Nu är jag hemma i Weed igen efter några händelserika dagar i norra Oregon. Ögonen känns litet trötta efter ca 8,5 timme på Greyhoundbussen och tidig uppstigning i morse. Men allt gick bra med hemresan och jag är verkligen glad att det blev av med mitt besök hos C.
I söndags hade vi en heldag - mest i bilen faktiskt - utmed Columbiafloden. Denna mycket stora flod går utmed gränsen mellan staterna Oregon och Washington. På ena sidan av floden befinner man sig i Oregon och på den andra i Washington. Columbiafloden är den största floden i "the Pacific Northwest" och är ungefär 2000 km lång. Den "besöker" 7 olika stater i USA och en provins i Kanada.
Jag hade tidigare sett denna flod när Michael och jag bodde i nordöstra Oregon och imponerats av hur stor den var men då var det vinter och helt andra vyer än vad det var nu i slutet av maj.
Vi skulle ha besökt ett vattenfall i början av vår utflykt men folk satt till och med i långa, långa bilköer för att komma dit. Vi gav upp till slut eftersom tiden gick och bilarna rörde sig i snigelfart. Så vi körde utmed floden och såg den skymta fram ibland mellan all grönska. Den är onekligen imponerande med sin bredd och långa sträcka. Tyvärr fanns det knappt några platser där man kunde stanna och fota så det blev inte mycket av det. Innan det började regna hann jag i alla fall ta en bild.
![]()
Igår (Memorial Day) besökte vi Portland, som är Oregons största stad, (dock inte huvudstaden - den heter Salem) och promenerade i delar av staden. C ville visa tågstationen som var väldigt vacker och sedan blev det också en promenad utmed Willamettefloden som går genom staden (denna flod förenas senare med Colubmiafloden). Det fanns en bro där både Amtraktåg (som går utmed hela västkusten), lokala Portlandtåg och fotgängare och cyklister kunde korsa Willamettefloden - vilket C och jag också gjorde. När vi var mitt på bron hördes en röst som sade att en del av bron skulle stängas av för att lyftas upp så att båtar kunde komma fram. Som tur var hann vi över!
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Jag kan förstå att många skandinaver bor i the Pacific Northwest (Oregon och Washington) eftersom naturen verkligen påminner om den vi har i Sverige. Självklart är det en del andra slags träd och växter men det är otroligt lummigt och vackert med många lövträd, grönt gräs och blommor. Så annorlunda jämfört med Mt Shasta-området.
Nu skall jag fortsätta att njuta av min ledighet under ytterligare ca 12 dagar. :)
I söndags hade vi en heldag - mest i bilen faktiskt - utmed Columbiafloden. Denna mycket stora flod går utmed gränsen mellan staterna Oregon och Washington. På ena sidan av floden befinner man sig i Oregon och på den andra i Washington. Columbiafloden är den största floden i "the Pacific Northwest" och är ungefär 2000 km lång. Den "besöker" 7 olika stater i USA och en provins i Kanada.
Jag hade tidigare sett denna flod när Michael och jag bodde i nordöstra Oregon och imponerats av hur stor den var men då var det vinter och helt andra vyer än vad det var nu i slutet av maj.
Vi skulle ha besökt ett vattenfall i början av vår utflykt men folk satt till och med i långa, långa bilköer för att komma dit. Vi gav upp till slut eftersom tiden gick och bilarna rörde sig i snigelfart. Så vi körde utmed floden och såg den skymta fram ibland mellan all grönska. Den är onekligen imponerande med sin bredd och långa sträcka. Tyvärr fanns det knappt några platser där man kunde stanna och fota så det blev inte mycket av det. Innan det började regna hann jag i alla fall ta en bild.
Igår (Memorial Day) besökte vi Portland, som är Oregons största stad, (dock inte huvudstaden - den heter Salem) och promenerade i delar av staden. C ville visa tågstationen som var väldigt vacker och sedan blev det också en promenad utmed Willamettefloden som går genom staden (denna flod förenas senare med Colubmiafloden). Det fanns en bro där både Amtraktåg (som går utmed hela västkusten), lokala Portlandtåg och fotgängare och cyklister kunde korsa Willamettefloden - vilket C och jag också gjorde. När vi var mitt på bron hördes en röst som sade att en del av bron skulle stängas av för att lyftas upp så att båtar kunde komma fram. Som tur var hann vi över!
Jag kan förstå att många skandinaver bor i the Pacific Northwest (Oregon och Washington) eftersom naturen verkligen påminner om den vi har i Sverige. Självklart är det en del andra slags träd och växter men det är otroligt lummigt och vackert med många lövträd, grönt gräs och blommor. Så annorlunda jämfört med Mt Shasta-området.
Nu skall jag fortsätta att njuta av min ledighet under ytterligare ca 12 dagar. :)