Efter snart 18 år i USA får jag nog lov att kalla mig tvåspråkig. Framför allt då jag inte pratat mycket svenska under de åren. Michael lärde sig aldrig mitt modersmål - han sade "you are so good at English and Swedish seems really hard" - så vi pratade alltid engelska med varandra. Det var ju heller aldrig aktuellt att vi skulle flytta till Sverige. Dessutom har jag under alla mina år i USA bott i områden med i stort sett inga svenskar alls. Fortfarande kan det dock vara så att jag ibland inte har ett fullt lika stort ordförråd på engelska som jag kan uttrycka mig med som det ordförråd jag har när det gäller att förstå engelska (i tal och skrift).
Redan när jag bodde i Sverige fanns engelskan till stor del i min vardag. Jag arbetade inom två olika företag där vi pratade och skrev engelska varje dag. På fritiden läste jag oftast böcker som var skrivna på engelska och min pappa och jag hade ett bokförlag där vi översatte böcker från engelska till svenska.
När jag letade efter en bild till mitt förra inlägg om orddelen på högskoleprovet hittade jag ett par andra bilder som jag tycker beskriver väldigt bra hur jag upplever att vara tvåspråkig.
När jag pratar engelska känner jag mig litet som en annan person än vad jag gör när jag pratar svenska. Det känns delvis som att ha en annan själ. Sådana här saker är svåra att sätta ord på men det engelska språket har en helt annan energi än det svenska tycker jag. Och när jag pratar engelska upplever jag att jag också har en annan energi. Litet mera frimodig och öppen känns det som.
![]()
Att lära sig engelska när man bor i Sverige är något helt annat än att prata engelska till vardags och leva med språket i ett land där människor har engelska som modersmål. Även om ord går att översätta mellan språken är innebörden inte alltid densamma. Som den här bilden beskriver så bra får man också ett litet annorlunda tänkande kring olika ord när man lär sig ett annat språk. Jag skulle vilja lägga till att just den förmågan kommer nog till största delen när man bor i landet där språket talas.
![]()
Något som jag även tidigare berört här på bloggen är att jag lärt mig vissa ord och uttryck på engelska på samma sätt som man gör när man är barn och lär sig ett språk. Jag kunde till exempel ingenting om bilar och bildelar när jag bodde i Sverige eftersom min familj aldrig hade någon bil. När jag kom till USA visade det sig att Michael hade en äldre bil (senare hade vi ytterligare en äldre bil) och den krävde en del reparationer och tillsyn. Jag har lärt mig vad bildelar och annat som har med bilar att göra heter på engelska men på svenska kan jag fortfarande i stort sett inte säga någonting som har med bilar att göra. Samma sak gäller för datorer eftersom datorer fortfarande var ovanliga i hemmen i Sverige 1997.
Ni som kan två eller flera språk, hur upplever ni att det är att prata på svenska respektive ett annat språk? Vore roligt att höra andras upplevelser.
Båda bilderna lånade från nätet.
Redan när jag bodde i Sverige fanns engelskan till stor del i min vardag. Jag arbetade inom två olika företag där vi pratade och skrev engelska varje dag. På fritiden läste jag oftast böcker som var skrivna på engelska och min pappa och jag hade ett bokförlag där vi översatte böcker från engelska till svenska.
När jag letade efter en bild till mitt förra inlägg om orddelen på högskoleprovet hittade jag ett par andra bilder som jag tycker beskriver väldigt bra hur jag upplever att vara tvåspråkig.
När jag pratar engelska känner jag mig litet som en annan person än vad jag gör när jag pratar svenska. Det känns delvis som att ha en annan själ. Sådana här saker är svåra att sätta ord på men det engelska språket har en helt annan energi än det svenska tycker jag. Och när jag pratar engelska upplever jag att jag också har en annan energi. Litet mera frimodig och öppen känns det som.
Att lära sig engelska när man bor i Sverige är något helt annat än att prata engelska till vardags och leva med språket i ett land där människor har engelska som modersmål. Även om ord går att översätta mellan språken är innebörden inte alltid densamma. Som den här bilden beskriver så bra får man också ett litet annorlunda tänkande kring olika ord när man lär sig ett annat språk. Jag skulle vilja lägga till att just den förmågan kommer nog till största delen när man bor i landet där språket talas.
Något som jag även tidigare berört här på bloggen är att jag lärt mig vissa ord och uttryck på engelska på samma sätt som man gör när man är barn och lär sig ett språk. Jag kunde till exempel ingenting om bilar och bildelar när jag bodde i Sverige eftersom min familj aldrig hade någon bil. När jag kom till USA visade det sig att Michael hade en äldre bil (senare hade vi ytterligare en äldre bil) och den krävde en del reparationer och tillsyn. Jag har lärt mig vad bildelar och annat som har med bilar att göra heter på engelska men på svenska kan jag fortfarande i stort sett inte säga någonting som har med bilar att göra. Samma sak gäller för datorer eftersom datorer fortfarande var ovanliga i hemmen i Sverige 1997.
Ni som kan två eller flera språk, hur upplever ni att det är att prata på svenska respektive ett annat språk? Vore roligt att höra andras upplevelser.
Båda bilderna lånade från nätet.