Först en rättelse beträffande filmen jag skrev om igår. Den fick en Oscar för "Best Supporting Actress" (hon som spelade Minny). Rätt skall vara rätt. :)
Antiques Roadshows - TV-programmet som värderar och berättar om antika, älskade föremål. I Sverige heter det väl Antikrundan.
För en liten stund sedan fick vi tittare se ett vackert halsband som gått i arv från mor till dotter. Diamanter och rubiner gnistrade i TV-rutan. Dottern ville veta litet mer om bakgrunden till halsbandet. Självklart var det ett plus att halsbandet också faktiskt var värt $80,000-100,000. :)
När jag gick igenom min mammas saker i augusti visste jag att det skulle finnas några smycken. Ett par av dessa sålde jag eftersom jag visste att jag aldrig skulle komma att använda dem. Det blev en enkel värdering hos en guldsmedsaffär i Stockholm. Min mamma hade inga antika smycken men de var värdefulla för henne eftersom de getts som gåvor.
Min mamma använde inte många smycken - den genen måste också ha gått i arv till mig ;) - men de jag behöll är nu minnen jag har av henne.
En ring som jag fick av mamma och pappa när jag gick ut högstadiet som 15-åring har varit min trogna följeslagare i stort sett varje dag sedan dess. Utan den känner jag mig naken. Jag kan fortfarande använda den på samma finger som jag kunde för 35 år sedan. Och den sitter faktiskt på vänster ringfinger. Varför vet jag inte mer än att det känns naturligt. Michael och jag hade inga ringar (av olika anledningar) när vi gifte oss så min älskade ring fick sitta kvar. :) Och det lär den göra så länge den passar.
![]()
Ledigheten har som vanligt gått fort - för fort. Men jag har redan sett i almanackan att vi har ytterligare två långhelger i februari då skolan är stängd. Det är bara att tacka gamla presidenter för det. :)
Antiques Roadshows - TV-programmet som värderar och berättar om antika, älskade föremål. I Sverige heter det väl Antikrundan.
För en liten stund sedan fick vi tittare se ett vackert halsband som gått i arv från mor till dotter. Diamanter och rubiner gnistrade i TV-rutan. Dottern ville veta litet mer om bakgrunden till halsbandet. Självklart var det ett plus att halsbandet också faktiskt var värt $80,000-100,000. :)
När jag gick igenom min mammas saker i augusti visste jag att det skulle finnas några smycken. Ett par av dessa sålde jag eftersom jag visste att jag aldrig skulle komma att använda dem. Det blev en enkel värdering hos en guldsmedsaffär i Stockholm. Min mamma hade inga antika smycken men de var värdefulla för henne eftersom de getts som gåvor.
Min mamma använde inte många smycken - den genen måste också ha gått i arv till mig ;) - men de jag behöll är nu minnen jag har av henne.
En ring som jag fick av mamma och pappa när jag gick ut högstadiet som 15-åring har varit min trogna följeslagare i stort sett varje dag sedan dess. Utan den känner jag mig naken. Jag kan fortfarande använda den på samma finger som jag kunde för 35 år sedan. Och den sitter faktiskt på vänster ringfinger. Varför vet jag inte mer än att det känns naturligt. Michael och jag hade inga ringar (av olika anledningar) när vi gifte oss så min älskade ring fick sitta kvar. :) Och det lär den göra så länge den passar.
Ledigheten har som vanligt gått fort - för fort. Men jag har redan sett i almanackan att vi har ytterligare två långhelger i februari då skolan är stängd. Det är bara att tacka gamla presidenter för det. :)