I helgen tittade jag på en film jag tycker om och har sett flera gånger. "The Net" från 1995 med Sandra Bullock. En film som fortfarande känns aktuell även om den har några år på nacken.
Sandra är en datorprogrammerare som utför uppdrag från sitt hem åt olika företag. En diskett (det var på den tiden man hade så kallade "floppy disks" - de där fyrkantiga disketterna som är dinosaurier idag :)) kommer hennes väg och den leder till att hennes identitet försvinner och hon blir inblandad i brott på högsta nivå.
Idag har jag svårt att tänka mig att leva utan internet. Jag skickar epost, betalar räkningar, "googlar", handlar via nätet, osv. Men i och med att vi lägger ut mycket av oss själva och vår information på nätet finns ju också risker med identitetsstöld och att "storebror" vet allt mer om oss - vad vi gör, vem vi skickar epost till, var vi handlar. Förra året visade att "storebror" vet väldigt mycket om oss med alla avslöjanden om övervakning av nätet och även våra telefoner. Och det som vi har läst om är nog inte ens hela omfattningen.
Det här citatet från filmen tycker jag sammanfattar rätt bra hur sårbart det kan vara med internet: "I just don't, I don't understand. Why me? Why me? I am nobody. I am nothing. They knew, they knew everything about me. They knew. They knew what I ate, they knew what I drank, they knew what movies that I watch, they knew, they knew, they knew what, where I was from, they knew what cigarettes I used to smoke, and, and, and everything they, they did, they must have watched on the, on the Internet, I don't know, watched my credit cards? Our whole lives are on the computer, and they knew, they knew that I could be vanished. They knew that nobody would care, that nobody would understand, and that you would, that it wouldn't matter anymore."
I och med alla sociala medier som finns på nätet är våra liv där ute i cyberrymden. Som Sandra säger i filmen "Our whole lives are on the computer". Allt vi skriver och tycker kan spåras. Allt är offentligt. Det har jag hela tiden i bakhuvudet när jag skriver här på bloggen. Det jag skriver skall kunna läsas av vem som helst och det skall ha så hög kvalitet som möjligt.
Jag har upplevt en tid då internet inte fanns. Som sagt, jag skulle numera ha svårt att helt vara utan internet men det gick uppenbarligen helt utmärkt att leva i en värld med "vanliga" telefoner, brev, vykort, tidningar osv.
Det var först när jag kom till USA som jag fick uppleva internet. Michael hade en gammal Mac-dator (mycket långsam i jämförelse med dagens datorer) och en "dial-up" koppling till internet, dvs den gick via telefonledningen. Redan då (1997) fanns det en hel del hemsidor här i USA men det var givetvis ingenting mot vad som finns idag. Det fanns inga sociala medier och allt var fortfarande i sin linda. Och informationsmängden ute på nätet var minimal mot vad den är idag.
Jag tror att det är bra att hela tiden ha i bakhuvudet att det vi gör via nätet - vad det än är - är offentligt och kan läsas av vem som helst.
Det gick att få fram information utan Google. ;)
![]()
Varför måste andra veta vad man gör just nu med uppdateringar under dagen? Det är en stor del av de sociala medierna. Även förr kanske behovet fanns. :)
![]()
Bilderna lånade från nätet.
Sandra är en datorprogrammerare som utför uppdrag från sitt hem åt olika företag. En diskett (det var på den tiden man hade så kallade "floppy disks" - de där fyrkantiga disketterna som är dinosaurier idag :)) kommer hennes väg och den leder till att hennes identitet försvinner och hon blir inblandad i brott på högsta nivå.
Idag har jag svårt att tänka mig att leva utan internet. Jag skickar epost, betalar räkningar, "googlar", handlar via nätet, osv. Men i och med att vi lägger ut mycket av oss själva och vår information på nätet finns ju också risker med identitetsstöld och att "storebror" vet allt mer om oss - vad vi gör, vem vi skickar epost till, var vi handlar. Förra året visade att "storebror" vet väldigt mycket om oss med alla avslöjanden om övervakning av nätet och även våra telefoner. Och det som vi har läst om är nog inte ens hela omfattningen.
Det här citatet från filmen tycker jag sammanfattar rätt bra hur sårbart det kan vara med internet: "I just don't, I don't understand. Why me? Why me? I am nobody. I am nothing. They knew, they knew everything about me. They knew. They knew what I ate, they knew what I drank, they knew what movies that I watch, they knew, they knew, they knew what, where I was from, they knew what cigarettes I used to smoke, and, and, and everything they, they did, they must have watched on the, on the Internet, I don't know, watched my credit cards? Our whole lives are on the computer, and they knew, they knew that I could be vanished. They knew that nobody would care, that nobody would understand, and that you would, that it wouldn't matter anymore."
I och med alla sociala medier som finns på nätet är våra liv där ute i cyberrymden. Som Sandra säger i filmen "Our whole lives are on the computer". Allt vi skriver och tycker kan spåras. Allt är offentligt. Det har jag hela tiden i bakhuvudet när jag skriver här på bloggen. Det jag skriver skall kunna läsas av vem som helst och det skall ha så hög kvalitet som möjligt.
Jag har upplevt en tid då internet inte fanns. Som sagt, jag skulle numera ha svårt att helt vara utan internet men det gick uppenbarligen helt utmärkt att leva i en värld med "vanliga" telefoner, brev, vykort, tidningar osv.
Det var först när jag kom till USA som jag fick uppleva internet. Michael hade en gammal Mac-dator (mycket långsam i jämförelse med dagens datorer) och en "dial-up" koppling till internet, dvs den gick via telefonledningen. Redan då (1997) fanns det en hel del hemsidor här i USA men det var givetvis ingenting mot vad som finns idag. Det fanns inga sociala medier och allt var fortfarande i sin linda. Och informationsmängden ute på nätet var minimal mot vad den är idag.
Jag tror att det är bra att hela tiden ha i bakhuvudet att det vi gör via nätet - vad det än är - är offentligt och kan läsas av vem som helst.
Det gick att få fram information utan Google. ;)
Varför måste andra veta vad man gör just nu med uppdateringar under dagen? Det är en stor del av de sociala medierna. Även förr kanske behovet fanns. :)
Bilderna lånade från nätet.