Det förra inlägget om särskrivningar gjorde att jag började fundera på hur vi fick lära oss att skriva när jag gick i skolan. Självklart kom även andra skolminnen upp till ytan.
Enebyskolan i Enebyberg (passande namn eller hur ;)) var min lågstadieskola. På den tiden promenerade och cyklade man eller åkte spark på vintern för att komma till skolan. Min klass hade flera olika lärare vilket troligen inte var det bästa och klassen blev "pratig". Det sade alla lärare - även när vi gick på mellan- och högstadiet.
![]()
Så här såg skolan ut i början av 1900-talet. By Åkers fotografier (Åkers fotografier) [Public domain], via Wikimedia Commons
Jag kunde läsa innan jag började skolan och även skriva litet enklare texter. Men på lågstadiet fick vi lära oss att texta väl - minns att vi hade linjer som vi fick hålla oss inom - och att sätta samman meningar. Självklart ingick det att lära sig ord och säkert enklare grammatik. Exakt hur enkelt eller svårt det var minns jag inte. Jag hade alltid lätt för att läsa och skriva och fick ofta läsa högt under lektionerna.
När jag gjorde litet efterforskningar kring just särskrivnings"fenomenet" läste jag att man under många år haft undervisning i svenska skolor där barn fått lära sig att skriva längre, sammansatta ord med bindestreck. När de väl lärt sig orden har bindestrecken tagits bort men orden har kanske fortfarande skrivits som separata ord. En teori till varför så många särskriver ord. Jag har inget som helst minne av att vi på min tid i skolan fick skriva sammansatta ord med bindestreck. Minns någon annan detta?
På 60- och 70-talen var det fortfarande relativt ordningssamt i skolan och vi hade oftast det lugn som krävs för att kunna lära sig olika ämnen. Och de allra flesta lärare hade auktoritet som gjorde att eleverna faktiskt lyssnade. Vi hade till och med betyg i ordning och uppförande fram till 1970. Varför togs det bort? Under sommaren läste jag en artikel hos Dagens Nyheter som beskriver en vikaries erfarenheter från en skola i Botkyrka. Han fick en chockartad upplevelse av en skola i upplösning. I alla fall var det så på skolan där han vikarierade: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/
Ni som bor i Sverige och kanske jobbar inom skolan eller har barn - är det verkligen så här kaotiskt numera? Förhoppningsvis är det inte så i de flesta skolor. Jag satt med öppen mun när jag läste artikeln och kände mig smått olustig.
Som artikelförfattaren påpekar är skillnaderna stora i Stockholmsområdet. Att gå i en skola i Danderyd är troligen inte alls samma sak som att gå i en skola i Botkyrka. Hela min skoltid var i Danderyd tills jag gick ut gymnasiet. Och det framkommer mycket klart i artikeln att det i stort sett inte finns någon respekt hos skolungdomarna för de vuxna inom just den skolan. Det har jag tyvärr även sett exempel på när jag varit på besök i Stockholm och i Sverige. Efter att ha bott så många år i USA är det ibland främmande att se den respektlöshet som en hel del barn och ungdomar har i Sverige. Så är det inte där jag bor i USA.
Skolan är den plats där vi tillbringar väldigt många timmar och år och den formar oss på olika sätt. Vad har du för skolminnen?
Jag tyckte inte om matte när jag gick i skolan. Numera har jag inga så starka känslor kring matematik men kan relatera till detta citat. ;)
![]()
Bilden lånad från http://becuo.com/funny-hate-quotes
Enebyskolan i Enebyberg (passande namn eller hur ;)) var min lågstadieskola. På den tiden promenerade och cyklade man eller åkte spark på vintern för att komma till skolan. Min klass hade flera olika lärare vilket troligen inte var det bästa och klassen blev "pratig". Det sade alla lärare - även när vi gick på mellan- och högstadiet.
Så här såg skolan ut i början av 1900-talet. By Åkers fotografier (Åkers fotografier) [Public domain], via Wikimedia Commons
Jag kunde läsa innan jag började skolan och även skriva litet enklare texter. Men på lågstadiet fick vi lära oss att texta väl - minns att vi hade linjer som vi fick hålla oss inom - och att sätta samman meningar. Självklart ingick det att lära sig ord och säkert enklare grammatik. Exakt hur enkelt eller svårt det var minns jag inte. Jag hade alltid lätt för att läsa och skriva och fick ofta läsa högt under lektionerna.
När jag gjorde litet efterforskningar kring just särskrivnings"fenomenet" läste jag att man under många år haft undervisning i svenska skolor där barn fått lära sig att skriva längre, sammansatta ord med bindestreck. När de väl lärt sig orden har bindestrecken tagits bort men orden har kanske fortfarande skrivits som separata ord. En teori till varför så många särskriver ord. Jag har inget som helst minne av att vi på min tid i skolan fick skriva sammansatta ord med bindestreck. Minns någon annan detta?
På 60- och 70-talen var det fortfarande relativt ordningssamt i skolan och vi hade oftast det lugn som krävs för att kunna lära sig olika ämnen. Och de allra flesta lärare hade auktoritet som gjorde att eleverna faktiskt lyssnade. Vi hade till och med betyg i ordning och uppförande fram till 1970. Varför togs det bort? Under sommaren läste jag en artikel hos Dagens Nyheter som beskriver en vikaries erfarenheter från en skola i Botkyrka. Han fick en chockartad upplevelse av en skola i upplösning. I alla fall var det så på skolan där han vikarierade: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/
Ni som bor i Sverige och kanske jobbar inom skolan eller har barn - är det verkligen så här kaotiskt numera? Förhoppningsvis är det inte så i de flesta skolor. Jag satt med öppen mun när jag läste artikeln och kände mig smått olustig.
Som artikelförfattaren påpekar är skillnaderna stora i Stockholmsområdet. Att gå i en skola i Danderyd är troligen inte alls samma sak som att gå i en skola i Botkyrka. Hela min skoltid var i Danderyd tills jag gick ut gymnasiet. Och det framkommer mycket klart i artikeln att det i stort sett inte finns någon respekt hos skolungdomarna för de vuxna inom just den skolan. Det har jag tyvärr även sett exempel på när jag varit på besök i Stockholm och i Sverige. Efter att ha bott så många år i USA är det ibland främmande att se den respektlöshet som en hel del barn och ungdomar har i Sverige. Så är det inte där jag bor i USA.
Skolan är den plats där vi tillbringar väldigt många timmar och år och den formar oss på olika sätt. Vad har du för skolminnen?
Jag tyckte inte om matte när jag gick i skolan. Numera har jag inga så starka känslor kring matematik men kan relatera till detta citat. ;)
Bilden lånad från http://becuo.com/funny-hate-quotes