Jag har märkt att jag inte är van att resa så långt som jag nu gör i Stockholmsområdet. Och jag saknar min bil ibland. :) Igår åkte jag söder om stan för att hälsa på en av mina fyra kusiner och det tog sin tid med Roslagsbanan och tunnelbanan.
Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet (två systrar) och två bor i Skåne (en bror och syster). Det var min yngsta kusin som jag hälsade på igår. Hon är fyra år yngre än mig och numera spelar den åldersskillnaden givetvis ingen roll. Så var det dock inte när jag var yngre. Då tyckte jag och systern C (vi är lika gamla) att A var väldigt liten och inte så rolig att leka med. Igår kom faktiskt C också dit utan att jag visste om det i förväg så vi hade en riktigt trevlig lunch. Jag stannade längre och jag och A kunde umgås på egen hand några timmar.
Vi är tre kusiner som är födda samma år och den enda killen bland kusinerna är ett år yngre och så “lilla“ A som är fyra år yngre.
De är min närmaste släkt numera efter det att mina föräldrar och Michael gått bort. Det finns dessutom en moster i Skåne och en “halv“moster i Småland.
Min mamma och jag brukade åka till Småland då och då och besökte min mormor och morfar och då brukade vi även hälsa på A och C med föräldrar. Min pappa hade inga syskon och det har givetvis bidragit till en liten släkt.
Även om man är släkt behöver det ju inte innebära att man har saker och ting gemensamt. Jag har mer gemensamt med A och C jämfört med kusinerna i Skåne och det är bara så det är. Vänner väljer man på ett annat sätt.
A och C träffade jag för två år sedan när min mamma gick bort och nu kommer vi kanske att hinna ses ytterligare en gång. Mina kusiner i Skåne har jag nog inte träffat på ca 25 år - mycket beroende på att jag bott i USA och eventuella träffar har skett när jag inte varit i Sverige.
Hur ser ni som läser på det här med släkt och hur mycket eller litet man umgås? Har ni en stor eller liten släkt?
A har en liten söt lägenhet (som jag av någon märklig anledning inte besökt tidigare) alldeles bredvid Globen. Ingen dålig utsikt!
![]()
Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet (två systrar) och två bor i Skåne (en bror och syster). Det var min yngsta kusin som jag hälsade på igår. Hon är fyra år yngre än mig och numera spelar den åldersskillnaden givetvis ingen roll. Så var det dock inte när jag var yngre. Då tyckte jag och systern C (vi är lika gamla) att A var väldigt liten och inte så rolig att leka med. Igår kom faktiskt C också dit utan att jag visste om det i förväg så vi hade en riktigt trevlig lunch. Jag stannade längre och jag och A kunde umgås på egen hand några timmar.
Vi är tre kusiner som är födda samma år och den enda killen bland kusinerna är ett år yngre och så “lilla“ A som är fyra år yngre.
De är min närmaste släkt numera efter det att mina föräldrar och Michael gått bort. Det finns dessutom en moster i Skåne och en “halv“moster i Småland.
Min mamma och jag brukade åka till Småland då och då och besökte min mormor och morfar och då brukade vi även hälsa på A och C med föräldrar. Min pappa hade inga syskon och det har givetvis bidragit till en liten släkt.
Även om man är släkt behöver det ju inte innebära att man har saker och ting gemensamt. Jag har mer gemensamt med A och C jämfört med kusinerna i Skåne och det är bara så det är. Vänner väljer man på ett annat sätt.
A och C träffade jag för två år sedan när min mamma gick bort och nu kommer vi kanske att hinna ses ytterligare en gång. Mina kusiner i Skåne har jag nog inte träffat på ca 25 år - mycket beroende på att jag bott i USA och eventuella träffar har skett när jag inte varit i Sverige.
Hur ser ni som läser på det här med släkt och hur mycket eller litet man umgås? Har ni en stor eller liten släkt?
A har en liten söt lägenhet (som jag av någon märklig anledning inte besökt tidigare) alldeles bredvid Globen. Ingen dålig utsikt!
