Så tragiskt med flygplansolyckan i franska Alperna igår. Det har varit en del märkliga flygplansolyckor- och försvinnande det senaste året och denna tycks vara ytterligare en.
Jag minns med obehag en resa jag och min pappa gjorde från Denver till San Francisco sommaren 1986. Det var ett rejält oväder som orsakade förseningar men i stort sett alla andra flighter avgick (mer eller mindre försenade), förutom vår. Helt plötsligt kom ett flygplan till gaten, vi gick ombord men vi fick lämna planet efter en kort stund. Jag är fortfarande tacksam för det eftersom planet definitivt hade sett bättre dagar och var mer eller mindre fallfärdigt.
Häromdagen tog DN upp en mycket trevligare berättelse som också hade att göra med flygplan. En man friade till sin flickvän över högtalarsystemet på flygplanet mellan Seattle och Juneau (Alaska). Och hon sade ja. :)
http://www.dn.se/resor/nyheter/friade-till-flygvardinna-via-hogtalarsystemet/.
Denna historia fick mig att minnas mitt giftermål och att Michael och jag nog var väldigt oromantiska. Vi hade börjat prata om att gifta oss redan i december 1997 och då hade vi egentligen bara känt varandra sedan april samma år. I USA kan man tyvärr inte vara sambo med någon och få stanna i landet. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss då - även då var skatteverket i USA inblandat. Så vi fick lägga det hela på hyllan ett tag och jag blev i stället internationell elev med visum vid skolan där jag jobbar nu.
Vi gifte oss i augusti 2002 eftersom allt var utrett med skatteverket då. Vi hade hellre velat fortsätta att "bara" vara sambo men det gick ju inte. Frieriet bestod mest av "okay, I guess we'll have to get married then." Tala om romantik. ;)
Vi gifte oss i staten Nevada i Reno. Alla stater i USA har litet olika bestämmelser kring hur giftermål genomförs. När vi gifte oss 2002 var Nevada en mycket enkel stat att gifta sig i eftersom man kunde få sin "marriage license" och gifta sig omedelbart. Det verkar som om olika stater har förenklat det hela sedan 2002. I vissa stater krävs även ett blodprov för att få gifta sig. Den här listan visar bestämmelserna i olika stater: http://www.nolo.com/legal-encyclopedia/chart-state-marriage-license-blood-29019.html
Vi kom till Reno på eftermiddagen/kvällen, gick till ett kontor där vi fick vår "marriage license", spelade litet på kasino på kvällen och så gifte vi oss dagen därpå.
Vi hade inga speciella kläder och de enda som var närvarande vid giftermålet - som skedde på ett kontor - var mannen som var giftermålsofficiant och ett vittne. Mycket enkelt och "odramatiskt". :)
Jag har faktiskt bara ett par bilder från det kontor där vi gifta oss. Och jag respekterar Michaels önskan att inte synas på bild på nätet så låter bli att lägga ut dessa.
Jag tog aldrig Michaels efternamn eftersom det namn jag har är unikt i Sverige. Om jag bodde i Sverige skulle jag vara den enda personen med det namnet vad jag vet. Och att ha ett dubbelnamn var inte aktuellt eftersom mina för- och efternamn redan är mycket långa.
Som liten var jag nog aldrig en "typisk tjej" som drömde om ett fantastiskt bröllop. Jag trodde nog att jag kanske aldrig skulle gifta mig men nu blev det så. Michael och jag hade varit sambo i ungefär 5 år innan vi gifte oss sedan var gifta i ungefär 4,5 år innan han gick bort.
Har ni som läser några roliga och trevliga minnen av frierier och giftermål?
Det finns många filmer som handlar om bröllop. Här är några av mina favoriter.
Four Weddings and a Funeral
My Best Friend's Wedding
My Big Fat Greek Wedding.
The Wedding Planner.
Jag minns med obehag en resa jag och min pappa gjorde från Denver till San Francisco sommaren 1986. Det var ett rejält oväder som orsakade förseningar men i stort sett alla andra flighter avgick (mer eller mindre försenade), förutom vår. Helt plötsligt kom ett flygplan till gaten, vi gick ombord men vi fick lämna planet efter en kort stund. Jag är fortfarande tacksam för det eftersom planet definitivt hade sett bättre dagar och var mer eller mindre fallfärdigt.
Häromdagen tog DN upp en mycket trevligare berättelse som också hade att göra med flygplan. En man friade till sin flickvän över högtalarsystemet på flygplanet mellan Seattle och Juneau (Alaska). Och hon sade ja. :)
http://www.dn.se/resor/nyheter/friade-till-flygvardinna-via-hogtalarsystemet/.
Denna historia fick mig att minnas mitt giftermål och att Michael och jag nog var väldigt oromantiska. Vi hade börjat prata om att gifta oss redan i december 1997 och då hade vi egentligen bara känt varandra sedan april samma år. I USA kan man tyvärr inte vara sambo med någon och få stanna i landet. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss då - även då var skatteverket i USA inblandat. Så vi fick lägga det hela på hyllan ett tag och jag blev i stället internationell elev med visum vid skolan där jag jobbar nu.
Vi gifte oss i augusti 2002 eftersom allt var utrett med skatteverket då. Vi hade hellre velat fortsätta att "bara" vara sambo men det gick ju inte. Frieriet bestod mest av "okay, I guess we'll have to get married then." Tala om romantik. ;)
Vi gifte oss i staten Nevada i Reno. Alla stater i USA har litet olika bestämmelser kring hur giftermål genomförs. När vi gifte oss 2002 var Nevada en mycket enkel stat att gifta sig i eftersom man kunde få sin "marriage license" och gifta sig omedelbart. Det verkar som om olika stater har förenklat det hela sedan 2002. I vissa stater krävs även ett blodprov för att få gifta sig. Den här listan visar bestämmelserna i olika stater: http://www.nolo.com/legal-encyclopedia/chart-state-marriage-license-blood-29019.html
Vi kom till Reno på eftermiddagen/kvällen, gick till ett kontor där vi fick vår "marriage license", spelade litet på kasino på kvällen och så gifte vi oss dagen därpå.
Vi hade inga speciella kläder och de enda som var närvarande vid giftermålet - som skedde på ett kontor - var mannen som var giftermålsofficiant och ett vittne. Mycket enkelt och "odramatiskt". :)
Jag har faktiskt bara ett par bilder från det kontor där vi gifta oss. Och jag respekterar Michaels önskan att inte synas på bild på nätet så låter bli att lägga ut dessa.
Jag tog aldrig Michaels efternamn eftersom det namn jag har är unikt i Sverige. Om jag bodde i Sverige skulle jag vara den enda personen med det namnet vad jag vet. Och att ha ett dubbelnamn var inte aktuellt eftersom mina för- och efternamn redan är mycket långa.
Som liten var jag nog aldrig en "typisk tjej" som drömde om ett fantastiskt bröllop. Jag trodde nog att jag kanske aldrig skulle gifta mig men nu blev det så. Michael och jag hade varit sambo i ungefär 5 år innan vi gifte oss sedan var gifta i ungefär 4,5 år innan han gick bort.
Har ni som läser några roliga och trevliga minnen av frierier och giftermål?
Det finns många filmer som handlar om bröllop. Här är några av mina favoriter.
Four Weddings and a Funeral
My Best Friend's Wedding
My Big Fat Greek Wedding.
The Wedding Planner.