Det börjar verkligen kännas mer påtagligt att mitt liv är annorlunda nu efter det att min mamma gick bort förra sommaren. Den här tiden på året var det många gånger som jag åkte till Stockholm för att hälsa på. Så inte i år. Kanske jag åker senare på året men det står skrivet i stjärnorna ännu så länge.
Jag är så tacksam att jag fick ett helt år att förbereda mig innan jag blev "föräldralös". Visst kändes det litet läskigt i början vid tanken att "nu är det bara jag kvar" men jag förberedde mig mycket medvetet året då mamma var sjuk. Hade jag haft syskon hade det givetvis varit helt annorlunda. Mina fyra kusiner och min moster i Sverige är numera hela min släkt - i hela världen. En hisnande tanke ibland faktiskt. Michael och jag hade ju inga barn och hans enda kvarvarande syster är en person som han inte hade någon kontakt med. Jag träffade henne och hennes man vid ett tillfälle men de bor i Kanada och jag har inte haft någon anledning att ha kontakt med dem.
Att inte ha någon annan person som jag måste ta hänsyn till eller finnas tillhands för är nu mitt liv. En rätt unik situation minst sagt. På gott och ont. Ibland känns det litet tomt och "öde" men samtidigt finns det en frihet i att inte ha andra som jag skall rådfråga innan jag fattar beslut och finnas tillhands för. Fortfarande lär jag mig hur det är att vara i den här situationen. Och jag kommer på mig själv ibland att fortfarande tänka utifrån att faktiskt finnas tillhands för till exempel min mamma.
Ibland känns det också litet överväldigande att egentligen kunna fatta vilka beslut som helst. Inget jag är van vid alls - inte ens från mitt liv i Sverige. Det är litet som en blank kanvas som jag nu kan fylla med vad jag vill. Något jag "tränar på" fortfarande. :)
Vart jag skall ta vägen är något jag funderar mycket på. Skall jag bo kvar i USA? Skall jag flytta tillbaka till Sverige? Finns det andra länder dit jag skulle kunna flytta? Eftersom jag har mitt dubbla medborgarskap (svenskt/amerikanskt) kan jag bo i dessa båda länder utan att behöva tänka på visum och liknande. För alla andra länder i världen behövs något slags visum eller uppehållstillstånd. Till och med inom EU kan jag inte bo mer än 3 månader i något annat land såvida jag inte registrerar mig och visar på någon form av inkomst.
Hur skall jag bo? Hyra? Äga ett litet hus? En RV? I vilken slags miljö? Skall jag vara ledig ett tag utan att arbeta? Tyvärr kan jag inte gå i tidig pension redan nu (det vore nog det ideala faktiskt - skulle inte ha några problem alls att sysselsätta mig ;)) eftersom jag inte skulle få tillräckligt med pensionspengar varken från USA eller Sverige och min mamma var ju ingen miljonär ;) så trots mitt arv räcker det inte tills pensionen. Vad skulle jag arbeta med? Det finns hur många frågor som helst som jag inte har svar på ännu. Jag känner av olika anledningar att det börjar bli litet bråttom att komma vidare så det är också litet jobbigt att ha så många obesvarade frågor. Jag är otroligt glad dock att jag inte hade fattat stora beslut innan jag fick kallduschen att betala tillbaka det sexsiffriga beloppet (mammas uppskov med skatteinbetalningen) till begravningsbyrån.
Fortsättning följer. Stay tuned. :)
![]()
Bilden lånad från nätet.
Jag är så tacksam att jag fick ett helt år att förbereda mig innan jag blev "föräldralös". Visst kändes det litet läskigt i början vid tanken att "nu är det bara jag kvar" men jag förberedde mig mycket medvetet året då mamma var sjuk. Hade jag haft syskon hade det givetvis varit helt annorlunda. Mina fyra kusiner och min moster i Sverige är numera hela min släkt - i hela världen. En hisnande tanke ibland faktiskt. Michael och jag hade ju inga barn och hans enda kvarvarande syster är en person som han inte hade någon kontakt med. Jag träffade henne och hennes man vid ett tillfälle men de bor i Kanada och jag har inte haft någon anledning att ha kontakt med dem.
Att inte ha någon annan person som jag måste ta hänsyn till eller finnas tillhands för är nu mitt liv. En rätt unik situation minst sagt. På gott och ont. Ibland känns det litet tomt och "öde" men samtidigt finns det en frihet i att inte ha andra som jag skall rådfråga innan jag fattar beslut och finnas tillhands för. Fortfarande lär jag mig hur det är att vara i den här situationen. Och jag kommer på mig själv ibland att fortfarande tänka utifrån att faktiskt finnas tillhands för till exempel min mamma.
Ibland känns det också litet överväldigande att egentligen kunna fatta vilka beslut som helst. Inget jag är van vid alls - inte ens från mitt liv i Sverige. Det är litet som en blank kanvas som jag nu kan fylla med vad jag vill. Något jag "tränar på" fortfarande. :)
Vart jag skall ta vägen är något jag funderar mycket på. Skall jag bo kvar i USA? Skall jag flytta tillbaka till Sverige? Finns det andra länder dit jag skulle kunna flytta? Eftersom jag har mitt dubbla medborgarskap (svenskt/amerikanskt) kan jag bo i dessa båda länder utan att behöva tänka på visum och liknande. För alla andra länder i världen behövs något slags visum eller uppehållstillstånd. Till och med inom EU kan jag inte bo mer än 3 månader i något annat land såvida jag inte registrerar mig och visar på någon form av inkomst.
Hur skall jag bo? Hyra? Äga ett litet hus? En RV? I vilken slags miljö? Skall jag vara ledig ett tag utan att arbeta? Tyvärr kan jag inte gå i tidig pension redan nu (det vore nog det ideala faktiskt - skulle inte ha några problem alls att sysselsätta mig ;)) eftersom jag inte skulle få tillräckligt med pensionspengar varken från USA eller Sverige och min mamma var ju ingen miljonär ;) så trots mitt arv räcker det inte tills pensionen. Vad skulle jag arbeta med? Det finns hur många frågor som helst som jag inte har svar på ännu. Jag känner av olika anledningar att det börjar bli litet bråttom att komma vidare så det är också litet jobbigt att ha så många obesvarade frågor. Jag är otroligt glad dock att jag inte hade fattat stora beslut innan jag fick kallduschen att betala tillbaka det sexsiffriga beloppet (mammas uppskov med skatteinbetalningen) till begravningsbyrån.
Fortsättning följer. Stay tuned. :)
Bilden lånad från nätet.