Granny Smith och Golden Delicious men även Gala- och Fujiäpplen kommer att "få äran" framöver.

Finns det märkning kan man ju undvika dessa frukter men om de ingår i annan mat blir det svårt. Och många ekologiska äppelodlare - framför allt i "the Pacific Northwest" där stora delar av äpplena som säljs i USA odlas - är oroliga att deras sorter kommer att korspollineras av denna "frankenfruit". Det har hänt vid olika tillfällen här i USA med olika genmodifierade grödor och att de spritt sig även till ekologiska odlingar.

Det börjar nästan bli ett heltidsjobb att handla "rätt" mat och veta vad man skall äta. Vad tycker ni som läser om genmodifierad mat?

Det här är Cameo ekologiska äpplen som jag köpt i hälsokost affären i Mt Shasta.

Våren tycks ha kommit hit - efter en period som egentligen inte var någon vinter - med krokusar som växer utanför byggnaden där jag jobbar.

Jag går i "väntans tider" nu när det gäller advokatens arbete. Han skickade ett "livstecken" idag att han har börjat arbeta med mina papper och att det inte dröjer alltför länge innan han har ett förslag på hur det hela skall lösas. Han har redan indikerat ett par olika vägar men ville självklart ha satt sig in i mitt "fall" innan det blir mer konkreta förslag. Den här väntan är inte rolig och jag märker att min stressnivå ligger bra mycket högre än normalt. Advokaten har bara haft mina papper i en veckas tid men det känns som evigheter sedan jag skickade kartongen.

Att hitta sig själv på nätet är något som följer med dagens samhälle där vi är "uppkopplade" via olika hemsidor. Jag har försökt göra mig så "anonym" som möjligt men fortfarande hittar jag mig själv på alldeles för många sidor tycker jag. Nu är inte alla resultat för mig utan även andra personer, framför allt i Tyskland, som har samma namn som jag. Senast idag hittade jag mig själv på en PDF-sida över människor som skrivit brev till Astrid Lindgren! Det var nytt. Den hade jag aldrig sett tidigare. Nu minns jag inte ens vad brevet handlade om mer än att det hade med natur och miljö att göra.

Jag har också hittat många hemsidor som tar upp de böcker som min pappa och jag gav ut på vårt bokförlag. Har man ett ovanligt efternamn är det inte lätt att vara alltför anonym. Bokförlaget finns ju inte kvar numera men böckerna finns omnämnda på en hel del sidor.

Har ni hört talas om Googles nya sätt att ranka hemsidor, bloggar och andra nätresurser? Jo, man skall gå efter vad Google anser vara "korrekt fakta"! Ser fler än jag problemet med den sortens rankning? Kan Google verkligen tala om vad som är "korrekt fakta"? Nej, det tror jag säger sig själv att de inte kan. Bara genom att skriva om till exempel genmodifierad mat kan man komma lägre ner i deras rankning. Idag rankar de efter bland annat hur många ingående länkar en hemsida/blogg har. Och skriver man ett sådant här inlägg är man troligen mycket suspekt. ;)

Jag arbetade för Google under drygt ett år och gjorde bland annat bedömningar av hemsidor enligt Googles instruktioner. Det var intressant och lärorikt och gjorde att jag fick en rätt bra insikt i hur denna sökmotor fungerar.

Ibland när jag söker efter saker och ting på nätet hittar jag mina egna blogginlägg om olika ämnen. Nu när jag letat efter information om den nya, amerikanska lagstiftningen som har att göra med utländska bankkonton och liknande har jag hittat flera inlägg som jag skrivit om detta. När jag skriver på bloggen är jag alltid mycket medveten om att allt jag skriver kan komma att synas någonstans, därför skall det hålla att läsas av vem som helst.
Dessutom är jag mycket noga med att inte skriva egentligen någonting hos Facebook eftersom det väl numera är helt klart att detta medium är mycket övervakat. Privata meddelanden är egentligen det enda jag skriver. Man kan få fram mycket om en person genom att gå in hos Facebook. Jag förundras ofta när jag ser vad vissa personer skriver om. Att arbetsgivare idag kollar olika sociala medier är en självklarhet och även jag gjorde det när vi skulle anställa en tillfällig person på skolans andra campus.

Vad tycker ni som läser om att "allt" egentligen är offentligt på nätet?

Det var länge sedan berget var med här på bloggen. Här kommer ett foto från idag.

Våren har kommit till Weed - trots att vi ju inte egentligen haft någon vinter.

Ni som bor i Europa kommer att kunna se en solförmörkelse i morgon (fredag). Och i Sverige verkar det som om den kommer att kunna ses rätt bra. Stockholm kommer att ha 82% av solen täckt av månen. Ju längre söderut i Europa man kommer, desto mindre av en förmörkelse blir det.
http://news.nationalgeographic.com/2015/03/150318-total-solar-eclipse-equinox-supermoon-astronomy-spring/
Vi i USA kommer inte alls att kunna se denna solförmörkelse. Det var några år sedan här i nordligaste Kalifornien som folk vallfärdade hit eftersom Mt Shasta-området var en av de platser där den kunde ses som bäst. Givetvis var jag i Sverige då där man inte såg solförmörkelsen.

Dessutom är det en så kallad supermåne. Enligt Wikipedia är det när "en nymåne eller fullmåne som inträffar då månen är som närmast eller nära (inom 90 procent av) sitt närmaste avstånd till jorden i en viss bana (apsis). Kort sagt, jorden, månen och solen är alla i en linje, med månen i sin närmaste position till jorden."
Det här lär vara en nymåne så den kommer inte att synas alls på samma sätt som när det är fullmåne. Jag har sett i alla fall en supermåne här i Weed och det kändes litet "freaky" ;) faktiskt eftersom den var otroligt stor.

Vårdagjämningen eller First Day of Spring (som den kallas i USA) infaller i alla fall samma dag i både USA och Sverige. Eftersom vi egentligen inte har haft någon vinter i nordligaste Kalifornien känns det litet märkligt att det nu är full vår här med blommor som håller på att slå ut. Blommor som annars inte brukar slå ut förrän mycket senare på våren. Idag har det varit runt +20 här. En mer normal vår skulle det vara bara kanske runt +12-13 i mitten av mars.
Det har varit mörkt på morgnarna tycker jag efter det att vi ställde om till sommartid här i USA för ungefär 2 veckor sedan. Fortfarande är det riktigt mörkt när jag kliver upp vid halvsjutiden så nog känns det litet vinterlikt fortfarande om man går efter hur mörkt det är på morgnarna. Om en vecka är det er tur i Sverige att ställa om klockan.

Ni som bor i Sverige berätta gärna om ni såg solförmörkelsen och hur det var.

Hur långt har våren kommit där du bor?

Jag tycker vi avslutar med ett citat av Nalle Puh. Inte kanske helt grammatiskt korrekt men det är ju vår nu. ;)

Bilden lånad från http://www.quotehd.com/

Numera läser jag alla innehållsförteckningar (ibland känns det som om affärerna borde ha förstoringsglas som kunderna kunde använda ;)) och den mesta maten håller inte måttet. Maten har även blivit mycket dyrare bara det senaste året - givetvis inget som vi ser i våra lönekuvert inom skolan med löneökningar - och den ekologiska maten kostar givetvis ännu litet mer. Men det får det vara värt så länge som jag har pengar jag kan betala med.

Efter ett par år när jag mer och mer övergått till nästan bara ekologisk mat märker jag att jag mår mycket bättre. Men, som jag skrev alldeles nyligen, är det numera nästan ett heltidsjobb att hänga med när det gäller vad som är bra och inte bra i maten vi äter.

Kex tycker jag är gott att äta som tilltugg och till soppa. Av någon anledning har vi få ekologiska märken just för kex i affärerna där jag bor. Hälsokostaffären i Mt Shasta har ett märke med goda "saltine crackers" som jag brukar köpa. Annie's är ett rätt känt märke med ekologisk mat här i USA och det finns även i våra affärer.

Det jag har märkt efter att ha lagt om kosten de senaste åren är att den mesta maten - som inte är ekologisk - är oftast antingen mycket salt eller söt. Den ekologiska maten smakar litet mer som den gör när man lagar till själv.

Eftersom båda mina föräldrar kom från södra Sverige uttalade vi alltid kex med tj-ljud. De allra flesta av mina klasskompisar och arbetskamrater uttalade kex med ett vanligt k-ljud. Det här lär vara ett "trätoämne" hur kex anses uttalas korrekt. Jag tycker det låter konstigt med k-ljud men andra verkar tycka att tj-ljud låter lika underligt. Hur uttalar du kex?

Idag har jag "roat" mig med att försöka hitta information som svar på en del frågor min advokat har om den svenska tjänstepensionen och privata pensionsförsäkringar. Jag får berätta mer litet senare men jag märker att mina kunskaper om det svenska pensionssystemet är mycket små och otillräckliga. Skall prata med advokaten i morgon per telefon för att få litet klargöranden och sedan måste jag nog ringa till ett par företag i Sverige där mina försäkringar finns och där jag förhoppningsvis kan få veta mer. Om inte annat kommer jag att veta mycket mer om mina svenska pensioner efter denna pärs.

Vinter med regn och snö - ett minne blott

Vad har de för sig i banken efter tre?

Fråga till er läsare om mobiltelefoner i Sverige

Svenskar och tulpaner

Det här med "stuff"

Nu fick jag så jag teg

Åka tåg

Alla Hjärtans Dag med långhelg

I drömmarnas värld

Det här var enkelt - högskoleprovets orddel

Att vara tvåspråkig

Käppar i hjulen

Torsdagstankar

Sommartidstrams

8 år sedan

Mor- och farföräldrar - a trip down memory lane

An apple a day keeps the doctor away

Att "googla" sig själv

Freaky Friday - solförmörkelse, supermåne och vårdagjämning

Mina favoritkex