Det finns en del intressanta artiklar hos Dagens Nyheter och alldeles nyligen skrev man om att naturen ofta är svenskars "heliga rum" och något man vänder sig till i stället för kyrkan. I många andra länder vänder sig människor till religionen och får stöd och hjälp genom den. Vi svenskar går hellre ut i naturen. Kanske det är vår fantastiska allemansrätt som bidrar. http://www.dn.se/insidan/naturen-ger-svenskar-trost/
Personligen föredrar jag naturen framför kyrkan och religionen. Att gå ut i naturen är mycket helande tycker jag.
När jag växte upp i Enebyberg bodde vi en bit från skogen men det var inte så långt varken att cykla eller gå. Vi cyklade genom skogen när vi skulle bada i Rösjön och ofta gav vi oss ut för att plocka svamp på hösten.
Under åren jag bodde i Sollentuna promenerade jag ofta genom skogen till mina föräldrars hus och jag gick på skogspromenader efter jobbet. Det var nära till vatten eftersom både Rösjön och Edsviken fanns i närheten.
Även inne i Stockholm finns naturen "inpå knutarna" och nog är Stockholm en av världens vackraste huvudstäder med allt vatten och all grönska.
När jag kom till USA fick jag en smärre chock när jag insåg hur "begränsad" naturen är där jag bor. Visst finns det "national forests" och liknande men man får vara väldigt uppmärksam på att man inte kommer in på privat mark. Och skyltarna som talar om att det är "private", "keep out" och "no trespassing"är alltför många. Och att vandra uppe på berget Mt Shasta kräver att man är litet av en "bergsget" ;) eftersom det är brant på många ställen.
Har man aldrig växt upp med rätten att vandra i stort sett överallt i skog och mark - som vi svenskar har - saknar man säkert inte den möjligheten och man reagerar kanske inte lika mycket på de skyltar som finns. Jag gör det och tycker inte om hur det är här i USA. Nu är det litet olika i USA hur tillgänglig naturen är men någon allemansrätt finns inte.
Sveriges natur är magisk. Den har en känsla och en energi som ger ro, helande och den är avslappnande. Alla sjöar och vattendrag som finns bidrar också. Det är svårt att riktigt beskriva med ord hur det känns när jag är ute i skog och mark men jag mår mycket bra. Naturen är bland de saker jag saknat mest sedan jag kom till USA. I och med torkan i Kalifornien saknar jag Sveriges natur ännu mer.
Jag har inga digitala bilder från Enebybergsskogen och områdena runtomkring. Här är några från Täby i närheten av det område där mamma hade sin lägenhet. Visst är naturen vacker!
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Personligen föredrar jag naturen framför kyrkan och religionen. Att gå ut i naturen är mycket helande tycker jag.
När jag växte upp i Enebyberg bodde vi en bit från skogen men det var inte så långt varken att cykla eller gå. Vi cyklade genom skogen när vi skulle bada i Rösjön och ofta gav vi oss ut för att plocka svamp på hösten.
Under åren jag bodde i Sollentuna promenerade jag ofta genom skogen till mina föräldrars hus och jag gick på skogspromenader efter jobbet. Det var nära till vatten eftersom både Rösjön och Edsviken fanns i närheten.
Även inne i Stockholm finns naturen "inpå knutarna" och nog är Stockholm en av världens vackraste huvudstäder med allt vatten och all grönska.
När jag kom till USA fick jag en smärre chock när jag insåg hur "begränsad" naturen är där jag bor. Visst finns det "national forests" och liknande men man får vara väldigt uppmärksam på att man inte kommer in på privat mark. Och skyltarna som talar om att det är "private", "keep out" och "no trespassing"är alltför många. Och att vandra uppe på berget Mt Shasta kräver att man är litet av en "bergsget" ;) eftersom det är brant på många ställen.
Har man aldrig växt upp med rätten att vandra i stort sett överallt i skog och mark - som vi svenskar har - saknar man säkert inte den möjligheten och man reagerar kanske inte lika mycket på de skyltar som finns. Jag gör det och tycker inte om hur det är här i USA. Nu är det litet olika i USA hur tillgänglig naturen är men någon allemansrätt finns inte.
Sveriges natur är magisk. Den har en känsla och en energi som ger ro, helande och den är avslappnande. Alla sjöar och vattendrag som finns bidrar också. Det är svårt att riktigt beskriva med ord hur det känns när jag är ute i skog och mark men jag mår mycket bra. Naturen är bland de saker jag saknat mest sedan jag kom till USA. I och med torkan i Kalifornien saknar jag Sveriges natur ännu mer.
Jag har inga digitala bilder från Enebybergsskogen och områdena runtomkring. Här är några från Täby i närheten av det område där mamma hade sin lägenhet. Visst är naturen vacker!
