Den gångna veckan tog Murphy över och såg till att Murphy’s lag gick på högvarv. Mycket som gick snett och väldigt litet flyt.
Det började med att min kollega ringde mig på onsdag morgon klockan 7 och sade “I am not going to be able to make it to work today." Han hade varit hängig ett par dagar med en förkylning så det var ju inte helt oväntat men saken är den att de kurser vi supportar börjar tidigt på morgonen och helt plötsligt var jag tvungen att bli klar på 15 minuter!!!!! Jag höll på att äta frukost eftersom jag egentligen skulle börja först klockan 8. Min kollega var förvirrad av någon anledning och trodde att det var en annan dag när kurserna börjar litet senare men så var det alltså inte. Han vet nu att man inte kan ringa så sent - jag är hans chef - oavsett när kurserna börjar. ;)
Konstigt nog blev jag klar - kunde dock inte äta helt klart och stressade för att klä på mig - och var på jobbet vid utsatt tid. Har man 1 minut till jobbet är det ju en klar fördel.
Dagen fortsatte i Murphy’s anda. Folk blev sura och förargade på mig utan anledning och jag fattade inte vad som var på gång. Jag gjorde så gott jag kunde och tänkte att som dagen börjat var det kanske inte så konstigt att resten av dagen var den typen av dag som man helst vill slippa.
På eftermiddagen hade en av lärarna ett möte med sin “Psychology Club" i ett av våra klassrum och helt plötsligt började hon och en person som skulle hålla ett anförande komma med krav på att ansluta utrustning till vårt videokonferenssystem. De fick kalla handen av både mig och en av IT-avdelningens personal och det gjorde ju inte saken bättre. Videokonferensteknologi är mycket komplicerad och börjar man ändra på saker och ting kan det leda till att man inte kan använda utrustningen överhuvudtaget.
Det som var mest märkligt var nog att en av lärarna som har videokonferensekurser och som jag känt sedan 2005, när jag började arbeta inom skolan, blev arg och upprörd på mig utan egentligen någon som helst anledning. Jag har ingen aning om vad som hände men jag var tvungen att säga ifrån eftersom hon blev riktigt otrevlig. Verkligen trist när folk “bryter" en tidigare bra kontakt. För mig känns det som om vår kontakt aldrig kommer att bli som den tidigare var. Trist men sant.
När fredagseftermiddagen kom och jag kunde gå hem drog jag en lättnadens suck att arbetsveckan var över. :)
Men så enkelt skulle Murphy inte ge sig. Igår hade en utomhuskran frusit och orsakat någon slags skada så vatten började komma ut på ställen vid huset som det inte skulle komma ut på. Mina hyresvärdar sköter verkligen inte det här med att stänga av bevattningen som man skall göra inför hösten. Helt otroligt. Som tur var fick min hyresvärd mitt meddelande och den hantverkare som de arbetar med kom och i alla fall tills vidare avvärjde (förhoppningsvis) ytterligare skador. Men de måste installera en ny del av vattenledningen framöver och det hade kunnat undvikas. Om jag fick ta hand om sådana här saker skulle det inte ske men som hyresgäst kan man inte göra vad som helst utan tillåtelse.
Och som avslutning hade Murphy valt att en bil som körde “bakvägen" (mellan Weed och Mt Shasta) som jag också kör, välte och låg på sidan i ena körfältet. Jag var inte där när olyckan skedde men passerade på vägen hem från Mt Shasta i lördags. Har ingen aning om vad som hänt men det hela verkade konstigt då bakvägen är en väg man inte kör särskilt fort på och dessutom var det soligt och torrt väglag.
Förhoppningsvis håller sig Murphy lugnare den kommande veckan eftersom jag inte klarar av ytterligare en vecka som den jag hade förra veckan. Jag orkade bara ta mig till jobbet och vara där och sedan försöka återhämta mig litet till nästa dag.
Vi har en kort arbetsvecka eftersom det är Thanksgiving holiday och skolan är stängd på torsdag och fredag. Det tackar vi för! :)
Grumpy cat har en litet annorlunda syn på det här med Murphy’s Law. ;)
![]()
Bilden lånad från internet.
Det började med att min kollega ringde mig på onsdag morgon klockan 7 och sade “I am not going to be able to make it to work today." Han hade varit hängig ett par dagar med en förkylning så det var ju inte helt oväntat men saken är den att de kurser vi supportar börjar tidigt på morgonen och helt plötsligt var jag tvungen att bli klar på 15 minuter!!!!! Jag höll på att äta frukost eftersom jag egentligen skulle börja först klockan 8. Min kollega var förvirrad av någon anledning och trodde att det var en annan dag när kurserna börjar litet senare men så var det alltså inte. Han vet nu att man inte kan ringa så sent - jag är hans chef - oavsett när kurserna börjar. ;)
Konstigt nog blev jag klar - kunde dock inte äta helt klart och stressade för att klä på mig - och var på jobbet vid utsatt tid. Har man 1 minut till jobbet är det ju en klar fördel.
Dagen fortsatte i Murphy’s anda. Folk blev sura och förargade på mig utan anledning och jag fattade inte vad som var på gång. Jag gjorde så gott jag kunde och tänkte att som dagen börjat var det kanske inte så konstigt att resten av dagen var den typen av dag som man helst vill slippa.
På eftermiddagen hade en av lärarna ett möte med sin “Psychology Club" i ett av våra klassrum och helt plötsligt började hon och en person som skulle hålla ett anförande komma med krav på att ansluta utrustning till vårt videokonferenssystem. De fick kalla handen av både mig och en av IT-avdelningens personal och det gjorde ju inte saken bättre. Videokonferensteknologi är mycket komplicerad och börjar man ändra på saker och ting kan det leda till att man inte kan använda utrustningen överhuvudtaget.
Det som var mest märkligt var nog att en av lärarna som har videokonferensekurser och som jag känt sedan 2005, när jag började arbeta inom skolan, blev arg och upprörd på mig utan egentligen någon som helst anledning. Jag har ingen aning om vad som hände men jag var tvungen att säga ifrån eftersom hon blev riktigt otrevlig. Verkligen trist när folk “bryter" en tidigare bra kontakt. För mig känns det som om vår kontakt aldrig kommer att bli som den tidigare var. Trist men sant.
När fredagseftermiddagen kom och jag kunde gå hem drog jag en lättnadens suck att arbetsveckan var över. :)
Men så enkelt skulle Murphy inte ge sig. Igår hade en utomhuskran frusit och orsakat någon slags skada så vatten började komma ut på ställen vid huset som det inte skulle komma ut på. Mina hyresvärdar sköter verkligen inte det här med att stänga av bevattningen som man skall göra inför hösten. Helt otroligt. Som tur var fick min hyresvärd mitt meddelande och den hantverkare som de arbetar med kom och i alla fall tills vidare avvärjde (förhoppningsvis) ytterligare skador. Men de måste installera en ny del av vattenledningen framöver och det hade kunnat undvikas. Om jag fick ta hand om sådana här saker skulle det inte ske men som hyresgäst kan man inte göra vad som helst utan tillåtelse.
Och som avslutning hade Murphy valt att en bil som körde “bakvägen" (mellan Weed och Mt Shasta) som jag också kör, välte och låg på sidan i ena körfältet. Jag var inte där när olyckan skedde men passerade på vägen hem från Mt Shasta i lördags. Har ingen aning om vad som hänt men det hela verkade konstigt då bakvägen är en väg man inte kör särskilt fort på och dessutom var det soligt och torrt väglag.
Förhoppningsvis håller sig Murphy lugnare den kommande veckan eftersom jag inte klarar av ytterligare en vecka som den jag hade förra veckan. Jag orkade bara ta mig till jobbet och vara där och sedan försöka återhämta mig litet till nästa dag.
Vi har en kort arbetsvecka eftersom det är Thanksgiving holiday och skolan är stängd på torsdag och fredag. Det tackar vi för! :)
Grumpy cat har en litet annorlunda syn på det här med Murphy’s Law. ;)
Bilden lånad från internet.