Det känns bra hittills att vara tillbaka i bloggvärlden. :) Kul att så många tittat in här och kommenterat. Tack för det! :)
När jag kollade de bloggar jag brukar läsa och skriva kommentarer hos insåg jag att det var inte bara jag som tagit ett längre blogguppehåll. Flera av mina favoriter har också legat lågt eller kommer att ta en paus. Det kändes rätt bra att det inte bara var jag som varit borta från “blogglandia" en längre tid.
Jag har alltid varit ärlig med att jag bara skriver om jag känner att jag har något vettigt att skriva om och bara om jag har lust och inspiration. Nu kom ju en skada till som faktiskt gjorde det väldigt svårt rent fysiskt att skriva utan att få ont.
Att skriva för att man “måste" skriva och för att man inte kanske vågar släppa taget om bloggvärlden det känns fel tycker jag. Och jag har också litet svårt för de som bara bloggar om “feel good" och “myspys". Livet består av hela spektrumet av känslor och upplevelser och jag tycker det känns helt rätt att dela med sig av både det positiva och mindre positiva. Så har jag alltid gjort och kommer att fortsätta att göra.
Bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan få kontakt med folk över hela världen som man annars aldrig skulle ha kunnat få kontakt med. Och jag som inte har direkt några svenskar omkring mig upplever att jag inte känner mig lika “ensam" här i USA eftersom jag fått kontakt med många fantastiskt trevliga svenskar som bor här och som bloggar. Jag upplever att vi blivit vänner även om vi faktiskt aldrig träffats “på riktigt". Jag hoppas att kunna få träffa flera av dem någon gång men avstånden är ju som bekant mycket stora i USA.
Idag är sista dagen på skolans jullov - tyvärr - och jag måste ringa till min hyresvärd eftersom mina grannar (återigen) inte varit särskilt “roliga" den senaste veckan. Ett mål jag har och som jag hoppas kunna uppnå under 2017 är att äga mitt boende och att jag bor helt själv där och inte har någon vägg i vägg.
Jag har lyssnat på Sveriges Radio Bjällerklang en hel del under december och hörde den här låten som jag har spelat en hel del sedan dess. :)
När jag kollade de bloggar jag brukar läsa och skriva kommentarer hos insåg jag att det var inte bara jag som tagit ett längre blogguppehåll. Flera av mina favoriter har också legat lågt eller kommer att ta en paus. Det kändes rätt bra att det inte bara var jag som varit borta från “blogglandia" en längre tid.
Jag har alltid varit ärlig med att jag bara skriver om jag känner att jag har något vettigt att skriva om och bara om jag har lust och inspiration. Nu kom ju en skada till som faktiskt gjorde det väldigt svårt rent fysiskt att skriva utan att få ont.
Att skriva för att man “måste" skriva och för att man inte kanske vågar släppa taget om bloggvärlden det känns fel tycker jag. Och jag har också litet svårt för de som bara bloggar om “feel good" och “myspys". Livet består av hela spektrumet av känslor och upplevelser och jag tycker det känns helt rätt att dela med sig av både det positiva och mindre positiva. Så har jag alltid gjort och kommer att fortsätta att göra.
Bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan få kontakt med folk över hela världen som man annars aldrig skulle ha kunnat få kontakt med. Och jag som inte har direkt några svenskar omkring mig upplever att jag inte känner mig lika “ensam" här i USA eftersom jag fått kontakt med många fantastiskt trevliga svenskar som bor här och som bloggar. Jag upplever att vi blivit vänner även om vi faktiskt aldrig träffats “på riktigt". Jag hoppas att kunna få träffa flera av dem någon gång men avstånden är ju som bekant mycket stora i USA.
Idag är sista dagen på skolans jullov - tyvärr - och jag måste ringa till min hyresvärd eftersom mina grannar (återigen) inte varit särskilt “roliga" den senaste veckan. Ett mål jag har och som jag hoppas kunna uppnå under 2017 är att äga mitt boende och att jag bor helt själv där och inte har någon vägg i vägg.
Jag har lyssnat på Sveriges Radio Bjällerklang en hel del under december och hörde den här låten som jag har spelat en hel del sedan dess. :)